Karaffer i all ära men jag tycker det är fint att servera bordsvatten i gamla flaskor, lätt är det att variera sig också. Diska bara i hett vatten och diskmedel och ta bort eventuella etiketter och folie från vin, olja eller spritflaskor och använd till dukningen, extra fint blir det om flaskan har en speciell form. Det senaste flaskfyndet gjorde jag från ett nytt rosé. Vinet var inte helt i min smak men flaskan däremot var tillräckligt tjusig för att klara sig från glasigloon och numera gör den oss sällskap vid middagsbordet och agerar även blomvattnare ibland. Återvinning modell gilla som dels tar till vara på befintliga material och dels ersätter ett nyinköp. Win-win även om jag likt antikrist snarare förvandlar vin till vatten.

 

Igår var det en sån där dag som jag tänker spara i flera kopior på den alldeles speciella lilla hårddisken kallad hjärtat. Ni som följer mig på Instagram (@littlemissfixit) vet att vi kollade på ett drömhus. För mig en våt renoveringsdröm och för Jesper något av en mardröm, men det var faktiskt hans idé - med förmaningar att vi inte gjorde det för att vi var spekulanter (tjöta). Drömmigt som tusan och bra för energinivåerna. Sen åkte vi ut till torpet och.. ja gjorde mest ingenting. Just nu är det helt galet vad det blommar kring stugan och om det inte vore för att vi ska resa iväg alldeles i dagarna så hade jag plockat den vildaste blombuketten ni kan tänka er.

 

Där bakom all Vildkaprifol som omfamnar den lilla stenmuren ligger vår stuga, vid slutet av vägen som har en frodig sträng av gräs i mitten.

 

Den här veckan, min första semestervecka, har Boo och jag varit på långresa genom Sörmland. Vi landade i Hundraåringen i natt och hur kul & mysigt det än är att träffa familj och vänner så är det himla skönt att komma hem igen. Bland annat hälsade vi på hos min kusin Fia med familj och gissa lyckan när jag fick en alldeles egen superstickling av Rosengeranium (Pelargonium graveolens) med mig hem. Eller Doftgranium. Eller doktor Westerlunds hälsoblomma som den också kallas. Kärt barn har många namn och den här lilla gröngölingen är mig redan väldigt kär.

 

Alla med treäpplare vet att det finns tillfällen då det är extremt svårt att hålla sin uppfostringslinje. Eller att de många gånger har svar på tal som gör att en allt som oftast måste bita sig i läppen. Detta utspelade sig hemma i cirkusens högborg:

 

 

 

5 minuter senare

 

 

...

 

Vid en spontanmiddag i kvällssolen på altanen i förra veckan fick jag plötsligt en present av ett par kompisar, bara så där. Ibland är det himla lyckosamt att blogga om finheter som mannen dragit i handbromsen mot, för gåvor kan en ju liksom inte förvägras. Tillsammans med detta urtjusiga övertonade ljus modell större (f ö en inflyttningspresent från Holland) samsas numera en grönskön Nocto med fjädersparrisen på spiselkransen.

 

 

Så vad hände, vadan denna totala bloggtystnad? Jomen först kom släkten på besök i ett par dagar och i samma veva fick vi en sista minuten bokning från Airbnb på torpet vilket gjorde att det blev tokbråttom att fixa allt det där som vi hade tänkt fixa på semestern - plocka undan alla personliga tillhörigheter, storstäda etc. Och mitt i att ha en vecka med lite avslut inför semestern så fick jag en jobbförfrågan om en plåtning tillsammans med en fotograf jag velat jobba med jättelänge... Så på sommarens varmaste dagar vad gjorde jag då? Jo kånkade möbler och propping över hela stan. Hur kul (och svettigt) som helst när det händer men också totalt tidsabsorberad och jag har inte hunnit med att ens stava till ordet b l o g g, än mindre doppa en tå i havsbandet. Men vet ni, det ska bli ändring på detta, såklart ska ni få följa med på allt jag precis berättat om för idag är det nya tider. nte vilka tider som helst utan semestertider!