Det var länge sedan jag skrev något om livet som frilansande inredare & stylist. Och det jag ständigt hör mellan raderna på kollegor i branchen är att det verkligen går upp och ner. Ibland är det så mycket jobb och roliga uppdrag att man måste "dola" mellan projekten för att över huvudtaget ha en chans att göra ett bra jobb. Och ibland blir det bara tyst. Ingen ringer, ingen mejlar och plötsligt har bankkontot fler kredit- än debetposter (var tvungen att ringa min revisionsbyrå för att få detta rätt, vi låter det stanna här men det är inte helt dumt att jag har ett proffs som sköter bokföringen. Ommansägerså.) och paniken kommer krypande. För som frilans har du ingen chef som kallar till krismöte och lägger upp nya arbetsstrategier, Nej du är din egen chef och får ta dig själv i örat när det är dags att se över verksamheten.

 

Utmaningen för mig har på sistone varit att bredda mitt erbjudande och anpassa mig efter mitt närområde för att få ihop frilansjobben med dagistider, och att hitta balansen mellan "bröd"- och "kak"-jobben. Ett brödjobb är ett jobb som ligger till grund för de glesare kakjobben, utrycket kommer från kulturbranschen där det är mer regel än undantag att man som exempelvis musiker eller skådespelare har ett dagjobb (brödjobb) som betalar räkningarna medan passionen ligger i kakjobben. För mig handlar det om att hitta regelbundna uppdrag som ger trygghet och sedan att krydda tillvaron med de små men härliga kakbitarna. Inte helt enkelt i en småstad där i stort sett allt jag gör ses som "dyrt" och något "vi klarar själva".

 

Men skam den som ger sig - efter ett par slitiga veckor med många pitchar och nästan lika många "nej, tack" så hade jag ett fantastiskt inspirerande möte med en potentiell parhäst idag. Någon att vara kreativ med, någon att komplettera och framför allt någon som bara bor på andra sidan Ölandsbron. Vi ska göra vårt första spekjobb ("spekulationsjobb"- något man gör för införsäljning till skillnad från uppdrag som sker efter beställning) tillsammans redan i nästa vecka och nu känns det som att vänta på en hel kakbuffé.