Tittar man igenom senaste veckans instagrambilder (littlemissfixit) så speglar det en ganska ensidig tillvaro med Marsipanrosen och mat för hela slanten. Ongen har haft feber och en dunderförkylning, samtidigt som vi kör Matkasse för tredje veckan, mannen laddar upp för ett vasalopp och vi packar för en tiodagarsresa. Ja alla med grundläggande kunskaper i geografi vet ju att den där kungen skidade mellan två orter i Dalarna men om man tittar till vår packning så skulle man lätt kunna tro att det rör sig om en polarexpedition. Minst.

 

 

Så här käkas det vitaminer och saneras leksaker tjugofyrasju. För jag har bestämt mig för att den där halsen som känts tjock i ett par dagar minsann ska motas i grind, det räcker så bra att nattsömnen är under all kritik för tillfället och att det krävs andragradsekvationer för att räkna ut hur vi ska få in all packning i bilen. Efter en sån här period när det blivit att allt jag tycker är extra roligt fått stå tillbaka för att bara få vardagen att flyta känns det än mer viktigt med pepp och när den här bacill- och skidhelvetesskiten (excusez mon mauvais français) är över då ska jag ta mig tusan ta det där vykortet på orden!

 

Det är alltså till Sjöströms stuga jag sitter här och funderar över tapetval och tidstypiska möbler. Eller Sjöströmmagå-åden som man säger på orten, inofficiellt namngiven efter målaren som bodde där en gång.

 

Med den febriga ongen på höften har jag idag svept runt mellan vällingkastrullerna och Näsfrida, ömsom army-rullat underhållande på golvet och ömsom upprepat retoriska frågor som en sinnesjuk fraggel: -Var är ugglan? -Va-ar är ugglan? -Var är Barbamama? -Va-ar är Barbamama? (inte fullt lika retorisk med tanke på min slående likhet med originalet för några månader sen) medan jag klämt telefonen mellan örat och axeln när jag samtal efter samtal fiskat efter de hundraåriga rötterna i vårt torps historia för att få fram lite mer än den något småtråkiga fastighetsbeteckningen. Med K-G från hembygdsföreningen, med markägare från förr och nu har jag listat säljare, köpare, legender, arkeologiska utgrävningsprotokoll, pantbrev, vattenprover, vägbyggen och takläggningsfakturor.  Sjöströms stuga alltså. Okej, att dra paralleller till Erin Brockovich är kanske lite over the top. Men brunnsvattnet ÄR faktiskt otjänligt. Sägs det.

 

Här lyser inläggen med sin frånvaro och det kommer väl knappast som någon skräll att "vabruari" verkligen gör skäl för namnet även i den här familjen (även om jag VAB:ar på heltid så att säga). Marsipanrosen drog till med en rejälv dos feber vilket resulterade i en mindre rejäl dos sömn till mig själv och natten till igår klev in som vinnande bubblare på värsta vaknätterna hittills-listan.

 

Förutom att det gör ont som tusan i mammahjärtat att se Rosen så vissen (verkligen bra symbolik) så blir det mindre tid att utforska nya roliga saker, som det här plättlätta programmet till exempel. Sweet Home 3D, bara att ladda hem och börja leka. Lättare än både Auto- och ArchiCAD som jag annars jobbar med och även om jag inte är superhaj på det så verkar det lättare än SketchUp också. Jag ägnade några timmar i vårt 30m² stora kylskåp, kallat torpet, i veckan och mätte allt som mätas kan -skissade upp det på millimeterpapper och överförde infon till den nya webbaserade leksaken så nu står grundlayouten klar. Bara att börja lattja runt med möbler alltså, när vårt hem är mer sweet och mindre sjukstuga vill säga.

 

Nu har vi precis vinkat av vår favorit-holländare Maria och tänkte fortsätta denna fredag med lite mer kompishäng eftersom mannen/pappan fortfarande är sjuk och inte så hängvänlig. Först tänkte jag bara skicka med er ett litet helgpyssel som är garanterat hängvänligt, säkert funktionellt till något jag inte tänkt på (cykeln?) men definitivt fiffigt till barnvagnen. Om man inte vill pyssla själv så kan man ju betala 149:- för ett par hos AddBaby, men det är ju just sånt som sätter igång "hur svårt kan det va?!-attityden" hos mig och det blir nästan en sport att göra det själv till priset av en bråkdel.

 

 

Du behöver:

• Karbinhake, finns billiga på ex. Claes Ohlson. Mina fyndade jag på Tiger - 2 för 10kr.
• nylonband ca 25 cm/hängare, minst lika brett som kardborrbandet
• kardborrband (jag använde klistervarianten för det var den jag hade hemma)
• en symaskin - så går det på nolltid

Det var ju några veckor där  som vi inte visste om det där gulliga torpet vi slumpsnubblade över på Hemnet verkligen skulle bli vårt.  Jag försökte, verkligen försö-ökte att inte flytta in, planera fester och välja tapeter innan köpet var klart. Fast en sak tjuvade jag lite med, jag hittade nämligen THE torp-pläd på second hand och var liksom bara tvungen att slå till. Så i söndags när vi som nyägare åkte dit för att ta emot vår första vedleverans så fick den ju såklart följa med, den tjuvköpta pläden. Först skålade vi med varm choklad och sen satt vi där hela familjen och bara njöt av ljudet av förstklassig torparved som sprakade i kakelugnen medan termometern så sakteliga steg från 0° till +10°C. Så visst kom den väl till pass den där första torpsaken av ull, när vi fusktorpade i februari.

 

 

 

Marsipanrosen sover och jag borde göra detsamma, men med denna nyvunna egentid är det svårt att låta bli bloggen så här kommer lite inspiration för små fashionistor.

 

Under ett snabbt besök på H&M i förra veckan fick jag nämligen syn på en hiskelig kjol som hängde längst ut på ett rea-ställ, direkt såg jag en annan bild framför mig och den fick följa med hem. En kort session med symaskinen senare fanns det en fix färdig marsipanros-kreation. Av lite tyg som blev över knöt jag en slarvig rosett på ett hårband och voila så hade hon platsat i vilken melodifestival som helst. Inte nog med den överhängande risken att ongen kommer prata på bredaste småländska, hon kommer dessutom kunna säga: -Mamma syr mina egna kläder.

 

 

 

Förutom att ro en torpaffär i land så har jag och familjen ägnat den senaste tiden åt att brottas med nya sovrutiner. So far so good och om veckan utvecklar sig positivt så kan jag bjuda på receptet om ni vill. Tänkte även passa på att tacka för era kommentarer och påpeka hur usel jag är att besvara dem just nu. Solli.

 

Annars handlar vardagen väldigt mycket om just rutiner för tillfället. Matrutiner, kvällsrutiner, träningsrutiner (ja, för min del, än har vi inte börjat med drillning av Marsipanrosen a la rysk gymnast) för att nämna några och för familjen Z, AKA göra lite vad som faller in för stunden, är det projekt el grande vill jag lova. Jag menar, förr sträckte sig mina rutiner till att passa tågtider och nu är hela livet en enda stor mat- och sovklocka. Kanske faller det utanför ramarna för detta skalmansliv men en regelbunden aktivitet vi ägnat oss åt det nya året är babysim. Lite som att komma till badkarshimlen varje onsdag tycker Marsipanrosen så det har hänt att vi gjort en avstickare till simhallen på helgen också och jag blev så glad när jag tömde minneskortet nyss och hittade lite bilder. Som hon älskar't. Kanske inte så konstigt med tanke på att både jag och Jesper alltid varit badvalar, faktiskt så till den milda grad att ett privat badkar varit med i flyttlasset till inte mindre än fyra hyresrätter.

 

Åh vad vi längtar till sommaren och få se Rosen plaska i havskanten, men så länge det är snö får vi helt enkelt hålla oss inomhus och som min kära lillasyster uttryckte det så är det en Alvedon och en Ipren som plaskar runt där i den varma bassängen på onsdagarna, den ena i sina apple bottoms. Onekligen ser det inte bättre ut än att pigmentet gick i rakt nedstigande led men som tur är har ju tekniken gått framåt och Marsipanrosen kommer kunna tulta runt i en snabbtorkande UV-dräkt i sommar snarare än att tvingas bada med läbbigt åtsmitande t-shirts för att inte bränna sig - som jag är uppvuxen med. Små äpplen och deras päron alltså.

 

I flera veckor har jag gått och längtat efter den här dagen, och idag kan jag och Jesper änstligen kalla oss torpägare. Tack för alla gratulationer och hälsningar via Facebook och Instagram, det känns fantastiskt roligt! Ni som följer mig på Pinterest kanske redan har sett anslagstavlan kallad Torpet, och på Instagram har man ju också fått en hint att något varit i görningen och nu är det alltså klart.

 

En halvtimmes bilfärd söder om Kalmar ligger det, litet, spartanskt och hur gulligt som helst med hur mycket potential som helst. Och det betyder inte att det är ett vrak vi köpt, bara att det finns alla möjligheter i världen att göra det just så som vi vill ha det. OM vi vill ändra det, för det behövs faktiskt inte ändras så mycket om vi råkar känna för att bara lata oss där i sommar. Men som sagt, med tanke på att det redan fanns en inspirationsmapp klar innnan budgivningen var över och jag inte riktigt är ligga still i en solstols-typen så finns det en överhängande chans att det blir lite Sommar med Little miss fix it över det hela. Gissa om det har varit en Happy Friday! Hoppas att ni vill följa med oss ut i torpet!

 

 

För er som kollar in utifrån känns säkert ett halvår helt rimligt för att inte säga i minsta laget sedan man la en köttbit på grillen och satt länge ute i trädgården med ett aldrig sinande glas rosé medan solen sänkte sig och när kvällskylan krupit närmare svept in sig i en pläd och sett till att täcka de bara anklarna från myggattentat. Eller. Lustgasdimmigt ifrågasatt mannens pressumtiva semesterplaner (ja, eventuellt kan det ha rutits något förfärligt i detta töcken - tydligen ska orden "-kom hit! Tror du det är nå´n jävla semester eller?!" yttrats, men det kan också vara förtal för jag minns faktiskt inte just episoden i fråga) under pågående förlossning i sal 2 på lasarettet.

 

Ett halvår alltså sedan hon höll på att ramla ut i trosorna den 7 augusti 2012. Well, ramla och ramla. Ramla är kanske inte det mest välbeskrivande scenarito efter 28 timmars värkarbete men det var liksom rena rama ketchup-effekten den där födseln av vår Marispanros. Först hände inget, och sen inget... och sen fortfarande inget och sen efter lite mojsande och tittande i flaskan (ja själva flaskan var ju något helt annat i just det här händelseförloppet om ni fattar) och till slut med ett gåbord som fungerade som en stor fet dunk där bak så kom liksom allt på en gång. Onge, livslånga band, kärlek, oro, påsar under ögonen, Pampersklubben och oförbehållen kärlek. 

 

Jaha, jag skrev kanske det två gånger, kärlek. Varje dag detta halvår, hur trött jag än varit. Hur frustrerande det än är att mamma-rollen helt skoningslöst liksom trampar på Sara-rollen och littlemissfixit-rollen. Och fru-rollen (shit, höll på att glömma den, je-ez). Obevekligt kliver hon fram den där mamman och bara bestämmer att här ska ammas, här ska gullas, här ska tröstas, här ska livslång trygghet skapas, här ska lekas Houdini i Försäkringskasse-reglementet, här ska puréas, här ska sjungas, här ska babysimmas, här ska det gå inflation i ordet metod, här ska vyssjas, här ska älskas och så sakteliga ska här vävas samman en god person. Minsann. Ja hur svårt det än är att ta sig fram i denna vingliga balansakt så har jag verkligen älskat varje sekund. Nästan.

 

Men att älska varenda kvadratmillimeter av denna ljuvliga lilla varelse, det är hur lätt som helst kan jag säga!

 

Ni som följder mig på Instagram (littlemissfixit) har säkert förstått att Mysmusen är en del av vår familj nu. När Marsipanrosen närmade sig två månader var hon så snuttig att jag blev helt ramsned och vi letade efter något som kunde avlasta den här human size-nappen lite. Så fann vi Mysmusen. Så gullig och söt, med snuttvänliga små tassar och en kropp som är perfekt att dra för ögonen när dagsljuset tränger sig på under middagsluren. Men. Vi gjorde värsta rookie-misstaget och köpte bara en (ja iofs fanns det bara en men vi borde liksom gjort en gallup i tillgänglighet) varför vi fasar inför dagen då vi inte hittar honom. För nu har Mysmusen fått en sån central roll att en liten Marsipanarm reflexmässigt slängs ut när hon lyfts upp ur sängen och med dinglar det där tygstycket som man numera kan koka soppa på. Överallt. Så det känns bara som en tidsfråga det där försvinnandet. Och nattning går multisnabbt i samarbete med Mr Mus.

 

Eftersom jag har de allra bästa bloggläsarna och många av er hänger både på nätet och i lämpliga butiker och kanske rent av har små möss hemma (som inte uppskattas av er telning, vi har sådana också) så tänkte jag be er om hjälp. Att hitta Mysmusens body double!

 

Det jag vet är att den på fackspråk heter Croshetta Mouse Soother reg. no. 25Z8437 (på en annan lapp står det J1042) och har slutat tillverkas till förmån för nya yngre förmågor (aldrig kan man känna sig säker!) av brittiska Jelly Kitten (Jellycat Ltd). Det finns en liknande mus men det är alltså just denna snuttevariant som är da shit här hemma. Så har du en oönskad hemma eller springer du på en i en affär, snälla lägg vantarna på den så fixar vi det med betalning och frakt och hela konkarongen. Det handlar om en fjärde familjemedlem liksom. Tack på förhand och happy Friday!