Efter den senaste veckans renoveringshets ska nu de sista dagarna på semester fångas. Avslutningsvis blir det en rejäl roadtrip som innefattar 60-årskalas med far, kulturkalas i Göteborg och avslutnigsvis dop av släktens minsting Leo. Så nu gott folk lämnar jag er och siktar på en helg offline, med familj och goda vänner, i nuet. Amen.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Efter att ha stått med pensel i hand i stort sett sedan vi slog upp ögonen tog Jesper och jag en behövlig paus medan färgen torkade. Jag brukar vinna men idag fick jag tugga asfalt när vi körde Tjugoett och han slog mig med 4-3 i set.


Foto: Sara & Jesper Zetterström

• såga av stolpen i trappan
• bygga en gjutform och gjuta ett stolpavslut i betong
• spackla väggarna
• måla taket
• byta handtag på dörrarna
• ta bort golvlisten där tapeten ska sitta
• måla väggarna
• sätta upp tapeten
• göra en ritning på trappräcke och beställa av smeden

Idag har det varit en halvseg dag på renoveringsfronten, och vi har mest suttit och tittat på när spacklet torkat... Skämt åsido, men efter att taket målats ännu en gång och väggarna slipats och spacklats om blev det en lång rekar-runda på de lokala bygg/fixar-butikerna för att få materialinspiration till trappräcket. Det hela slutade med att jag nu har två idéer på en lösning istället för en. Vi får se var vi landar.

För att ytterligare stärka känslan av en äkta betongvägg ville jag ta bort den profilerade golvlisten på den blivande tapetväggen. Maken var rädd för att det skulle gömma sig ett dåligt underarbete där bakom men jag propsade på att ta risken eftersom slutresultatet verkligen skulle bli så mycket bättre. Sagt och gjort, nu är jag stolt ägare till en kofot och listen är borta! Oh my vad det kommer bli bra när det blir klart.

Jesper och jag har aldrig varit någe vidare på att samarbeta när det kommer till hemmafix och just under det tråkiga underarbetet har vi väldigt kort stubin och tonen blir ofta onödigt hård mot varandra... Men nu är det värsta över och Åh vad jag är lycklig som har dig Jesper!

Foto: illustration från alittletipsy.com via Pintrest

Idag kickstartade vi dagen med att rensa bort alla saker inför renoveringen i den övre hallen. Jag gjorde en lista på vad som ska åtgärdas:

• såga av stolpen i trappan
• bygga en gjutform och gjuta ett stolpavslut i betong
• spackla väggarna
• måla taket
• byta handtag på dörrarna
• ta bort golvlisten där tapeten ska sitta
• måla väggarna
• sätta upp tapeten
• göra en ritning på trappräcke och beställa av smeden

Allt som är överstruket hanns med idag, fast taket måste målas en gång till imorgon och spacklingen kanske också behöver ännu en omgång, och slipas innan målning förstås. Något som stulit både sikt och ljus i hallen är den överdimensionerade inklädda träbjälke till stolpe i trappan och idén att såga av den föddes i våras. När vi flyttade in i lägenheten var det första vi gjorde att ta bort det skrymmande trappräcket i furu som stal jättemycket av ljuset och gjorde att rummet kändes mindre. Stolpen har dock varit kvar och huserat nyckelmagnet och varit ett gömställe för iPods och cykellysen men nu är tanken att det ska bli ett smäckrare och modernare räcke av järn och vajer, med ett fint litet avslut i betong.



Sagt och gjort, jag använde vattenpasset och märkte ut stolpen på alla fyra sidor och för att ha ett tydligt riktmärke när jag sågade drog jag ett spännband i höjd med linjen. Fogsvansen åkte fram och efter en svettig halvtimme fixade Little miss Pippi Viktualia lilla My Zetterström att likvidera 25kg mastodontstolpe! Varde ljus - och det blev ljus. are.

To be continued...


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Direkt efter Gotland tänkte jag mig en mellanlandning hemma för att packa om resväskan för några spontana dagar på västkusten, via en avstickare till Österlen. Men med så öppna planer är det lätt att bli lite velig och ett inbokat läkarbesök mitt i sista semesterveckan krånglar ytterligare till logistiken så på båten hem igår bestämde vi att istället ägna några dagar till att färdigställa den övre hallen. Yay!

Idag har det bläddrats i tapetböcker och bland färgkartor så när jag och maken kommit överens är det bara att sätta igång, semester när det är som bäst, eller?!  Så fort det är klart tänkte vi faktiskt hinna med en tur till "Glenn-land" också innan sommarledigheten är helt till ända. Lite äktensskapsplåster på renoveringsåren kan tänkas...


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Jag kom att tänka på en sak som min pappa sa till mig för kanske en 13-14 år sedan. Att jag har sånt flyt, att saker och ting liksom ordnar upp sig lite som av sig självt för mig. Utan att jag behöver göra så mycket. Jag hade glömt det men så i förra veckan hände det en grej som påminde mig.

 

Ni vet hur det kan vara ibland, man går och blir tokkär i något och om man inte ser till att införskaffa det direkt så är det svårt att få det ur huvudet. Precis så var det med den här klänningen. Det blivande brudparet kom till Kalmar för att kolla på brudklänning. Jag följde med som smakråd men råkade vid ett mindre uppmärksamt ögonblick få syn på en liten orange/fushia-färgad tyllhistoria… och föll handlöst. Säljaren var ju inte dummare än att hon såg sin chans och bredde på ordentligt ”-Åhhh, den sitter ju som gjuuuutet på dig, vi kommer inte att behöva göra några ändringar alls!” Jag var såld. Efter ett par veckors betänketid (jag måste oftast suga på karamellen en stund innan jag bestämmer mig) var dessvärre klänningen det också. Note to self: Slå till direkt - om du så måste ta banklån! Gråt och tandagnisslan, vad göra? Jag kontaktade den danska klänningsgrossisten och frågade om de möjligtvis visste någon annan återförsäljare i Sverige. Jag fick en lista. Efter tre samtal fanns det en ny möjlighet - i Kungsbacka, nu c:a 30% dyrare. Jag köpslog med mig själv Om jag bär den på båda bröllopen vi är bjudna på i sommar så blir den ju inte sååå dyr, halva priset liksom. Men hur skulle jag få tag i den, butiken klargjorde snabbt att de inte var intresserade av att skicka någon klänning per post. Veckorna blev till månader och plötsligt låg bröllopet kusligt nära i kalendern och ingen klänning var inhandlad. Fina Frida erbjöd sig att fixa leverans, mitt i sin egen bröllopshysteri, men hoppsan inte heller denna butik hade förstått att öronmärka klänningen åt mig och den var än en gång såld. Note to self: Slå till direkt - om du så måste ta banklån!!

Starta paniken. Nu endast några veckor till bröllopet och ingen klänning i sikte. Jag betade snabbt av resten av listan på butiker som köpt in modellen, PartyLine 7.5022, men ingen hade den i rätt färg (men i väldigt många andra!), sen tog jag den danska grossisten på orden och ”återkom ifall jag behövde fler återförsäljare”. Ännu en lista betades av. –Hej, jag är på jakt efter en speciell klänning… hjärtformat (lärde jag mig att det heter) liv.. paljetter, många lager tyll… orange/fushia.. S eller kanske XS? Inte det… nähe. Hela tiden jobbade jag utifrån något slags system Kristianstad före Helsingborg ifall jag måste köra och hämta. Sundsvall före Falun för då kanske jag kan ringa min vän C som kan skicka. Men I N G E N  H A D E  M I N  K L Ä N N I N G. Jag hittade en blek kopia på Nelly.com och efter lite smakråd från familj och vänner hade jag bestämt mig för den. Just som jag klickar ner den i den virituella kundvagnen sent på söndagkvällen piper det till i mobilen. ”Hej! Tack för mailet, vi har en klänning hemma. Är osäker på storleken men återkommer imorgon efter att ha varit i butiken”. Mitt sista long shot, ett litet semesterstängt handelsbolag i Ö-vik har alltså min klänning. Jag messar snabbt tillbaka och frågar om det verkligen är orange/fushia (den finns ju uppenbarligen i 349 andra färger också) men hon försäkrar att så är fallet. På måndagen hörs vi igen och jag pratar även med hennes kollega och jo, allting stämmer och visst kan de buda ner den med express, mitt under semestern, "min man åker in och postar inga problem!" Underbara, underbara människor med känsla för service!! Tusen och åter tusen tack Jeanette och Sowoon på JS Brud & Festkläder i Örnsköldsvik.

Så kom det sig alltså att jag fick min klänning som jag suktat efter i ett halvår. Och jo pappa, du har nog rätt. Det brukar ordna sig för mig. Men jag ringde i alla fall 19 butiker innan det skedde av sig självt…

 

Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Nu sitter vi åter igen på Gotlandsbåten för en semestervecka på ön, därmed inte sagt semester, för först ska vi tillsammans med brudparet ro ett bröllop i hamn men från och med söndag blir det ö-njut 100%.

I februari var det ett decennium sedan det stod klart att vi skulle flytta till Gotland och trots att det nu är över tre år sen vi återvände till fastlandet har ön en alldeles speciell plats i mitt hjärta, och runt min handled. Det var nämligen på medeltidsveckan 2001 som jag förälskade mig i ett armband som fanns till salu i ett stånd vid Kruttornet, handgjort av en tysk silversmed, med en prislapp tillräckligt avskräckande för att jag skulle göra både en och två fatalistiska funderarturer från lägenheten på S:t Hansgatan (om det fortfarande finns kvar är det meningen att jag ska ha det). Tredje dagen fanns det fortfarande kvar och jag slutade att snegla på det billigare, och lika dåliga, alternativet på sammetsskynket bredvid och slog till på ett köp. Trots att det sved då så har jag inte ångrat det en sekund för om det finns något som heter "signatursmycke" så är detta armband mitt. Jag känner mig oklädd utan det och tillsammans med klockan och vigselringarna utgör de den dagliga ensemblen på bijouterifronten och har vid det här laget tjänat in sitt pris många gånger om. Har ni några signatursmycken, och hur förvarar ni dem?


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Vad lustigt det kan vara vara, när jag idag för första gången uttryckte en tanke om att kasta in handduken beträffande bloggen så hamnar jag på Blogg.se's förstasida. Tusen tack för alla peppande och härliga kommentarer!! Nu känner jag mig verkligen motiverad att fortsätta och istället utveckla Little Miss Fix It. Yay!

Idag var det som sagt min första semesterdag och en strålande sol inbjöd till några lata timmar på "surfstranden" i Haga park på Öland tillsammans med våra vindsurfande vänner Maria & Melle som är på Sverigeturné. Lite solsvedd och saltvattenklibbig (okej jag doppade bara tårna men de är riktigt salta ska ni veta) sitter jag nu vid köksbordet med Jesper och planerar Adam & Kristins bröllop på Gotland som vi ska toasta i helgen. Ett ärofyllt och roligt uppdrag som vi tar oss an för andra gången tillsammans (ja, inte med A&K som brudpar förstås, första gången var här). Eventuellt kan jag tillfälligt bannlysa Kristin här på bloggen och bjuda på lite roliga bröllopstips i veckan för den som ska vara toastmaster/madame eller gäst sugen att bjuda brudparet på något mer än sin närvaro... Imorgon väntar jag hem klänningen jag ska ha på mig och pjuh! det är ju verkligen en historia för sig, det finns några riktiga små guldkorn till hjälpsamma människor där ute och jag berättar mer när paljett- och tyllhistorien levererats. Men, det största idag är all finspiration från er läsare. Tack!


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Jag vet att det varit ovanligt tyst i långa perioder här på bloggen de senaste månaderna och med handen på hjärtat så befinner jag mig i något av ett vägskäl där jag väljer mellan att utveckla eller avveckla Little Miss Fix It. Besökssiffrorna dalar i takt med min inspiration, där jag famlar lite i mörkret i och med min nya jobbsituation. Jag som varit van att blogga om mina jobbprojekt får nu p g a sekretessavtal söka inspiration på annat håll. Och visst, inredningsvärlden är hur stor som helst och jag borde egentligen bara kunna köra loss på en ny bana men det har varit svårare än jag trodde. Och jag förstår verkligen att intresset svalnar för en blogg måste vara levande för att man ska förbli trogen och inte bara hållas vid liv via respirator. För övrigt är det verkligen inte hälften så roligt att skriva endast för min egen skull, ni läsare utgör ju minst halva nöjet och om ni har några synpunkter på det fortsatta innehållet så är jag idel öra! Idag är det min första semesterdag och varför inte ägna den åt att börja vända denna bloggskuta på rätt köl, likt mina små Mårbacka-sticklingar är det dags att Little Miss Fix It knoppar av sig va?! Keep up the good work! säger jag och menar det som pepp både till er och mig själv...


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Mitt i min högst oproblematiska lilla tillvaro med shopping, lunch på stan, färgval och godisätande sköljer nyheten om massakern i Norge över mig med full kraft. Mina tankar finns hos de drabbade i vårt grannland och jag undrar stilla vad är det för otrygg värld vi lever i...

Hurra för pappa på 60-årsdagen! Ja, idag fyller min pappa år men han har rymt och vill inte bli firad den lille luringen. Istället packas här kappsäcken för att fara till Tibro och spana in Hildurs nya casa. Med tanke på hennes renoveringsvår så blir det en all work no play-resa ha-ha. Nejdå, när vi jobbar ihop så blir det alltid väldigt roligt! Så blir det tyst på bloggen så beror det bara på att jag har svårt att få ur spackeldammet ur frisyren eller nåt. Trevlig helg!

Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag har semester för idag känns denna söndag som en riktig semesterdag. Men än får jag hålla mig till tåls, för min semester börjar först i augusti och lika bra är väl det för nu ligger det spännande uppdrag på jobbet framför mig. Hela den här byta-jobb-processen gick väldigt fort för mig, vi pratar bara några veckor från erbjudande till verklig start och det tackar jag både IKEA kalmar och ICom för, för om det är något jag har svårt för så är det att tålmodigt vänta, om något ska hända kan det lika gärna ske direkt tycker jag. Jag tvekade först över att vara ny på jobbet just som semestertiden drog igång men så här med facit i hand har det varit riktigt bra. Dels hann jag precis träffa kollogorna som sen gick på semester men framför allt så har det visat sig att ju färre människor på plats desto större utmaningar och ansvar har hamnat på mig. Som plåtningen i nästa vecka till exempel; snabba puckar och få seniorer att ta hjälp av då är det bara att ta på sig ryggsäcken med självförtroende och fylla byxfickorna med engagemang för jag vet att tillsammans med AD och fotograf så kommer det bli grymma bilder trots att rookieknäna skälver. Nåväl, det där är som sagt imorgon och idag ÄR jag ledig och ska ägna dagen åt diverse fix och pyssel. Frukosten är uppäten för länge sen och nu sitter jag och Jesper med varsin laptop i trädgårdsskuggan. Han jobbar i väntan på att grannskapet ska vakna så att han kan dra igång kapsågen för att föra trädäcksbygget framåt, och jag väntar på att solen ska börja gassa så att det är legalt för en rödtott som mig att sälla mig till inomhusprojekten... Vad gör ni själva en söndag som denna fina läsare?

PS. Bilden är ren och skär lögn, för jag dricker fortfarande inte kaffe. Ibland önskar jag att jag gjorde det för just kaffe blir hemskt snyggt på bild, som Jespers cappuccino här t ex. Något helt annat än mina mjölkiga koppar te. DS

Detta kommer nästan inte alls ha med inredning att göra, men om ni är intresserade av en liten vardagsbetraktelse så kan ni fortsätta läsa...

Sedan jag började att tågpendla fyra timmar varje dag har fredagar kommit att bli min absolut tröttaste dag. En fredagmorgon hamnade jag i Skånska Osby där jag fick byta tåg och åka tillbaka till Älmhult, för att jag somnade på väg till jobbet. Men nu har jag kommit på att tricket är att hitta på roliga saker på fredagarna istället för att pysa ihop i en energilös hög hemma i soffan. I förra veckan var vi bortbjudna på middag och igår fick vi stockholmsbesök av våra kompisar Ullis & Mårten och deras lilla bebis. Tänk, för snart ett år sen var vi på deras skärgårdsbröllop och nu är lilla Hugo snart tre månader... You do the math. De hade med sig en härlig och sprakande blomsterkvast med liljor, gerbera, blåbärsris, brudslöja och rosor och vi åt god mat och pratade och pratade och pratade (det är Mårtens bästa gren tror jag) hela kvällen. Om alla bebisar vore så snälla som Hugo skulle jag kunna tänka mig en 8-10 stycken! Imorse ställde hans pappa honom mitt i nyhetsflödet och jag tror bestämt att ungen hade lite tå-bira för hela dagen har man kunnat läsa en kolumn ur Dagens Nyheter på högerfoten.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix it

Idag hade jag tänkt fixa bilderna från helgen Österlenresa, men gissa om det vackra vädret lockade till en dag i trädgården istället. Snart tänder vi dessutom grillen här på Folkungagatan och ett helt gäng vänner kommer förbi så road trip-bilderna får snällt vänta till tågresan mot nya jobbet imorgon, jag hoppas ni har lite tålamod med mig. Så länge bjuder jag på utsikten från min plats i skuggan, solen gassar som värsta högsommardagen. Hipp hurra för fosterlandet idag!

På vägen mot Österlen stannade vi och köpte rökta räkor och aioli till lunch och vad passar bättre än att äta dem på en brygga vid havet? Sagt och gjort så svängde vi av E22 och körde ner till hamnen i den pittoreska byn Kristianopel. På vägen tillbaka såg jag en skylt om inredning och sådana skyltar mitt ute på landsbygden gör mig alltid nyfiken, det är lite som att spela på lotto, antingen blir det en riktig nitlott eller så kan det bli högvinst. I det här fallet blev det det sistnämnda för rakt in the middle of nowhere, på kycklinggården Möllehall, ligger en fin liten butik med det passande namnet Lilla Butiken där det gamla brygghuset rymmer kanske ett av Sveriges mest välsorterade Marimekko-sortiment. Jag pratade lite med Carina som driver butiken sedan 14 år och hon gav oss några Österlentips. Mitt tips är att du svänger av E22:an mot Kristianopel och gör en avstickare till Lilla Butiken om du ska shoppa Marimekko.

Sent igår kom vi hem från vår lilla road trip. Jesper överraskade ju mig på födelsedagen med en vistelse och Fredagsmys på Karlaby Kro, utanför Simrishamn, mitt på Österlen. Han hittade stället via DI Weekend's lista och bokade sen genom Countryside Hotels. På fredagmorgonen packade vi ihop oss och körde ut på E22:an i sydgående riktning, Österlen har legat som en outforskad bit svensk geografi för min del och endast några timmars bilresa bort undrar jag nu på ren svenska; -What took me so long? Vi körde med gott om tid och som en bonus på resan stannade vi på så många loppisar och antikbodar som jag ville längs vägen, och det mina vänner är en kärlekshandling om något för jag är nästintill outtröttlig när det kommer till sånt. Kartboken åkte fram så småningom och för att hålla blodsockret och bilfriden på hög nivå blev det ett och annat pitstop, jordgubbar är en riktig äktenskapsförmedlare kan jag lova! Jag tänkte visa er några pärlor från våra dagar i Skåne och det är inte utan att jag efter denna helg har en liten fling med Österlen...

Nu sätter vi oss i den nytvättade bilen och styr söderut mot Österlen. I natt ska vi stanna på Karlaby Kro, för lite poolhäng och kvalitetstid på tu man hand, lagom batteriladdning inför det nya jobblivet som väntar i nästa vecka. Att sätta sig i bilen och köra på okända vägar tillsammans med den man älskar högst av allt toppar det mesta ♥. Härlig långhelg till er alla!