När mannen kom hem var jag nog ett riktigt skådebröd. Not. Liggandes i det mörka sovrummet, med solglasögon på mig (ljuskänslig är bara förnamnet när jag har migrän), preggomaggen i vädret flippandes på paddan. Just som han klev in hade jag läst ett så hysteriskt roligt inlägg hos den här donnan. Gammalt, men högaktuellt för oss och jag tänkte läsa det högt för honom. Ni vet hur det är ibland:

-"Hursomhelst. Sen blir det" *frust* iihhhihihi hahhaha hahahahaHAHAHAHA  ...
-"Föräldrakurs, minsann!"... ahahhaha... ååhhhh hiiihihihihihi hickar jag bakom solglasögonen.
Samlar mig, och tar ett nytt andentag.
-"Hursomhelst. Sen blir det Föräldrakurs, minsann! Första gången jag och mannen" (här går jag upp i falsett, jag vet det låter ju inte så kul, men jag har ju redan läst stycket en gång och ska nu försöka återberätta det från början men har bara den roliga biten på slutet som snurrar i min hjärna. Tårarna rinner, brillorna åker av och jag fäktar i luften och håller på att slå av mannen hans glasögon på kuppen. Han skrattar och väntar på fortsättningen)
-"ska på nåt sånt. Jag har världens fördomar om att..." Nej det går inte frustar jag (och tror på riktigt att Vilda bebin är på väg ut där och då) du får läsa själv...

Efter lite djupandning (hey jag har faktiskt tjuvtränat lite via Annas Profylax) så försöker jag en tredje gång men det går bara inte så Jesper får läsa det högt för mig istället och vi skrattar och skrattar. Inte bra mot huvudvärk men bra för själen minsann. Jag vet inte vad det är som gör det men just stycket om orientering och bita i en pinne startar en liten film i mitt huvud där jag ser allt framför mig och fyller hela mig med inte-kunna-prata-skratt. Läs själv här.

I paketet från Maria låg förresten dessa underbara fina sara-pennor med mustascher på! Det behöver inte vara värsta fancy-schmancy, jag är inte svår så nej, men det ska till riktigt goda vänner för att ha koll på det där lilla extra.



Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It