Uj uj uj vad dagen har bjudit på överraskningar och inspiration. Efter jobbet åkte Jesper & jag på efterlängtad husvisning. Eftersom vi skulle vara bortresta den ordinarie visningen fick vi övertala mäklaren till en ny, och hela förra veckan längtade vi och terroriserade våra familjer om möjligheterna för objektet (framför allt våra fäder, som är händiga som få, får rysningar när vi drar igång visioner om ett renoveringsobjekt - de talar än idag om det där gamla posthuset i Katrineholm som vi drog med dem till hösten -00, och de tackar sin lyckliga stjärna att Gotlandsjobb kom emellan...). Idag var det så dags att spana in Kläckeberga skola, 6 km utanför stan. Vilket hus och vilka möjligheter! - för att drömma. Vilket jobb och vilka kostnader! - för att vara realistisk. Som Jesper sa: "-pappa kommer att ta livet av sig om vi köper det här huset..." och det ligger nog ett mått av sanning i det. Jag förstår inte varför föräldrar inte helt förutsättningslöst bara kan värdesätta och känna sig levande av de prövningar som deras barn eventuellt utsätter dem för ;-)


Foto: SaraZetterström/Little Miss Fix It
Övre bilden; badrummet superljust med fantastisk rymd. Mellanraden: säng deluxe 2x120cm - tyckte det var en rolig idé till föräldrar vars barn tar över sängen, korg med raggisar - har man ett dragigt hem så är det stor mysfaktor och gästvänlighet att ändå bjuda på varma fötter. Nedre raden: Den, sedan 60-talet, orörda övervåningen hade så många underbara detaljer (undrar om det var rekton som drack bira på vinden?).

Efter ett par snabba hot dogs på IKEA stack vi på kvällens höjdpunkt Pecha Kucha Night på restauang Byttan och Konstmuseet. Oh my! vilken fantastisk anförandeform. Det var en härlig klick av lokalt och nationellt designfolk, och överraskande mycket publik som snabbt fyllde konstmuseets bibliotek. En överraskning bland talarna var Jonas Lindström, den fotograf som jag beundrar allra mest, ingen fotar prylar så bra som han! För att inte tala om det charmiga anförande som Erika Lagerbielke höll, som plan C kan hon lätt bli sagotant/berättarröst. Staffan Bengtssons reflektioner om Gröna Lund och vår deformering var roande och Ewa Kumlins naturlighet var trollbindande (jag önskar att jag också hade en charmig dialekt). En riktigt härligt inspirerade dag helt enkelt.



Ewa Kumlins liksom kvällen sista bild, beklagar bildkvalitéten (mental post-it: investera i ett ljusstarkt objektiv snarast!). Pecha Kucha är ett kort och intressant forum att ta del av nya vinklingar i.