Det har varit lite tyst här på bloggen, veckan fylldes med massa jobb och när vi all hast bestämde oss för att åka norrut  på föräldrabesök och rekreation så glömde jag datorsladden hemma och det är på de sista flämtande batteriminuterna jag serverar det som får bli helgens pausbilder. Fridens liljor och några lagom lättuggade filmer som väntar på att snurra loss i dvd-spelaren. Hoppas ni får en skön helg så hörs vi igen när batterierna är laddade, i dubbel bemärkelse.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Kommer ni ihåg att jag slängde in paus-kortet för en tid sedan? Där och då lovade jag & Jesper varann att ta en helg i månaden (på ett ungefär, som det passar i kalendern, nu har det gått fem veckor) där vi absolut inte bokar in något annat än att bara umgås med varann. Kolla på film, äta god mat, sova länge, gå och sparka i lövhögarna, skriva små listor med påminnelser om vad det var som gjorde att det blev just vi den där sommardagen -99, dansa tryckare i vardagsrummet, kramas extra länge, (putsa fönster - not!,) fisa runt i pyjamas hela dan, springa en runda, bada skumbad, lyssna på 90-tals hits asahögt och allt det där andra som faller oss in för stunden. Det låter nästan fånigt när jag skriver det så här, men jag tror att de flesta par någon gång tappar bort sig lite i livet som rullar på i 180km/h och glömmer att prata med varann, ta på varann och uppskatta varandra. Så gott folk. Fram till måndag är bloggen stängt för bakom kulisserna råder total fritid. Trevlig helg!


Foto: Sara Zetterström, LMFI. Inspirerad av Frida dammade jag av denna bild från arkivet

Ikväll ska jag leda ett träningspass på Friskis vilket gör att jag måste flexa ut 3 h tidigare för att tågpusslet ska funka. Hur underbart är det då inte att ha en förstående chef som tyckte att jag lika gärna kunde utföra dagens jobb på hemmaplan, något som ger mig fyra effektiva extra arbetstimmar en dag som denna. Jag kör samma upplägg som vanligt, 8-17 med lite fika och lunch men idag härarbetar jag alltså hemifrån köksbordet med Topsify-listan som kollega, favoritmuggen till 9-fikat och kylskåpet med godsaker inom armslängs avstånd. Det är väl en liten nackdel för en gottegris som mig förstås, men nu är det lunch och helt legalt att skåpäta. Här, ett par snapshots från fikarasten.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

För tio år sedan lämnade jag min urvuxna hemstad, ryckte bryskt upp rötterna och flyttade till Gotland och den första av mina nya "hemstäder". När pappa ganska snart kom och hälsade på i Visby hade han med sig en flyttblomma. Ett stort virrvarr med hjärtan på trådar som slingrade sig vilt kring trollhasseln i den stora terracottakrukan. Åren har gått och trots mina ickeexisterande gröna fingrar har blomman frodats mest hela tiden, både på Gotland, på internatet i bergslagsskogarna, i studentrummet och även de senaste åren i vår bostadsrätt i Kalmar. Ett tag såg den lite hängig ut och jag blev orolig att den skulle lägga sig raklång med pistillerna pekandes mot himlen eller nåt och testade då att ställa den i köket där den fick mycket vård och omtanke. Nog piggade den på sig men det kändes som om den tappat geisten lite.

För ett par veckor sen fick min pappa en hjärtinfarkt. Mitt under den guidade turen i Carl och Karin Larsson gamla Sundborn ringde storasyrran. Allt ställs på sin spets. Är. det. slut. nu.

När jag kom hem igen fick jag syn på blomman. NEJ! Jag förbannade mig själv att jag låtit den dö. Den som betyder så mycket för mig. Först idag orkade jag ta tag i det vissna. Rensa och kasta bit för bit, inte allt på en gång det skulle vara för slutgiltigt... Precis när jag lyfter bort ett stort virrvarr av döda blad känner jag att det är något som sitter fast, något som fortfarande gror och växer och drar i jorden. EN tråd lever, en enda skör tråd med små hjärtan på. Pappa lever också, han klarade sig undan med blotta förskräckelsen, och tänker visst inte vara sjukskriven så himla länge som doktorn ordinerat. Men det ska jag säga dig pappa Bärtil Hansson att det var tusan så nära att du vissnade helt, och nu hänger livet på en skör liten ensam tråd. Var rädd om den - för det är jag.

Ensam hemma och sovmorgon som övergår till njutfrukost med Jespers goda müsli på yoghurten. Lite ifattläsning av inredningstidningarna som låg och väntade hemma efter min långtidsfrånvaro och inga särskilda planer gör att det verkar bli en riktigt skön söndag. Det var länge sen jag bjöd på en klassisk bloggbild a la frukost så här kommer det en.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Jag ska försöka att uppdatera från min resa i kronologisk ordning men lite geografiskt hoppigt kanske det blir, det får ni stå ut med. Efter att ha vaknat upp till samma vackra vy från sängen går strax bussen mot Nusnäs, och den som har gjort sin hemslöjds-historia förstår säkert att jag är på väg mot dalahästfabriken. Dalahästen - denna ikon för ett helt landskap samlat i ett stycke trä. I hotellreceptionen står hästarna uppradade med rumsnycklarna i ett läderband runt magen och det är ingen tvekan om i vilken region jag befinner mig. Jag gillar när man liksom kör sin grej.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

I fredags gick tåget från Älmhult mot Stockholm tidigt som tusan och efter en lunch i solskenet på Blå Porten gick vi en guidad tur genom några av de autentiska gårdar som finns att uppleva på Skansen. Sist jag var där var i mina glansdagar som barnflicka runt -97 och då var djuren i fokus, men efter detta besök insåg jag att det enda ur faunan jag sett var en liten orädd ekorre (till utbildningens mera långväga deltagares stora glädje) utanför Moragården. Iklädd tjusig folkdräkt tog guiden Karin oss på en suverän tur genom både 1700-, 1800-, och 1900-tal och det var i Skogaholms herrgård jag upptäckte att Ingvars idé med platta paket kom långt tidigare än 1956. Där var nämligen både soffan och sidobordet monteringsbart och mobilt, det var bara IKEA som gjorde big business av det ett par hundra år senare.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Ett snabbt inlägg så här innan middagen. Idag gick färden från Stockholm via Sundborn och Carl och Karin Larssons hem vidare till Green Hotel i Tällberg där jag för ett par timmar sen kunde släppa ner resväskan med en duns och bokstavligen baxna av utsikten från mitt rum. Siljan som sträcker ut sig under en höstig himmel ackompanjerad av träden i gulröda kläder... Prima panorma!


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

De senaste två dagarna har jag tillbringat i vår kungliga huvudstad med fulltecknat schema ur ett designhistoriskt och inspirationsmässigt perspektiv. Morgonen inleddes med mitt första besök på Millesgården på Lidingö, ever. Oh. My. God. Fick inspirations-overload och ville uppsöka närmaste ateljé och börja skapa genast, men med tanke på hur många butiker som stod på to do-listan så var det bara att snöra Conversen med dubbelknut, ladda kameran och med den greppvänliga stadskartan lägga benen på ryggen för ett inrednings-gatlopp deluxe. Nu blott ett pitstop på hotellet för att bättra på mascaran och byta skorna för att inta kvällens middag på restaurang Kungsholmen. I morgon bitti sätter jag mig på en buss med destination Dalarna och hoppas få lite tid att redigera bilder och servera bloggen från bl. a dagens upplevelser. God afton!


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Utredare vore en mer korrekt titel snarare än inredare just nu. Efter dag fyra i utbildningen känner jag mig som ett utskitet plommon. Ett otroligt tacksamt dito dock! Tacksam och hedrad att få dela så mycket med mina kollegor då dagen har ägnats åt att varje deltagare under ca en timme har beskrivit sin life line, alltså levnadsberättelse. De händelser som gjort oss till dem vi är idag både i arbetslivet och privat. Behöver jag säga att kleenex-lådan gick varm? Jag ser ut som en liten asiat med mina svullna ögon, så många gripande livsöden som jag tagit del av. Nämde jag att jag var tacksam..? För att lätta upp stämningen lite visar jag här några av väggdekorationerna från konferensbyggnaden där vi tillbringat dagen mitt emot varuhuset i Älmhult. Så vackert att man blir... just det, tårögd. Imorgon bitti drar vi till Stockholm för lite hederlig inspiration. Bara, tack och lov. Häng med vettja!


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Det här har inte direkt med inredning att göra men just nu är det "all work, no play". Som jag berättade i helgen så är jag sedan i måndags med i IComs utvecklingsprogram för inredare. För tredje dagen har jag hängt med mina elva kurskamrater (från 8 länder) och vi är likt små korvar stoppade med IKEAs historia och lära-känna-varann-övningar. Idag gjorde vi den klassiska Myers-Briggs-profileringen. Genom att fylla i nästan 90 svarsalternativ som sammanställs till en preferensprofil får man reda på sina styrkor och svagheter i ett organisationssammanhang. Jag är bl. a social, rättfram och tar lätt ledningen, kunskapstörstande och gillar komplexa problem, dessutom energisk med stort engagemang i att starta projekt men inte lika aktiv att slutföra och underhålla dem. Min största utmaning är att lyssna mer aktivt och ta ställning till alla aspekter innan jag fattar beslut. Det är riktigt nyttigt att syna sig själv i sömmarna på det här sättet och det här är bara början mina vänner... Det skulle vara spännande att höra hur ni som läser bloggen uppfattar mig? Spot on eller har ni en helt annan bild? Jag är idel öra och uppskattar rättframhet!

Något som jag faktiskt aldrig tog med i beräkningen över fördelarna med att starta en blogg, när det begav sig 2006, var att jag skulle träffa en massa "likasinnade" och att flera av dem skulle komma att bli mina vänner, i verkliga livet så att säga. Det fick jag (bild)bevis på igår när trion Henrick, jag och Frida hade en underbart härlig och rolig dag tillsammans. Mycket skratt (och nästan lika mycket vin) och häng på några av Göteborgs trevligare ställen gav mig en enorm energiboost inför kommande utmaningar jobbmässigt. Nu snackar vi blog benefits.


Foto: Eva Runvald och Sara Zetterström, littlemissfixit

Först och främst vill jag utrycka ett stort och varmt TACK! till alla er som lämnat en kommentar, sms:at eller på annat sätt erbjudit en axel att gråta mot när verkligheten bakom lmfi-kulisserna varit lite tungrodd, det betyder så oerhört mycket!! Som jag skrev går livet vidare och uttrycket "att bryta ihop och komma igen" passar bra på mig, särskilt i kombination med ju förr desto bättre. Med nya tag, ny energi och lite jävlar-anamma är jag redo för nästa rond i livets boxningsmatch. I fredags satte jag mig på tåget för att tillbringa helgen tillsammans med Frida (trendenser) i Göteborg. Hur lätt tror ni det är stänga av sin bloggradar i sällskap med inredningssveriges okrönta bloggdrottning? Not so much. Så efter ett par dagar med spännande möten på bokmässan, god mat, bloggskvaller, nya butiksbekantskaper och massa skratt sitter jag nu på tåget hem mot Kalmar mer bloggsugen än någonsin. Dessutom med halva resväskan full av chick-lit i form av boostande läsning om - ja just det - bloggbrudar. Jag säger som påsen från Pocket Shop - Äntligen! Tips- och pepptack till finaste Frida!

Jesper kommer och hämtar mig på stationen och det blir till att använda kvällen åt att byta ut handbagaget mot den stora resväskan eftersom jag fr. o m i morgon och de kommande två veckorna är på resande fot i Sverige för IComs Home Furnishing Programme. Den tredje omgången av IKEAs internationella internutbildning som sträcker sig från hösten 2011 till sommaren 2012 och som jag är en av elva lyckligt utvalda till. Tid är hårdvaluta just nu och jag försöker använda den så effektivt som möjligt, jag hoppas verkligen att det blir en skvätt över till bloggen också...


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Hela helgen har jag vänt och vridigt på hur jag ska formulera detta inlägg. För en del av mig, hjärtat, vill verkligen inte skriva det men nu sitter jag här och låter hjärnan formulera orden istället. Jag tar en paus från bloggen. Eftersom Little Miss Fix It främst är en inrednings- och designblogg väljer jag att inte brodera ut texten mer än att säga att det är väldigt tungt och ledsamt i mitt privatliv just nu, ligga och fulgråta under täcket-tungt, och det blir just för privat att blogga om det. Och fel forum. Jag hoppas att ni har överseende och kommer tillbaka när jag orkar göra det. Livet går vidare och jag hoppas att jag snart är med på tåget igen men just nu behöver jag bara att stanna upp och trycka på pausknappen.

Den senaste veckan har minst sagt innehållit många händelser på kort tid och det blev en längre period hemifrån varför det var extra skönt att landa i nästet som den lilla hemmafågel jag är. Att då dessutom ha snigelpost med personligt handskrivet kuvert väntandes på hallmattan är verkligen som att vinna på lotto! Pepp och omtanke gjorde hela min kväll, och höst med för den delen. En liten reflexkompis till vintermörkret, inte helt olik sin nya ägare. Tack och stor kram till min vän Maria.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fx It

Efter regn kommer svamp är en mer naturlig koppling än det gamla talesättet om solsken. Jesper och jag tog en promenad genom villaområdet där hans föräldrar bor och genade genom den lilla skogen som ligger mitt i stan. Det luktar svamp sa jag och vi plockade två liter av skogens guld. Sådana stunder vill jag spara i en liten ask att ta fram i stunder då varken dagsljus eller kortärmat varit vardag på länge...


Foto: Jesper Zetterström

De senaste dagarna har jag sett på svåra franska filmer, läst modemagasin (flärdigt att som Elin ha ett eget och vara på omslaget i v a r j e nummer) och jo, ätit praliner minsann. Drog jag vinst i makeslotteriet eller vad?! Och vet ni, efter senaste provtagningen så ser mina värden bättre ut! Så jag smet en sväng förbi Formex för en snabb uppdatering på vad branschen erbjuder framöver, rapport kommer. Efter dagens strapatser är jag lite matt i lacken så tur att det är ett lugnt kräftkalas hos svärföräldrarna som hägrar nu. Jag har dekorerat bordet med lite rönnbärsklasar för att matcha skaldjuren. Denna bildserie är onekligen något av en copycat till Fridas inlägg, men hon har ju köpt likadan klocka som jag idag så vi är väl lika goda kålsupare eller jag menar gillar samma lika...


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Just nu har jag så himla mycket att blogga om - hundratals bilder från senaste veckan som bara väntar på att få lite kärlek och en inredningsmässa som står för dörren men här är det mest tyst och en ganska jobbig tillvaro bakom kulisserna. Jobbig i bemärkelsen att det inte alltid blir som man tänkt sig och att livet tar sina svängar ibland utan att man riktigt hänger med. Så just nu far jag som en jojo in och ut från sjukhuset för provtagningar. Jag känner mig stark men min kropp signalerar tydligen något annat och det finns visst en yrkeskår som har koll på sånt där med sprutor, blodprov och värden, right? Därför ligger jag nu här med näsan i vädret och tar det lugnt. Inte min bästa lek och desutom undrar jag var chokladpralinerna är när man behöver dem?


Foto: bildgooglade "chocolate" och hittade den här.

Detta är ett tidsinställt inlägg för nu är jag på väg till min vän Fridas bröllop i Stockholm med, vad jag har tolkat som, cirkustema! Klänningen är på för andra gången och jag hoppas att jag har tid att fastna på bild idag. Trevlig helg!


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Länge, länge har jag haft samma klocka, både för att jag gillar den, fortfarande tycker att den är snygg och för affektionsvärdet. Men plötsligt händer det och när jag hälsade på Frida i helgen som var så hittade jag ett fint och enkelt litet ur på Muji. Dock fanns det ingen personal som kunde hjälpa mig att prova den då så desto gladare blev jag igår när den fanns tillgänlig i berlinbutiken. Nu pryder den min högra handled och det var verkligen på tiden.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It