Jag överlevde redovisningen, packningen och hemresan från Wismar... men mer var det inte. Tårfyllda farväl stod också på schemat...

DS

Om jag för två veckor sen tyckte att det var mycket att göra... då visste jag inte vad jag pratade om!

Det är sista rycket innan presentation [9 dagar kvar] och innan hemresa [11 dagar kvar, hjälp, vill och vill inte!]. Smyckessmidande, skissande, fotande, tänkande,  filande, lödande,  hinna göra så många roliga saker som möjligt med de fina nya  vännerna, julkort, klappar... och helst sova lite emellanåt.

Det har varit en underbar tid i Wismar. Jag måste, MÅSTE bara komma tillbaka hit. Snart.

Idag har jag gjort mitt första solida smycke i ädelmetall. Guuuu vad häftigt det var! En helt annan känsla än att jobba med koppar och tombak. Även om det definitivt krävs en övningsomgång på dessa billigare metaller för att över huvudtaget våga sig på "skarpt läge".

Åhhh jag skulle så gärna vilja berätta... men dessvärre - my lips are sealed. Vill ju inte förstöra överraskingen för Kärleken...

Är inte så lite besviken. Min kära dator har funnits i min händer exakt 64 dagar [åhh, jag insåg precis att mina 90 dagars fri support inte är över än.. jehova!], hursomhelst, idag - på den 64:e dagen av normalbruk lossnar den vänstra shiftknappen!! Det är ju för fåglarna ungefär som att förlora tummen på sin skrivhand!

Har ju knappast [haha var det någon som såg skämtet där... knapp-ast] använt den som pingisracket! Den senaste veckan har den dessutom bara stått hemma på skrivbordet, trots att den är så transportabel. Usch, nu måste jag tjata på support och lämna in på lagning och vara utan dator vem vet hur länge??

Scandaless säger jag bara. Scandaless.

Läste Emilias blogg och slås av... ja, hur orättvis världen är och vad obetydlig all materialism är när man inte har det som alla tar för givet; hälsan.

Har haft denna lilla människa med den stora insikten i mitt huvud och hjärta större delen av dagen och längtar efter alla i min familj och mina vänner som befinner sig i hemlandet.

Till alla kloka, älskade och roliga änglar som jag av ena eller andra anledningen inte varit närvarande för på länge, här är en lapp att sätta på kylskåpet


Bildmontage: Little Miss Fix It

Klockan är alldeles för sent, eller ska jag säga tidigt... men jag måste bara dela med mig av denna häftiga upplevelse! Efter avslutat pannkakskalas hos några tyska vänner fick jag plötsligt sällskap på vägen av Jeffrey - räven.

Sedan första träningstillfället på löparbanorna utanför studenthemmen har vi på springrundorna flera gånger haft sällskap av en räv. Inte alls en sjuk, tanig räv som man lätt kan tro när ett vilt djur söker sig till bebyggelse, nej då han är synnerligen frisk, jag tror snarare han är väldigt klipsk för där det finns människor finns det också mat...

Efter x antal möten med räven döpte min skotska väninna honom till Jeffrey och det har alltid varit spännade inför en runda om han ska visa sig eller ej. Han har aldrig varit jättenära, ungefär 10 m bort som närmast, tills idag.

som en välkänd replik från Yrrol lyder. Det har tydligen redan gått tre veckor sedan jag bloggade sist... Hur gick det till!?!?!

Har mindre än fem veckor kvar i Wismar. 31 dagar närmare bestämt. Paniken växer och "to do"-listan likaså. Andades ut när jag hade min redovisning om Barocken för en vecka sedan, men inser nu att det var en vecka sen[!!] och nu är det dags att andas in igen.

Ta ett djupt andetag och hugga tag i: mitt projektabete "Ein Schmuck für eine besondere Person" [ett smycke för en särskild person, ett vulgodivigt halsband till Miss Piggy f ö], mitt moderna barocksmycke, div. övriga små smyckesprojekt, inbjudningskorten till sambons 30-årsfest, julkorten.... nä nu blir jag så matt så jag måste vila lite och äta Lebkuchen...

Förutom att sitta i smyckesverkstaden, och gå på mina designrelaterade föreläsningar, anordnas det emellanåt en del icke designrelaterade event...

Igår kväll var jag inbjuden till en "svensk afton" på kultturcentrum i Wismar. Tysk-svenska föreningen [jo det finns faktiskt en sån, det finns faktiskt t o m sju sådana föreninga i enbart Mecklenburg-Vorpommernområdet] ordnade tillsammans med högskolans International Office en svensk afton med "film och snacks".

Filmen som visades var "Så som i himmelen". Jag hade stora bekymmer över huruvida filmen skulle vara dubbad eller inte. Jag menar, jag såg den på premiären hemma i Sverige september 2004, och "Michael Nyqvists röst har man ju vant sig vid... Dessutom sjunger de ju så mycket!  Jag hoppas verkligen de har valt en värdig voice-in för Helen Sjöholm..:" Så gick tankarna. Jag hade inte behövt oroa mig. Självklart VAR filmen dubbad! [ordet undertext finns nog inte ens på tyska...] Men sången var autentisk och lika vacker som första gången!

Efteråt bjöds det på smörgårdsbord. Frau Schmidt [spelar ingen roll vem det är.. bara att hon faktiskt heter Frau Schmidt är ju så klyschigt...] hade lagat köttbullar som hade gjort vilken svensk mormor som helst rättvisa.

Talade med en tysk man vars föräldrar flydde till Sverige från kriget, varför han lärde sig svenska som första språk. Han bjöd in mig till nästa filmvisning den 16/11. Då ska vi se "Kopps".
Jag vet inte hur många gånger jag var tvungen att förklara vad "Gabriellas sång" handlar om. Försök med det på tyska om ni kan!

[ursäkta den dåliga bildkvalitén...]

 
Foto: Little Miss Fix It
Text: lirama.net

1998 var jag au-pair i london. Där träffade jag en familj som inte hade en enda te-/kaffekopp som var den andra lik. Den där muggröran gjorde ett djupt intryck på mig, och jag har sedan dess haft en önskan att ha min egna brokiga temuggssamling... Jag ser framför mig hur jag i mitt framtida hem har en särskild hylla, kanske ett fack för varje mugg, eller en krok att hänga muggen i örat på.

Vanligtvis köper man ju servisen i kuvert och dukar med likadant porslin, men visst kan det vara häftigt och dessutom objekt för samtal under fikat om muggarna har olika form och färg!

För några helger sedan var jag i Lübeck och äntligen köpte jag min första kopp.  Jag tycker att den är häftig bara för att den har en ovanlig form tillsammans med det runda örat som sitter så högt. Dessutom är mönstret jättefint och det är en limited edition produkt...

Det var Nr 1. Kanske dyker det upp vidare kompisar till samlingen någon jul eller födelsedag?


Foto: Little Miss Fix It & mug-company.com

Har precis pratat med Kärleken, som tillbringat större delen av dagen tillsammans med vänner som ska gifta sig sommaren 2007. Vi blev tillfrågade om vi ville vara deras toastmasters. OM - VI - VILLE?!! Åhh vad roligt!  Ett härligt Gotländskt sommarbröllop.

Framöver får jag nog lägga lite tid på bröllopssajter också...

Någon som gift sig? Varit toastmaster? Tips emottages tacksamt!


Foto: gettyimages.com

Försökte hitta likasinnade bloggare i denna djungel av dagboksskrivare och extremister... Fann några godbitar, och mitt i bloggsurfandet seglade jag på Linas blogg där denna roliga länk fanns. Kryssa i länderna du varit i och du får veta hur stor procent av världen som du har kvar att utforska.

Jag har ju varit en relativt flitig europaresande men herre min hatt! vad mycket jag har kvar att upptäcka. Hela 96% av världen har jag inte avnjutit... Dags att införskaffa en spargris så att drömresorna blir av snart!



bild: douweosinga.com/projects/visitedcountries

Vaknade ganska tidigt idag och när jag tittade ut genom mitt fönster insåg jag att vintern snart är här. Solen stod lågt och orkade inte riktigt skina över kolonilotterna som är mina närmaste grannar. Vilken tur att jag ska hem till Sverige och hämta vinterkläderna om två veckor...


Foto: Little Miss Fix It

Är det inte så att väldigt många är gravida just nu? Eller är det bara min egen biologiska klocka som höjt volymen för att göra sig hörd?
Agerade hobbyfotograf och föreviga denna kula för några veckor sen... då var magen sprickfärdig! Nu är bebisen färdigbakad och ut kom en liten Alinne.

Här är ett smakprov av bilderna.
Kvinnligare och vackrare blir inte människokroppen tror jag...

             
Foto: Little Miss Fix It

Jag har inte drabbats av akut dyslexi, nej, det heter faktiskt så det jag läser just nu. Smyckesdesign, fast på tyska. Smuckdesign. Höstterminen kommer inte tillbringas på ökänd ort [inte Gotland alltså.. varsegod och skratta..] utan istället bor jag numera i Wismar, den lilla kuststaden mellan Lübeck och Rostock i norra Tyskland, som så sent som 1903 var svensk! Om jag gillar det? Ich liebe es!

Ursäkterna har varit många; "måste bara hitta den perfekta layouten" "så fort jag bara börjat skolan igen" "när jag får datorn"... Nu har allting skett faktiskt, nej förresten, jag HAR inte den perfekta layouten, men jag kommer snart hitta den... Däremot har sommarens slit burit frukt och jag har blivit med min efterlängtade mac. En vit MacBook närmare bestämt. Leveranstiden var ungefär 1000% längre än utlovat, men vad fasiken. Nu har jag ÄNTLIGEN fått min dator. Min ögonsten. [OCH en trådlös Mighty Mouse... OCH ett trådlöst externt tangentbord... Lyxoplyxo]

Härom helgen var jag bjuden till min kompis Charlotte Ryberg på lite releasepartaj! IKEA har ju precis givit ut sin nya katalog och på sidan 59 hittar man inget mindre än bordet Långed, Charlottes egendesignade klaffbord. Ett bord som IKEA tände på under hennes utbildning vid Designhögskolan i Kalmar.

Efter att ha följt henne under delar av resan från skiss till massproduktion kändes det fantastiskt att äntligen få fira framgångarna. Kulinariska tapas, Långed och trevligt sällskap. Mäktigt var ordet!


Foto: Little MIss Fix It och ikea.se

Jag är så lyckligt lottad att jag kan ta del av en sommarkurs som hålls vid Designhögskolan i Pukeberg. En 5 poängare i samarbete med Högskolan i Kalmar och Pratt Institute i New York. Vår professor är ingen mindre än Linda Celentano och hon leder oss med varsam [nåväl, hård men rättvis] hand genom formlärans underbara värld. Jag är kär! Kär i "Rectilinear Volumes", kär i "Wire Problems", kär i släpig amerikanska och kär i Linda och hennes underbara personlighet och sköna formgivning.
Vår lärobok är "Elements of Design" by Gail Hannah. Lovely. Just lovely.


Foto: google.se

Veckorna har rusat iväg oroväckande snabbt. Snart kommer sommaren vara till ända och nya äventyr väntar... Men just nu är det verkligen sommar och då är det underbart att ha en uteplats att kunna njuta av. Eftersom vi sedan inflytten, för två år sedan, aldrig riktigt prioriterat vår uteplats var det på tiden att den fick en rejäl ansiktslyftning.
Gud förbjude de vita utemöblerna i plast! Länge leve blommor och 3 m parasoll!!
Före:


Efter:

Foto: Little Miss Fix It

Imorgon kör jag ombord på gotlandsbåten mot Nynäshamn, för att på lördag flyga ner till Milano. Där väntar en hyrbil som ska ta mig till Bologna på ett kick. Fram emot söndag borde jag vara framme i Punta Marina, den lilla byn på östkusten ungefär 2 h bilfärd söder om Venedig.
En veckas efterlängtad och behövlig semester efter vårens tunga skolperiod hägrar!

Jag hoppas på romantiska stunder med min sambo, laddade batterier och massa av härliga intryck och inspirerande kulturmöten.

By the way ska jag beöka en italiensk hårfrisör, bara för att se hur det går. Är språkförbistringarna för svåra kanske jag kommer ut renrakad på huvudet.

Något jag kanske inte behöver nämna är att jag ska köpa skor...

Arrivederci!!



Foto: google.se & gettyimages.com

                            

Foto: Little Miss Fix It