DIY - Festlig och frusen drinkkylare
Responsen på midsommarsnapsen var så överväldigande att den faktiskt får ett eget blogginlägg. Egentligen är det världens enklaste sak och passar lika bra för alla drycker och festtillfällen (men obs! ju högre alkoholhalt desto högre fryspunkt, så kanske bättre att använda en tom vinflaska att frysa in och istället hälla över låt säga vitvinet i sedan);
- Ta ett tomt juice-eller mjölkpaket i kartong och skölj ur det. Klipp av paketets övre del, vid vecket ungefär.
- Plocka fina blommor, växter eller kryddor.
- Ställ flaskan i paketet och peta ner dekorationen längs sidorna. Försök att vända de vackra delarna utåt.
- Fyll upp med vatten och ställ i frysen över natten.
- Riv bort kartongen och servera gästerna. Obs! Isen smälter eftersom så placera flaskan på ett fat med kant.
Skål!
Foto: Sara Zetterström
Nyöppnade Ekenäs hantverksbageri
I torsdags var hela familjen ledig för att förbereda inför midsommar och eftersom vi vaknade tidigt så kunde vi lagom till 10-fikat nästan hänga på låset hos Lilian som precis öppnat bageri hemma i sitt kök på Stånguddegatan i Ekenäs/Hagby. Ekenäs är den gulligaste lilla byn man kan tänka sig, med det drömmigaste lilla trähuset efter det andra, idyllsikt just vid vattnet och det ligger nästan precis mellan Hundraåringen och torpet om man tar gamla E22:an. Jesper hade koll på öppettiderna via deras instagramsida @ekenashantverksbageri
Det är i den röda lilla stugan bredvid sitt barndomshem som Lilian numera bor med sin sambo och där den gamla konstnärsateljen som blev förråd, som blev kök, som blev Ekenäs Hantverksbageri finns.
Lilian själv stod och bakade bullar utan hejd och svarade tålmodigt på alla mina frågor om hur man får till de bästa kardemummasnurrorna (hon kör treslag på degen och väger varje bulle för ett jämnare resulat, tips tips), medan hennes bästis Jonna skötte cafédelen. Så coolt, modigt och helt förträffligt bra att göra sin grej och ta hjälp av nära och kära för att förverkliga hela alltet! När jag skulle fylla 26 pluggade jag på folkhögskola och visste knappt vilket ben jag skulle stå på, just sayin´.
Men hur gott!? Svenska och/eller närproducerade råvaror, blir helt lycklig!
Vi kunde inte hålla oss utan provade hela sortimentet i ett par omgångar. Så himla gott att det var värt varendaste litet glutenfyllt magknip för min del. Svingod rabarbersaft på söta små flaskor. Svingod.
Det bästa av allt? Kardemummabullarna som jag åkte och hämtade lite senare eftersom de fortfarande stod och kalljäste under vårt besök. De var så förträffligt goda att vi beställde ett stort lass till alla våra midsommargäster dagen efter. Mycket poppis!
Den här veckan har de öppet torsdag-fredag: kl. 9-15 och lördag-söndag: kl. 8-14. Jag tror man ska vara där tidigt för risken finns att det säljer slut och stänger tidigare. För egen del tror jag inte vi kan hålla oss utan att det blir ett nytt besök i helgen.
Genom mobben på sistone
Jag vet inte vad det säger om mig men jag har 26 603 bilder och 1320 videos på min telefon. Och jag k a n i n t e radera något. Eller självklart slänger jag bilder som blivit tagna i fickan eller oskarpa tillfällen på flykten (om de inte är vackert oskarpa förstås) men jag har liksom inte hjärta att radera sju av de åtta gulliga bilderna på Boo som ser snarlika ut. Oh well, den frågan kan säkert någon psykolog reda ut åt mig framöver men tills dess fortsätter jag knäppa mobilbilder som om det inte fanns någon morgondag. Här kommer ett gäng från den senaste veckan, vissa hamnar på sociala medier och andra - ja de simmar runt med sina andra 26 602..3...4...5.. kompisar i mitt mediamoln.
Här är mina favoritpersoner, mitt gäng, mina musketörer. Bästa valet av pappa till mitt barn.♥ Ibland driver deras retstickefasoner mig till vansinne, ibland genomskådar jag dem innan.
Fabbe-badet, med alldeles perfekt coca-colabrunt vatten för oss som gillar insjöar.
Sommarregn på torpet, ligga i soffan och läsa loppisfyndade däckare med fröken Fleur framför brasan.
Har du någonsin varit i en Norrgavel-butik? Om inte så ordinerar jag varenda uppvarvad människa detta. Gå där och andas djupt in genom näsan och ut genom munnen, stryk med handen över de oljade möblerna och de mjuka linnekuddarna och laga alla trasiga synintryck med totala färgharmonier. Inträdesbiljett för stressade själar, det hade funkat som affärsidé Nirvan - jag lovar.
Papaver - eller Vallmo som man säger. En av de vackraste blommorna. Kommer för alltid tänka på min mormor som drog vidare från jordelivet för två år sedan, just som vallmon blommade som mest. Det tappa-andan-fina printet följde med mig hem häromdagen. Jag känner samma svaghet för sköra vallmos som jag gör för starka ballerinor, så vackert att jag vill gråta. Skönhetstårar, de finns absolut. Strax intill fulgråten med rinnande snor.
Ännu en insjö i Småland. Jag stannade bara för att sprattla av mig lite av den bubblande energin jag haft de senaste veckorna, just då efter ett möte med en potentiell samarbetspartner. Så häftigt med alla inspirerande människor jag träffat och fortsätter träffa.
Rostis, salami och melon-feta-myntasallad. Så enkelt men obeskrivligt gott på en och samma gång.
Kaprifolen som helt skamlöst svämmar över bakom lillstugan och vars doft gör en fullkomligt vimmelkantig. Jag njuter och njuter innan den vinkar adjö för i år.
Min lilla, stora tjej. Så envis och underbar, kan knäcka mig på en sekund i min föräldraotillräcklighet och hela mig lika snabbt med en liten hand i min. Och ingen sportar en outfit som hon. Urvuxet nattlinne och leopard-Vans under paraplyet. Frågor på det?
Jordgubbsskörden är lika snål som vattentillgången. Men smaken, oh smaken på de små juvlerna.
Min vän Maria kom hem från Nederländerna och prydde min cykel alldeles förträffligt. Jag måste skriva mer om den känner jag, bästa cykeln jag haft. Maria går inte heller av för hackor.
Att vandra runt i Kalmar för att söva ett litet lånat barn, en totalt oregerlig rabatt i stadsparken får mitt hjärta att ta ett skutt - så rakt igenom fint med allt det vilda.
Lunchrester x2. Färsk basilika och microplane-riven parmesan lurar vilken insladdande halloumilasagne och mosad myntasallad som helst att se så aptitlig ut att snålvattnet lockas fram. Mums.
Solen har trollat bort mina ögonbryn och fram en oövervinnerlig attityd. Ni vet de där dagarna då en vårdslöst placerad tändsticka skulle få en att självantända av ren positivism? Ibland finns det bara där -det kan vara en känsla, ett par favoritbyxor eller en alldeles perfekt uppsatt knut av slarvigt hår och då är det bäst att rida på vågen och vara världens mesta sprudelpudel medan det varar.
Peace out.
Mitt senaste fynd
Imorse vinkade jag av kusinen med familj som skulle till ALV, lyllos dem! Sedan har jag ägnat förmiddagen åt att leta entreprenörer till att renovera vårt badrum. Jag vet inte om det är likadant i hela landet men här på sydostkusten byggs det så mycket att privatpersoner med sina småprojekt i stort sett får vara tacksamma om någon byggfirma v i l l ta sig an jobbet. Väldigt frustrerande. Firman vi har närmast till hands frågade om det kunde vara aktuellt nästa vår? Nä, nu har livet kommit emellan länge nog så nu vill vi göra det genast (d v s när de har tid att bygga, strax innan jul). Nog om det.
Det var länge sedan jag visade något loppisfynd, och helt ärligt så var det jä-ättelänge sedan jag var på någon loppis överhuvudtaget. Jag blir mest stressad över att fylla mitt hem med fler saker nu för tiden så därför har jag nog undermedvetet undvikit att utsätta mig för att handla något onödigt. Och ja, just nödvändigheten i dessa fynd kan nog diskuteras. För visst kan havregrynen fortsatt stå i sin påse i skafferilådan men med den här fina burken har jag dem gärna framme. Precis som ovanför sittbänken vid matbordet på torpet så planerar jag att sätta upp en hylla som ska få löpa övanför köksdelen och husera torrvaror. Dekorativt och lätt tillgängligt.
Besticken har jag klurat på vad de är avsedda för, någon som vet? Vickningsgaffel eller bestick för enarmade, s. k. Nelson-gaffel? Hursomhelst föll jag för materialen och ser dem som ett tillskott vid en annorlunda dukning, eller middag med lättskuren mat. Klart står i alla fall att de är från Eskilstuna Jernmanufaktur med den fina loggan med ankaret, ett E och kronan över.
Dessutom prutade jag med ett par böcker och en bättre begagnad majblomme-pin som Boo hittat, på köpet. Det är liksom lite av sporten med att shoppa loppis.
Midsommar 2018
Det är söndag, det regnar och att sitta inne och kura framför kakaelugnen i stugan känns helt befogat. Idag har vi haft familjehäng, en lunchutflykt till Karlskrona och bokläsareftermiddag i stugan och jag tror allihop pustade ut aningens efter att ha arrangerat det stora kalajset på den här sidan av 2018 - midsommar. Jag flaggar redan nu för halvtaskiga mobilbilder men att vara värdinna och ha en systemkamera runt halsen det är helt enkelt en utmaning över min förmåga. I år var vi åtta familjer som firade tillsammans, alla med barn mellan 1,5-10 år så det gäller att framför allt måltiderna sitter där de ska för att blodsockret skall hållas i schack. För säkerhets skull skrevs alla de viktigaste hålltiderna upp på svarta tavlan.
Med så mycket folk är det lätt att tappa bort sin servett, och jag väljer alla dagar i veckan tygservetter framför papper när det vankas festligheter. Så jag knåpade ihop en enkel servettring av ståltråd och Boo skrev allas namn på en liten etikett.
Midsommarlunch med sill, paj och nypotatis stora som marsvin. Det märks att vi har haft högsommarvärme i ett par månader redan när potatisen kostar 1 öre kilor och de små potatisarna inte går att finna .
Det har blivit tradition att frysa in snapsen i blomster-is. I år blev det med blommor från rabatterna inne i stan, så gott som de enda blommorna som fanns då allt blommat över här ute i skogen.
Efter lunchen vankades det 5-kamp och vi delades snabbt in i fyra olika lag genom leken"Fruktsallad". Vi samlade vatten från en vattenpistol i en mugg, kastade boll, drack bubbeldricka på tid och krossade ballonger utan att använda händerna. Jublande glad segrade jag med lag päron. Vaddå tävlingsmänniska.
Strax därefter var det dags för traditionsenlig jordgubbstårta. Lyllos mig som inte äter gluten (måste passa på att lyfta den tanken eftersom det oftast känns o-lyllos) och fick njuta av en himmelsk marängtårta som min kompis Chali bakat via receptet här.
När alla tallrikar, glas och bestick var diskade för andra gången, ja det är nog det största debaclet med att fira spartanskt. Disk vid temporärt utekök med vatten från slangen. Men det är också mysigt! Ja, efter disken var det dags att resa stången och dansa. I fjol var det i stort sett bara de vuxna som dansade men i år, konstigt nog så dansade a l l i h o p. Vet inte om det hade att göra med att det vankades godisregn efter dansen och eventuellt kan någon förälder sagt att det rådde obligatorisk dansnärvaro för att få delta i godisregnet. Eventuellt. Väldigt kul var det i alla fall med allihop som skulle enas i vilket håll vi skulle dansa (det gick att avnjuta spektaklet på instastories @littlemissfixit) och när det för en kort stund blåste friskt och stänkte några regnstänk så kändes det 100% svensk midsommar.
När det fallit både sommarregn och godisvarianten så tände vi grillarna och vid det laget var all mat välkryddad av hunger. Mobilen fick uppenbarligen ta paus för mellan 17.59 och 23.43 togs inte en enda bild. Regnet föll stilla i natten och vi satt uppe och pratade sådär som bara småbarnsföräldrar har vett att uppskatta. Det vill säga de som inte hade somnat vid nattning då... Vackra är de inte, partytälten, men tusan så bra både mot sol och regn.
Igår vaknade vi så smått till liv i stugor, tält och husvagn och det är nästan det bästa tycker jag, när man hänger så där opretantiöst innan alla börjar droppa av hemåt, med håret på svaj och pyjamasar med brännvinsknäppning och äter kollo-frukost och lunchrester. För att inte tala om tårtresterna, och kardemummabullarna som lyckligtvis blivit över...
Glad fortsättning på sommaren!
Vad ska du göra nu?
Den frågan har jag fått många gånger sedan jag berättade att jag sagt upp mig från Tengbom. Helt relevant förstås och jag tänker att det är läge att berätta lite om vad jag har för mig om dagarna, för i fredags vinkade jag kollegorna adjö. Ni som hängt med mig länge på bloggen vet ju att jag gått från anställd, till frilans till anställd igen och nu står jag alltså än en gång här med hela världen framför mina fötter (och hjärtat i halsgropen). För jag håller nämligen på att starta ett nytt bolag, denna gång med en produktidé som utgångspunkt. Så h i m l a spännande och kul och galet och inspirerande och... Ja ni fattar!
Det började med att jag hemma hos kompisar i påskas sade högt så där som man gör: "-Varför finns det ingen som gör..." vilket ledde till ett febrilt massa googlande för att sedan konstatera nä, men det finns ju faktiskt ingen som gör detta, och det är en bra grej! Sedan dess har tanken fått marinerats och till slut kände jag att jag verkligen ville testa idén. Och om det är mycket med ett tjänsteföretag som frilans så är det liksom ingenting mot när det kommer till en produkt som ska säljas, på nätet exempelvis.
Så det gör jag nu. Pratar med leverantörer, förståsigpåare, grafiska designers, andra start ups, distributörer och ungefär två tusen andra grejer och idag träffade jag Kenneth som jobbar som affärsutvecklare på Kalmar Science Park. Han gillar också min idé, precis som i stort sett alla som jag pratat med, men han var även kritisk och gav mig en rejäl hemläxa till vår nästa träff. Så under eftermiddagen har jag suttit och förberett en marknadsundersökning och försöker formulera min affärsmodell i en sammanfattande presentation. Som ni kanske förstår är ingen människa en ö och därför tänkte jag framöver ta hjälp av de trognaste läsarna jag vet, nämligen er, för en liten marknadsundersökning kan ni ställa upp att svara på va?
Imorgon ska jag träffa en potentiell leverantör/samarbetspartner i andra änden av Småland, det ska bli skoj! Och det är alltså det här företagsbyggandet jag pysslar med just nu, formulerar en himla massa tankar och realiteter i en affärsplan och så ba'.
Foto: Sara Zetterström
Tolvtaggaren
Det är nu på dagen tolv år sedan bloggen såg dagens ljus och bara det är ju smått ofattbart. När jag själv var tolv skulle jag denna motsvarande vecka vara fanbärare på skolavslutningen vilket betydde att jag skulle gå först i tåget med
skolans alla elever som vandrade de 800 m från skolgården till kyrkan och bära svenska flaggan i ungefär 45 graders vinkel. Precis framför Hans-Oves föräldrar Kenth och Birgit som gick bakom spelandes fiol och klädda i folkdräkt.
Tolvåriga Sara bar lila jeans med imponerande lårvidd och tillhörande väst över vit t-shirt, allt från KappAhl inne i stan. På fötterna hade jag bruna flätade skinnskor med spännen (de färgade vita tubsockor rödbruna när de blev våta) och
jag kände mig helt klart supersnygg. Jag var en liten skit som barn och bredvid mig gick Viktor som jag känt sedan jag var nyfödd eftersom våra föräldrar jämt umgicks och vi turades om att kånka den där stadiga fanan som var åtminstone dubbelt
så lång som vad vi (jag) var.
Efter sommarens efterlängtade ridläger skulle en ny familj flytta in i mitt barndomshem och mamma, mina systrar och jag började en ny era i en lägenhet i stan medan pappa stannade kvar i byn som han aldrig i livet kommer
att lämna.
Fullt så dramatisk blir nog inte bloggens trettonde höst men det kommer garanterat hända grejer för det är mycket på gång här bakom kulisserna. Själv gillar jag fortfarande avsmalnande byxor och vita t-shirts, men jeansvästen har nog fått
sommarlov på obestämd framtid.
