Den här sommaren går nog till blogghisorien som den mest inläggsfattiga, jag är ledsen för det. Jo, faktiskt - för samtidigt som jag har haft en mer ner(läs: av)kopplad semester än på länge så har jag ändå bloggat en hel del liksom i huvudet. Och det är ju lite slösigt kan man tycka, när det inte kommit någon till gagn men ändå bidrar till hjärnkarusell - alla som bloggar vet nog vad jag pratar om. Igår kväll kom jag hem från USA, och jo, det var verkligen en upplevelse även om det var nog var så långt ifrån snygginredning som man kan komma, ska försöka få till en sammanfattning från resan.

 

Nu ska jag åka ut till torpet och förbereda för de nya gästerna som kommmer imorgon. En grej jag gjort till alla hyresgäster är att ställa en flaska mousserande på kylning tillsammans med en personlig hälsning, en supersimpel grej som verkar varit uppskattad! Den här gången klippte jag till ett "flaskförkläde" i kartong och dekorerade med tusch, dessutom tror jag det bidrar till att gästerna tar bättre hand om om stället när man faktiskt påminner dem om att de är i någons "home". Vi har hyrt ut stugan en hel del i sommar och när de här gästerna har åkt är det dags för lite egentid där ute, ja som i familjehäng för vår del alltså. Det ska bli mysigt, och visst kändes det som om hösten kom idag?!

 

Galet klyschig rubrik, jag vet men när tusan annars ska man citera Lynyrd Skynyrd om inte när jag faktiskt är på väg till just Jacksonville i Alabama? Planet lyfter i svinottan imorgon och sen väntar en veckas häng i den amerikanska södern. Hemma har vi varje kväll denna vecka tittat i kartboken (tidigare ombloggad här) som vi gör varje gång jag eller Jesper reser ifrån familjen och pratat om vilket land jag ska åka till, hur långt det är dit, vilka djur som lever där och annat. Världsbästa boken för både stora och små och mycket mer konkret än att bara prata om en resa i allmänhet. När vi i morse diskuterade hur många pussar en mamma egentligen behöver för att klara sig nio (n i o!) dagar i USA så tydliggjorde Boo "-Mamma, det heter också Amerika." Rätt ska ju vara rätt och som svar på frågan så finns det helt enkelt inget övre mammapuss-tak känner jag.

 

Vad jag ska göra på andra sidan Atlanten? Jo, jag råkade ju ha världens bästa Au-Pairfamilj i London -98 som jag har haft kontakt med sedan dess och "min" lilla tjej Nattis blir snart 19 och ska nu flytta till staterna för att spela tennis på universitetet. Inte utan att jag känner mig hedrad över att åka med och installera henne. Nu ska jag bara hinna med ett möte med Hildur som också befinner sig i Stockholm innan jag far vidare. See you over there!

 

 

Så, tillbaka på ett semesterdammigt kontor. Hej rutiner och dagistider - chocken är total och från noll till hundra är det nu jobbplaner och höstpepp deluxe. Med en Formexmässa som grädden på moset tänkte jag. MEN. Förkylning och en annalkande resa till Amerikat gör att det inte blir någon mässa för min del. Dumt att stressa ut bland massa folk med sänkt immunförsvar, och svårt att göra utställningen rättvisa på några få timmar som är alternativet. Tur då att många av mina bloggkollegor brukar rapportera flitigt. Kan inte du heller gå på mässan - gör som jag och spana in #formex2015 på instagram och läs rapporterna från bloggar som Daniella Witte, Inredningshjälpen och Add Simplicity. Dessutom väntar jag med spänning på Trendenser som alltid brukar göra en fin sammanfattning.

Här kommer en semesterhälsning från min favorit-ö. Vecka 33 har liksom blivit lite av vår vecka. Jag gillade den redan när vi bodde här, i stort sett allt är fortfarande öppet men sommarhysterin har lagt sig lite efter kulmen av medeltidsveckan som avslutades igår, dessutom råder det sensommarvärme och havet har äntligen värmts upp till badbar temp. I år hade vi dessutom ett hedersfyllt uppdrag på agendan - Jesper har blivit gudfar och helgen har bjudit på namngivningsfest med cirkustema.

 

Idag har jag jobbat lite, i våras lämnade jag ett inredningsförslag på en trappa och nu var det dags att färdigställa så jag läderlindade ett trappräcke på eftermiddagen. Ska försöka sammanställa en DIY här på bloggen. Knixigt och trixigt men så otroligt vackert när det är klart, och inte minst efter några års patina. Annars har vi mest njutit av innerstadens alla vackra dörrar, solnedgångarna och stenstränderna - stenar kan man visst kasta precis hur länge som helst.

 

Nu ska här kramas ur det sista av ledigheten och det tänkte vi som vanligt göra på Gotland. Men först en lunchpaus längs vägen mot familjekalas i Ulricehamn. Och vet ni, för första gången någonsin är vi där en vettig vardag och jag ska få en personlig tur i Sandbergs tapetfabrik i eftermiddag. Lyckan i det liksom!

Helt oplanerat var det, kanske sånt man inte ska säga om en ska verka strukturerad och superordentlig, men det blev visst tidernas bloggpaus. Vaknade idag och kände att nä nu håller den här lilla snöbollen till uppehåll på att rulla sig stor och ostoppbar så bäst att bryta det som brytas kan. Det känns som om om jag inte riktigt förmått mig att göra plats för bloggen den här semestern. Jag borde väl lärt mig efter mer än nio (9!) år bakom tangentbordet i det här formatet - att semester helt enklet inte är tiden för mig att fylla bloggen med allsköns fix och tips utan att istället stoppa undan datorn och istället bara vara i nuet - i den analoga världen. Men jag beundra de som lyckas med både ock.

 

Oh well, de senaste veckorna har varit fyllda med mycket utflykter, semestermål och väldigt mycket  i n g e n t i n g. Men från och med nu är jag redo att dela detta med er, vi kan säga att det dagas. Fast på bilden är det ingen soluppgång utan tvärtom en av de vackraste solnedgångar vi upplevde i Bohuslän.