Den billigaste lyxen man kan ge sin unge

Nyss hemkommen från fyra timmars sömnad, och jo vet ni vad, overlocken är igång. Wawawiiiwa! Gissa vem som har sovit i fyra timmar medan jag var borta? Livet är inte rättvist helt enkelt. Lite som uttrycket: Life's a bitch. And then you marry one. Hö hö.

 

Men vaddå, jag är glad för mannens skull (nej det var faktiskt inte han som sov) som kunde titta på fyra (FYRA!) av sina favoritprogram på raken. (jag är in-te bitter!)

 

Nåväl, på begäran kommer här ett inlägg om namn.

 

(klicka på bilden för att komma till bagaren)

 

Hej! Heter ditt barn Marsipanrosen på riktigt?

 

Nja, på riktigt å på riktigt. I bloggmun heter hon Marsipanrosen, det hela började faktiskt med en mössa, och i magen så kallades hon Vilda bebin. För jag tänker mig liksom att det är bättre med ett alias i en värld där google-träffarna kan vara bra eller anus i livets hårda skola, jobb untsowajter.

 

Sen om hennes riktiga namn är så himla mycket bättre (vanligare) det kan man ju fråga sig men vi (som i hennes päron) tycker att hon är en klockren Boo Edith Chali. Även fast ett samtal med okända oftast ser ut så här;

 

Okänd: -Åhh, så söt. Är det en flicka eller pojke?

 

Förälder (oftast jag eftersom det i dagsläget främst är jag som hänger med henne och rör mig i stadens puls så att säga) (leende, jag tycker ju också hon är söt): -En flicka.

 

Okänd: -Jaha. Vad heter hon?

 

Förälder: -Boo

 

Okänd: ??

 

Förälder: -med två o... (som om det förklarar det hela)

 

Vi uttalar det bo, men man får säga beu eller [bu:] också om man vill. Såklart.

 

Det skulle ju faktiskt kunna vara värre. Eller vad sägs om: Leet-Haxor. Eller Paprika. Varför inte Troll? Det roligaste är ändå frågan på 118100 om namnet Bo.

 

Men som sagt. Dän billiaste lyxen en kan ge sin onge ä ätt fräent nåmn. Som Metallica. Eller Marsipanrosen.

 

Visst är det typiskt! Bara för att mamma inte är i närheten så beter de små liven sig som A-barn. Då tror ju folk aldrig på en när man beklagar sig. De är luriga de där små rackarna! ;-)

I löööööööve namnet Boo. Ända sen jag läste To Kill a Mockingbird på gymnasiet (på engelskalektionen, första halvan i alla fall, googlade nog slutet i ärlighetens namn) har jag tyckt att Boo är ett så jäkla coolt namn. Speciellt på en tjej. Fatta att vara 16 år och heta Boo. Man kommer ju vara så cool att klockorna stannar.

Vår yngsta heter Frank Conrad Junior. Mycket nöjd med det :)

Åh, vilket fint namn. Ovanligt men lätt. :)
Och jag får med alltid förklara min dotters namn, trots att det inte alls är svårt tycker jag (Summer). Men alla ser alltid ut som frågetecken tills man säger typ "sommar på engelska" .. då blir det genast "ahhaa!" :P

Måste bara berätta...
Charlie och Boo har alltid varit mina planerade flicknamn för min framtida dotter/döttrar. Tappade hakan när du berättade vad ni hade just dessa namn till beisen!! :D