Fina, fina läsare som är Little Miss Fix It trogen! Jag trodde statistiken skulle nått bottenrekord vid det här laget och blev överlycklig när jag för första gången på över en vecka slog på datorn och upptäckte att ni hänger kvar. Yay!

 

Att vara småbarnsförälder alltså - ingen lek. Vår lilla persika bestämde sig nämligen för att äta varannan timme de senaste veckorna och jag har bokstavligen förvandlats till ett snabbmatställe i scoutkläder. Alltid redo. Men igår och idag har fiolerna låtit lite annorlunda. Kanske för att hon de facto idag uppnått den högaktningsvärda åldern av en månad! En hel underbar månad av värnlöshet, miner, morrande, ljuvlig doft och de sötaste små puffar och suckar man kan tänka sig.

 

Eftersom hon sovit lite mer, eller varit nöjd utan att ligga klistrad vid bröstet 24-7, så har vi faktiskt hunnit med lite annat här hemma. Som att börja ställa i ordning bebishörnan. Tapeten kom häromdagen (oh my vad den är snygg) och sängen hämtade vi i helgen, men det är ju en helt annan historia. Happy Friday allihop! (och håll tummarna för att det är en positiv trend så att vi ses lite mer frekvent här på bloggen)

 

 

 

 

Hej, jag heter Sara och jag är en usel bloggare.

(det är nu ni i sann AA-anda kan utbrista i kör: Hej Sara!)

Men seriöst, jag tror jag har glömt hur man bloggar, det har liksom gått en vecka sen senaste inlägg (förlåt) ... Eller så har jag bara en crush. En riktigt rejäl bebis-crush.

 

Det tog nästan tre veckor men nu har den lilla marsipanrosen AKA Vilda bebin äntligen fått ett namn. Boo Edith Chali Zetterström. Namnen har varit klara sedan hon föddes men vi velade länge mellan Edith och Boo som tilltalsnamn.

 

Men. Efter att ha tillbringat dessa veckor tillsammans med denna lilla oskyldiga men bestämda varelse som morrar och lever runt när hon ska äta, mornar sig en timme med tillhörande fönstergnisslarljud och spänner läpparna och gör det poppande retstickeljudet (definitivt pappas gener) precis som åsnan i Shrek 2 så insåg vi att det är helt klart en busig Boo vi har att göra med. Dessutom börjar det blonda håret bli guldigare. Say no more.

 

Så en alfapetig åttapoängare blev det minsann.

 

 

 

Så fort ett formgivarhem är till salu brukar det snurra runt i bloggosfären sjuttioelva varv, så döm om min förvåning när jag hittade Lisa Bengtssons lägenhet via Hemnet utan att läst en enda bloggpost om den. En mysig sekelskiftesvåning i Hornstull, Stockholm med höga golvsocklar, högt i tak, stuckaturer och fina fönsterspeglar och inte minst en kakelugn som inte går av för hackor, men så kostar den därefter.

 

Jag gillar Lisas lekfulla formgivning och hemmet är inget undantag. Visst, tillrättalagt för mäklarbilderna men ändå med en mysig känsla och själ, roligt att hon har använt så mycket av sin egen design i hemmet. Tavelväggen i vardagsrummet är riktigt inspirerande och efter att klivit in i hennes hall funderar jag än en gång över hur jag ska få tag på Ingvars lilla pall från Habitat. Några förslag?

 

Det är otroligt att en så liten individ kan få två vuxna människor att bli så otroligt ineffektiva. Idag firar vi en vecka sedan storkleveransen och har haft ett par hektiska dagar i bebisbubblan. Allt tar minst tre gånger så lång tid mot innan. Ett BVC-besök tar en halv dag och varje session med släkt och vänner som kommer och vill känna på tantnyparkinderna tar på krafterna. Nya rutiner är bara förnamnet.

 

Presenterna haglar över vår lilla prinsessa och igår kom ett väldigt uppskattat blomsterbud från kollegorna i Älmhult. Och appropå det så var det pressläpp för IKEA-katalogen idag och jag hade gärna varit på jobbet och firat vår största trycksak men i år, nya rutiner som sagt, blir det till att invänta den i brevlådan.

 

Nu har vi finbesök av två personer som man plötsligt kallar för farmor och farfar och Marsipanrosen har förstått vikten av goda relationer och redan charmat omkull dem. Och jag, jag filar på förlossningsberättelsen. För tjugo timmar och fyra arbetslag på förlossningen redogör man ju inte i en handvändning, men det kommer - det kommer.

 

 

 

Jag har fått flera förfrågningar om att dela min förlossningsberättelse här på bloggen och hey, för min del kan jag ju gå hela vägen nu när jag blivit en mammabloggare och allt. Men på riktigt, är ni intresserade? Eller är det liksom too much information?

 

Jag kanske censurerar de blodigaste partierna för jag har förstått att flera nya läsare som går i väntans tider har hittat hit och jag vill ju inte att ni ska panikboka ett before lunch-procedure kejsarsnitt i Polen eller så. Men visst, min c-uppsats till förlossningsbrev och dygnet det tog att klämma ut 3660-grammaren det kan jag absolut bjuda på. Om ni vill.

 

Dessutom, innan amningshjärnan vuxit sig till fullo, ska vi se till att kora en vinnare i storkleverans-tävlingen. Jag har t o m kommit på ett passande pris, det låter väl bra? Och förlåt om jag är dålig på att svara på era underbara kommentarer - jag läser dem på mobilen när jag ammar och så-å multitaskad är jag bara inte, än.

 

Jissus! Herre min hatt vilka gratulationer ni skänkt oss här på bloggen, tusen tack!! Ja nu är vi äntligen hemma med världens åttonde underverk. Den vilda bebin, lilla fröken no name, Lejonungen, Sömntutan, E.T., Dirigenten, Fågelungen och Marsipanrosen för att nämna några av smeknamnet. Men vad hon ska HETA, det vet vi inte. Kanske efter helgen.

 

Än en gång på Blogg.se's förstasida men nu är det tydligen cementerat - jag har blivit en mammabloggare. Inlägget klassas "familj & barn" för första gången i bloggens mer än sexåriga inredningshistoria. Inte så konstigt kanske nu när Little Miss Fix It har gått och blivit morsa. Välkomna alla nya läsare! Jag hoppas att det bara betyder att det blir en uppskattad bredd på bloggen för även om jag befinner mig i en bebisbubbla nu så är, och kommer alltid kärnan att vara, inredning, design och DIY - utifrån mitt personliga perspektiv förstås. Och mer personligt än så här blir det inte just nu. 50% personliga gener - vår lilla marsipanros! I en galet underbar presentmössa (utifrån ett nackspärrsperspektiv kommer hon inte att få ha den ute i regnet...) Tack snälla Frich!

 

Har du också fått en liten marsipanros i din närhet? Snart kommer ett inlägg med presenttips passande en ny liten människa. Stay tuned.

 

 

 

Ursäkta bloggtorkan, jag födde barn!

 

Kanske den mest ljuvliga lilla varelse med spretiga tår och en alldeles säreget bestämd mun har sett dagens ljus. Endast sparsamt visar hon sin omvärld sina två små blå själaspeglar och jag är nog världens lyckligaste mamma till hon med Barbaskön-strumpor som så obarmhärtigt har slagit klorna i våra hjärtan och gjort oss till två hjälplösa varelser under föräldramanteln. Helt ofattbart hur man kan älska någon så villkorslöst. Omedelbart.

 

I morgon får vi äntligen åka hem och jag ska försöka uppdatera er om senaste nytt, fråga på om ni vill veta nåt särskilt. Nu ropas det efter mattanterna här... There's a new sheriff in town.

 

 

 

Tack så jättemycket för alla fina och peppande kommentarer efter mina senaste inlägg!! Och nä, bebisen har ännu inte gjort någon ansats att komma ut och hälsa på sina ivriga föräldrar. Det känns nästan lite oroväckande, vi som är så snälla. Nyss hemkomna från den senaste kontrollen och allt ser jättebra ut. Det är ju bara den där lilla detaljen om att det borde vara dags för värkarbete nu. Och nu är det färdigjamsat, har det inte hänt något i natt så blir jag igångsatt imorgon. Jag hoppas att det är roligare än det låter, och att jag slipper startkablar...

 

 

Medan vi väntar så säljer vi saker på Blocket, bränner blåbärspajer i ugnen, cyklar ner till hamnen och tecknar viktiga barnförsäkringar och så. Och jag har egentligen ett enormt behov av att få tjattra med den här tjejen men vi får liksom aldrig till det mellan semesterplaner och vattenavgångar. Vi hade ju en dejt med Brucan tillsammans förra helgen men det var så kort och gick så snabbt och vi hann ju bara par-hänga lite och äta mat. Inte det minsta branchskvaller eller butiksrännande what so ever. Så nu ska jag vila lite och bläddra igenom det senaste numret av hennes Ipad-magasin Trendenser, för vilken gång i ordningen vet jag inte men hon är ju lite smått fantastiskt ändå, så länge och om några veckor är det dags för nästa nummer och då måtte väl ändå den Vilda bebin kommit ut?

 

...

 

Alltså, bloggare är fa-en inte riktigt kloka. Jag fick syn på mig själv i spegeln när jag fotade min viloplats, och kan man verkligen anklaga krabaten i magen som drar sig för att komma ut till det här?! Nä, eller hur.

 

Värre än julafton. Idag har vi inte gjort annat än att likt små barn på julafton gå och otåligt undra när hon kommer egentligen?? Vår lilla jultomte. Eller konstsimmerska. För hon är fortfarande lika vild fast bassängen borde vara tämligen torrlagd vid det här laget. Molvärken som jag vaknade med har inte visat sig sedan lunch trots att hemmet skiner, örngottet är sytt och jag drog av en powerwalk värd namnet för ett par timmar sen. Men nada. Förutom att jag kan extraknäcka som vattenspridare då 'rå. Kom igen då förlossningen!

 

Väntans tider alltså. No like.

 

Kan ni tänka er höjden av otur? Att vakna med migränen från helvetet när det är 30 grader i skuggan och man inte vill annat än att ligga på stranden? Istället tillbringade jag alltså gårdagen liggandes på klädkammargolvet (hemmets mörkaste plats + gudomlig heltäckningsmatta) med våta handdukar över mig som min lilla make Florence kylde ner med jämna mellanrum. Man får ju inte ta några smärtstillande att tala om som preggo, så det var bara att rida ut stormen.

 

Och jo, det hade kunnat varit mycket värre. T ex. så hade jag ju vattnet kunnat gå mitt i migränblixtrarna och det hade garanterat varit värre att pressa ut en vild bebi, på det stället man ändå inte fattar hur det ska komma ut, när huvudet redan känns som det ska sprängas av att tappa en ögonfrans... Well, well idag är det mycket bättre, även om huvudet liksom har lite träningsvärk efter värken - jag är migränbakis kan man säga. Men nu ska jag äntligen åka till glasmästaren och hämta spegeln som blir lite kronan på verket i klädkammaren. Oj då, nu hausar jag visst upp det här rejält känner jag men den är i alla fall tillskuren så att den ska sitta som en smäck, så mycket kan jag nog drista mig till att säga. Och härmed lägger jag locket på den här medicinburken för att bra tag framöver säger vi. Happy Friday!

 

 

Ja just ja, om ni vill följa mig bakom kulisserna på riktigt så finns jag även på Instagram. Bara leta rätt på littlemissfixit (Sara Zetterström kanske också funkar) och klicka follow så ses vi där också. Plättlätt!

 

 

Nä, här görs det inte många knop. Jag har sytt en amningskudde och väntar hem en tygleverans till överdraget imorgon, måttbeställt en spegel som är klar på fredag till klädkammaren, beundrat den lilla eken som vuxit exposionsartat, haft hembesök av en försäkringstant, letat blocketfynd utan att fynda och där emellan har det ätits illamåendemängder av paj (alltså blåbär, hur gott är det inte!) och bara fnuttats runt i allmänhet. Riktig semesterlunk alltså och nu på kvällskvisten gjorde vi säsongspremiär på minigolfen, bara för att komma ut en sväng, där jag fick se mig besegrad med ett ynka poäng. Man brukar ju prata handikapp i golf och onekligen är det ingen fördel med en preggomage... Appropå semesterlunk så är det nog vad den Vilda bebin har tagit. Semester. Från förlossningen.

 

 

 

Efter gårdagens middag var vi precis sådär lyxmätta som jag förutspådde och mannen älskade maten och jag orkade faktiskt gå (ingen färdtjänst alltså) tillbaka till hotellet. Där såg vi solen gå ner bakom hustaken från solstolarna på takterassen och sen sov vi som små grisar sådär som man bara gör mellan svala hotellakan ni vet.

 

Nu ska vi ge oss ut på stan och träffa Henrick. Härliga Henrick som får bli vår guide idag, han har precis blivit ö-bo permanent och går att följa via Kråk's stuga här. Förmodligen blir det inte mycket till uppdateringar under dagen men innan helgen är över så ska ni få se vad Lilla London hade att bjuda på. Om vi inte hamnar på BB förstås. Happy Friday!

 

...eller så var det kanske tvärtom?! Idag firar Jesper och jag vår fyraåriga bröllopsdag - blomsterbröllop! Och med den äran tillbringar vi natten på Avenyn i Göteborg där hotell Scandic Rubinen har ett purfärskt Bloggers Inn inrett av Frida/Trendenser. Så här ligger jag under den ljuva himmelsängen och pustar och vilar de svullna tassarna i Lady Ruby's svit. Det är just lika varmt idag som dagen då vi sa "ja" till varann där ute på stenpiren dit vi rodde i en eka, vilket gör det extra lätt att komma ihåg allt det där om att jag log så att jag hade träningsvärk i kinderna dagen efter och att festen liksom aldrig ville ta slut varför vi fick muta discjockeyn att spela längre än avtalat och hur varm asfalten fortfarande var mot våra danströtta barnfotafötter efter en kort sommarnatt när vi blev avsläppta på trottoaren utanför vårt, närmare 5 på morgonen, av samma mutade DJ.

 

Och hotellrummet då? Det är precis så topputrustat som man kan be för som bloggare med allt ifrån laddare och stativ till iPad och kortläsare. Dessutom med en personlig touch och finmysigt. I allmänhet.

 

Så fort jag orkat välta benen över sängkanten och tagit vägen via den gigantiska duschen ska vi ge oss ut på stan. Mingel och middag på tu man hand. För är det bröllopsdag så är det.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Med den här underbara känslan i kroppen av ledighet och fint väder tänkte jag försöka konservera lite till de ruggiga kvällarna i slutet av november, eller kanske till snöslasket i februari. Då ska jag kolla i bloggarkivet och minnas kvällen vi hade i förrgår på andra sidan sundet. Myskvällen med fina vänner på genomresa, picknick, kubb, varma vindar och så mycket jordgubbar att jag bestämt visste att om bebisen skulle komma ut den natten då skulle jag definitivt kräkas av lustgasen... Som tur är fick jag mättstånka mig igenom hela natten på hemmaplan och just den sommarkvällen får bli ett alldeles eget minne.

 

Efter en sovmorgon deluxe och med tanke på att vissa förmodligen precis avslutat lunchen är det väl ett semestertecken att jag fortfarande sitter i pyjamasen lagom frukostmätt? Idag bestämde vi oss för att lägga allt hemmafix åt sidan och bara njuta av det fina vädret och göra vad vi vill. Det betyder att Jesper slängt sig på en filt i trädgården och jag, jag bloggar. Precis det jag vill, efter en fantastisk frukost utomhus. I pyjamas.

 

 

 

Det var några dagar sedan jag visade något från renoveringens framsteg och nu mina vänner lyser det från vår walk-in-closet! Den har utrustats med fyra armaturer, tre i taket och en på väggen där det snart även ska hänga en spegel och det blev precis så där industriellt och lite rått som jag ville ha det med utanpåliggande kablar och enkla fotlamphållare i porslin. Jag har inte riktigt bestämt mig för ljuskälla ännu men tills vidare är det tre glödtråds-lampor i lyktmodell som sitter i taket. Snart, snart kan jag ta er på en guidad tur och vi kan korka upp skumpan. Och fram tills dess - varde ljus.

 

Annars är det trösklar som målas, hyllor som skruvas och lite krokar som sätts upp här och var. Symaskinen har spottat ur sig ett baby nest och snart också ett skötbäddsöverdrag så ja, inte liggs det på latsidan inte. Ikväll blir det spännade värre, mannen och jag ska profylaxandas och äta jordgubbspaj, fast inte precis på samma gång. Happy Friday!

 

Innan jag ger mig ut i friska luften och gör den garagemålande mannen sällskap bland färgpytsarna tänkte jag visa vad som skall komma ut av det där gamla skåpet jag loppisfyndade. Det är ett skåp med glasdörr och tre hyllplan, ungefär H140xB60xD40, ett gammalt läkarskåp kan man säga om man vill vara snäll. I hiskeligt gulnad furu men rejält på små rullhjul och efter en omgång med slipmaskinen, lite grundfärg och ett par lager lackfärg på det och kanske en tapet eller tyg på bakstycket kommer det bli ett perfekt skåp för kläder och sedemera leksaker till den Vilda bebin. Jag har en förkärlek för harlequinmönster a la Ferm Living och tänker mig milda pastelliga smutstoner men har inte bestämt kulör än. Förutom vitt då. Vilken skräll. Det här är vad som inspirerar mig:

 

 

Efter många turer hos färgaffären, numera köper jag all färg på Colorama (indoktrinerad av svärfar som säger att Alcro och Beckers är bäst, i kombination med att jag får en trevlig rabatt via jobbet, PLUS att deras säljare är mycket trevliga), har jag även hittat inspiration i tapetböckerna. Sandbergs senaste barnkollektion Engla & Elliot har ett riktigt fint tyg - Alvar (till höger) som ganska väl sammanfattar det jag eftersöker.

 

Här kommer en liten uppdatering om vad som händer i preggobubblan. Det första jag gav mig på i syväg var ett babynest. Vi har ingen säng till den Vilda bebin än och då känns det bra att åtminstone ha ett ombonat bo i vår stora säng. På tur står ett draperi för att dölja alla mina förvaingsboxar i sovrummet, ett överdrag till skötbädden och slutligen ett myggnät till vagnen.

 

Vagnen ja, den har levererats i all sin rymdglans och vi går förbi den och kan inte låta bli att känna lite på fjärdingen och köra runt i femöringsstora cirklar och försöka, f ö r s ö k a föreställa oss att snart är det en ny chef i huset som ska ligga där som en Starwars-prinsessa. Men den känns bra, inte fullt så amerikansk som jag först tyckte.

 

I söndags var det filtloppispremiär för min del. Ja som säljare dessutom och på ett solblåsigt Stensö hade jag två filtar fullt med sånt som jag nomalt skickar till återvinningen. Några timmar senare var jag femhundra kronor rikare, mycket prylar fattigare och tänkte upprepa konceptet igen redan den 29:e. Även en samlare som jag börjar fatta grejen med att rensa ut, det är bra för själen att göra plats för... ja luft till exempel.

 

Hemma-hos-reportaget för Östran som skulle göras i fredags flyttades till igår och svettig som aldrig förr, fast nyduschad, tog jag emot P-O och fina Kaisa som var så proffsiga och trevliga och lätt fick en timme och en kvart att fladdra förbi med isad flädersaft klirrande i glasen. Påläst och med intressanta frågor som Kajsa var kändes det riktigt roligt att prata om bloggen, jobbet, renoveringen och att bli förälder och kanske kommer reportaget redan i morgondagens tidning, renoveringskaosigt och precis så ofärdigt som det är här hemma.

Men faktiskt så är det fortfarande mest belysningen i klädkammaren som saknas, och ett antal kartonger som ska packas upp, sorteras ut och sorteras in... Fast just idag tänkte jag slipa och måla lite på ett loppisfynd. Ehhh... men en in och fyrtio ut är väl en helt okej ekvation ändå?

 

 

Idag har det varit en riktigt hopplös dag. Om man ser till effektivitet och fixarlust. Direkt när jag vaknade imorse kände jag hur sliten jag börjar bli efter de senaste veckornas ganska höga renoveringstempo. Mannen hade herrmiddag igår och kände rimligtvis av avecen men vad ska jag skylla på? Jag tror att jag är byggbakis. Förutom att ha surfat hyllinspiration till kontoret (för nej, jag kan inte riktigt förlika mig med tanken på att pärmarna inte går in stående i skåpen under sängen, som jag tänkte) och besökt ett par inredningsbutiker i småstaden så har jag inte gjort många knop. Jag tänker mig en enkel vit stringhylla på väggen i vinkel mot skrivbordet. Den kommer smälta in fint och fylla funktionen perfekt, klassiskt och snyggt, vad tror ni om det?

 

Igår satte vi tillbaka alla lysknappar och kontakter som fått nya kläder i form av ett par lager sprayfärg. Hej då nikotingula-90-talslook och hej fina svart-som-natten-exteriör! Tänk att så lite kan göra så mycket. Därför tror jag att jag ska dra fram symaskinen ikväll. För att sy har jag inte unnat mig att göra den senaste månaden när alla måsten har hängt över byggprojektet och mig som projektledare så ikväll blir det till att trotsa baksmällan och göra något roligt. Något litet. Som att sy.

 

Happy Friday!

 

PS. Jag har börjat länka dåligt, för det är då hela stycket blir understruket, galet irriterande och inget svar har jag fått från blogg.se heller.... Suck. Hav förtröstan! (lika mycket pepp till mig som er tror jag...)