Det är bara ett matbord mellan mig och världsfreden

I helgen så diskuterade vi om vi skulle möblera om i köket, göra plats för ett mindre bord för vardagsfrukost etc. Jag tror det är en motreaktion på att bordet vid matplatsen i burspråket är så stort (160x150cm) och att vi saknar att sitta nära mitt emot varann när det bara är vi tre hemma.

 

Hur som helst så står vårt gamla pyttelilla klaffbord (som från början stod i torpet när vi köpte det) ute i förrådet och bara väntar på att få komma in i värmen igen. När Jesper tog upp frågan så gick jag som vanligt igång på alla cylindrar och såg genast framför mig hur fint det skulle kunna bli om jag skrapade rent bordet och om huggkubben fick glädja någon annan för att skapa plats och... Mina tankar (som jag tydligen yttrade högt) avbröts av att Boo högljutt beklagar sig: "-Nääääeeeejjj. Jag o r k a r inte med en endaste renovering till. Vi ska inte flytta på n å g o n t i n g mer!"

 

Stackars barn, hon fick verkligen välja sist i föräldralådan. En önskan om världsfred känns nämligen mer lättuppfyllt än att att jag ska sluta maximera det här hemmets potential.

 

 

Ett litet matbord framför fönstret, varför inte? Fördelen med att vara tre är att man kan tillämpa "2 mot 1". #åretsmama