Miscellaneous w46/2015
Söndag och så här i sluttampen dags för en blandning av smått och gott som på ett eller annat sätt satt sig i mitt medvetande den senaste veckan. Efter en vecka som denna, eller säg de senaste åren, om vi ser till den utveckling av främlingsfientlighet och maktfullkomlighet som känns rådande i min stad, i din stad och i hela världen är det lätt att känna hopplöshet. Ibland när min lilla närmaste verklighet, exempelvis jobbet, håller på att äta upp mig av stress eller då bristningsgränsen känns nära inför en deadline eller ett misslyckande brukar jag möta min egen blick i spegeln och konstatera att det inte är botemedlet mot cancer som står och faller med mig. Det tröstar en stund. Samtidigt vill jag inte tro att just jag inte kan göra skillnad, för det kan jag.
En bok som med sin titel sätter huvudet på spiken i dessa tvivel gör mig nyfiken och att jag hemskt gärna vill läsa den är Hur kan inredning vara viktigt när världen ser ut som den gör som handlar om Norrgavel och dess grundare Nirvan Richter, tipstack till Frida.
Med en naturlig övergång hantverk emellan går jag från såpade evighetsmöbler till en norrländska kökskompis i finaste renskinn. Förklädet från Kero är så mjukt och följsamt att jag nästan kan tänka mig att sadla om till matsektorn för att ha en rimligare anledning att bära det dagligen.
Jag som är extremt kinkig på doftljusfronten håller tummarna för att detta doftar så gott som det har potential att göra, cederträ är en favorit. Pop Up Paris-ljusen säljs till återförsäljare i 50-pack, och i en av dem ligger det en riktig diamant i botten. Vilket försäljningsknep va, gissa om de alla som köper ett kommer låta det brinna dygnet runt för att se om a girls best friend ligger i botten. Snart kan jag lukttesta Bois de Cèdre hos Frank Atelier.
Har ni sett Ikeas nya, superfina serie Björksnäs? Jag föll som en ... eh fura för denna skönhet i ljusaste björk. Inget för hundraåringen men i torpköket tror jag den får plats, fram med tumstocken.
I fredags var jag på en lunchföreläsning, motsvarande den jag själv var gästinspiratör till i september. Den här gången lyssnade jag till Karin, modist, som berättade om sin och hennes man Makoto's hattresa med Horisaki. Efter föreläsningen blev jag lovad ett studiebesök i deras ateljé och när jag varit där ska jag berätta mer om själva hattarna. Tills dess hamnar en av deras skapelser högt, för att inte säga högst, upp på önskelistan.
Jag hoppas på en ny vecka i fredligare och med kärleksfulla tecken. Det kommer hända en stor förändring här på bloggen i alla fall, så mycket kan jag säga och den som är me' får se. Peace out!
Kommentarer
Postat av: Patrik at Brass&Gold | En inredningsblogg på Hannas Room
Jag gillar din blogg väldigt mycket :D Keep up the good work!
Trackback