Åh jag är så trädgårdslängtig nu så ni anar inte. Eller egentligen är det ju utelivet jag tänker på, att ligga i hängmattan under skuggiga björkar, att vattna tomaterna under ljumma sommarkvällar och att äta grillat så det ramlar ur öronen. Att gå barfota med bara en tunn skjorta som solskydd över bikinin och en stråhatt djupt nedtryckt över pannan och äta bär direkt från buskarna. Mer konkret och mindre drömmigt om detta pratar jag och Hildur i senaste Kom In-podden #uteliv.

 

Lagom till helgen släppte också Ikea sin tillfälliga kollektion Nipprig och jag var förbi och kollade in den. Mycket fint och mycket en villhöver! Utställningen stack verkligen ut i varuhuset med de svarta väggarna och fint formade rottingmöbler. Måste bara fundera på vad som ska vara var i våra trädgårdar innan jag förköper mig. Men blir man överförtjust i något är det nog läge att slå till snart för som sagt, det är bara en tillfällig kollektion.

 

Är det fler än jag som vill att det ska bli 15 grader varmt, helst igår?

 

Hon som alltid sover som en sten på mornarna, som man måste väcka ömsint med pussar och sång, hon som oftast har ett sjuhesikes morgonhumör...

 

"-Tror du att tranan var här ina..."

 

Ja hon, hon studsade rakt upp ur sängen innan vi hunnit avsluta frågan.

 

Och tänka sig, hade inte tranan minsann sovit en stund i kuddhögen inne på rummet där hon bäddade så fint med sitt eget täcke (själv sov hon med en pläd från soffan)? Och så många fotspår det var, och ÄNNU fler utanför dörren. Fjädrar låg det visst precis överallt (det måste varit en ammandes trana det där, som den ruggade), det var liksom bara att följa dem hela vägen ner för trappan och i köket kom den visst in genom altandörren, av spåren att döma, precis som hon förutspådde kvällen innan. Klampat runt på hela undervåningen hade den gjort innan den hittade sockan som bestämt skulle hänga i vardagsrummet och inte på sänggaveln.

 

Och visst låg det något i pappans största raggis (chansen att få full utdelning borde rimligen öka i takt med sockstorleken). Små små fötter som hoppade jämfota av lycka när det allra första egna godiset ramlade ut på golvet, så mycket att det räcker många många lördagar framöver. Fast en tablettask fick man faktiskt öppna direkt på morgonen innan föris, och båda pixiböckerna lästes. Två gånger om. Lyckan liksom. Aldrig har en morgon runt 6.30 flutit så smärtfritt med en 2,5-åring. Jag tror faktiskt vi redan längtar till nästa Tranedag hela familjen.

 

OBS! Ingen trana kom till skada vid tillfället.

 

Idag den 25 mars är det Tran(e)dagen. I samband med Vårfrudagen eller Våffeldagen idag så firar man att tranan kommmer med våren i Småland, Öland och Blekinge-trakten. Seden bjuder att barnen kvällen innan putsar skorna och ställer dem framför öppna spisen eller hänger upp en strumpa vid sängen som på morgonen är fylld med godis, eller någon liten present som tranan varit förbi och lämnat till de barn som varit snälla. Extra spännade blir det ju att tranan är lite svårflörtad och kommer i smyg om natten, alltid när barnen sover, dessutom stökar den ner lite och man kan ofta se spår av fjädrar eller fågelfötter där den farit fram. Tyvärr kom jag hem så sent från jobbet igår, Boo sov redan, och vi hann inte hänga upp strumpan tillsammans så i år kommer tranan till Hundraåringen först imorgon. 

 

Firar ni Trandagen?

 

Vare sig det gäller myseldning någon gång ibland eller driftseldning två gånger om dagen som vi gör i Hundraåringen så är ved en del av kalaset. I väntan på ett rejält tilltaget ställ i smide så väljer jag att stapla brasveden bredvid kakelugnen. Bara att lägga klabbarna ömsom på längden och ömsom på tvären i en hög stapel. Jag bär hellre rejält ett par gånger i veckan än springer ut i vedboden varje dag. Dessutom tycker jag trä i sin råaste form är vackert. Det får bli veckans invedningstips.

 

Våra helgplaner blev det inte mycket med. Gårdagen bjöd på storm och vertikalt regn och det enda rätta var att hålla sig inomhus (och knappast i någon torparträdgård). Dessvärre var ingen av oss sugen på att just sätta upp tavlor när vi var inomhus så de står fortfarande inplastade längs väggarna. Idag stod badhuset tillsammans med två andra familjer på schemat och vi avrundade med en sen lunch på Café Hos Oss i Pukeberg (nybliven granne med glasbruket där jag pluggade på Designprogrammet). Det var så himla mysigt så ingen ville åka hem och sen var det kväll och tavlorna står där vi lämnat dem och ja det blev mest pannkaka av alltihop.

 

Men för att se det positivt så blev det en himla god pannkaka, både till frukost och som matsäcks-mellis. Så här gör jag dem;

 

2 1/2 dl ekologiskt vetemjöl

2 tsk ekologiskt bakpulver

2 msk fair trade rörsocker

1 krm salt

2 1/2 dl ekologisk mellanmjölk

2 msk smält ekologiskt smör

1 ekologiskt ägg

Smör till stekning

Ev. florsocker att pudra över.

Serveras med frusna svenska hallon och lönnsirap.

Ät de med syrliga hallon och smakrik  lönnsirap. Minst en gång i månaden.

 

 

Pjuh. I det här avsnittet av Kom In-podden är strålkastaren riktad mot mig personligen och under en timme håller jag låda. Blir så sjukt full i skratt av den här bilden som togs med stor portion självdistans, om ni nu skulle få för er att tro något annat. Är ni nyfikna på en liten fixarfröken i poddformat så kan ni lägga tid på att lyssna, själv behövde jag skämskudde i några minuter för att vänja mig, det var lite intressant reaktion måste jag säga. Trodde liksom att jag var en person som gillar att stå i centrum till 100%.

Avnsittet hittar du som vanligt på Kom In-poddens alldeles egna Facebook-sida. Dessutom finns podden på iTunes eller Libsyn. 

 

Om ni inte vill lägga en timme på att lyssna på mitt prat om livsval och karaktärsdrag så kan ni ju kolla på Let's dance istället. Skulle lätt (nåväl) kunna offra ett lillfinger (man får väl bedövning?!) mot att vara med en säsong i detta spektakel. Svettigt, träning, intensivt, pressat och dans - what's not to like? Blir man föresten en sämre dansare med bara nio fingrar?

 

Helgen kommer annars att ägnas åt både torp  och Hundraåring som ska få lite kärlek. Det är nämligen dags att väcka trädgården till liv och att få upp lite tavlor i Drömkåken.

 

It's Friyay!! Vad ska du göra i helgen? 

Åhh ni söta läsare, ni behöver inte oroa er, visst det var en period där i februari som jag övervägde att flytta till hyresrätt men det gick över på några timmar och vi älskar vår hopplösa Hundraåring till hus.

 

Igår hade jag ett möte med ett par av Kalmars härligaste företagare. Madeleine som driver vintagebutiken Bonbons, frilansar som stylist och är hjärtat bakom bloggen Bonjour Vintage och Amanda som driver familjeföretaget och nätbutiken Folks Interiör fylld med möbler från det senaste seklet. Madde och jag gick en starta eget-kurs ihop när vi båda började frilansa hösten -13 och Amandas son Folke går på föris ihop med Boosan, så nä strictly business är det ju inte oss emellan precis men den senaste tiden har vi lyckats slå våra påsar ihop för ett affärssamarbete.

 

Det kan jag berätta mer om när det tagit lite mer form men vad jag skulle säga var egentligen att det här med frukostmöten är grymt underskattade. Visst underlättar det om man känner varann för att dra ihop en knytis som denna men man kan ju även träffas på något café. Det var liksom sjukt härligt att mumsa på frulle och skriva offert på samma gång. Vi bestämde att vi ska ha för vana att ses så här en gång i månaden framöver. Lite valnötsbröd, juice, pocherade ägg och massa annat gott stod till buds igår och Amanda hade gjort en frukostdessert som var lite att dö för. Jag skulle vilja påstå att folk som inte gillar bokstavskex har lite tråkigare. Helt klart veckans höjdpunkt (ända tills dagis ringde).

 

Första veckan - om vi hade fått en krona för varenda genomblötande kvist på golvet på nedervåningen i Hundraåringen så hade vi förmodligen inte haft ett sjusiffrigt lån på banken idag. Ommansägerså.  

 

Andra veckan - börjar misstänka att golvlist och foder inte ingick i den senaste renoveringen. Nej, börjar starkt misstänka att de sattes upp i all hast innan husvisning, med hjälp av smörkniv och synål ungefär.

 

Tredje veckan - en morgon får vi en kalldusch, bokstavligen. Tydligen kan en duschblandare läcka så mycket att den tömmer varmvattenberedaren till ett medelstort hushåll 

 

Fjärde veckan - vi får böckling till kvällsmat. Det är bara det att det är Hundraåringen som agerar rök och vi som är sillarna. Du hittar hela storyn här.

 

Femte veckan - vi blir med husdjur. Ofrivilligt. ja, och hade det varit frivilligt och jag inte varit pälsallergiker så hade jag kanske snarare tänkt mig en katt som matchar inredningen och inte en råtta modell större i sopskåpet. Ny kontakt i telefonboken, under A som i Anticimex.

 

 

Nu har det varit lungt ett tag (peppar, peppar) och vi skrattar hellre än gråter åt denna komedi, för från Jesper är det inte så långt till "Göran" och kallar ni mig för "Tina" så är det faktiskt på pricken som i filmen (från 1993) med samma namn.

 

Och förresten, appropå humor. Idag 10.15 ringde de från förskolan och sa att Boo hade feber. AHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.

 

 

Läste på deras blogg att inredning/livsstilsbutiken Artilleriet i Göteborg slår upp portarna till The Kitchen den 1 april.

 

Jag är grymt nyfiken på denna avknoppning måste jag säga, hoppas bara det inte är ett aprilskämt...

 

Om det är något man sällan kan ha för mycket av i barnrummet så är det förvaring. Jag minns (traumatiskt tydligt) min frustration när jag i föreskoleålder blivit kommenderad att städa mitt rum och i uppgivenhet grät "men jag har ju ingenstans att lä-ähä-hägga grejerna...". Lika tydligt minns jag förvisso de plastbackar på hjul som huserade under min bokhylla men för att förekomma liknande scenario har vi flera olika sorters förvaring i Boo's rum, både till smått och stort.

 

Eller så här temamässigt till utklädningskläderna - en gammal resväska. Jag hittade den här urtypen av resväska när jag svängde förbi second handbutiken Bonbons här i Kalmar för någon månad sen. Inte nog med att den bryter av fint till övriga möbler, den rymmer ju hur många olika personligheter som helst (ja tigrar, prinsessor och hattklädda halsbandsdamer allra minst). Dessutom kan man liksom inte låta bli att fantisera om vad den har varit med om, vilka platser den har semestrat på och vem som släpat runt på den och kanske gett den en och annan spark om den varit för tung. Kanske en tant från Haparanda som var hemligt förälskad i en sjökapten?

 

En hel hög med tack och massa kramar till er alla som peppar och tålmodigt återkommer till bloggen. Idag när jag loggade in kändes det lite som att se ljuset i tunneln! Tunneln den senaste månaden har mest berott på kärvande teknik (hata är ett starkt ord men jag h a t a r verkligen ickefungerande internet, fulla hårddiskar och program i behov av ominstallation. Grrr.) och evinnerligt vabbträsk som helt fick mig att tappa fotfästet i bloggen. Men.

Idag är ongen på förskolan (för 1:a ggn på nästan 3v!), jag har rensat hårddisken och uppdaterat all mjukvara (typ bästa känslan näst efter nyrakade ben i renbäddad säng) och befinner mig på kontoret med wawawiiwa-uppkoppling. Woho!

 

Jag har fått så många tips på inlägg och ämnen, vissa supersnabba och vissa mastodontstora, men sjukt inspirerande hur som. Så än en gång Tack! Nu startar jag om.

 

Och som ett litet sidospår kan jag berätta för er som inte följer mig på Instagram (eller har lyssnat på Kom In-podden #52) att jag befinner mig i Sälen där jag skidsemestrar med Boo och hennes farföräldrar den här veckan, i en stuga ganska långt från fotostyling och övriga jobb (och fascinerande nära interiört 80-90-tal). Men Jesper då, tänker kanske ni. Ja vad ska jag säga. De ville väl ha en flicka med lockigt hår...

Hej så länge!