Den här veckan har världen aldrig varit mindre tror jag, Europa känns som Småland och Grekland som Kalmar. Och medan jag ser att många kopplar ner sig från sociala medier för att verkligheten är för hemsk under argument som "jag kommer logga ur facebook för att umgås med familjen, jag orkar inte se fler vidriga bilderna på drunknande barn" så känner jag att verkligheten aldrig har behövt mig mer än nu. Jag kan hålla med om att det är outhärdligt att bara sitta och titta på medan tusentals människor drunknar, svälter, kvävs och torkar ut i sina desperata flykförsök mot ett anständigt liv, men jag vägrar att känna mig maktlös. Jag har makt, jag är priviligerad med kläder på kroppen, mat i magen och tak över huvudet och jag ska försöka se utanför mitt eget lilla livspussel, min egen högst bekväma sfär, och göra något för flyktingkatastrofen. De hundralappar jag redan skänkt känns futtiga och på måndag ska jag träffa ett par fina kvinnor som känner likadant och vill göra gemensam sak. Skriv gärna i kommentarsfältet om du vet någon lokal organisation i Kalmar/Småland som jobbar med snabba puckar och redan planerar för förnödenhetstransporter till Medelhavet. Tack på förhand!

 

Förutom det jag nyss nämnde så är jag lyckligt lottad med många underbara vänner, vissa vet allt om mig medan andra inte ens har träffat min familj och ändå är genomfina och känns nära. Som när jag på väg hem från USA gjorde ett pitstop i Stockholm i helgen och träffade Lo Bjurulf för en snabb lunch. Hon mötte mig på perrongen körandes på den allra sötaste lilla dockvagn i grön manchester och blommig sufflett. "Jag sprang på den på loppis och tänkte på Boo, varsågod!". Den omtanken får mig nästan att börja gråta.

De tittade lite undrande på mig senare när jag jonglerade med bagaget och checkade in en barnvagn i miniatyr, utan en bebis i miniatyr liksom. Men gissa om det var någon som i söndagskväll blev mycket lycklig över att hennes mamma äntligen kom hem och att dockan och nallen dessutom fick en så fin vagn. Med smurftäcke och allt!

 

Priviligerad som sagt. Efter jobbet idag packar jag ihop familjen för en helg i torpet och jag ska ladda för att i nästa vecka göra sånt som känns sådär extra bra, ända in i själen.

Fin fredag till er läsare som även ni ger mig så mycket energi!