Åh vad jag märker att ämnet miljö och ekotänk är hett, och en fråga som engagerar. Bra! Tack för era kommentarer! En reflektion jag förstod skulle dyka upp är hur jag själv resonerar när jag handlar av och länge varit anställd av IKEA, som många förknippar med just slit och släng och om jag inte svor i kyrkan så att säga. Ja, vad svarar jag på det? IKEA är en möbelgigant och visst, man kan ju resonera sig tokig i frågan om vad som är en eventuell bov i behov-efterfrågan-modellen, IKEA är för de många människorna och har sina priser där efter. Samtidigt vet jag inget annat privat bolag som gör så mycket för att betala tillbaka till människor och miljö och har en väldigt hård uppförandekod för leverantörer, och nu även leverantörers leverantörer efter dunskandalen 2009.

De förbjuder barnarbete, diskriminering, tvångsarbete och kräver organistationsfrihet, minimilöner och övertidsersätting. Det är ca 600 000 människor över hela världen som jobbar med leverantörer till IKEA, när man producerar i så stora volymer så har man ju ett stort inflytande över produktionen. Och tillika ansvar. Det tycker jag möbeljätten tar; delar av vinsten går till globala välgörenhetsprojekt, man samarbetar exempelvis både med FN och WWF, det bedrivs flera kvinnliga företagarprojekt i utvecklingsländer vilket är livsavgörande för många familjer och för kvinnors kamp mot ett mer jämställt liv, sortimentet utvecklas ständigt mot ett resurssnålare alternativ som LED-lampor och vattensparsamma produkter. Varuhusen drivs delvis som ett kretslopp på egen biogas och man har egna energiparker med bl. a vindkraft för att försörja delar av sina anläggningar.

Slit - och slängkulturen som följer i IKEAs farvatten är väl skuggsidan av att producera i så stora volymer att priserna blir så låga att de människor som har råd för ett resonemang att omsättningen av prylar är okej eftersom det handlar om så små investeringar. Men för sämre beställda människor kan dessa lågpriser vara avgörande för att ha ett drägligt fungerande liv i hemmet. Hur man än vänder och vrider på det ligger ansvarsfrågan i mångt och mycket på individnivå.

Jag fick frågan vad jag grundar mina personliga urval på angående mitt tidigare inlägg. Kan knappast kalla mig för renlärig eller rättrådig, eller ens konsekvent, men jag hoppades med min bloggpost att kunna väcka någon till eftertanke. Är man medveten om sina val är det ju enklare att leva efter sina principer eller att gå emot dem snarare än att inte fundera på produktionskedjan över huvudtaget. Det är som att ha en liten eko-rekoängel på ena axeln och en ytlig kapitalistdjävul på den andra. Och för att svara på frågan så har jag inga konkreta belägg mer än det som jag snappar upp från nyheter, debatter och vid grundligare insikt (som efter flera års anställning) och den tydliga men ack så vanskliga magkänslan.

Att handla ekologiskt och att inte slänga duglig mat har de flesta i min omgivning koll på vid det här laget. Men att ifrågasätta eller i alla fall reflektera över inredning, kläder, kosmetika etc. hör inte till vanligheten. Inte heller att lämna till återvinningen eller att handla på densamma. Om jag svor i kyrkan är upp till mottagaren att bedömma för jag skriver ingen på näsan när jag uttrycker mitt resonemang. Fast en rätt stor del av mig har en förhoppning om att de som läser bloggen också känner att när man bjuder upp konsumtionen till dans så ska man så gott man kan ha lite koll på stegen.