Hur börjar man egentligen ett blogginlägg efter ett megalång uppehåll? Allt skaver liksom lite. Bildredigeringen, formuleringarna och faktiskt även lite dåligt samvete. Inte för att jag inte bloggat, men för att jag inte förvarnade om uppehållet som komma skulle. Det var bara det att innan semesterresan vi gjorde i januari så styrde jag upp en nyårsskiva för fem familjer och dessutom var jag tvungen att jobba undan så mycket att jag hips vips satt på en strand med en familj som jag i ett svagt ögonblick lovat en bloggfri rekreationstid utan att så mycket som reflekterat över det gångna året eller önskat gott nytt år.

 

Så det är väl likabra att förekomma framtida missöden: Härlig alla hjärtans! Glad påsk! Grattis! Fin midsommar! Trevlig helg! Ha en skön semester! Välkommen tillbaka! Krya på dig! Sov gott! Varsågod! With a friendly Boo! Hurra på bröllopsdagen! Mysig lucia! God jul! Gott slut! Och ett riktigt gott 2018! Men först kan vi väl bara konstatera att det är rimligt att utbringa Happy helg!?!

 

Ni får ha överseende med min ringrostighet, det tar lite tid att ställa in bloggsiktet igen, jag är osäker på vad jag nämnt tidigare men sedan december så är jag ledig en halvdagf i vefckan, oftast fredagar, för att hänga med Boo. Grymt på alla sätt och vis (utom att det inte finns någon på jobbet som gör de där 10% som jag är ledig...) Men hur som helst, igår hämtade jag Boo efter lunchen och vi gick på kondis och åt årets första semla. Gissa om jag har längtat, det var rent plågsamt att sitta på en annan kontinent och se instaflödet fyllas med de ljuvligaste av bakverk. Sen fixade vi lite ärenden, köpte en pangbukett blommor och åkte hem och bakade hamburgerbröd lagom tills Boo's BFF som skulle premiärsova över och hade önskat kvällens meny kom.

 

Idag körde vi ut till torpet och har ägnat större delen av dagen åt att frysa och få eld i vedspisen. Kakelugnen är det inga probs med, men efter flera månaders icknyttjande måste man ta det lite varsamt med eldandet så köksspisen fick alltså rycka in för stödeldning. Vi eldar i köksspisen ungefär en gång vartannat år för det är ingen lek att tända den. Efter all den röken och meckandet med jox med dragluckor etc. så är det lätt att bli kaminkvinnan och se sig själv elda upp arveköksstolarna från farmor hellre än att se brasan brinna ut.

Jo, jo - så nu har vi visst stödeldat så vi måste sova med öppet fönster för att inte dö av akut syrebrist/uttorkning. Blombuketten från Blomman för dagen (i min mening Kalmars bästa blomsterbutik) fick stanna kvar hemma i stan men jag ska skynda mig hem och njuta av den imorgon.

 

Jag har hittat tillbaka till bloggen, det känns skönt, hoppas ni också gör det. Happy helg!