Utredare vore en mer korrekt titel snarare än inredare just nu. Efter dag fyra i utbildningen känner jag mig som ett utskitet plommon. Ett otroligt tacksamt dito dock! Tacksam och hedrad att få dela så mycket med mina kollegor då dagen har ägnats åt att varje deltagare under ca en timme har beskrivit sin life line, alltså levnadsberättelse. De händelser som gjort oss till dem vi är idag både i arbetslivet och privat. Behöver jag säga att kleenex-lådan gick varm? Jag ser ut som en liten asiat med mina svullna ögon, så många gripande livsöden som jag tagit del av. Nämde jag att jag var tacksam..? För att lätta upp stämningen lite visar jag här några av väggdekorationerna från konferensbyggnaden där vi tillbringat dagen mitt emot varuhuset i Älmhult. Så vackert att man blir... just det, tårögd. Imorgon bitti drar vi till Stockholm för lite hederlig inspiration. Bara, tack och lov. Häng med vettja!


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Det här har inte direkt med inredning att göra men just nu är det "all work, no play". Som jag berättade i helgen så är jag sedan i måndags med i IComs utvecklingsprogram för inredare. För tredje dagen har jag hängt med mina elva kurskamrater (från 8 länder) och vi är likt små korvar stoppade med IKEAs historia och lära-känna-varann-övningar. Idag gjorde vi den klassiska Myers-Briggs-profileringen. Genom att fylla i nästan 90 svarsalternativ som sammanställs till en preferensprofil får man reda på sina styrkor och svagheter i ett organisationssammanhang. Jag är bl. a social, rättfram och tar lätt ledningen, kunskapstörstande och gillar komplexa problem, dessutom energisk med stort engagemang i att starta projekt men inte lika aktiv att slutföra och underhålla dem. Min största utmaning är att lyssna mer aktivt och ta ställning till alla aspekter innan jag fattar beslut. Det är riktigt nyttigt att syna sig själv i sömmarna på det här sättet och det här är bara början mina vänner... Det skulle vara spännande att höra hur ni som läser bloggen uppfattar mig? Spot on eller har ni en helt annan bild? Jag är idel öra och uppskattar rättframhet!

Något som jag faktiskt aldrig tog med i beräkningen över fördelarna med att starta en blogg, när det begav sig 2006, var att jag skulle träffa en massa "likasinnade" och att flera av dem skulle komma att bli mina vänner, i verkliga livet så att säga. Det fick jag (bild)bevis på igår när trion Henrick, jag och Frida hade en underbart härlig och rolig dag tillsammans. Mycket skratt (och nästan lika mycket vin) och häng på några av Göteborgs trevligare ställen gav mig en enorm energiboost inför kommande utmaningar jobbmässigt. Nu snackar vi blog benefits.


Foto: Eva Runvald och Sara Zetterström, littlemissfixit

Först och främst vill jag utrycka ett stort och varmt TACK! till alla er som lämnat en kommentar, sms:at eller på annat sätt erbjudit en axel att gråta mot när verkligheten bakom lmfi-kulisserna varit lite tungrodd, det betyder så oerhört mycket!! Som jag skrev går livet vidare och uttrycket "att bryta ihop och komma igen" passar bra på mig, särskilt i kombination med ju förr desto bättre. Med nya tag, ny energi och lite jävlar-anamma är jag redo för nästa rond i livets boxningsmatch. I fredags satte jag mig på tåget för att tillbringa helgen tillsammans med Frida (trendenser) i Göteborg. Hur lätt tror ni det är stänga av sin bloggradar i sällskap med inredningssveriges okrönta bloggdrottning? Not so much. Så efter ett par dagar med spännande möten på bokmässan, god mat, bloggskvaller, nya butiksbekantskaper och massa skratt sitter jag nu på tåget hem mot Kalmar mer bloggsugen än någonsin. Dessutom med halva resväskan full av chick-lit i form av boostande läsning om - ja just det - bloggbrudar. Jag säger som påsen från Pocket Shop - Äntligen! Tips- och pepptack till finaste Frida!

Jesper kommer och hämtar mig på stationen och det blir till att använda kvällen åt att byta ut handbagaget mot den stora resväskan eftersom jag fr. o m i morgon och de kommande två veckorna är på resande fot i Sverige för IComs Home Furnishing Programme. Den tredje omgången av IKEAs internationella internutbildning som sträcker sig från hösten 2011 till sommaren 2012 och som jag är en av elva lyckligt utvalda till. Tid är hårdvaluta just nu och jag försöker använda den så effektivt som möjligt, jag hoppas verkligen att det blir en skvätt över till bloggen också...


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Hela helgen har jag vänt och vridigt på hur jag ska formulera detta inlägg. För en del av mig, hjärtat, vill verkligen inte skriva det men nu sitter jag här och låter hjärnan formulera orden istället. Jag tar en paus från bloggen. Eftersom Little Miss Fix It främst är en inrednings- och designblogg väljer jag att inte brodera ut texten mer än att säga att det är väldigt tungt och ledsamt i mitt privatliv just nu, ligga och fulgråta under täcket-tungt, och det blir just för privat att blogga om det. Och fel forum. Jag hoppas att ni har överseende och kommer tillbaka när jag orkar göra det. Livet går vidare och jag hoppas att jag snart är med på tåget igen men just nu behöver jag bara att stanna upp och trycka på pausknappen.

Jag tipsade Frida häromdagen och det sitter väl på sin plats med ett allmänt LMFI-tips om samma sak. Denna pryl är ännu en av dem som hamnar i min personliga kategori "saker jag gärna sett mitt eget namn på". För hur fiffigt är det inte med en stadskarta som tål regn och dessutom kan knölas ihop till en boll utan att gå sönder?! Sedan november i fjol är det möjligt då italienske Emenuelle Pizzolorusso lanserade sina Crumpled City Maps, mjuka stadskartor för urbana djungler, fritt översatt. Kartorna som alltså är i tjockt, plastöverdraget och tygliknande papper finns idag för drygt 20 av världens stora städer (och verkar ständigt utökas). Efter användandet trycker man smidigt ner kartan i en liten påse och den kan beställas på Adlibris för ca 120kr eller köpas direkt på ex. Akademibokhandeln i Gbg. Själv har jag givit bort ett par stycken, och tänker mig att det kan vara ett rolig och bra komplement till det allt vanligare (och lite trista) platta paket i form av reskassa som många brudpar önskar sig nu för tiden. Personligen lockar Paris ännu mer nu med tanke på min förkärlek för mustascher.


Foto: kolage av bilder lånade av pizzolorusso.com

Igår bloggade jag ju om det fina arrangemanget av gamla målarburkar och detta inlägg går under samma färgglada tema. När jag var i Göteborg kunde jag inte låta bli att gnida näsan mot skyltfönstrena till Rum för papper som ligger i Viktoriapassagen (båda gångerna jag passerade *harkel*). Ljuvlig exponering som ger pappers- och tejp(miss)brukaren i mig en rejäl fix! Jag verkar inte vara ensam. Dags att bilda förening för Anonyma Pappersjunkies?


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Jag tömde minneskortet i min lilla kamera till föregående inlägg och hittade lite blogg-godis. Under turerna till sjukhuset här om veckan lade jag vantarna på ett gammalt och tidigare läst nummer av Sköna Hem för att minska väntrumstristessen. Vad glad jag blev när det visade sig innehålla just det hemma-hos-reportaget med en tavellösning som jag tänkte att jag skulle blogga om, men glömde bort! För kolla in den här tavlan - en specialbyggd plexiglaslåda fylld med gamla färgburkar som skulle till tippen. Hur fint som helst, och här snackar vi verkligen om att förena nytta med nöje där miljöfarligt avfall blir konst. (Ursäkta bildkvaliteten, jag var dessvärre inte topp-presterande i fotoögonblicket.)


Foto: Faximil av Sköna Hem 6/2011 Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Som alltid när jobbet hopar sig blir det glest mellan inläggen här på bloggen. Tack underbara Maja på frank. som precis fixat min frilla trots den sena timmen. Just nu är jag mitt uppe i en väldigt rolig plåtning [hemligt i vanlig ordning] och för att matcha intrycket på interiören behövdes lite annorlunda dekorationer. Så idag har jag släpat så mycket grönsaker in i studion att jag skulle kunna idka torghandel. Grön savoykål, aubergine, purjolök, kronärtskocka och morötter med blast är några av killarna i grönsaksdisken som blir himla snygga på bild, på exempelvis ett fat eller varför inte i en hög glasvas modell större. Slutresultatet visar jag såklart snarast när bilderna släpps. Jag längtar, ni med hoppas jag!


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Den här helgen känns så otroligt efterlängtad kan jag säga. För första gången på åtta veckor gapade kalendern tom så när som ordet Tvätta imorgon kväll. Så obeskrivligt skönt att bara vara och försöka återställa hemmet som är en enda röra sedan vi kommit och gått efter hallrenoveringen som påbörjades sista semesterveckan. Större delen av dagen har ägnats åt att sortera tvätt, rensa bland posthögar, bland porslinet som ska åter in i vitrinskåpet i hallen och fixa nya kabeldragningar till belysningen i ovannämda skåp. Lagom till frukosten (runt lunchtid) fiskade jag upp höstkatalogen från Norrgavel ur pappersåtervinningen, vid detta laget en vana eftersom Jesper hinner slänga en övergripande del av min post innan jag själv sett skymten av den. Mumlar opposites attract snabbt några gånger för mig själv som ett slags mantra för att den sköna morgonstämningen ska hålla i sig. Fastnar obönhörligt i denna ljuva trycksak (som dessutom doftar sådär gott som bara vissa matta magasin kan) och då särskilt för de fina vaserna med torkade, nakna pinnar i. Vacker dekoration som är enkel att göra själv. Blev extra glad för de lättillgängliga bilderna på hemsidan och en Hälsingegård hamnar lätt på önskelistan, precis bredvid kalkstenshuset på Gotland och skånelängan på Österlen.


Foto: pressbilder från Norrgavel, den sista beskuren

Den senaste veckan har minst sagt innehållit många händelser på kort tid och det blev en längre period hemifrån varför det var extra skönt att landa i nästet som den lilla hemmafågel jag är. Att då dessutom ha snigelpost med personligt handskrivet kuvert väntandes på hallmattan är verkligen som att vinna på lotto! Pepp och omtanke gjorde hela min kväll, och höst med för den delen. En liten reflexkompis till vintermörkret, inte helt olik sin nya ägare. Tack och stor kram till min vän Maria.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fx It

Den största behållningen av varje mässa är inte förtjusningen över det materiella, även om det många gånger kickar igång en inredningsfantast som jag själv, utan snarare mötena man gör. Plötsligt äter man lunch med en nybliven själsfrände, för att minuten senare skratta tillsammans med en VD för ett framgångsrikt företag och till slut kramar man om en skolkompis man inte sett på ett år. Här kommer avslutningsvis tre fina möten från Formex denna gång:

Karin är en kompis från Designprogrammet och bland Young Designers ställde hon under namnet Karin Elvy ut sina glas i serien Gripp i samarbete med Skrufs Glasbruk. Jag gillar dessa skira skapelser i blyfri kristall och det allra finaste i kråksången är att de är framtagna med personer med nedsatt handfunktion i fokus ex. reumatiker och äldre. Lätta men stabila, form och funktion när det är som bäst. Gör som jag och rösta på Gripp i Formex Formidable 2011 via länken här. ♥


Som en person med vidriga magsmärtor en gång i månaden talar jag mig gärna varm för vetevärmare. Har man pappa Antons ramaskri när han bränner sig på grytlocket (Nya hyss av Emil i Lönneberga) färskt i minnet är en vetekudde ett betydligt smidigare sätt att skaffa lindring. Jag hade ett härligt samtal med Karin (eller var det systern Sara?) från Terrible Twins som gjort vetevärmare sedan 90-talet. 25 fina färger, ekologiskt vete, innovativa barnkuddar i form av Multisar som sys av spillbitarna och svensk tillverkning är bara några av fördelarna. Jag lärde mig dessutom att kudden går precis lika bra att använda som kylare om man lägger den i frysen en stund. En rykande färsk webbshop öppnar på hemsidan inom kort. ♥


Jag föll som en fura för tvål- och krämserien från L:a Bruket (stort plus för trevliga Annika i montern). Doften och den grafiska profilen, för att inte tala om det snygga utseendet är bara några av detaljerna som gör helheten till en vill-ha-produkt. När som helst garanterat i en bad- och köksstyling nära dig. ♥

Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Under de rådande mässorgierna i bloggland brukar jag akta mig för att läsa andras rapporter innan jag skrivit klart min egen, allt för att inte låta mig påverkas av vad andra tycker. Därför ska det nu bli extra kul att uppdatera rss-flödena hos Hildur, Frida, Sofia & Kristin, Sofie, Maria, Charlotte, Susann och Henrick för att nämna några...

Som en fortsättning på inlägget i morse så hade naturen verkligen flyttat in på höstens formexmässa. I var och varannan monter samsades produkterna med kompisar från den svenska floran. Härligt tycker jag och ännu ett bevis för hur enkelt det är att göra en interiör eller dukning mer levande. Extra fint med kastanjerna tillsammans med Iris Hantverk.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Efter regn kommer svamp är en mer naturlig koppling än det gamla talesättet om solsken. Jesper och jag tog en promenad genom villaområdet där hans föräldrar bor och genade genom den lilla skogen som ligger mitt i stan. Det luktar svamp sa jag och vi plockade två liter av skogens guld. Sådana stunder vill jag spara i en liten ask att ta fram i stunder då varken dagsljus eller kortärmat varit vardag på länge...


Foto: Jesper Zetterström

När man kommer in i pressrummet är det lite som att vara i en godisaffär där man går och väljer bland alla kit som företaget lagt fram. Jag kikar oftast närmare på dem som tilltalar mig rent estetiskt. Sa jag i tidigare inlägg att jag inte influeras av trender? Tillåt mig småle - detta är den större delen av det som följde med mig i hem i mässpåsen. Oblekt, naturligt, hantverksmässigt och grafiskt. Det är sånt som faller mig på läppen just nu. Lustigt hur det kan komma sig va!?


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Jag brukar sällan hinna med mer än något enstaka föredrag under Formex och då prioriteras oftast trendföreläsningar. Trender är sällan något jag följer (även om jag undermedvetet garanterat influeras) eller maniskt jobbar efter  men det är väldigt intressant att höra hur våra konsumtionsmönster rör sig. Tack vare att jag tog mig an mässan på egen hand hela förmiddagen unnade jag mig att ta del av några fler föredrag och lyssnade, förutom på Svenska Moderådets Sara Winter, även på Maria Malmström från Stylistgruppen och en stund på Ernst Kirchsteiger. Ernst är onekligen Ernst och jag kan inte låta bli att ömsom himla med ögonen och ömsom dra på munnen åt hans ernstforismer som aldrig tycks sina, men visst hade det varit kul att få en ny svensk husgud? Maria berättade om sitt arbete under parollen Stylist javisst och trots att hennes presentationsbilder, som uteblev p g a tekniskt strul, säkert bidragit ännu mer till det hon sa, levererade hon ett uttryck som jag direkt applicerade på mig själv. Jag är inte bara inredare utan i min nuvarande yrkesroll även en bildscenograf. Good to know!


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Liksom entrén brukar även buffé- och scenområdet vara något extra i utställningen. I år var det inget undantag och kanske var det här bland fur, föda och färeläsningar som jag upplevde den största minimalismen (vilken motsägelse). Koppar och trärena ytor gifte sig fint med pallar och puffar i milda smutsfärger. Enligt skaparduon och rekostylisterna Sanna Gebeyehu och Aia Jüdes är inspirationen bl. a hämtad från "karga nordiska vinterlandskap, gamla brittiska bibliotek och spröd japansk keramik". Fint och rogivande och riktigt mysigt sina många kvadratmetrar till trots.

Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Varje år slår trendtemautställningen i entrén an tonen på mässan och i år speglades den av Synnöve Morks "Rum Ram Rim och Reson". Upplägget var som en liten butik med olika avdelningar och här var kanske bästa stället att insupa lite idéer för display. Tanken att stylingen skulle ge "en mysig minimalistisk känsla" funkade inte för mig då minimalism inte är små ytor utan snarare rena ytor i mitt tycke. Däremot fanns många av produkterna visade i ett blandat sammanhang vilket borde inspirera den mest luttrade stylist.

En tjuvkik i den grönare delen av butiken.


Rim för barnen med färg, ramsor och humor. Jag fullkomligt älskar Mia Gammelgaards stol Hippo med sina benvärmare, från Blå station.


Rått trä, ull, läder, glas och rost en masse. Naturmaterial som håller och åldras vackert (nåväl, gul furu vete tusan men resten) fanns det gott om. Dags att ta reson för det långsiktiga.

Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

I torsdags slogs dörrarna till höstens formexmässa upp och idag är det sista dagen för butiksägarna att spana in det som komma skall. Eftersom jag var uppmanad till sängläge blev det ingen pressfrukost för min del och jag känner mig lite sist på bollen, men min tolkning är ju min tolkning, har ni redan läst om mässan på hundra andra bloggar så får ni klicka vidare och återvända när rapporteringen är över, hoppas vi har en deal där.

Höstens mässa slog storleksrekord med sina 1001 utställare och jag hoppades att den skulle nå ett nytt djup. Nu visade det sig snarare handla om en större bredd då det mer kändes som fler utställare i samma genre än om nytt och fräscht. Well, well. Temat denna gång löd Cosy Minimalism och talade om det enkla och naturnära i nordisk och japansk design och arkitektur med fokus på en varm, trivsam och ombonad känsla i hemmet. Naturtemat köper jag, vi kommer fortsatt se mer av det och värmen fanns mycket i temats färgval men den japanska minimalismen lyste bestämt med sin frånvaro. Men det är ju min uppfattning.

Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

De senaste dagarna har jag sett på svåra franska filmer, läst modemagasin (flärdigt att som Elin ha ett eget och vara på omslaget i v a r j e nummer) och jo, ätit praliner minsann. Drog jag vinst i makeslotteriet eller vad?! Och vet ni, efter senaste provtagningen så ser mina värden bättre ut! Så jag smet en sväng förbi Formex för en snabb uppdatering på vad branschen erbjuder framöver, rapport kommer. Efter dagens strapatser är jag lite matt i lacken så tur att det är ett lugnt kräftkalas hos svärföräldrarna som hägrar nu. Jag har dekorerat bordet med lite rönnbärsklasar för att matcha skaldjuren. Denna bildserie är onekligen något av en copycat till Fridas inlägg, men hon har ju köpt likadan klocka som jag idag så vi är väl lika goda kålsupare eller jag menar gillar samma lika...


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It