Jag sitter på en buss mellan Stockholm & Kalmar. På intet sätt optimalt resande med tanke på tidsomfattningen men det funkar eftersom jag får några timmars egentid, detta nya begrepp, sällan skådat sedan jag blev mamma. Men oh så viktigt att plötsligt bli bästis med sig själv och upptäcka att det egna sällskapet inte är så tokigt ändå, jag får åtminstone tänka en tanke från början till slut. Oftast.

 

Jag har har nog alltid varit något av en tidsoptimist. Eller ska jag säga periodare. Inte så att jag nödvändigtvis kommer sent eller så (fast det händer, litegrann, ibland) men det blir liksom ett himla sjå att hinna precis. För det är det jag gör. Seglar in på föreläsningar gärna en minut i. Eller 30 sekunder. Eller cyklar som en galning för att hinna med tåget och sitter sen i två hållplatser och väntar på att bröstsvetten ska sluta använda BH:n som disktrasa. Många gånger är det inte särskilt stressfyllt för jag har, bredvid den optimistiska tron på tidsrymder, även en optimistisk tro på möjligheter och vad man kan åstadkomma om man verkligen ger sig den på det. Gårdagen är ett lysande exempel och jag delade en statusuppdatering om just det och eftersom responsen var stor så tänkte jag frikostigt brodera ut texten här på bloggen också:

 

Jag sitter ensam vaken i datorns blåkalla sken och bläddrar igenom bilderna från dagens utflykt och inser att jag måste dela med mig av denna otippade lilla oas. Vi åkte till Älmhult igår för att hälsa på kompisar och de föreslog att vi skulle byta landskap och hälsa på i grannorten Osby idag. För mig var detta ställe hemstaden av BRIO och möjligtvis även nästa station som jag hamnade i om jag inte vaknade i tid och klev av tåget som jag skulle i Älmhult (hände bara en gång). Tills nu. För idag har jag alltså tillbringat nästan hela söndagens öppettid på Fröjd af Sverige.

 

Som sagt, ett väldigt otippat fik & butik i centrum. Ja själva byggnaden ser så kommunal ut den bara kan men innehållet är mustigt och kontinentalt, bildligt så mycket större än vad man tänker ryms i en liten nordskånsk håla. Jag ville inte inte ha allt, nej, det skulle blivit alldeles för lantligt och rustikt för min smak, men jag ville definitivt ha mer än de kassar jag kom hem med därifrån. Kolla bilderna så förstår ni kanske varför. Jag gillar när man kan köpa det som står på bordet och möblerna man sitter på i restaurangen till exempel. Det strålande höst/vintervädret gjorde inte upplevelsen sämre, och inte den fantastiska ceasarsalladen jag hade till lunch heller. 

 

Den här veckan har varit en så där vecka som fungerat som ett kvitto på att mina livsval varit rätt. Roliga jobb har avslutats, roliga jobb har påbörjats och ännu roligare har skrivits in i kalendern och flaggar för en lovande framtid. Jag har bekräftats som fru, som mamma, som kreatör, som kollega, som yrkeskvinna, som syster, som dotter, som vän, som medmänniska och om jag inte visste att det ligger en hel del arbete bakom så hade jag behövt nypa mig i armen ett antal gånger för att vara säker på att jag är vaken. Lite extra lycklig och ödmjuk ska jag nu packa in man och barn i bilen för att åka på husvisning, det känns som ett bra eftermiddagsgöra för tre musketörer.

 

Fin fredag och TACK till alla er som läser bloggen och får mig att växa! Följ mig gärna på Instagram, där heter jag littlemissfixit.

 

Idag kan du lyssna på Kom In-poddens sjunde avsnitt, klicka här. Temat är konsumtion och vi vänder och vrider på de parametrar som föranleder ett inredningsköp. Ekologi, ekonomi och trender bl. a. Hur fungerar du? Vad har du för mönster i ditt köpbeteende? Gå in och diskutera på poddens egna Facebook-sida vettja.

 

Dessutom avslöjar jag vad jag ska ägna eftermiddagen åt så lyssna gärna och dela med dig av dina erfarenheter kring programmets cliffhanger. 

Har du lyssnat på nån av våra poddar än? Det vore jätteuppskattat att höra vad du tycker! Kika gärna in på Kom In-poddens alldeles egna Facebook-sida och dela med dig av dina tankar eller passa på att ställ dina egna inredningsfrågor.
Som vanligt hittar du podden på iTunes  eller via vår Facebooksida. Men det allra bästa är ju såklart om du börjar prenumerera på podden, då dyker den upp automatiskt så snart ett nytt avsnitt är publicerat.

 

För en vecka sedan kom bilagan Extra ut med Sörmlands Nyheter. Där fick jag vara med på ett hörn (well, helsida mer korrekt) och pysseltipsa hej vilt. Stor risk att min nya pressbild snart känns uttjatad men är man hett stoff så är man... Bor ni inte i mina gamla hoods så kan ni läsa webbvarianten här. Som vanligt är det inte flickan på bilden som har skrivit artikeln (erkänn, du gillade också Martin Timell långt innan Äntligen hemma!?).

 

Som en löpeld spred den sig i bloggosfären igår och vad är det inte att gilla i denna hemnetkaramell? Direkt in i hjärnans gör-det-själv-arkiv hamnar denna trio detaljer: fötterna i trappan (kul) färgmatchningen lampa-hylla (ta med prylen du vill matcha till färghandeln och de tar fram NCS-koden) och att medicinskåpet står sådär lite framför spegeln. Gillar't! Här finns resten av bilderna. Detta nybyggda parhus ligger ett stenkast från vänner till oss och visst hade vi kunnat bo sämre (och billigare för alla del)? Boo bo på Boovägen i Saltsjö-Boo...

 

Jag började med att lägga råa plankor som golv och måla väggen grå. En helmatt grå, kanske den hetaste grå färgen just nu? S 6502 R heter den. Genom att rolla färgen kors och tvärs blev det mer liv i ytan.

 

 

Sen byggde jag en stiliserad gran, lite nytt, lite eko-känsla. En gren hänger från taket och från den dalar det guldiga löv istället för snö.

 

 

Förutom bomullsband, washitejp och silkespapper till paketinslagningen fick bl. a en puderrosa kudde och en tjusig karusell i plåt från Mokkasin flytta in i skylten. Den butiken skulle kunna ruinera mig alla dagar i veckan, och absolut inte för att allt är särskilt dyrt utan för att allt är så himla fint!

 

 

Jag valde även ett dockhus från PLAYSAM som får representera familjekänslan, plus att det passar till det som JM erbjuder - nya bostäder. Dessutom står det fint med sin runda form i kontrast till den kantiga granen.

 

 

Eftersom ytan var så begränsad fanns det bara rum för ett litet bord/avställningsplats och jag tyckte det kunde vara kul med ett inspirationsmoment i sann DIY-anda. Bordet byggde jag av gamla vackra antika böcker som jag band ihop med skinnbälten. Ett fantastiskt fint och supermysigt fårskinn från Island värmer i stolen och en draperad ullpläd ger känslan av att någon precis lyft på rumpan för att snart komma tillbaka. 

 

Att få handplocka produkter från alla möjliga leverantörer är så himla kul och något jag fortfarande inte riktigt vant mig vid efter så många år inom IKEA. Golvlampan är en nyhet där ifrån och jättefin med sina mässingdetaljer och textilsladd. Förutom grått är just varma metaller verkligen i ropet just nu och kopparljusstaken från INREDA UTREDA är lite att dö för. Jag var förresten lite mer död än levande efter en högintensiv men väldigt rolig dag så tyvärr har jag ingen klok helhetsbild från utsidan att visa upp. Men för all del, vissa saker upplevs bäst "i köttet" och just skyltfönster är  en typisk sådan sak så gå förbi och kolla vettja. Snett mitt emot svampen på Stureplan alltså.

Idag har jag kört ett propping-race värt namnet. Propping är alltså produkter/prylar man samlar ihop inför en styling. På måndag ska jag upp till Stockholm och göra en julskyltning och eftersom det är 42 mil enkel väg kan inget riktigt lämnas åt slumpen. Om det inte råkar vara något som kan fixas på några hundra meters radie förstås. De senaste månaderna har handlat så mycket om företagande, nätverkande och sälj för min del så därför känns detta fysiskt greppbara jobb som ett riktigt vattenhål. Snart får jag "do my magic". Inspirationen har varit en alternativ jul i tidens strömningar: dova färger, lite milda pasteller, grått. Och skinn och koppar som tongivande material. Att packa bilen kommer bli en tetrismatch utan dess like och ska helst rymma både brädor, färg, propping, grenar modell större samt man & barn. Helst. Vi får se hur det blir det där med familjen, men ska det vara så himla noga då.

 

Lyssnade förresten på en inspirationsföreläsning mitt i alltihop idag. Emy Blixt, grundaren av Swedish Hasbeens ni vet, smittade verkligen av sig med sin framgångssaga så jag fick lite extra energi så det får bli dagens tips: lyssna på människor som gjort något ovanligt och låt dig inspireras! Nåväl, det där kom ut lite fel eftersom jag inte alls gör en ovanlig skyltning utan en högst relevant, bara inte så röd/grön kanske. Här är en av inspirationsbilderna som givit mig bränsle på vägen. Jag kan visa mer av både slutresultat och resans gång i nästa vecka om ni vill?

 

Inte 1 men heller inte 1½ utan precis mitt emellan är vi nu. En toddler av rang som just tultar runt och upprepar precis allt som sägs likt en papegoja. Som klättrar på stolar, på bord, upp i fönster...

 

En Minion. En Mini-Me.

 

Alltså, mitt hjärta sitter i halsgropen när hon tar sig upp på en stol som hon egentligen inte borde kunna ta sig upp på och som flyttats dit den inte borde stå och står där och svajjar för att nå något absolut inte ämnat för henne men jag vet ju att precis som mina föräldrar lät mig måste jag låta henne testa, utvecklas, växa. Att se stoltheten och triumfen lysa i de vackraste blå ögonen hindrar mig att förbjuda bara för att få sinnesro. Hjärtat bultar innerst inne hårt och stolt när hon slänger sig på marken och protesterar när hon inte får som hon vill och fastän det är skitjobbigt att vara konsekvent och säga nej tjugo-hundra gånger när hon häver sig upp och ställer sig på vardagsrumsbordet så bakom alla -Nej! applåderar jag denna envetenhet och vilja som kommer ta henne långt. Det spricker när förmågan inte räcker till och hon ramlar och slår sig och fastän gråten är kort och jag vet att livet inte kan vara bomullslindat så vill jag ibland bara skydda henne från allt vad svek, olycklig kärlek, vanmakt och otillräcklighet heter. Samma hjärta svämmar över många många gånger varje dag när hon sträcker ut en hand för att få stöd i min, när hon lutar huvudet mot mitt bröst, tar handväskan över armen så som hon sett mig göra eller ger mig en puss bara så där helt appropå. Att vara hennes mamma gör mig mer och mer tacksam för varje dag. Älskade barn.

 

Här regnar det i sidled, himlen är trendigt grå och jag tror att jag skymtade rumpan på en isbjörn imorse. Så vi kurar inomhus Rosen och jag. Vi har tjejhelg. Jesper är på fiskecup (alltså, frivilligt ska han tillbringa två dagar i fyragradigt vatten). Bar ut det fluffigaste duntäcket från sängen och sitter på dagbädden under allt fluff och läser Min första bok om vilda djur. Marsipanrosen pekar på bilderna och säger "tant" om elefanten och "memma" om myran och jag kan inte dölja stoltheten utan utbrister Jaa! Elefanten. Myra, ja! och får hålla tillbaka impulsen att applådera.

 

När det är min tur att bläddra i en bok blir det nya Plats för mig! som hängt i någon vecka och väntat på uppmärksamhet. Kex och kritor till ongen gör att jag får några minuter att ögna igenom den. Fylld av vardagssituationer och fiffiga lösningar för hem med barn, och deras föräldrar. Den är jättefin! Lekfull. Kreativ. Informativ. Och fylld med vardagssituationer och hög igenkänningsfaktor. Älska barninteriörer! Plötsligt, nästan i mitten, dyker en gammal favoritbild upp och genast väcks den gamla drömmen om att inreda en industribyggnad eller lagerlokal till liv. Inspirerande som sagt. Och superfyndig, som IKEA FAMILY-medlem betalar man bara 99kr.

 

Jag vet inte hur det ser ut för er men nu tänker i alla fall jag ta helg. För första gången på... (men ärligt, jag minns inte ens när jag var på AW sist. 2002?) ska jag på After Work. -Vaddå, själv eller?! som min bästis skämtsamt uttryckte det nyss per telefon. Ja det är väl en av nackdelarna med att vara ett enmansföretag. Firmafesterna tenderar att bli lite smått schizofrena, eller ensamma, men nej inte själv. Istället ska jag till studion hos Jonas Lindström och förhoppningsvis träffa lite härliga människor som också vill avtacka en bra  jobbvecka.

 

Som fredagsblomma bjuder jag på Elefantöra, ja den kallas så och även Parasollpilea och det kan man ju förstå, både liknelsen vid elefantöron och parasoll, särskilt som det riktiga namnet är mindre läsbart än en finsk bruksanvisning. Hur söt som helst och tålig eftersom den överlevde en cross country resa hela vägen från Göteborg i förra veckan. Floramor & Krukatös heter kenneln och vill ni komma till blomster/krukhimlen så är det en butik att sätta på måstelistan. Just sayin'. Och bor ni långtbortistan så har de webbutik nowadays också. Men nu. Äntligen och happy fredag!

 

Idag kan ni lyssna på det femte avsnittet av Kom In-podden. Vi pratar pyssel och även inom detta ämne har Hildur och jag helt olika ståndpunkter. Förresten, dela gärna mer er av fina pyssel, bra sortimentsbutiker eller annan inspo på vår facebooksida. Jag berättar annars hur jag prioriterar/tar mig tid att pyssla och så här kan det se ut med en liten assisterande liten stjälpreda.

 

I somras fick jag frågan om jag ville visa upp Boo's rum i tidningen Amelia. Eftersom det var rykande färskt (knappt färgen hade torkat när vi tog bilderna) kändes det jättekul och jag sa ja! Sen är det ju som det är med tidningar, pressläggningar och semestrar så istället för i juli som det var sagt från början så är vi med i det senaste numret, nr 24/2013, som finns i butik fr. o m idag. Rummet har, som sig bör, förändrats lite de senaste månaderna och vuxit med sin inneboende och lite mer har kommit upp på väggarna. Förutom tryckfels-Nisses klavertramp på bloggadressen och att jag numera frilansar så är det en fin liten artikel. Löp och köp om ni är nyfikna, framsidan ser ut som nedan.

 

Trots att jag bor i en stad modell mindre så hade jag ingen koll på donnan som i andra änden av stan bloggar och numera frilansar precis som jag. Därför blev jag extra förtjust när hon för ett par månader sedan frågade om vi skulle ses över en lunch. Det gjorde vi, och hon började dejten med att sånär köra ihjäl oss båda i en vänstersväng. Kanske borde jag blivit avskräckt men är det inte i sånna dära nära-döden-upplevelser man liksom blir soulmates?! I alla fall på film.

 

Hur som helst tillbringade vi varje dag på den där starta-eget-kursen i oktober tillsammans och nu när den är över och vi båda har fullt upp känns det lite tomt, därför är jag lite extra glad idag att vi ska ses ikväll. Under en föreläsning om sökmotoroptimering och sånt. Är det inte kärlek så säg! Medan vi lär oss om Google kan ju ni spana in hennes blogg, den är himla härlig nämligen. Klicka bara på bilden.

 

 

 

Idag sitter jag hemma och jobbar istället för på kontoret inne i stan vilket betyder att jag får se hemmet i dagsljus, något gemene man inte är alltför bortskämd med så här års. Appropå novembermörker så pratar Hildur och jag belysning i senaste Kom In-podden, tips om du behöver lysande idéer! Du hittar den här.

 

Nåväl, dagens härarbete gjorde att jag hann med att vattna blommorna när jag åt lunch och insåg nödvändigheten i att tipsa om mitt kanske gulligaste mini-fynd. Har du vägarna förbi Älmhult kan du passa på att smita in på IKEA Tillsammans, museum & souvenirshop, där denna sötnos finns till det facila priset av 7kr. IKEA PS VÅLLÖ, det är alltså inte blomkrukan som är gigantisk utan vattenkannan i pytteformat. Kan säga att det inte följde med bara en i påsen hem. Perfekt som liten dåndimpspresent för ikeaälskare.

 

Här kommer ett önskeinlägg, ni är en mindre armé som frågat men särskilt är detta till dig Kimberly!

 

Det var många tankar när vi skulle bestämma vad vår förstfödda skulle heta, ja herre Gustav det tog oss faktiskt rent av tre veckor att bestämma oss när Marispanrosen väl kommit ut. En tanke som inte figurerade över huvud taget i det sommarvarma augusti förra året var att hon skulle få en hel högtid som namne, självaste Halloween. Efter att precis avrundat årets mest skrämmande högtid (stora släktkalas med hög medleålder borträknat) så kan vi konstatera att den där lilla oron om ev. framtida besvikelse över frånvaron av pennor/muggar/mössor/kammar/tårtljus m m med det egna namnet på tas igen med råge i slutet av oktober. Jo för hon heter ju inte Marsipanrosen utan kort och gott Boo och det finns gott om både kläder, porslin och posters med just det namnet.

 

Antecknat i bakpärmen på en gammal kalender följt av datumet för inspirationen står det "Boo 090326" (jag hade läst det på en blogg, det var smeknamnet på någons pojkvän för övrigt). Jo, så länge och några år till har jag samlat på fina namn. Det råkade stå bland pojknamnen och när det i vecka 19 stod klart att det var en flicka som låg bakom karatesparkarna i magen och när Jesper tyckte att "Boo är väl coolare på en tjej" så kunde jag inte annat än att hålla med. Bebisen i Pampers-appen på paddan kallade vi således för "Boo Nike" den senare halvan av graviditeten och efter att ha fått bildbevis efter 3D-ultraljudet i maj så insåg vi att det verkade vara en rejäl tös, mer åt rysk kulstöterskehållet, där inne snarare än en vän "Juni" eller spenslig liten "Edith" alltså, andra namn som fanns på agendan.

 

Men så kom hon ut den småländska kulstöterskan och visst var hon precis så rund om kinderna som det hade anats men ärligt talat så kan det inte vara mycket kulstöterska över något som alldeles uppenbart inte väger mer än en tyngre kula själv. Så plötsligt var Edith en bubblare igen, och släkten sade sitt, "Edith, är ju så fint, det är klart hon ska heta Edith" sa de. Mest för att Boo som hennes föräldrar envisades att prata om, det kan man väl ändå inte kalla en unge (åtminstone inte en tjej)!? Efter tre veckors "idag säger vi bara Edith (eller "...Nike", eller "...Boo" eller...) till henne" och hon låg där i sin yttsepyttsiga lilla uppenbarelse och liksom morrade när hon inte fick som hon ville: sova på pappans mage eller slumra i mammans armhåla en näslängd från mattanterna. Ja då stod det klart att det var en bestämd Boo vi hade att göra med. Och Boo fick det bli. Boo Edith Chali.

 

PS. Vi uttalar det [bo] men det där gör man som man vill DS.

 

 

 

När jag var i Göteborg i förra veckan blev det det sedvanliga butiksracet i Magasinskvarteret. Norrgavel har fina sammetskuddar med små tofsar och genast började mitt DIY-klaviatur spela i sambatakt. Tack och lov, det har ju varit lite glest mellan de inläggen på sistone, passade det min obokade helg perfekt.

 

Kuddfodral i sammet (detta kommer från IKEA, finns i fem färger)

Broderigarn av den glansiga sorten, den som består av många trådar i ett (ja alltså det var ett fint litet nystan innan en tre äpplen hög stjälpreda did her magic), jag använde Mouline Special DMC 25

Brodyrnål

 

Hej november. Och Äntligen fredag! som jag brukade skriva en gång i tiden men nu rullar dagarna så snabbt att jag snarare vaknar upp till ett "Vaa??!! Är det redan fredag?" i huvudet vecka efter vecka. Det bästa med just den här veckan var att jag började med att utmana stormen Simone och bege mig till västkusten för några mysiga dagar med Frida/Trendenser. Familj, Inredning och Business (man skulle kunna kalla det FIB aktuellt, eller nej förresten, helst inte) som alltid stöts och blöts när vi ses. Få människor får igång mig som hon, denna jordnära men knivskarpa kvinna från västerbotten. Sällan hettar öronsnibbarna som när hon med ett leende men med anklagande ton utbrister "Meen Saaara!" när jag gång efter annan avslöjar ett inte helt ortodoxt handhavande av affärsutsikter. Oj så bra det är. Att ha en vän som man vet skäller lite av omtanke, som får en att anstränga sig mer, att tänka i nya banor och framför allt är så generös med sina egna erfarenheter och misstag så att jag inte behöver ta samma långa och krokiga runda själv. Finaste Frida, tack för att du finns!

 

Det sämsta med den här veckan var att jag åkte iväg utan Marsipanrosen och det finns inget så utmanande som att lämna en del av sitt hjärta hemma när man själv är på utflykt. Det spelar ingen roll hur bra teknik man har och hur många livesamtal via facetime man får med det äppelkindade lilla blonda luddhåret, det värker ändå. För hur mycket retinaskärm det än är på datorn så låter den mig inte borra in näsan i det nackmjuka och dra ett så djupt andetag så hjärtat svämmar över, pussarna får liksom inte samma djuprotade effekt med ett par glasbitar och wifi emellan, inte heller kan jag klämma i sumolåren så att hon kiknar av skratt och visar upp varggrinet med 1,5 framtand. Men det gjorde jag igår (och lite i smyg i onsdagnatten när jag kom hem och hon sov så fridfullt och rödrosigt, i alla fall nackluktandet) så nu är ordningen återställd. Jobbar som en liten iller nu för att kunna ta helg i vettig tid och hänga med hon den luddhåriga blondinen och han med mustaschen.

 

Innan jag lämnade det västra kustbandet hann vi med en sen lunch på en trevlig restaurang. Där hängde det en lampa som verkligen lyste upp rummet. Sannerligen, vilken utstrålning! (göteborgshumor anyone?!) Inte i ett rum hemma hos mig men på det här stället passade den fin-fint, inte den men en snarlik finns hos Magasin Skruf. Om ni har djupare funderingar kring belysning och lampor så kan ni lyssna på Kom In-podden med mig och Hildur/fixa&dona, en annan skarp donna. I veckans avsnitt tar vi upp just detta. Essensen av fredagsmys, ait.

Happy Friday!