Fråga mig inte hur det gick till men jag har i över tre månader haft en bild på det svenska vinnarbidraget i årets upplaga av Bombay Sapphires designtävling på min dator.. utan att publicera det... Pinsamt.

Gott folk, låt mig presentera vinnaren av den svenska uttagningen; Frida Jeppsson, kär vän och en otrolig strateg och designer, med sitt glas Brilliant.



Foto: LMFI och Frida Jeppsson

Frida kommer att tävla vidare i den internationella finalen som går av stapeln under London Design Festival i Earls Court 13-23 september. Jag hoppas att jag får följa med som handbagage...

Hon är f ö den andra representanten från vår utbildning. Pinglan Charlotte kammade hem 2:a pris i den internationella tävlingen 2006.

Jag tycker att det mesta Marie-Louise Gustafsson gör har en sån där skön självklarthets- och aha-känsla.
Eftersom jag är en sån sucker för vackra former gick jag nästan i spinn av hennes fina fiiiina skrivbord Page [eller table of trash som hon också kallar det]

Tillverkas av svenska Eurobib och går loss för strax under 5 glada laxar. Smakar det så kostar det.







Bild: marielouise.se

                                             

"Mitt namn är Filippa Ivarsson och jag bor i Oskarshamn. Jag är 52 år gammal och jobbar som grävmaskinist och brandman. Mina intressen är ormar, diska och betala räkningar.
Jag har två barn, vitt hår och svarta ögon.
Jag älskar att lyssna på dödsmetall och favoritartisten är KT Tunstall."

Gör så här:
Presentationsbilden är den senast tagna bilden från din mobilkamera [kan bli pinsamt.. oh yes!] Som ditt förnamn sätter du ditt mellannamn och ditt efternamn tar du av din närmaste granne. Som hemstad tar du den stad du senast besökte med buss och din ålder tar du av din mamma. Ditt yrke är det din pappa jobbar med och dina intressen är sånt du avskyr att göra eller helt enkelt inte tycker om. Du har lika många barn som percingar (örhängen räknas).
Din hårfärg är samma som tröjan du har på dig och dina ögon har samma färg som byxorna. Musiksmaken/genren är sådant du inte kan tåla medans favoritartisten/bandet är den vars låt du senast lyssnade på.

Gör den du med vetja... jag hittade den hos Junitjej.

---

Känner att jag måste lämna en explikation till min bild... :-) En träningskompis missade ett boxpass för ett par veckor sen... jag skickade ett MMS för att uppmuntra henne till att komma på träningen i fortsättningen.. ;-).. Nä nu låter det ju ännu värre! *skratt*

De har visats mycket i olka magasin och tro ja det, de är ju för sjutton oemotståndliga! Resväskorna från Alstermo Bruk. De röda gör mig lite geléig i knäna...


Bild: alstermobruk.com

Alstermo Bruk har gjort pappersmassaprodukter i ett par sekel[!]. Snacka om tidlös design så inte så konstigt att efterföljarna är många. Men gammal är äldst som man säger.

Under tiden jag pluggade skapades en sub-verktygslåda till mitt studentrum, eftersom man alltid behöver verktyg, och då den riktiga stannade hemma. Studentvarianten råkade  ta utformningen av en gammal arkivväska från just Alstermo. Jag hittade den på en loppis för en spottstyver. Isn't it cute så säg...

                        
Foto: LMFI

Nu har jag varit i bloggvärlden i över ettochetthalvt år och det finns ett litet fenomen som jag tycker är konstigt...

När någon kommenterar något i bloggen eller om man själv skriver en kommentar i nån annans blogg, så skrivs svaret nästan uteslutande senare i samma inlägg.

Alltså:
"FrökenQ ser en bild i ett inlägg på den fantastiska bloggen littlemissfixit.blogg.se och skickar en kommentar
-Hej LMFI, snygga snickarbrallor du har, var har du köpt dem?
LMFI svarar i samma inlägg
-Hej Fröken Q. Tack! jag gillar dem också skarpt. De har jag köpt på Affären-på-hörnet. Skitabilligt!"

Vore det inte bättre att svaret skickades till den som ställde frågan?

Detta är ju mest ett dilemma för den som frågar, för jag som svarar tycker juh såklart att det är smidigast att knappa ner några rader i samma inlägg. Men om jag frågar något.. inte nog med att jag är omåttligt nyfiken över något som jag vill veta, jag måste dessutom hålla reda på vilket inlägg det var jag kommenterade och sedan gå tillbaka och kolla om objektet i fråga har svarat mig... Pjuh! säger jag. Vilken kommunikationscirkus!

Eller är det bara jag som är trög och har missat nån superbradig funktion som göra att webbsidorna bara poppar upp som svampar i flikraden och highlightar svaret så fort det uppenbaras i cyberrymden?

Over

... för jag tycker att våra köksluckor är så hemska!

Vi bor i en hyresrätt och har lagt ganska mycket tid och pengar på att "göra den till vår", trots att det är sånt vi inte får tillbaka den dagen vi flyttar härifrån. Både jag och Kärleken tycker det är jätteviktigt med ett trivsamt hem, och det gäller allt ifrån lister till väggfärg och dörrhandtag, lysknappar, golv och möbler förstås. Det sista är ju skönt och ganska enkelt att leva efter då möblemanget oftast är personligt och något man tar med sig till nästa ställe. Dessvärre gör ju denna kräsenhet att vi ständigt har fixarprojekt hemma.

I denna lägenhet har gränsen gått vid köksluckorna. De har vi inte bytt, men vi avskyr dem! De är så ocharmiga, mittemellan fel och malplacé att vi faktiskt övervägde att inte tacka ja till lägenheten p g a dem!

Sen lovade vår hyresvärd att vi kunde få "göra något åt dem". Så vi flyttade. Då minns hyresvärden plötsligt inte alls de där två samtalen vi hade om de fula köksluckorna... och vår gräns för "oåterkalleliga utgifter" är nådd. Man kan ju ge sig sjutton på att de inte skulle passa i vårat nästa hem, och hyresgästen som kommer efter oss är inte alls så sugen på att köpa begagnade köksluckor som sitter på plats i köket, för 1500:- även om det är halva priset.

Så jag blundar. De sitter där, och jag har inte orkat ta en diskussion med hyresvärden med tilfällig alzheimers.

[Ska jag berätta en hemlis? Nu, efter tre månader, ser jag dem faktiskt knappt [även om jag öppnar ögonen] för det är det som är så lustigt med detaljer. Med tiden suddas de ut och blir osynliga... Så om det är något man VERKLIGEN inte kan leva med, då måste man åtgärda det omedelbums! Annars blir det inte av...]

Tänk om luckorna var så här fina!


Bild: google.se


Vad blundar ni för där hemma?

Imorgon öppnar Älvsjömässan portarna till vårens Formexmässa. Det är ju himmelriket för inredande och pyssliga fackfolk.
Nuförtiden är ju jag ett sådant, fackfolk. Dessvärre är vi så fasligt upptagna med att bygga vår i varuhuset att vi inte ens hinner ta en dags vila och fara upp till hufvudstaden [nåväl, dess södrare regioner] och inspireras. Vi skulle behöva det, eller jag menar, jag skulle behöva det. Inspiration.

Detta är vad jag missar:

En mässa som går i tecken av det dekadenta franska. Det kommer vara mustigt, ombonat och personligt. Man kommer kunna lyssna på Edith Piaf i högtalarna. Åhh Edith missar jag! Isabelle Halling kommer att sprida sin inredarglädje som en av föreläsarna. Isch, missar Isabelle också!

Dessutom kunde man bli sminkad av proffsiga Make Up Institute.

Suck. Jag är lite sur på Våren.

Tänkte att jag skulle ta och komma ur garderoben [PAX?] här på bloggen, så att även de som inte känner mig men som kikar förbi får en personligare bit av Little Miss Fix It. Skulle det uppskattas? eller ska jag fortsätta att pladdra i det fördolda?

Ny layout är ett definitivt ett måste, men får väl dessvärre vänta till efter Thailand.

Nu ska jag surfa inspiration...

går tiden så himla fort!!

Herrigyyd vad kul jag har för pang tjoffs hade 16 dagar rullat på i det nya 2008.

Jag håller på med massa saker medans livet rullar på sådär lite bredvid. Mycket på jobbet. Nyhetssläpp och vårsortiment som ska ut i butik. Heminredningsbestyr i lägenheten [usch jag kräks nästan på heminredning. 24-7 is a bit too much if you know what I mean..] Thailandssemester på G. Löpträning big time.  Och, så har jag gått och blivit frälst i Grey's Anathomy...

Härligt med nya år och nya bestyr!