När helgplanerna ändrades mitt i veckan låg plötsligt ett obokat veckoslut framför oss. Ingen planerad lunch, inga gäster, inget kalas, ingen resa. Jag minns inte när det hände sist, förmodligen någon gång i februari. Direkt efter jobbet i fredags packade vi snabbt ihop det allra nödvändigaste och körde halvtimmen ut till torpet. För första gången i år så har vi inte lyft ett finger. Inte minsta grässtrå har blivit klippt, ingen färgburk har öppnats och framför allt har inte en människa synts till som inte tillhör vår innersta krets om tre. 

 

Sommarvärmen när vi kom ut byttes raskt ut till höstrusk igår och kakelugnen har gått varm (ja vad annars), det har spelats Yatzy, lästs sagor, byggts lego och gåtts i skogen. Skogarna runt torpet är fantastiska, ömsom nålsögetrång helvetesskog och ömsom mossbeklädd sagoskog. Behöver jag säga att den sista är favoriten?

 

Där träffade vi bland annat på "Spaghettisnigeln" som känns igen på att "den bara äter gräs". Vi smakade Stensöta och letade såklart efter skogens guld. Och som vi fick leta, det hann t o m börja regna, men plötsligt så fanns de där - kantarellerna. Få och små, det är för tidigt, men ändå. "Boosans första kantarell". Sen skymtades åter stugan mellan träden igen och nu är det dags att packa ihop oss och åka hem till stan.

Men som vi behövde den här helgen.

 

För en månad sen, på "Jesper"-dagen hade just Jesper och jag bröllopsdag (grymt tips för att mannen ska komma ihåg bröllopsdagen, om nånsin). Sockerbröllop.

Bara det lät ju lovande. 

Precis som i somras. 

Bordet på en väldigt lovande sjökrog var bokat, våren och sommarens hektiska period av jobb och torprenovering hade ersatts av första dagen av vår gemensamma semester. I teorin skulle det bli The Bröllopsdag.

Men hur det kom sig så fick vi låna en släpkärra lite oförhappandes, dessutom kom ett par vänner förbi på fika som blev en välfylld och utdragen lunch i trädgården. Så när en kompis messade Jesper om tips på bröllopsdagspresent häromdagen svarade han: "Sara fick en resa till soptippen och en inställd middag, om du vill ha lite inspiration alltså."

 

Jag fick ett muntligt öronnyp från en väninna som tidigare idag undrade vad som hände med rapporteringen från Formex här på bloggen. Ja, jag är inte den som är den så här kommer fem av mina favoriter. Men vi tar det väl från början. Jag hann inte mer än köra av gotlandsbåten och med nöd och näppe landa huvudet på kudden innan klockan ringde (kill me now) och det var dags att äntra huvudstaden och höstens upplaga av Formex. Inte för att jag tog djurgårdsfärjan till Älvsjö precis men Stockholm är ju vackert så man dånar va.

 

-H-h-allå säger jag lite trevande i kulisserna efter en osedvanligt lång tystnad här på bloggen. Någon där? Idag är det första dagen efter semestern, och ja, jag har verkligen tagit mig friheten att vara ledig på riktigt. Klämde visserligen in en Formexmässa i sista semesterveckan men på det stora hela väldigt av(bort)kopplad. Och som det behövdes efter den här våren och sommaren.

 

Vad hände förresten med sommaren? Det kändes som om den tog slut igår, det blev höst över en natt med kyligare luft och vildare vindar. Och jag gillar't! 

 

Höst

Nystart

Planering

 

det låter som ljuv musik i mina öron...

Så jag inleder den första arbetsdagen med en kopp te i sommarens nyförvärv från Åsa Lindström och med en färsk kalender som typ lyser i mörkret och alltså inte går att tappa bort!? På det viset är jag riktigt analog, jag föredrar att kunna klottra med en penna i en fysisk bok, det blir så mycket vackrare då, mer levande och mer på riktigt (igen). 

 

En annan sak som blir mer på riktigt är att jag blir med nytt kontor inom kort. Med kollegor. Men det berättar jag mer om framöver. Nu är det dags att kavla upp ärmarna och fylla den dära kalendern minsann.

 

 

Så fort vi nämnde något om vår förestående malmöresa för någon så har Boosan högt och tydligt inflikat: - Hallå, Boosan ska modella! (var fick hon det ifrån liksom)

 

Jo, jo. Kommer ni ihåg att jag skrev att familjen Z skulle komma att vara en speciell del av nya webbutiken The Youngsters? Vi åkte nämligen ner till Malmö för att vara med på en produktplåtning och detta verkar vara något som den lilla treäpplaren snappat upp långt i förväg. Tidigt som tusan tvingades vi aka semesterfirarna upp för att köra söderut i tisdags.

 

Location för dagen var Gulleds showroom med Magis, Hay och Tom Dixon så långt ögonen når! Och i tisdags alltså en taggad Marsipanros och massa härlig inredning från kommande nätbutik. Heja Geneviève!

 

 

Att få en tvååring som visserligen bestämt fått för sig att hon skulle modella (vad det nu riktigt innebar i hennes ögon förtäljer inte historien, men nu vet hon på ett ungefär tror jag) att göra precis som en vill efter två timmar är cirka lika enkelt som att parkera en elefant i en tändsticksask. Men med tålamod, list och en hel del Ahlgrens bilar så gick det riktigt bra till slut (tvååringsmodellandet alltså, elefantparkeringen har jag inte testat).

Här kommer några bakom kulisserna-bilder och Kimme - fotografen, han är liksom ett apple of my eye sedan tidigare, så lätt att jobba med. Boosan var inte helt svårflörtad heller som ni ser på sista bilden.

 

Två år. Ja jisses, 2 år! Grattis älskade Marsipanros, Bobbo, Busa, Boosan, Bubbel Boo, Loppan, Loppi-lopp, Boosa busa för att nämna några av smeknamnen.

 

Fina onge som så fullkomligt förändrat livet för oss. In a good way.

 

 

Idag har vi hurrat för andra gången på en vecka, detta kalas hemma hos Farmor och Farfar för att fira både kusin Pietro som är en vecka äldre och Farfar som så när fick ha sin födelsedag ifred när den Vilda bebin bestämde sig för att komma ut en tidig tisdagmorgon i augusti. För två år sen alltså. Ohämmat körsbärsätande, trädgårdsarbete, glass på hamnen, och bus i lekparken med sandalfötter a la tvååring avslutades med middag, tårta och pysdricka i högt glas. Är man två så är man liksom. Stor tjej.

 

 

Det enda som stod på önskelistan var armpuffar, något hon konsekvent informerat oss om i ett par veckors tid. I form av pedagogisk mamma (med framtidens kanske lite vildare önskningar i åtanke) försökte jag förklara att man visst får önska sig precis vad som helst men att det luriga med önskningar är att de kanske inte slår in. Att det inte är s ä k e r t att man får det man önskar sig.

 

Sa jag, så pedagogiskt jag bara kunde.

 

Och blev avbruten av mannen/pappan/inköpschefen som sällan för att inte säga aldrig tappar fotfästet i det materiella; Jo, om man bara önskar sig ett par simpuffar, då kan man faktiskt vara så gott som säker på att man får det.

Och så blev det. Och lyckan var fullkomlig, det är det som är det fina med tvååringar. Storheten i det lilla.

 

 

Ni som följer mig på instagram via @littlemissfixit kanske har sett att den senaste veckan innefattat både torpplåtning och förskottfirande av vår blivande tvååring. Sen gick faktiskt luften ur mig fullkomligt och vi drog iväg till Älmhult för lite kvalitetshäng med våra kompisar Elin & Henrik.

 

Idag har vi således semestrat och lyxlunchat på Fröjd i Osby (lyx i bemärkelsen att en vill typ ha allt i den butiken), shoppat kollegieodlad honung och kanske bäst idag - hittat en finfin liten eko-webbutik. Cecilia, grundaren av KOMPANI ETT, startade butiken när hon saknade ekologiska bebissaker och leksaker till sitt första barn. Åh vad jag gillar sortimentet. Enkelt, fint, naturligt och hjälp vilken service - jag fick åka förbi ikväll och hämta min order i dörren eftersom vi åker vidare imorgon bitti. Jag kan inte visa allt jag köpte p g a spoilervarning inför kommande småfolkskalas men hem till vårt eget kök blev det dessa fina trätallrikar och skedar. I nattljus.