Babes i bushen

Pjuh, det är inte utan att dagens vabbande kom lite som en skänk från ovan så att jag fick en stund att smälta intrycken från helgen som gick för det hanns liksom inte med innan jobbveckan drog igång. I fredags åkte jag nämligen rakt ut i uppländska skogarna och tilbringade långhelgen på Glädjens kapell tillsammans med fjorton übersköna kvinnor i vinterupplagan av Babes in boylands workshop med juligt tema.
 
Kanske var det platsen, att vi inte rörde oss nämvärt längre än runt stugknuten om ens det på drygt två dygn. Kanske var det maten, Lisas vego och alldeles underbar. Kanske yogan som lärde oss om mobilitet och tacksamhet. Jag önskar förresten att alla fick ha en Olivia i sitt liv, om så bara för en kvart. Kanske var det just att vi var en otroligt fin samling människor som bara trivdes i varandras sällskap och där alla fick vara precis som man ville. Jag åkte dit helt förutsättningslöst med en förhoppning om att fylla på inspirationsdepåerna och jag kom därifrån med så himla mycket mer. Några nya vänner till exempel, för livet känns det som. Jag ska försöka dyka ner lite mer detaljerat från dagarna men så länge kan ni läsa mer på Nathalie och Matildas sida här.
 
 
Det är något visst att sova i en enda stor sovsal, man kommer varann väldigt nära... Mysigt! Särskilt om man har öronproppar he-he.
 
 
Hej hej! På lördagen hade vi hettat upp kapellet så till den milda grad att jag skippade raggisarna och gled runt som värsta Ernsten.
 
 
Frukost, fika, lunch, fika, middag... Glutenfritt, veganskt och gudomligt!
 
 
Och den slumpmässiga bordsplaceringen som kom sig av att vi inte slösade på servetterna utan fick en varsin med en namnad ring som man fick leta efter inför varje sittning. Så enkelt och bra sätt att blanda upp gruppen på!
 
 
Jag smygfotade Lisa och Olivia genom fönstret när de flydde fältet från oss galningar som trängdes om vinklarna i varje fotosession.
 
 
Buffén av kreativt material visste inga gränser och jag hittade tillbaka hem till mitt pysslande jag igen. Så fint!
 
 
Klick, klick, klick! Om jag fått en peng för varje gång man hörde ljudet av en slutare så hade jag varit ekonomiskt oberoende efter den här helgen. I kid you not. Och ändå var vi himla mycket i nuet.
 
Vet att uttrycket är uttjatat så man svimmar men det var faktiskt en helt m a g i s k helg, jag bara säger det.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Se där, nu hittade jag hit också! Så fint att få följa dina dagar här också! Men sen, då och då, måste man också få ses och snacka 👁 mot 👁, visst!? /Charles Ingvar Fredholm

2017-12-17 @ 19:57:00
Postat av: Nathalie

Åh, hade helt missat det här inlägget. Fina grejer! <3 Kram och hoppas du får en fin julhelg!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback