Hej hopp så var det söndagkväll och jag vet inte men kanske att just få ett middagsrecept nu känns lite skevt. Jag hade tänkt blogga om detta i morse men då var det så himla skönt att ligga kvar i sängen så jag gjorde det och sen blev hela dagen full av saker som löpträning, snöskottning och soffhämtning (mer om det i ett eget inlägg) och ja, nu är det kväll och ni får väl ta med er detta middagsrecept in i den nya veckan helt enkelt. För det är så himla mega supergott.

 

Jag har säkert nämnt det tidigare men sen ett år tillbaka så äter jag så gott som glutenfritt. Jag säger så gott som eftersom det ibland slinker ner en kardemummabulle (fast nu var det mer än tre månader sen) och jag är inte benhård med paneringar eller redningar. Jag är inte utredd för glutenallergi men min mage, och alltså mitt liv, funkar så himla mycket bättre av att äta glutenfritt. Från att dagligen haft krampliknande smärtor i magen kan det nu gå många veckor utan minsta knip. Nåväl, nog om detta, men det betyder ju att jag fått ställa om både skafferi och receptrepertoar till min nya kost. Och för mig är uteslutandet av vetemjöl lite som att sälja ett älskat husdjur. Det suger, för om ni inte vet det så är det fantastiska egenskaper i vete som gör saker luftiga och elastiska och mumsiga och frasiga och... Medan glutenfria alternativ, mjaa, not so much.

 

Fast den här lasagnen som jag gjorde häromdagen, den var så hållkäftengod att jag bara måste dela med mig av receptet. Man får väl inte ens sprida recept så här hur som helst men eftersom jag ändrat färska lasagneplattor till glutenfria så är det ju lite modifierat och då säger vi att det är mer okej. Annars hittar man receptet här eller som jag, i tidningen Buffé 12/2014 (japp, jag sparar på dem, vilken skräll va?!).

 

 

Jag fick frågan om jag inte kunde skriva om mitt sämsta köp och jag fick verkligen fundera en stund. Sen kom jag att tänka på något som var dyrt, krävande och alldeles... alldeles underbart. Men fel.

 

Sommaren 2007, den sista sommaren som Gotlänning (nåväl, det krävs ju fem generationer av ö-liv för att vara en äkta Gute men det var sista sommaren jag var fast boende på Gotland) hittade jag en köksoffa och ett skrivbord på en antik- & loppisbutik som hette Farbror Fynd. På den tiden var Farbror Fynd lite som "Stadsmuseum & Grill". Man kunde hitta typ allt ifrån stora partier av nylonstrumpbyxor till antika kristallkronor under samma tak. Plötsligt stod det där, skrivbordens skrivbord. Det var ett d i r e k t ö r s s k r i v b o r d. Inte för att jag någons varit eller haft en önskan om att bli en välnärd företagsledare innan denna blixtförälskelse men där och då blev jag övertygad om att jag inte kunde leva en dag utan det där skrivbordet, så lite direktör jag var.

 

Egentligen var det nästan svårt att se vad det var, för jalusiet var trasigt och beslagen rostiga men pondusen hade knappast försvunnit trots att möbeln var ett ras, stora lådhurtsar, utdragsskivor och hemliga fack i mörkbrun fanér på en kärna av trä - tror det var från tungtsomtusan-trädet. 2000 kr kostade det och jag visste inte var jag skulle göra av det, dessutom skulle vi ju flytta till Kalmar några veckor senare.

 

Till Kalmar kom det, faktiskt landade det utanför lägenheten ett par veckor innan vi själva flyttade in men grannarna som var trevliga redan då lät mig ha det stående under en presenning på innergården. Vi flyttade in i oktober och när vårsolen började lysa tog jag glatt fram slipmaskinen och slipade av alla lådor, jag köpte nya beslag, vajer och skruv. Sen blev det liksom stående, vi hittade ingen plats till det. Jag närde ju fortsatt en förhoppning om ett smärre under (att lägenheten mirakulöst nog skulle växa 50 kvadrat för att göra det där mastodont-pulpeten rättvisa) men det stod där det stod, som ett mega-plockepinn i garaget. Behöver jag säga att Jesper inte var så... ehhh... imponerad?!

 

Efter fyra år fick han nog och jag sålde det (i ren äktenskapsförmedling) för ett par hundralappar. Nej, det var inget bra köp. Det var ett typiskt ögonblick av den blinda kärleken som kan drabba en inredningstok och en övertro på hur mycket som egentligen ryms på 109 m² tre trappor upp utan hiss.

 

Så här såg det ut, hittade en välpolerad kusin på Auctionet. Nåväl, nu är ju den stora frågan: när har ni haft ett svagare ögonblick och gjort ett mindre lyckat köp? Nå? Sharing is caring...

 

Det har snöat hela natten och ända fram till nu. Milda flingor som seglar långsamt mot marken och bäddar in allt i vitt. Inbäddad i vitt är även Boo som fick feber igår och en eländig hosta. Som en koldolme ligger hon invirad i Jespers täcke på soffan och tittar på film och det går inte ens att locka med glass, då är man sjuk minsann.

 

Så jag vabbar och passar på att gotta mig åt att se hemmet i ljus. Snön hjälper till förstås men det märks att vi går mot ljusare tider nu och jag njuter av varenda sekund. Det slog mig också när jag passerade genom lillhallen utanför badrummet hur mycket jag tycker om tavlan vi har där. Det är ett foto av hela familjen på trappan till torpet, taget av Henke som jag jobbat en hel del med. Sommaren 2014, och jag får svår sommarlängt när jag ser det. Boo är bara en skallig liten skrutt, men faktiskt har hon klämt ner sig i samma gamla nattlinne dagen till ära.

Heej!

 

Long time inget hav som man brukar säga. Bloggtystnaden är milsvid och ursäkterna många men idag fann jag mig plötsligt sittande uppfylld till inspirationsbredden av möbler och material efter ett uppstartsmöte på jobbet. De kommande tre månaderna ska jag tillsammans med en kollega skapa ett inredningskoncept och välja produkter så det står härliga till. Flukturerande ledord kokades till slut ned till "en hållbar och estetiskt tilltalande miljö". Självklarheteri varje miljö kan kanske tyckas men inte desto mindre utmaning med parametrar som budgetbegränsningar och kundönskemål.

 

På torsdag tar jag tåget till Stockholm och sätter tänderna i årets möbelmässa. Två dagar fulla med många mässmil och massvis med mingel. Är nyfiken på årets trendutställning EN-AW 6082 som skapats av Halleroed (tidigare CHd), designerduon och äkta paret Christian och Ruxandra Halleröd, i samarbete med Materialbiblioteket. S P Ä N N A N D E om äkta och fejk när hållbarhet och etiska frågor radar upp sig på led.

 

Tänkte, om jag hinner, även ta en sväng till Nordiska museet för invigningen av det nya scenrummet som även det är inrett av Halleroed tillsammans med möbelsnickeriet Tre Sekel. Eller kanske ska man sprida gracerna? Tycker annars att deras arbete är jätteinspirerande sett till fina butiksinredningar (med tydliga materialval) och framtidens shopping för företag som exempelvis Arket, Byredo, Tôteme & Acne.

 

Som ni hör är det stora inspirationsmappen och de skönaaste skorna som packas mot Stockholm. Hoppas vi ses!