Nytt i bokhyllan
Det kunde inte varit en mer passande beställning, eller så kan man ju ifrågasätta det här med orsak och verkan, hur som helst så var tajmingen perfekt för lagom till första vabben landade ett gäng barnböcker i brevlådan. Några på känsla och några efter tips. Den här veckan har vi väl läst dem ett tjugotal gånger var, jag återkommer med en recension när vi närmar oss femtio, det är väl först då man verkligen vet om en bok modell mini håller måttet. Utan att objektet i fråga försvinner mystiskt, helt utan föräldrarnas inblandning förstås. För övrigt, jag älskar böcker och nya - olästa får mig att känna mig rik! Jag hoppas att jag kan dela med mig av den känslan till Marsipanrosen för om det är något som kan berika ett litet barn så är det väl berättelser i alla de former.
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Happy Friday!
Efter ett par jobbdagar på flykt från baciller vadar jag åter i bakteriehärden här hemma. Jag sitter och planerar en s k location [lö'käSHən]. Alltså en inredningslösning som ska plåtas i verkligheten, i köttet hemma hos någon, och inte i en studio.
Vanligtvis brukar jag ju påa Kom In-podden vid det här laget men Hildur och jag har det båda lite hektiskt så vi ska spela in nytt först imorgon, som en liten påse lördagsgodis dyker alltså avsnitt nummer 14 upp. Håll utkik.
Nåväl, åter till dagens projekt. Alltså, så igår när jag kom hem efter kl 21 stövlade jag in hos en tjej och mätte hela hennes söta lilla lägenhet. Helt normalt. Nu sitter jag och tänker ut fiffiga lösningar för att effektivisera en sådan liten yta för att man exempelvis skulle vilja bjuda hem ett kompisgäng på middag, fast man bor i en skokartong, utan att någon får äta i duschen liksom. Kul är det, kreativt och svårt. Det är min fredag det, hur ser er ut?
Hittade en gammal bild från livet långt innan Marsipanrosen. Då var det dekadent värre med laddkablar i slickhöjd och tavelramar av glas i sängen. Jo,jo. Men fint kaos på något vis. Nålar och sidenband, tumstock, inredningsmagasin, mama-krokar, mintiga väggar och en jobbkavaj storlek mannen mitt i alltet. Det hade varit kul att veta vad jag hade för planer just där och då. Att få upp tavlorna på väggen torde ju vara prio ett kan man ju hoppas (fast de står på Jesper sida så kasnke inte ändå)... Så här stökigt har vi aldrig nu för tiden. I miss those days. Äsch, ni gick inte på den va? Happy Friday!
DIY - enkelt överdrag i linne
Ni som hängt här på bloggen ett tag kanske har förstått att jag funkar lite så, som en glasflaska ketchup. Allt eller inget. Först är det bloggtorka och sen kommer tjugo täta inlägg som en stor klutt härlig tomatsmet på en gång. Likadant är det när jag t ex. syr. Då syr och syr och syr jag så mycket jag bara hinner medan maskinen står framme liksom. Så därför kan jag visa puffens nya kläder i kölvattnet av dagiskudden. Vår fotpall hör inte till soffan, det är en uddamodell köpt på fyndavdelningen och vinner på att inte se ut precis som soffan tycker jag.
Jag köpte ju ett fantastiskt härligt tyg för några år sen som jag med stort sjå och mycket teknik sydde ett överdrag av. Överdrag med stort Å. Som i ångest. Ja för en får ju liksom lite ångest av att sätta saxen i möbeltyger för en halv månadshyra eller så. Så den här gången gjorde jag lite tvärtom, tog (ännu) en liten stuvbit ur gömmorna, klippte en lång rektangel och en kortare rektangel med rundade hörn, nålade ihop dem lite godtyckligt med godtyckliga veck i rundningen och började sy. Pressade isär lite sömmar och sydde några extra som dekoration. Och passade på att knöla med det något vansinnigt medan jag sydde. För det blir ju så himla tjusigt när linne är sådär skrynkligt och alldeles opretentiöst som bara linnetyg kan vara. Ha en fin torsdag kära ni!
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
DIY - en personlig kudde till dagis
Innan ni säger nåt. Jag vet att det heter förskola och jag vill abslout inte förminska någons yrkesroll eller trampa på någons tår, men jag orkar inte med att vara så himla PK hela tiden så jag kallar det bara för dagis i denna rubrik (för att jag tycker det har en gulligare klang). Okej?
Med några extra dagar inom hemmets fyra väggar och med en väldigt villig h(st)jälpreda som sina prickar till trots gladeligen hjälper sin mamma med allt vad pyssel heter så fixade vi ett örngott till kudden hon har på vilan. De flesta barnen har visst någon filt eller gosedjur men Marispanrosen har alltså en kudde (ersatte Mysmusen för cirkus ett år sedan) och tydligen uppskattade inte personalen att vi skickade med den i ett likadant vitt örngott som alla de andra sjuttielva kuddarna har. Jag valde mellan att trycka ett motiv på det befintliga eller att sy ett örngott men med tanke på assistenten så kändes "textilfärg på saker som jag inte ens visste kunde färgas av textilfärg" inte fullt lika bekvämt som att säga "försiktigt med nålarna, de är vassa" tusen gånger (om det räcker). Så när jag bestämde mig för att sy inventerade jag tygförrådet och valet blev ganska enkelt med tanke på att det här tyget har packats upp ur sin låda säkert tre gånger om dagen de senaste månaderna, och även slunkit med en och annan natt i spjälsängen. För hon gillar verkligen det här "kiget". Och med tanke på mönstret så kändes det mer lekfullt och mindre bordellmamma att sy dit öron och en svans...
Så här gjorde jag:
Jag utgick från det tidigare vita örngottet som passar kudden och klippte, förlåt skar till en rektangel i samma höjd och knappt längden×2,5. Alltså bästa redskapet, en rullkniv! Köpte min för något år sen och det är så himla smidigt men man måste akta fingertopparna för bladet är verkligen skitvasst. Sen fållade jag ena kortsidan och sydde ihop det likt modellen jag utgick ifrån. Bästa sytipset istället för att dona med mönster om du frågar mig, kolla på ett plagg eller fodral du redan har och ändra i så fall det du inte gillar. Svansen sydde jag på frihand, först en lång tub och sen lade jag sömmen i mitten på baksidan, nålade så att inte tyget skulle glida och sydde en rundning av tippen och rättvände den. Eftersom jag skulle ha två öron ritade jag en liten mall i papper, Just i såna lägen, när man ska duplicera något, är det bra med ett mönster. Till slut måttade jag ut var öronen och svansen skulle sitta, skar ett snitt (OBS! Tänk på att ha skärmattan under rätt lager tyg, annars blir det ett ärrat kattdjur...) där jag petade ner ändarna och vände allt ut och in igen och sydde ihop alla tre snitt. Voila!
Marsipanrosen är salig, hon drar den i svansen och slänger den runt och kastar sig i soffan och borrar ner ansiktet i den och utbrister lyckligt "Gosig!" och "Mysig!". Tror hon tycker det är extra roligt att hon hjälpte till att sy den också (även om mamman fick räkna till både ett, två och trehundra), "kigern", som hon envisas med att säga. Ärligt talat, leopard eller tiger, det känns som det kvittar. Båda ryter ju, eller hur? Känns nästan lite tråkigt att den kommer flytta till dagis i nästa vecka.
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Mässingsmåsten
Jaha, så har jag haft min första VAB-dag då. Efter en katastrofnatt på sömnfronten vaknade jag upp med en liten vattkoppig Marsipanros och influensafebrig make. Så min dag har istället för inredningsplåtning bestått av att kryssa mellan bakteriahärdarna och ömsom läsa sagor, ömsom fylla på lagret av febernedsättande och glass. Nu sover de båda och jag tänkte kliva ur Florence-rollen en stund.
För det är väl ingen som undgått den massiva trend av varma metaller som råder? Och nu får kopparen ge vika för sin lite guldigare kusin mässingen vilket också syns i butikerna. Jag har svårt att tro att ett så anrikt företag som Skultuna trodde att just 2014 skulle bli ett minnesvärt försäljningsår, men jag lover det blir det. Här kommer några av mina favoriter och mässingsmåsten.
1. Underlägg Skandinavien 450:-, Svenskt Tenn 2. Liten vas 249:-, Artilleriet 3. Face knoppar 899:-, Skultuna 4. Nappula ljusstake 349-449:-, Iittla (via Royal Design) 5. Ilse Ljusstake 899:-, Georg Jensen 6. Sax 99:-, HAY (via Länna Möbler 7. Krukor 349-499:-, Artilleriet 8. Fat 260:-, Svenskt Tenn
13. Formex
Hu. Känner mig allt annat än redo för en ny intensiv arbetsvecka. Redan i fredags började hängigheten göra sig påmind och efter lunch hämtade Jesper hem Rosen från förskolan p g a feber. Tappert försökte vi hålla ångan uppe igår men i övrigt har helgen varit ett riktigt lågvattenmärke, därav bloggtorkan. Busan är piggare men har utslag över hela kroppen, jag skulle tippa på "tredagarsfeber". Vi som ändå varit förskonade från sjukdomar det första 1½ året. Nåväl, vi närmar ju oss årets sjukdomsmånad nummer ett - VABruari och det är väl nu jag ska få känna på det riktiga småbarnslivet eller nåt. Tips vid sängläge är att lyssna på veckan Kom In-podd. I detta trettonde avsnitt avhandlar Hildur och jag inredningmässan Formex som gick av stapeln förra veckan. Och kollar ni facebooksidan så kan ni få se vad jag menar med tandköttsrosa.
Kika gärna in på Kom In-poddens alldeles egna Facebook-sida och dela med dig av dina tankar eller passa på att ställ dina egna inredningsfrågor. Som vanligt hittar du podden på iTunes där du kan lyssna direkt från webben, eller via vår Facebooksida. Men det allra bästa är ju såklart om du börjar prenumerera på podden, då dyker den upp automatiskt så snart ett nytt avsnitt är publicerat.
Tallriksvägg i tiden
Fotograferingen idag gick urbra, tackar som frågar. Skitroligt när det bara flyter. AD:n är glad, kunden är glad, fotografen är glad, jag är glad, ja alla är glada! Sommarfest utomhus liksom, i en studio i januari, kan ju inte bli bättre. Efter en sån här dag glömmer en att den följdes av många arbetsdagar av tolvtimmarsmodellen och en fattar precis varför det här är jobbens jobb. Alla kategorier.
Ikväll åt jag middag hos våra vänner Elin och Henrik i Älmhult och passade på att ta ett snapshot av deras tallriksvägg bredvid middagsbordet. Den senaste i raden som väntar på en väggplats är minifatet Dusty Diamonds av A E O som Elin fick i julklapp. Ljuvligt vackert och så himla fint sätt att samla dekorativa minnen på och något helt annat än pensionärsdito. Min egen tallriksvägg är inte alls av samma kaliber måster jag säga. Ännu.
Mobilfoto: Sara Zetterström, Little miss fix it
5 bra°kiga favoriter
Om ett par veckor är det läge att hänga på låset om man gillar nya kollektionen BRÅKIG från IKEA. Produkterna som är framtagna genom ett samarbete med danska ArtRebels kommer nämligen bara säljas i begränsad upplaga och när de är slut så, ja då är de liksom slut. Finito. Precis som på ett vernissage hade jag velat ha några orange klisterlappar och tinga prylarna tills jag hunnit klämma och känna på dem ordentligt. 7/2 är startdatum och av det jag sett på bild kommer här mina fem favoriter:
♦ Den mintgröna stolen - så härlig färg, hade gärna sett den i ministorlek
♦ Klädhängaren - trä så som det ser ut under kläderna, älskar't
♦ Pappersaskarna - papper. askar. behöver jag säga mer?
♦ Bäddsoffan - till torpet. Kanske. Fast den är ny.
♦ Mattan - min absoluta favvo-favorit. Färgkombinationen! M-m-m.
Foto: eget kollage av bilder via ArtRebels
Idag gick jag upp i svinottan för att fira Jesper som fyller år. Marsipanrosen hjälpte till att slicka gräddvisparna och när vi hade preppat frukostbrickan, sjungit och isfacklorna slockande gastade hon "me:ja, me:ja tända", sötnöten. På jobbet har jag "proppat" ett bygge som vi ska plåta imorgon, lång dag varför dagens inlägg kommer så sent. Första bilden av en hel drös som ska tas den kommande veckan och usch vad jag tycker det är trist att inte kunna visa det jag gör i realtid, men ni vet hur det är. Hemligt värre.
En puss i pannan
Ibland funderar jag på, säkert som många andra bloggrävar (dit räknar jag de som bloggat i 5+ år) att sluta blogga. Tänker tillbaka på vad jag gjorde innan jag bloggade (länge sen nu, snart åtta år) och vad jag numera prioriterar bort. För om det är något varje bloggare och närstående vet så är det att det tar tid. Oändligt mycket tid. Och även om en inte fysiskt skriver texter eller redigerar bilder eller fotar för bloggen så är blogghjärnan nästan alltid igång. Det är konstigt det där, finns liksom inget standby-läge. Om man inte bestämmer sig för det, för att den där helgen på torpet utan uppkoppling inte ska bli ett stressmoment. För det är minsann också en parameter, en bloggare som inte bloggar tenderar att bli lite stressad över det, att bloggen och inte minst läsarna inte får den uppmärksamhet/uppdatering de förtjänar.
Trots att jag vet att jag skurit ner väldigt mycket på min träning sedan bloggen kom in i mitt liv, att jag inte hinner med lika många friluftsaktiviteter som tidigare, att hemmafix-projekten blivit färre (jo för man blir liksom lite ineffektiv i själva görandet om det ska dokumenteras hela vägen, I promise you) och att sömnen ibland blir lidande så kommer jag alltid till samma slutsats. Det är värt det! Så mycket jag lärt mig sedan jag började blogga, om teknik, juridik, foto, företagande, form, nätverk och inte minst om mig själv. Kanske det allra viktigaste.
Att tiden liksom försvinner när jag sätter mig med en sax och kartong, eller tyg och tråd, penna och papper, eller skruvdragare och såg, färg och pensel eller kamera och motiv... Att jag fullkomligt förlorar mig i viljan att dela mina kunskaper, mina tips, mina upplevelser för att andra också ska inspireras att uppleva, att utforska och kanske undvika en och annan fallgrop som jag redan känt på.
Dessutom skulle mitt liv vara bra mycket tommare utan de personer jag lärt känna genom bloggen, genom hela Little miss fix it som vuxit sig så himla mycket större än att bara vara ett alias i ett chattprogram 2004. Och för det är jag så evinnerligt tacksam. Fy tusan så tacksam jag är över alla som jag på ett eller annat vis kommit i kontakt med via bloggen och som berikar mitt liv på så många plan.
Den här tavlan påminner mig om det varje gång jag passerar den. Om livet, och om att det finns så många som jag har träffat i köttet och är så evinnerligt glad i, ingen nämnd ingen glömd. Men också så många jag aldrig träffat i köttet som också påverkar mig. Som fotografen som säljer den här fantastiska bilden till exempel, som för några månader sen gav den till mig "som en liten puss i pannan för att du berikar mitt internetliv", jag menar hur fint?! Därför är du som har orkat läsa ända hit, givit mig din dyrbara tid och kanske delat med dig av dina tankar och erfarenheter genom att kommentera eller mejla så himla viktig för mig. Och här är min puss i pannan till dig.
Puss
Foto: Sara Zetteström, Little miss fix it. Tavla "Lillstrumpa och syster" från Photografibutiken, genom Bodil Berqvist (fotograf Joulin)
Mångalen
Så här såg det ut när jag gick till tåget imorse och jag kunde inte låta bli att le med tanke på svadan som jag såg framför mig skulle komma att skava lite i Jespers öron ikväll.
Ääna ääna
Måånen immen natten moonit
Gaanen poppen immen piiran
För den oinvigde är det här en harang som följt oss och vuxit sedan slutet av november när det började lysa adventsstjärnor i vart och varannat fönster. Strax där efter gjorde månen entré i hennes liv och många decemberkvällar spanades det ut genom fönstret innan läggdags. Tyvärr visar ju inte den där rackarns mångubben sig på himlen när det är molnigt. I julas blev hon kompis med granen, kanske det finaste en kan uppleva om man passerade 1-årsstrecket i augusti. För att inte tala om den tjusiga spiran som tronade där i toppen! Och toppen pekar ju mot himlen det vet ju alla.
Stjärna (i det fönstret, och i det, det och det...)
Månen (lyser på) himlen (på) natten. (Men inte idag för det är) molnigt.
(Där är) granen (och där uppe är gran)toppen (som pekar mot) himlen. (Och där sitter) spiran (japp, så är det).
Det är ingen överdrift att säga att vi deltar i den här konversationen ungefär 16 gånger om dagen. Cirkus. Att hon pratar mycket för sin ålder har vi ju liksom förstått (den hårda vägen så att säga) och jag vet ju att barn kan bli lite ... ehh.. traumatiserade och så om man pressar dem, men jag börjar ju liksom undra när man kan kräva att hon byter ämne egentligen...
Mobilfoto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Att ha en romantisk middag på lokal
Man väljer restaurang med omsorg
Man klär upp sig
Man känner sig speciell
Man slår på stort
Man sitter tillsammans
Man skaffar barnvakt
Man känner pulsen av nattlivet
Man delar en förrätt
Man ser varann djupt i ögonen
Man har knappt tid att avsluta desserten...
man vill ju bara hem och slita av kläderna.
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Familjetid
Nu sitter jag på tåget mot Älmhult och har precis kollat igenom minneskortet till kameran. Den här helgen har jag inte rört mig många meter från flocken, riktigt skönt att hinna umgås och ibland medvetet välja bort kompisträffar och uppbokningar särskilt när jobb tar extra mycket tid och fokus i veckorna. Vi åkte till badhuset för första gången tillsammans. Marsipanrosen har hunnit med tre babysimskurser, men som sagt, treenighetens bad först igår. Hela familjen älskar att bada, nu när jag tänker på det är det typ vårt bästa gör - Jesper och jag träffades ju på en badplats för tusan, och säga vad man vill om badhus men det är en sjukt bra grej en svensk vinter.
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
DIY - marmorbricka
Något jag tänkte bli bättre på är att visa mer DIY här på bloggen, alltså gör-det-själv-idéer. Det är ju bland det roligaste jag vet. Att hålla på med pyssel och knåp! Just nu hinner jag inte alls med så mycket som jag skulle vilja men det finns en del gammal skåpmat som jag kan dela med mig av så länge. Tidigare i januari visade jag några idéer till barnrummet och idag blir det en lightversion av förra årets trendpryl nr. 1 -marmorbrickan. Inget slår äkta vara förstås men ett bra pyssel är det minsann.
Man behöver:
En rejäl platta av stenmaterial, marmormönstrad klistervinyl, packtejp, sax eller skalpell.
Jag frågade i färgaffären efter en udda klinkerplatta och hade turen att de fann en 26x56cm som låg och skräpade som jag fick gratis. Därtill köpte jag en bit marmorerad klistervinyl (vars existens jag starkt ifrågasatt så sent som för 1½ år sen...) som jag klädde in plattan med. En fyrkantig platta är inte särskilt avancerad att klä och att grunda med såpvatten för att kunna flytta runt vinylen känns faktiskt överflödigt. Bäst start får man om man börjar med att lägga vinylen med skyddspappret uppåt, drar ner en bit och gör en skarp vikning av skyddspappret, på den glatta sidan. Sen lägger man den klistriga vinylen mot plattan och använder någon form av skrapa och liksom sveper ut från mitten till sidorna och pressar bort alla luftbubblor. Dra bort skyddspappret bit för bit och svep luftbubblor med andra handen tills hela pappret är borta.
Var noggrann med hörnen så att de inte glipar och avslöjar fusket. Eftersom baksidan på en klinkerplatta är porig och grov i strukturen så använde jag packtejpen, som även är lite klibbigare än vinylen, till att tejpa hela undersidan från sida till sida och på så vis låsa kanterna. Voila! Fuskmarmor in action i köket. Jag har lurat många gäster minsann, kanske bäst i skumrask och efter några glas vin, men ändå...
Lycka till!
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Mitt senaste fynd
Många av mina favoritfynd har jag kommer från loppisar. De här tärningarna är inget undantag utan hittades i smålandsskogarna till det facila priset av en femma. För alla sju. Jag föll för den fina färgen och jag har aldrig sett några liknande med de fasade kanterna. Dessutom fick jag mässingsnyckeln på köpet.
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
12. Magkänslan
Äntligen fredag, och ni vet vad det betyder nu va? Japp, det finns ett nytt avsnitt av Kom In-podden ute! Ämnet är magkänslan, det där odefinierbara som man även kanske kan kalla intuition. Har alla det i sig, och hur kan man använda sig av det när man inreder? Som vanligt inget rätt eller fel utan bara funderingar och några konkreta tips. Happy listening!
Kika gärna in på Kom In-poddens alldeles egna Facebook-sida och dela med dig av dina tankar eller passa på att ställ dina egna inredningsfrågor. Som vanligt hittar du podden på iTunes där du kan lyssna direkt från webben, eller via vår Facebooksida. Men det allra bästa är ju såklart om du börjar prenumerera på podden, då dyker den upp automatiskt så snart ett nytt avsnitt är publicerat.
Allt var inte bättre förr...
Nu i slutskedet av Jespers pappaledighet har vi ägnat tiden åt att planera och lite sakteliga påbörja det vi vill åtgärda på torpet. Vatten står högt på prioriteringslistan och just nu jämför vi offerter på brunnsborrning. Vi har inga avsikter att göra sommarstugan till ett modernt bekvämlighetsboende, tvärtom var det just enkelheten som tilltalade oss när vi köpte det. Att lämna stans välutrustade kök, badrum, tvättstuga med prylar och elektronik till förmån för ett lite långsammare tempo, simplare boende, till viss del mindre bekvämlighet men med högre mysfaktor för vår familj. För det som vi uppskattar med vårt andra boende kan ju kännas rent av avskräckande för någon annan har vi förstått.
Jag hade en romantisk bild av att borra en brunn och montera en tjusig gammal handpump som skulle gifta sig fint med den faluröda timmerstocksidyllen, gärna tillsammans med en liten flaggstång och grindar av trä. Nu för tiden är pumparna elektriska och man installerar med fördel både frostskyddande värmeslingor och ackumulatortank och onekligen är det decimeterstora borrhålet med plastlock rätt långt från en stensatt historia med handpump och begonior i en gammal plåthink. Trots det blir det nog ingen handpump tyvärr men med tanke på slitet med vattenhinkar, isbildningar och gu vet vad så kan man ju bara konstatera att det inte var bättre förr, men den romantiska mysbilden av en Bullerby-idyll är svår att skaka av sig...
50 cm senare
Vissa har efterfrågat en bild på nya frillan och andra efterfrågar världsfred. Eftersom jag är en lat jävel så väljer jag att presentera det första. Resten jobbar jag på...
Kan knappt fatta själv hur många döda celler jag burit runt på. Utan att ens bli mer vältränad.
Idag ser jag inte ut som på den övre bilden. Idag ser jag inte ut snarare, och om någon någonsin liknat din hårväxt vid ogräs så lyd ett råd -klipp inte lugg, du kommer bli ruinerad. Fo sho.
Kan knappt fatta själv hur många döda celler jag burit runt på. Utan att ens bli mer vältränad.
Idag ser jag inte ut som på den övre bilden. Idag ser jag inte ut snarare, och om någon någonsin liknat din hårväxt vid ogräs så lyd ett råd -klipp inte lugg, du kommer bli ruinerad. Fo sho.
Ändrade planer
Just nu är jag inne i ett jättekul projekt för IKEA där jag planerar inför en plåtning av ett trettiotal bilder med hög inspirationsfaktor och med lite vidare ramar än vanligt. Wow-känslan är central och arbetsbelastningen därefter. Ja, "wow" slänger man ju liksom inte ihop på en kvart med ena handen medan man gör annat med den andra så min tilltänkta mässdag på Formex imorgon har lite som brunnit inne. Tyvärr. Men är det något jag fått jobba på dessa månader som egenföretagare så är det att prioritera. Livsnödvändigt både själsligt och ekonomiskt och under rådande omständigheter så hade jag inte kunnat slappna av och njuta av mässan med detta projekt snurrande i bakhuvudet. Så inbjudan hänger där den hänger kan man säga.
Att missa en inredningsmässa är lite som att missa ett luciatåg eller ett födelsedagskalas som alla dina klasskamrater går på och du bara får höra snacket efteråt. En ba: tur att mina "klasskamrater" är så bra på att ta bilder dårå.
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Från två streck till tvåords-meningar
Då.
En pressbyrå
En impuls
En kissnödighet
En skitig flygplatstoa
En skakig hand
Två steck
Nu.
En lejonunge
En familj
En ovillkorlig kärlek
En värld
En påbörjad resa
Tvåords-meningar
Jag minns doften av äventyr. -Förväntan, parfympotpurri, kaffe, avgaser, urin och trycksvärta. Jag var på en flygplats när jag fick det bästa beskedet jag någonsin fått, två streck, ett nytt liv. Fem timmar hemifrån och fastän jag vände ryggen åt flygplatsen så var då som äventyret började.
Jag började morgonen med att vända ansiktet mot solen, fylla lungorna med årets första minusgrader och gå till förskolan. Där satte hon sig i ringen på mattan, upplevde sin första fruktstund med ett tredelat skal i handen och vände sig mot mig med hela munnen full av gyllene mos och sa på det mest självklara vis: Booschan na-an.
DIY - personlig rullgardin
Det är många som frågar om rullgardinen i barnrummet och som en läsare påpekade undrar jag själv om jag inte redan bloggat om den men vid närmare eftertanke var det nog ett inlägg på Instagram (där jag också heter littlemissfixit). Detta känns förresten som ett av de enklare gör-det-själv-fixen eftersom jag inte gjort så himla mycket själv.
Jag är ju en vän av ord och särskilt kloka sådana och efter att ha sett filmen Niceville (originaltitel: The Help, efter boken med samma namn) satte sig detta fina citat. Om du inte förstår - se filmen! Först tänkte jag hotta upp en vanlig mörkläggningsgardin (TUPPLUR från IKEA) med ett mönster men sedan ville jag snarare ha något mer tidlöst och bestämde mig för dessa klokord.
Jag valde typsnitt och skickade en PDF med meningarna till en tryckfirma som skrev ut den i klistervinyl som jag sen klistrade direkt på rullisen. Så här sju månader senare hade jag snarare bett om en inverterad schablon i vinyl och istället färgstompat texten på gardinen för även om jag beställde den klistrigaste sorten av vinyl så har bokstäverna släppt lite på sina ställen. Det kostade ungefär en hundring och var klart på en kvart (som Frida brukar säga).
Ja, för om det är något man ska lära sina barn så är det väl det egna värdet. ♥
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Inför Formex
På onsdag är det dags för vårens Formex, Sveriges största branschmässan när det kommer till inredning. Hos Maria på bloggen Husligheter kan ni sedan några dagar tillbaka följa upptakten inför mässan via interjuer av mig och sju andra bloggare. Varje dag publicerar hon en ny fråga om mässan som går under temat Day Dream och jag är stolt och tackar ödmjukast över att vara en av de utvalda.
Foto: skärmdump från bloggen husligheter.se
17 månader
-Mamma
-mamma
-ma-ama
-mamamamama
-mama
-mmaammmmaa
-MAMMA
-maa-maa
-mama-a
-mamma
-mamm
-maaaaama
-MAA-MAA
-mmmmaaaaaammmmmaaaa!
-amma
-mmmma
-mam-mam
-ma-aam-aa
-Jaa! Vad är det?
-He-ej!
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
DIY - hattlampa
Efter en behövlig sovmorgon fortsätter jag med ännu ett DIY på tema barnrum, men denna lampa passar förstås lika bra var man än vill ha den.
När jag planerade Marsipanrosens rum så ville jag att det skulle vara funktionellt (lättstädat, bra förvaring, myshörna) kreativt (främja lek genom golvyta, attribut) och mysigt (kuddhörna, belysning, textilier). En av de lekfulla idéer som legat och grott i bakhuvudet i några år är att göra en egen variant av en hattlampa. Jeeves är originalet men jag tänkte att det inte borde vara särskilt svårt att göra en själv (till en bråkdel av priset), det svåra var att hitta en passande hatt. Otaliga loppisar och andrahands-butiker har kollats och i fjol dök det plötsligt upp en budgetvariant på TGR. Nu senare har jag även sett liknande på leksaksaffärer och Buttericks.
Man behöver:
Lämplig hatt av styvare modell plommonstop eller Chapeau-Claque (cylinderhatt), lampsladd med lampsockel och takkontakt, sprayfärg, plastpåse, maskeringstejp, blyertspenna, skalpell och eltejp.
1. Jag började med att stoppa hatten i en liten plastpåse som jag klippte upp och tejpade med maskeringstejp för att få en snygg/skarp sprayfärgskant. Sprayfärgen är till för att skapa en reflektor till lampan så att ljuset studsar och sprids snarare än sväljs av den svarta filten, jag använde kopparfärg som jag hade hemma men andra lämpliga reflektorer är vit, guld eller silverspray. Tänk på att vara i ett välventilerat utrymme och måla! 2. När färgen torkat avmaskerade jag hatten och använde lampsockeln som mall på insidan och ritade en cirkel i mitten. Sen skar jag snitt i cirkeln så att det blev små tårtbitar/flikar, ganska tätt så att hålet skulle sluta tätt runt sockeln. 3-4. Pressa sockeln från utsidan av hatten så att alla flikar böjer sig inåt. 5. Tejpa ett par varv med eltejp runt flikarna så de döljs och hatten sitter fast på lampsockeln. Voila! En lekfull lampa som ger karaktär till rummet.
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Nu ska vi åka till IKEA, kronljusen är slut och det är ju nu vintern ska komma sägs det.
DIY - Bokhylla och/eller bokhängare
Efter en natt i torpet är vi åter hemma, äskade stuga, det är få platser som får hela familjen att pusta ut och bara koppla av som vi gör där. Trots att vi lackade kvistar på loftet. Sedan en stund har jag istället bänkat mig med ett glas rött och en påse Polly i soffan (uups, den påsen är visst redan slut) och gissa om jag nästan grinar när jag läser era fina kommentarer. Ni är bara bäst på att peppa! Tack snälla. Från hjärtat.
Lite kuriosa; här tänkte jag berätta att jag först såg idén på möbelmässan i Stockholm för flera flera år sen, en ung asiatisk kille visade en prototyp och jag frågade om den fanns att köpa men tyvärr hade han ingen producent än, och att jag sen gick hem med den där gryniga pocketkamerabilden och tänkte att tusan en sån där mojäng ska jag banne mej göra själv, perfekt bredvid sängen där inga bord ryms men desto fler böcker vill vara. Och sen tänkte jag avrunda inlägget med att en liknande variant görs av Swedese om man är mer köp-, än pyssel-sugen liksom. Döm om min förvåning och sköna glädje när jag precis upptäckte att designern bakom Swedeses magasinhängare är ingen mindre än "min" unga asiat (bara lite mindre ung nowadays, även om många asiater ändå ser ut som typ tolv). Kul! Känns lite mindre bra att tipsa om en rip off nu dårå, men vad tusan -here goes:
Man behöver:
En tavelhylla, snöre - jag använde glansig passpoalpolyester från syaffären, träkulor, runda klisteretiketter, borrar i två strl, skruvdragare, sax, tång och möbeltassar.
Beroende på hur lång hyllan är ryms såklart olika många snören, jag använde den 55 cm långa RIBBA från IKEA och körde 10 cm C-C (centrum<->centrum på hålen) så att de inte skulle hänga för tätt. En magasinhängare kan ju vara tätare eftersom tidningarna som är lite tunnare utan problem kan överlappa varann. 1. Borra hål som precis rymmer snöret från undersidan av hyllan, 2-3 cm från bakkant. 2. Använd den lite större borren och borra halvvägs genom hyllan från ovansidan. 3. Trä lika långa snören genom hålen och knyt en knut som du liksom låser i det större hålet genom att dra i snöret från undersidan. Tänk på stryprisken för små barn och ha inte längre snören än nödvändigt. 4. Dölj borrhålen med klisteretiketter. 5. Borra upp hålet i kulorna, halvvägs, från ena änden genom att spänna fast den i ex. en tång eller ett skruvstäd. Här kommer möbeltassarna väl till pass. Klistra dem på tången/skruvstädet så att det inte blir fula märken i kulan. Trä kulan på snöret genom det smala hålet först. Gör en ordentlig dubbel/trippelknut och lås fast den inne i kulan. Klipp av ev. utstickande ändar. 6. Skruva upp hyllan på väggen, glöm inte att plugga om du har gipsväggar, böcker väger ju en del. 7. Voila! De tåliga småbarnsböckerna i kartong hänger inom räckhåll och de rivvänliga pappersböckerna står tillgängliga för sagoläsning i sällskap av vuxen. Happy fixing!
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
Fem torpfavoriter från H&M Home
Snart har vi varit torpägare i ett år och ni vet vad det betyder va? Att mannen fått sitt renoveringsfria år och det är dags att ta på sig snickarbrallorna och arbetshandskarna och genomföra lite förändringar! Visst, att börja med piffet och puffet är förstås att börja i fel ände men när jag slängde vår- & sommarnyheterna från H&M ett getöga så fanns det fem favoriter som jag definitivt kan se i sommarstugan framöver.
Linnelakan 599:-, say no more. Skrynkligt känns helrätt i en stuga långt från närmaste mangel, och med sängarna på loftet kommer de svalka välbehövligt i sommarvärmen. Mosstickad pläd 699:-, men vad med akrylen? Överpris för plast måste jag säga, men visst är den vacker. Söta äggkoppar i porslin 29.50:-/st. Jutekorg med handtag 199:- blir perfekt till både leksaker och tidningar. Glasburkar med skruvlock 29.50-69.50:- håller möss och förhoppningsvis även fukten ute och får ersätta både mjölpåsar och teförpackningar.
Men som sagt, först ska vi typ lacka femtusen kvistar innan vårens stora måleriarbete drar igång. Happy Friday!
11. Årskrönika i poddformat
Kom In-podden fann en lista via Underbara Clara och reflekterade över det gångna året. Inte så mycket inredning men desto mer personligt. Hej nytt år och nya samtalsämnen!
Kika gärna in på Kom In-poddens alldeles egna Facebook-sida och dela med dig av dina tankar eller passa på att ställ dina egna inredningsfrågor. Som vanligt hittar du podden på iTunes där du kan lyssna direkt från webben, eller via vår Facebooksida. Men det allra bästa är ju såklart om du börjar prenumerera på podden, då dyker den upp automatiskt så snart ett nytt avsnitt är publicerat.
Ditt hjärta din smärta, mitt hjärta min smärta
Det är väl en fas, som alltid innan man blivit tillräckligt stor för att en vecka inte ska vara en procentuellt betydande del av ens unga liv. Men fasen som är just nu är inget jag vill önska min värsta fiende. Precis ungefär när vi ska gå och lägga oss börjar det. Hon jämrar sig och pratar i sömnen och jag får kalla kårar. Snabbt flimrar det förbi, oftast. Ibland når det ända in och drömmen blir till verklighet och hon vaknar. För att finna att allt är som det ska, att det läskiga inte finns på riktigt och att det vi vuxna vet är mardrömmar, bearbetningar av alla de ofattbara upptäckter hon gör varje dag - utveckling, något hon ännu inte lärt sig definiera, och att mamma och pappas kramar och närvaro tar bort det läskiga, gör det mjukt. Varmt. Tryggt.
För en stund, för några timmar senare så börjar det om. Det är visst vanligt, ibland kallas det nattskräck, och det kommer och går i perioder och just nu verkar det vara en sådan period. Av jobbigaste sorten. Och det blir ännu mer tydligt att mitt jobb är att finnas där, och trösta, förklara, vägleda och sätta gränser. Även när det är jobbigt. Även när viljan är så stor att den inte rymmer en kropp som knappast är mer än tre äpplen hög. Jag trodde väl inte att det skulle bli en picknick i parken precis, men utmaningen är så mycket större än jag någonsin kunde föreställa mig, att vara förälder.
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
I nöd och lust
Visst är tanken fin att man har samma inställning till bloggandet som till äktenskapet, likheter finns onekligen, men medan jag är bättre på att bita ihop när relationen går på tomgång så kan jag helt enkelt inte krysta fram något när blogglusten försvinner. Jag vet inte varför, förmodligen en kombination av flera omständigheter -ömsom splittrad, trött, övertänd, håglös, fullbokad you name it men det tog bara stop. Har de senaste månaderna känt att jag tappat geisten lite, att orden inte blir så lättflytande, så finurliga eller så... jag helt enkelt. Och många av inläggen ligger bara som utkast, vissa inte ens färdiga, på datorns skrivbord. Årskrönikan, Marsipanrosens månadsinlägg, ljuvliga inredningsnyheter, kaoslivet i allmänhet, som småbarnsmorsa i synnerhet. Kommer inte längre.
Men idag hände något. Jag letade efter en gammal bild till ett reportage jag ska vara med i och hittade ingen som överensstämde med den i mitt huvud och började alltså morgonen med att vänta på att solen skulle gå upp så att jag skulle kunna fota. När jag sen satt där med bilderna i redigeringsprogrammet så glödde det till i bröstet. Började surra lite förstulet och jag fick liksom aningens av lusten tillbaka.
Kanske kanske behöver jag lite pepp, lite önskemål, lite hjälp på traven eller en spark i röven om du så vill. Så att 2014 också blir ett sånt dära fantastiskt bloggår vettja.
Ett favoritfynd här hemma är klädskåpet i Marsipanrosens rum. Nästan gratis, med ett yttre som attraherat få de senaste tjugo åren, fanns det ändå så mycket potential i de där små hjulen och glasrutorna. Många lager färg senare och med lite tapet, lite läder så är det inte bara funktionellt utan fint också. Som en tavla, fast det är ett gammalt skåp. Värt att lyfta fram i ett reportage. Allra minst.
Nä, inte är jag i mitt esse precis. Men nu har jag i alla fall tassat in på 2014. Hej på er, nu gör vi något av det här bloggåret också.