Jag vet inte hur det är med er men jag har totalt missat att Ernst Kirchsteiger har ritat en friggebod. Tur att det finns dagspress! För byggblocksbolaget Maxit har han alltså ritat ett gårdshus i friggebodsmåttet 15 kvm. Enligt honom själv har en barndomsdröm gått i uppfyllelse i och med formgivningen av stenhuset och materialet förklarar han med att det är lite som att bygga med lego. Jag tänker inte gå in på själva konstruktionen även om om Maxit DSM verkar vara en revolution i sig, för i vanlig ordning är det form och funktionen som tilltalar mig. Formen är superläcker, för mig känns den verkligen arkitektonisk, och jag ser verkligen fram emot att få se huset i lite olika färgställningar. Tänk vad läckert det skulle vara i falugrönt!

I höst kommer man kunna köpa Gårdshuset byggklart men om man vill se det i verkligeheten innan dess så får man ta sig till Husmässan i augusti. Undrar vad prislappen hamnar på?


Foto: t vä skärmdump från aftonbladet.se och t hö pressbilder Maxit, fotograf Christer Pöhner

Inatt drömde jag om ett matbord... Efter en fantastisk kväll med yoga och te med härliga vänner hann jag bläddra i senaste numret av Elle Interiör innan jag resolut somnade med tidningen i sängen. Jag måste somnat med ett leende på läpparna för sidan som låg uppslagen var från inspirationsdelen, där man hade gjort sitt alldeles egna korsstygnsbord a la Paola Navone, för vilket bord sen! och så enkelt att göra själv! Några ohyvlade brädor som man slipar och och målar eller laserar, och borrar hål i så att man kan trä grovt snöre igenom så att brädorna sitter ihop. Bordet kan ju variera hur mycket som helst beroende på typ av snöre eller rep och vilka färger och material man använder på brädorna. Här har vi ett sommarprojekt tror jag bestämt!


Foto: t v Paola Novenos bord från marieclairemaison.com, t h faksimil ur Elle Interör 5/09

Här är ytterligare ett fynd från helgen som gick. När vi skulle planera vår lilla tripp lade jag till en timme extra på restiden och det kommenterade min käre make med: " -ja, det är bäst för du vill väl stanna vid alla loppisar och roliga affärer längs vägen".
Han känner mig på pricken!

Fyra loppisar och ett stopp vid iittalas outlet i Strömbergshyttan hann vi med, och det var alltså där denna lilla goding fick ett nytt hem. Det är min första mini Mariskål och att valet blev ljusblått var för att den är så somrig. När jag ändå var där passade jag på att bli medlem i Mylittala, iittalas egen klubb "för oss som tror på tidlös design". När jag skulle fylla i medlemsansökan med namn, adress osv stod det plötsligt Favoritbutik och utan att jag ens hann reflektera över det hade jag skrivit "IKEA"... Gissa om jag skrattade, och säljaren undrade vad som var så roligt. Jesper den förrädaren berättade gladeligen om min fadäs medan jag fick stryka över och istället knåpa dit  "Kosta outlet". Så det kan bli.


Foto & collage: Sara Zetterström/Little Miss Fix It

Mio har en riktigt snygg reklamkampanj just nu där ritade siluetter av olika designikoner finns med bland deras produkter. Jag blev, förutom i det grafiska uttrycket, väldigt förtjust i den småknubbiga vasen Bodö för 99:-.


Foto: Skärmdump från Mio

Fick av min kompis Maria, med surftokig sambo, höra talas om företaget Wind in Mind som gör illfina produkter av spillmaterial från segelmakaren. Wind in Mind drivs av tre seglingsälskande vänner och alla produkter är omsorgsfullt handsydda. Plånbok, necessär & pennfodral är bara några av produkterna och beroende på vad som blev över i materialväg finns de i många eller endast ett fåtal exemplar. Spana in övriga produkter på hemsidan.

"Segelduk är spännande" för att citera trion i sjöbusejuntan.

Jag är nyfiken så en puff av rosa spinnaker, som passar i-poden, hamnar direkt på önskelistan. Kreativ återvinning - me like alot!


Foto: bilder publicerade med tillåtelse av Wind in Mind

Fick frågan vilka som är mina tre favoriter hos SIGNERAT.se och det var ju inte det lättaste att bara välja ut tre saker eftersom det finns så mycket fint. För dig som inte känner till sajten så är SIGNERAT.se en designmarknad på nätet där man som formgivare själv annonserar ut sina alster, en verkligt fiffig idé förövrigt. Spana in min lista här!
Tack Anna för frågan!

Ikväll har jag varit på picknick vid slottet för att sen avrunda på Kalmar Teater där Christian Kjellvander spelade. Det var magiskt!

Läste senaste numret av DV och hittade lite härlig formgivning. Denna gång en perfekt imitation av en pappersmugg för varma drycker, men till skillnad från föregångaren är denna variant återvinningsbar i allra högsta grad. Muggen är, som namnet antyder, inte tillverkad av papper utan av porslin med ett lock av silikon och den tål maskindisk. Den har dubbla väggar som ger en termoseffekt, vilket betyder isolerande åt båda hållen, drycken hålls varm samtidigt som man inte riskerar att bränna sig på utsidan. Designad av amerikanska James Burgess (som jag blir lite extra nyfiken på eftersom jag inte hittar någon hemsida). Den rymmer lagoma 2,5 dl och finns på Unnamei för 180:-. Den skulle passa fint i min muggsamling tror jag bestämt.


Foto: unnamei

Just nu pågår det en omröstning på Sköna Hem om vem som som är Sveriges mest älskade formgivare. 15 utvalda kandidater finns på hemsidan men om ens egen favorit inte finns med så går det bra att nominera valfri formgivare. Självklart är det en högst subjektiv fråga då det handlar om tycke och smak, men varför inte, det finns ju så många fantastiska formgivare både levande och döda i vårt avlånga land och det är alltid spännande att höra folkets röst.

Min topp tre lyder:

Josef Frank - är och förblir den stora mönsterförebilden. Tänk att hans textilier, möbler och lampor fortfarande känns så samtida mer än 40 år efter hans död!

Hanna Werning - att säga att hon tagit över föregående talares skor i mönstervärlden är väl att ta i, men hon växer sakta men säkert i dem. Verkligen en trendskapare och ingen efterapare.
Monika Mulder - att designa för IKEA - "för de många människorna", är en konst i sig eftersom det handlar om en miljömedvetenhet och att hålla nere kostnaderna. Hennes PS-produkter är i framkant. Alltid. Jag har sagt det förr, vattenkannan VÅLLÖ är genialisk.

Vilken svensk formgivare älskar du mest?

Foto: lånad av Sköna Hem

Älsklingstermoskannan från Stelton finns nu även i halvstorlek. Denna lilla sötnos är 0,5 l och finns i dagsläget i klassisk stål, vitt, svart och pistagegrönt. Jag gillar den skarpt och har sett att den finns att köpa på Designonline för 499 kr. Den halva rymden till trots är priset nästan detsamma som storebrorsan vilket tyvärr känns i saftigaste laget.


Foto: Pressbilder från Stelton

Jag fick en pressrelease igår om att prins Carl-Philip gjort silverbesticken CPB 2091 för Mema/GAB (som ägs av, det för mig lite mer kända, Gense). Siffrorna står för årtalet och att det är serie nr 1. Orättvist eller ej men jag har svårt att ta kungabarnens karriärer på allvar och dömer ganska hårt eftersom de ges helt andra förutsättningar att lyckas än "vanligt folk" varför det är svårt att utröna om det handlar om verklig talang och slit eller om möjligheter och goda kontakter (säkert en blandning och jag säger inte att min skepsis är befogad). Vare sig han är född med silversked i mun (förlåt vitsen) eller ej så gillar jag den här serien skarpt. Jag tycker att man ser att kniv, gaffel och sked verkligen hör ihop och fomen är urläcker! Tyvärr tror jag att handtagen är för smala för att jag skulle älska ergonomin, men jag skulle verkligen vilja känna på dem. Det är roligt att Carl-Philip Bernadotte går i sin farfars bror Sigvards fotspår och jag hoppas få se mer av CPB prylar i framtiden.

Foto: pressbilder från Gense

En av Sveriges hetaste formgivare just nu, Lisa Bengtsson, började igår gästblogga för Elle Interiör. Där får man följa hennes liv som formgivare och är du fantast av hennes mönster har hon redan avslöjat att hennes samarbete med Indiska nu även innefattar kläder och de mönstersprakande plaggen kommer att finnas i butik i nästa vecka. Jag kommer nyfiket att följa henns blogg som du hittar här.


Foto: skärmdump från Elle Interör

Nu har det dykt upp lite nytt på pid.se. Nytt fast det känns som om man sett det förut. Jag fastnade för lampan Orbit, som jag tror skulle matcha ljusstaken Skugga alldeles utmärkt.  Det vägghängda Skohornet skulle passa perfekt i vår hall. Är det bara jag som tycker att det känns lite som en lång kusin till Blahnik från Habitat?

Foto: pressbilder från PID

I somras åkte jag nästgårds, och spanade in examenarbetena från klassen under mig på Designhögskolan i Pukeberg. En produkt jag verkligen fastnade för var Matildas karaff, och nu finns den i produktion! Rainman är en lekfull blandning av en vattenkanna och en dekanter tycker jag. Det var extra spännande att höra om designprocessen hur de nästan slet sitt hår för att få strålarna att strila fint isär även under mindre tryck (ni som vattnat blommorna i trädgården någon gång vet hur strilarna liksom kan tova ihop sig till en klumpig stråle från vattenkannan), och hur de till slut lyckades. Jag har alltid gillat Matildas grejer, hon ritar sådära naivistiskt som jag är förtjust i. Spana särskilt in teckningen av mormors bestick, så himla fin! Just ja, nu produceras Rainman under Skrufs glasbruk ock kan köpas på Deskstore för 430:-.


Foto: bilder publicerade med tillåtelse av Matilda Sundén Ringnér

Hos holländska Droog kan man hitta mycket läckert. Den här galg-lampan är ett exempel på en kul idé, en möjlighet att göra en personlig lampa beroende på vilket plagg man väljer som "skärm". Den är numera prissänkt men kostar ändå €125 (host!), fast rolig var den.


Foto: montage av skärmdumpar från Droog

En av våra favorittavlor här hemma är våran lilla "Basher" som hänger i vardagsrummet.
För en herrans massa år sen bjöd jag och svägerskan Jesper och hans tvillingbror på en födelsedagsresa till London och än idag tycker Jesper att det är min bästa present. Vi hade en fantastisk långweekend i den regniga världsstaden och gick på musikal, pub och museum, som sig bör. Och så gick vi på Spitalfields Market vilket var den absolut största behållningen. Där finns det gott om unga designers och konstnärer vilket gör att man verkligen kan fynda juste design och det var där vi blev kära i vår röda lilla coola gubbe från konstnären Basher. Man kan beställa tavlor även från Sverige, det är bara att mejla en prisförfrågan. Jag blev förjust i den rosa överst till vänster, kanske dags för en lillebror Basher...


Foto: basherworld.com

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag skulle spana in Jens Fagers RAW-kollektion på möbelmässan. Detta gjorde jag i montern hos danska Muuto och jag blev inte besviken för produkterna är jättefina.

Foto: Pressbilder från Muuto

Det blev rena rama jag-mötte-Lassie-grejen när jag på kvällen satt och pratade med min kompis L om mässan och hon lite fint påpekade att hon faktiskt hade koll på hans grejer eftersom de är släkt. Fråga mig inte hur jag inte tidigare gjort kopplingen att Jens och jag är från samma hemstad och att L numera heter Fager i efternamn...

Dagen efter gick mamma och jag på Jens Fagers utställning "Ärlighet och sund förnuft" på Katrinheolms konsthall och förutom RAW-serien visades skisser, en lampa och några litografier. Fagert så det förslår.

Foto: Sara Zetterström/Little Miss Fix It

Nu är jag äntligen så kry att jag orkar sitta framför datorn så här kommer till slut en uppdatering...

Det har väl knappt undgått någon vid det här laget att portarna till årets möbelmässa i Stockholm öppnades (och stängdes) förra veckan. Det är världens största fackmässa för nordisk design och i år anordnades mässan för 57:e gången. Tillsammans med Northern Light Fair har Stockholm Furniture Fair 751 utställare från 21 länder, som ni förstår är det inte lätt att avverka de fyra mässhallarna på sammanlagt 56 500 kvm (!) på en ynka liten dag, men det var det jag hade  avsatt. I lördags var det bara att snöra på de sköna skorna och ta det långa benet före för att hinna se så mycket "lördagsgodis" som möjligt.
Som jag sagt tidigare så är det främst Greenhouse jag tycker är spännande, det är där designskolorna finns och de unga oetablerade formgivarna med de lite mer galna produkterna. Här är ett axplock av saker som jag föll för:

Den första personen jag sprang på innanför dörrarna var min gamla klasskompis Ulf Nilsson Jevin som jag inte sett på nästan fem år. Han läser magister på HDK och ställde ut sin klädhängare Strip. Jag har ju en faiblesse för tamburmajorer och denna är inget undantag i sin blygsamma design. När den är oanvänd ser man den knappt, men när man sen väl hänger upp jackan ja då krumbuktar den sig och putar med magen och tar för sig, för att så fort den blir enledigad smyger tillbaka alldeles platt mot väggen. Bilderna är under all kritik men på den högra bilden kan man skymta de små krokarna i stål på hängarens insida.


En annan idé jag fastnade för från HDK's monter var Kristin Lidström kalender Alma. Alma är ingen vanlig kalender och inte heller en vanlig bok. Kommer ni ihåg almanackan från lågstadiet, som man fick turas om att dra av lappen på (om man hade en snäll fröken). Alma är en sån kalender a la jätteformat förpackad i en ask som ser ut som en bok. Tanken är att när dagen är slut så drar man bort bladet och skriver en dagboksanteckning på baksidan av det och lägger det i asken. På så sätt blir Alma en del av dig och något värdefullt att spara!


Ibland skojar Jesper och jag om hur vårat hem skulle se ut om vi skulle skiljas, att vi skulle sitta där med en halv soffa var och en ensam 90-säng. Bodelning vid en separation är kanske inte något man löser i en handvändning och nog skulle det gå smidigare om man hade ett "Divorce Cabinet" där spåren är klara och sågen ingår? Visst är tanken rolig, jag gillar när man skojar på ett bra sätt om det som är svårt att skoja om. Skåpet är designat av Alexandra Tinning, 3D-student vid Northumbria University och känns väldigt tankeväckande, för även om man kan skoja om det är det ju härligare om människor inte ville skilja sig.


Less is more är kanske ett lite slitet uttryck vid det här laget, men ack vad passande det är ibland och det var min första tanke när jag såg spanska designgruppen La Mambas lampa "lamp". En träskiva, en figursågning, ett gångjärn och lite sladd och glödlampa sen är det klart! Så snyggt och så enkelt och håll med om att less is more...

Jag blir dessutom supersugen på att bygga en själv.



Jag blev alldeles glad när jag fick syn på skåpet "Melo" som stod som ett stort härligt (halvt) Granny Smith-äpple. Det är designat av Sebastian Molin som läser på yrkesskolan Novia i Finland. Därför var det extra roligt att läsa på produktinformationen att möbelns huvudsyfte är att göra människor just glada. Gissa om jag tycker att han har lyckats med sitt budskap. Happy happy Melo Melo.


I mitten av Greenhouse kunde man se utställningen Ung 7 som är en jurybedömd vandringsutställning och har som syfte att öka och bredda kunskapen om ung och nyskapande svensk formgivning. Som man hör på namnet var det utställningens sjunde upplaga och en av årets utställare var Erika Lövqvist med sin taklampa Water Lily. Jag bara älskar den här lampan!! Själva idén med en taklampa som går ända ner till golvet med sladden som en näckrosstjälk som gör att man känner sig som om man själv befann sig under vatten är så härligt poetisk och fantasifull. Jag vill ha flera stycken!


En av mässans höjdpunkter var ju såklart att se Designhögskolan i Pukebergs utställning, mina gamla skolkamrater, och jag blev inte besviken. Montern var väldigt glad och lekfull och jag gillade verkligen Caroline Carlssons lampa "Tjugofyra". Uppifrån sett så bildar lampan kvarteret i Berlin där Carro bodde på just nummer tjugofyra. Jag är som bekant väldigt svag för ekollon och dimern är ju urläcker i sitt formspråk.



I HDK Stenebys monter hittade jag Martin Horgans bord "Coffee Ceremony" som även fanns i ståbords-variant. Oh my vad skulpturalt och vackert det är. Det känns som om han tagit ett träd och likt modellera bara plattat till och böjt lite på sina ställen. Faktiskt helt enastående!

Foto: alla bilder är tagna av och en del redigerade av Sara Zetterström/Little Miss Fix It

På fredag bär det av igen till huvudstaden och nästa efterlängtade mässa, nämligen möbelmässan. Det är fjärde året jag går på mässan och jag tycker det är lika spännande varje gång. För mig är höjdpunkten Green House  och som man hör på namnet är det där alla designskolor och unga designföretag ställer ut, och det är där man verkligen känner inspirationen flöda. Jag vill även se Jens Fagers (som bl. a designat mässans grafiska profil och de grovhuggna möblerna i den) möbler i verkligheten, det ska bli spännande. Förhoppningsvis hinner jag träffa alla vänner och gamla skolkamrater jag vet kommer vara där men schemat är tight eftersom jag måste lämna mässan redan två timmar innan stängning för att ta tåget mot Sörmland och en efterlängtad 30-årsfest. En rolig helg är bara förnamnet!

Ett annat nyfunnet guldkorn som ställde ut bland Formex Young Designers var Mr Fågel. Tjejen bakom företaget är gulliga Diana Nylén och det är hon som gör de supersöta illustrationerna i form av kort, pins och affischer. Precis så enkla och fiffiga som jag verkligen gillar! Återförsäljare hittar du här.


Foto: collage av pressbilder från Mr Fågel, fotograf Carl-Robert Jonzon

Som själv nyutexad produktdesigner (är man fortfarande ny efter 1 1/2 år?) dras jag obönhörligen till alla mässors färskingar. Greenhouse på Möbelmässan är alltid lika spännade och Young Designers-ytan på Formex var ju inte sämre. Där fanns bl. a designerduon My Little Drama och deras smyckeskollektion. Jag föll pladask för örhängena (hittar ingen bild!) med ekollon och ballerinan på linan, och jag såg att Frida hade ekorren om halsen. Förutom på deras egen webshop finns de att köpa på bl. a Eccentric.

My Little Drama är en kollaboration mellan barndomskompisarna Eva Schildt och Maja Sten. Eva är produktdesigner och har jobbat för bl. a IKEA, Playsam och Design House Stockholm och Maja är illustratör som gjort jobb åt bl. a NK, DN och Anna Sui och tillsammans har de alltså skapat denna störtsköna smyckeskollektionen. Spana in deras hemsida också, den är så söt så man får hål i tänderna!


Foto: My Little Drama