Förra veckan var rena rama semestern om man jämför med denna. Och trots att arbetsveckan har bestått av fjortontimmarsdagar har jag inte ens hunnit vara trött för samtidigt är varje utbildningsmodul så himla rolig. Ibland kanske först efteråt har jag märkt. Presentationen igår gick jättebra och idag har jag sagt ciao och då svidanja till mina teammedlemmar för återseende inför slutförandet i mitten av maj. Äntligen hemma igen ligger jag här som en gummibåt med pyspunka i soffan, känner in mina nya prospects  på glasögonfronten och läser om vad som väntar i vecka 22 i livet ihop med karatebebisen. Nu tar vi helg va?

Och nej, nej jag har verkligen inte glömt svaren på frågorna... Promise.