Idag är det en sån där dag när jag är lite hög på livet. Jag har nämligen med mig en sån enorm inspirationsboost från gårdagen. Först hade hela kontoret en workshop och föreläsning med Ashkan Fardost som forskar kring hur teknologi och digitalisering påverkar olika branscher och inte minst mänskliga beteenden. Så. Himla. Intressant. Dessutom en otrolig retoriker och skön snubbe. På kvällen var det vårt årliga vårmingel som innebär häng med våra kunder, god mat och dryck och skön musik och jag gick och lade mig (alldeles för sent) med bröstet sprickfyllt av glädje och tacksamhet. För det jag får uppleva och vara en del av. Dessutom kom jag ut på en joggingrunda. En dryg timme i lugn takt, genom naturen bland vårens dofter och fåglarnas olika läten och mina egna tankar (som förvisso slösigt ofta tänkte hun dra tretti sju ... hun dra tretti sju i takt med stegen, eftersom det är pulsnivån jag bör ligga på när jag kör lågintensiva pass). Vardagslyx. Fast vardag är det ju inte riktigt nu, för nu är det ju påskledigt för de allra flesta. Så jag tänkte passa på att dela receptet på den goda äggakakan jag lagade häromdagen.

 

Första gången. Nej, faktiskt enda gången jag ätit äggakaka innan jag testade att laga själv var på Brösarps gästis i, ja Brösarp förstås. Det var vintern 2011 och jag var med i Ikeas specialistprogram. Vi var inredare från åtta nationer som reste runt mellan Carl Larsson-gården i Dalarna och varuhuset i Delft/NL. Däremellan gjorde vi bl. a ett antal studiebesök hos några väl valda ekologiska eller på andra sätt medvetna hushåll på Österlen och det var under den etappen som vi enligt plan stannade för att våra mentorer ville bjuda mig och mina kollegor från bl. a Kina, Ryssland och Italien på en lokal specialitet till lunch. Det var en fantastisk period den där utbildningen, full av kunskap, utforskning och kulturella upplevelser och den där lunchen var inget undantag. Äggakakan på Gästis var som en mindre bröllopstårta, har ni vägarna förbi måste ni prova den!. Har man aldrig upplevt det så är det lite som en blandning av omelett och ungspannkaka ungefär. Eftersom jag nästan helt uteslutit vetemjöl i maten så använder jag siktat dinkel istället som har högre näringsvärden. Tänk på att dinkelmjöl drar åt sig mer vätska och minska mängden mjölk något om du använder ex. vetemjöl. Knappast modell bröllopstårta men håll till godo med min variant på äggakaka:

 

2 pkt ekologisk bacon (eller 12 skivor rimmat fläsk)

5,5 dl dinkelsikt

1,5 tsk rörsocker

1,5 tsk salt

12 ekologiska ägg

1L ekologisk mjölk

 

1 dl frusna havtorn

0,5 dl rörsocker

 

Stek fläsket/bacon i en rymlig stekpanna och lägg det på hushållspapper. Häll ur fettet från pannan och spara det. Diska ev bort fläskrester från pannan.

Vispa ihop äggen. Blanda mjöl, socker och salt och sikta ner det i smeten, rör ihop med hälften av mjölken och vispa till en slät tjock smet. Tillsätt resten av mjölken.

Hetta upp flottet och en klick smör i pannan, sänk till medelnivå. Häll i smeten. Fös smeten med en stekspade utifrån och in med långa tag så att ny smet rinner tillbaka ner i rännan och tillagas (som en omelett). Man bygger liksom äggakakakan från mitten och ut i luftiga veck. Arbeta runt runt tills hela kakan är fast.

Använd ett stort grytlock, eller som i mitt fall med denna ganska stora kaka en rostfri bricka som jag smorde med smör, lägg det ovanpå pannan och vänd snabbt på steken så att kakan vänds och hamnar på locket/brickan. Lägg lock/brickkanten mot stekpannan och fös tillbaka kakan. Grädda klart i några minuter.

Värm fläsket och placera det uppe på kakan, ju maffigare desto bättre. Servera med rårörda lingon eller havtorn. Jag hade inte tid att råröra bären som då helst ska blandas med sockret och stå i kylen över natten utan jag värmde på socker och havtorn och rörde tills det blev en sötsyrlig sylt. Smakar jättegott ihop med sältan i fläsket.

Jag dricker sällan mjölk till maten men det passar jättebra ihop med den här rätten.

 

Strax fyra dagar ledigt med familjen. Men först väntar den årliga Påskmarschen till slottet.

 

är det tamejtusan en gemensam liten dröm som går i uppfyllelse! Det blev nämligen middag på det stora möbelvaruhuset igår, räddaren i "jag orkar inte tänka en rak tanke än minde komponera/handla/laga en middag"-nöden. Vi passerade Gröna rummet på vägen ut och där serverade de minsann citroner. På träd! "-Hur länge har vi pratat om ett citronträd?" undrade Jesper och vi konstaterade att det var minsann sedan slutet på 90-talet, ja precis så länge som vi varit ihop faktiskt. Så här med den lite väl massiva faktan så kan man ju undra varför det tog nästan ett par decennier innan vi gjorde slag i saken men jag har inget bättre svar än att det faktiskt passade perfekt just nu och stod rakt framför oss. Dagens fyndtips på växtfronten. Och ljuvligt som tusan doftar det också och medan isbjörnarna fortfarande (bildligt) kliver omkring på gatorna så får det husera i ett av fönstrena åt söder i väntan på utflytt, en av få växter som fixar det tror jag.

Okej jag är inte så naiv att jag tror att en vecka av att leva lite enkelt och nedkopplat gjort mig till en ny människa. Men. Kanske är det vårsolen, kanske är det att alla tankar fått tänkas från början till slut och kanske är det sömnen som saknades men bannemej om det inte känns annorlunda nu?!

 

Jag ska börja jobba på torsdag. Och jag tycker det känns kul!

 

Den senaste månaden har jag ägnat åt att försöka ändra på mig själv. Att inte vilja så mycket, att inte gå igång på alla intryck och planera för nästa renoveringsprojekt, att inte säga ja utan att tänka ett varv till... Listan kan göras jättelång men vad jag faktiskt kommit fram till är att jag är ju den jag är. Och vad blir kvar om man helt försöker ändra sin personlighet?

Visst, jag tar med mig en hel massa klokheter som jag kan skriva under på: att inte göra massa saker samtidigt (typisk grej för min del är att laga mat, lyssna på radio, kolla mejlen och helst spela ett spel med 4-åringen, kanske planera veckohandlingen också) utan att sträva efter att vara härvarande -här och nu, att värdera återhämtning som i att faktiskt inte göra ett skit. Att sitta ner och på sin höjd bläddra i en tidning eller ännu hellre prata med sin familj om, just det - ingenting särskilt. Bara vara.

 

Och appropå mejl och allsköns notiser. Såå befriande att stänga av allt sådant. Förra veckan placerade jag telefonen på ett bestämt ställe och låtsades att den, precis som förr, satt fast i ett jack i väggen. Det enda jag använde den till var att svara om någon ringde, och ringa ett fåtal behövliga samtal. Jag bytte signalen till "Gammal telefon" för att förstärka mindsetet ytterligare. Och jo, första dagen tänkte jag säkert hundra gånger "det där ska jag kolla upp" när jag hörde något intressant på radion som jag lyssnade på stundvis, för nuförtiden är det ju så vi gör. Inget lämnas åt djupare funderingar eller egna spekulationer utan allt googlas och besvaras inom en halvminut. Det var en kraftansträngning att låta bli!

 

På torsdagen ringde en kollega och jag var tvungen att leta efter ett mejl. Egentligen var det bara det jag skulle göra men när jag gick och lade mig på kvällen så räknade jag apparna jag öppnat under samtalet och strax efter. 22 stycken! Det är ganska skrämmande när man tänker efter, och jag tror inte att jag är ensam om att ha en platt liten batteridriven snuttefilt till arbetsredskap. Notiserna är fortfarande avstängda och jag försöker hålla koll på mejlen vid ett par tillfällen per dag istället. Med förhoppning om att det håller i sig även på jobbet.

 

Precis som att leva miljömässigt hållbart gäller lite samma principer att leva socialt/mentalt hållbart tror jag - att man är medveten om sitt beteende. Och när man själv låter bli att vara så himla tillgänglig hela tiden så märker man hur mycket omgivningen är det. Tänk om samhället, vi, fick en mer human inställning till kraven på familj och karriär. Tänk vad mycket bättre vi skulle må.

 

Oh well det var inte att antismartphone-inlägg detta skulle bli, det bara blev så uppenbart för mig att det var ett helt igenom bra beslut att koppla ur en stund. Fatta vad jag sovit bra! För första gången på månader. Jag sov till och med middag ibland, även efter en 9 timmars ostörd nattsömn.

 

Och torpet sen. Vår lilla pärla. Jag fick njuta av både 20 graders värme och en frostnatt, strålande sol och dimmiga mornar så jag klagar inte. Och när det var gråväder så ägnade jag mig åt att möblera om. Jag har drömt om den sedan den skymtades under en hel massa bråte och nu efter mer än fyra år som torpägare blev vedboden så utrymd att den gamla snickarbänken äntligen fick se dagens ljus och numera tronar i storstugan. Som sagt, vem är man om man inte är sig själv?