Som jag skrev tidigare såg jag mycket fram emot att se Salone Satellite, med alla sina oetablerade designers och trots att utställningen låg längst bort på mässområdet och det var sista anhalten för dagen så var det verkligen värt besöket. Det finns en förväntan och blygsamhet hos de unga formgivarna som är väldigt spännande och attraktiv tycker jag, en ödmjukhet för branschen - innan man kommit upp sig och blivit en del av hela etablissemanget. Appropå attraktiv så fastnade jag genast för tjeckiska Jan Plechac möbelserie icons (kolla in hemsidan för att bättre få känslan av 3D). Något av en parafras på designikonerna Eames walnut stools, Rietvelds Röd & blå stol, Josef Hoffmans Kubus och fatboy The Original som enkla metallskelett. Det var mycket i montern som föll mig på läppen - typsnitt, möblernas komfort, materialval och ja, det mesta... Frida påstod att jag minsann flirtade lite med den snygga tjecken men det faller under den inofficiella bloggkategorin uttråkat mässällskap och elakt förtal.