Nu drar vi. Bilen är tvättad packad och överfull, bilbarnstolen ergonomiskt lutad, iPaden laddad med knep (läs: Teletubbies, Babar, Drömmarnas trädgård...) jag aldrig trodde jag skulle ta till innan två års ålder och spelaren fylld med skivor som inte fanns i vår ägo så sent som för ett år sedan. Av någon anledning spelade vi mer JohnOssi än Vipp på rumpan affär då... Men nu kör vi alltså till Italien, 200 mil i bil, till Marsipanrosens kusin Karl Pietro och till underbart god mat och medelhavskvällar med varma vindar. Som ni ser i mitt tjusiga kollage kommer vi köra genom Danmark, Tyskland och Österrrike för att slutligen landa i östkustens lilla pärla Punta Marina, i det fina sommarhuset som jag inte besökt sedan 2006.

 

 

Egentligen har vi ingen tid att passa förrän i mitten av augusti när jag börjar jobba igen men riktigt så länge blir jag nog inte borta. Vi har ju ett ettårskalas att ta hand om innan dess, och jag har ju massor av roliga DIY-tips för barnrum att visa, och spännande nyheter och... Ja inte mer än ett par-tre veckor kan vi vara borta känner jag nu, men faktiskt så stänger jag ner aktiviteten totalt här på bloggen. Ett litet tag i alla fall.

 

Semesterstängt.

Välkommen åter i augusti!

 

 

(och tre dagar). P g a det avkopplade och nedkopplade torparlivet blev det ingen sedvanlig månadsuppdatering på självaste dagen, men här kommer den! 

 

Att det snart gått ett år sedan jag sa att jag älskade narkosläkaren (obs! efter att han givit mig en vä-äldigt efterlängtad EDA och jag slutligen fick hum om lustgasen, sen insåg jag att det var bättre att rikta liknande känsloyttringar mot pappan to be), den där varma natten när Marsipanrosen tog en himla tid på sig att äntligen bli en utombordare, känns smått otroligt. Men det är klart... Med tanke på hur totalt upplindande vi är runt hennes fingrar att hon haft lite tid på sig att få oss dit.

 

Hon är verkligen en snacksalig liten spjuver vår loppa, och förutom mamma, pappa, bampa [lampa], ditta [titta], dä [där] och ett råmande värt en brunstig tjur [mooouuooo] varje gång vi pusslar kossan på plats så snattrar hon tusen saker om da'n som vi dessvärre inte fattar mycket av.

 

Jag har alltid fascinerats av när bebisar slutar att vara just det och så smått börjar vara barn. När kommunikationen är tvåväga och när man försöker gömma det roliga bakom ryggen och säga "borta!" och man genast blir genomskådad. Och en sak är säker, det är liksom hundra gånger roligare när det är ens eget barn.

 

Precis lika mycket som jag vill stanna tiden nu, och alltid få en blöt historia över haka, näsa och mun när jag ber om en puss. Precis lika mycket vill jag glänta på dörren till framtiden och se var det barkade hän. Vad det blev för en vuxen människa av det lilla blonda (jodå, tre hårstrån är väl också hår?!) yrväder till dotter som bakades av vår gendeg. Hon som skrattar så hon kiknar när man busar sådär så att det känns som om man passerade en gräns eller två. Oj, oj nu kittlade jag för hårt.. eller shit, nu var jag nog ett lite väl läskigt troll... Då, då bubblar skrattet ut genom det fortfarande tandlösa gapet och ögonen lyser så att de kunnat försörja halva Öland med ljus. Inga halvmesyrer här inte, live hard - laugh hard. Snart ett år alltså, jag sä'r jag sä'r.

 

 

 

Från början var det tänkt att vi skulle vara om inte redan där så åtminstone på väg till Italien nu, men så kom den svenska sommaren med samma värme som vid medelhavet och vi blev kvar hemma några dagar extra. Eller vi var ju i torpet, och hade det inte varit för att vi lovat att köra söderut senast imorgon så hade vi nog stannat. Jag älskar torpet. Jag älskar att sitta på trappan vare sig det är morgon och solen inte hunnit dit ännu så gräset nedanför är alldeles daggvått, eller det är kväll och solen sakta sjunker ner bakom grantopparna på andra sidan rapsfältet. Jag älskar att det finns massor av saker att göra - måla, snickra, gräva, röja.

 

Om andan faller på. För precis lika gärna så behövs det inte göra ett endaste dugg om jag inte vill. Förutom att diska förstås. Det behövs alltid. Vatten ska värmas på spisen och jag hushåller, som jag hushåller. Äggvatten blir sköljvatten och sköljvatten blir torkvatten och torkvattnet hälls över vinbärsbuskarna... När vi är i torpet tjafsar vi sällan. Det är som om hela lilla familjen bara landar och stänger av allt som har med stan att göra. Vi är lite skitigare än vanligt och det främsta mediet är P1 på radion. Den gamla 80-talsradion som följde med på köpet och där volymen liksom antingen är skithög eller visktyst. Mobilerna ligger på någon hylla timmavis, och det är befriande att få vara helt nedkopplad. Avkopplad. Här kommer ett fototriss som perfekt speglar våra dagar. Solsken, ängsblomster och jordgubbar så det sprutade ur öronen på oss.

 

Nu har Marsipanrosen sovit några nätter i sitt nya rum, och SOM hon sover. Hela nätterna igenom utan en enda vällingpaus, som västa tonåringen. Hon tycker jättemycket om att vara där, och vi med. Kuddhörnan är en favorit och rymmer faktiskt hela familjen. Jag vet att ni som följer mig på instagram efterfrågat bilder och här bjuder jag på några. Fler detaljer och DIY-tips kommer framöver.

 

Det har varit lite glest mellan inläggen och jag förvarnar om att så kommer det bli även i fortsättningen för nu åker vi ut till torpet och fångar lite sol och lata dagar i hängmattan. Hoppas ni också njuter av sommaren!

 

Som jag nämnde i fredags är jag mitt inne i ett fixar-stim, där av bloggtorkan. För precis ett år sedan renoverade vi halva lägenheten och jag var gravid i åttonde månaden runtflängandes som något slags superpreggo. Just nu kör jag samma race med 14-timmars arbetsdagar och inreder Marsipanrosens rum. Jag funkar så - roliga saker ger mig sådan energi att jag orkar nästan hur mycket som helst. Jag har sytt, målat, tapetserat, sytt lite till, målat ännu mer och sågat en hel del. Bland annat mörkläggningsgardinen till barnrummet. Vill man att ongen ska somna innan solen går ner får man ju skapa lite mörker dessa ljusa sommarkvällar så när jag ändå var i farten passade jag på att korta ner den så att rullgardinen passar i fönsternischen istället för att hänga utanför och fladdra/sugas fast sådära tokirriterande så fort det blir lite vind.

 

När man ska korta en rullgardin är det bara två saker att tänka på:

• klipp kanten det rakaste du kan
• se till att ev. illbattingar sitter på behörigt demoleringsavstånd, gärna innan du börjar