Beslutsbonanza & badrumsbabbel

Jag har precis fällt ut landningsstället för några timmars sömn hemma hos svärföräldrarna i Nyköping innan jag kör vidare mot Formex imorgon. De senaste dagarna har varit onödigt spännande då vi upptäckte sågspån från skadedjur i bjälklaget och den tänkta golvbrunnen plötsligt inte var godkänd för den satta planlösningen. Jag har varit 100% byggprojektledare utan att kunna koncentrera mig på något annat och hade tur som tusan att Anticimex hade ett återbud och kunde komma bara på två dagar (istället för sju) -ingen fara för frossande maskar, hurra!! Och till slut samordnade jag åsikter från leverantör, återförsäljare, plattsättare och rörmokare gällande golvbrunnen. Den tilltänkta fasta halvväggen mot duschen har ritats om och kommer ersättas med ett glasparti så fort jag fått tag i en smed som kan göra det som jag vill ha det. Eller först måste jag kanske klura ut exakt hur jag vill ha den. Ägnade en stund åt att uppdatera moodboardet för badrummet. Det känns viktigt när besluten måste revideras på stående fot för att slippa skicka hem en hantverkare eller försena bygget och efter att det känts som ett nederlag att förlora  väggen som ramade in den Victorianska stilen mot en modernare variant så är jag nu riktigt sugen på att skapa ett badrum som går hand i hand med både sekelskifte och samtid.

 

"Hundra år av badrum" kanske jag kan kalla detta kollage av pinterest- och produktbilder. Här hittar ni förresten min badrumsmapp på Pinterest.

 

 

 

Skulle ni vilja att jag ägnar ett inlägg åt att kika närmare på de val som gjorts?

Ett helt sekel av ommålningsbryderier

2019 blev året då vi inte kunde skjuta på den längre. Fasadmålningen. Egentligen bokade vi in målaren redan förra sommaren, fast till i år då och utan att bestämma exakt när det skulle ske. Jag har tittat på sekelskifteshus och memorerat vackra färgkombinationer, pillat på färgblåsor som olycksaligt dykt upp och kisat när vårsolen lyst för starkt. Ja för så är det faktiskt. Fram till 2008 var vårt hus (som då inte var vårt, ja ni fattar) gult med vita knutar (kommer ni ihåg detta?) Sedan lade de förra ägarna om taket om till ett rött plåttak och fasaden målades vit. Alltså vit-vit, typ så vit att den blir som inverterad. Inte alls så fasadaktigt vit utan mer vit som amerikanska konstgjorda tänder-vit. Solglasögon-på-för-att-äta-utomhus-vit. Jag kanske kan sluta nu, ni har nog bilden klar för er. Supertjusigt på håll allt det röd/vita, och på bild, men i vardagslivet med hundratals bajsande spindlar runt knuten, not so much.

 

 

Jag var helt inne på att vi skulle måla det cremevitt med beiga foder och röda fönster som jag såg på en vacker villa utanför Söderhamn förra sommaren. Sen funderade vi på om det inte vore vackert med oxidgrönt? Fast hur skulle det bli med det röda taket? Så plötsligt dök det upp en härlig färgkombo efter googling "fasadkulör sekelskifte" i våras och när vi under semestern tog upp tråden igen (för nu var faktiskt målaren bokad) så gillade Jesper också det han såg. Jag gjorde en photoshoppad variant med vårat plåttak och ptja, det såg inte så tokigt ut! Dessutom rådfrågades några stilkänsliga vänner och saken var biff, provburkar inhandlades.

 

Den första vändan kändes snickerifärgen på fönster och dörrar för brun så efter lite färgprovsbonanza efter jobbet igår står nu en ny kulör redo för utvärdering. Men något i denna stilen blir det.

 

 Bildmontage av bild från Alcros fasadfolder och eget takfoto.

Min våta dröm

Ursäkta klickbetet till rubrik men vad gör en inte när det var så länge sedan ett blogginlägg såg dagens ljus att spindelväven löper i drivor längs tangentbordet?! För att vara helt korrekt så handlar det om min våtrums-dröm! För äntligen, ja jag tror knappt att det är sant, äntligen så är renoveringen/bygget av badrummet på nedervåningen igång och jag insåg att jag vill dokumentera detta och dela den lilla resa det innebär här på bloggen.

 

Bygget började i förra veckan -min sista semestervecka, och med facit i hand var det inte jättesmart för det som skulle bli "sommarens sista mysiga dagar för mig och Boo" blev istället "svara på sjuttioelva överraskningar och frågor från tre hantverkare som börjar riva i en förbenad hundraåring". Men, efter en effektiv helg med skytteltrafik till återvinningen och manegekrattande för snickarens fas uppbyggnad kan vi nu bocka av rivningsfasen. Helgens effektivitet låg i att Jesper körde allt bråte till tippen och jag hejade på alla som körde Ironman. Juste deal ändå. Igår lånade vi ut den blivande ettagluttaren (skolstart imorgon) och körde vår version av järnmannen. 4 km spån och gammalt mög-städning, 18 mil spikutdragning och 42,2 km balkkarvning med stämjärn. På slutet var humöret inte på topp så då jobbade Jesper utomhus och jag inne. Tänk vad en lärt sig efter 20 år tillsammans.

 

Idag är snickaren sjuk och jag får en andningspaus (läs arbetdsro) och fnular samtidigt på vilka kulörer som kan lyfta den här Hundraåringen till oanade höjder. Ja för inte nog med att vi renoverar inomhus, vi passar på att köra en lite ansiktslyfntning utomhus parallellt. Varför inte, liksom. Så här ser byggkaoset ut men jag blundar och visualiserar slutresultatet istället med nytt flöde och happily ever after och det ni vet...