Efter närmare ett decennium på blogg.se (9 år, 6 månader och 16 dagar, men vem räknar?) packar jag nu ihop arkivet och flyttar till tidningen Rum Hemma! Och trots att det passat mig perfekt att blogga i egen kuppe så kändes det på tiden att ta Little miss fix it ut på nya äventyr. Tack för den här tiden, för peppen, för kommentarerna och för att vi suttit i samma båt i med- och motgång. Men vaddå förresten, det finns ingen anledning till tårdrypande farväl, för jag hoppas ju såklart att ni vill följa med mig till littlemissfixit.rumhemma.se.

 

 

Jag var tvungen att dubbelkolla veckan för det kändes smått otroligt att det är v 51. Det är förvisso sista sk'lvande minutrarna av fjärde advent idag men var tog november och december vägen egentligen? Veckan som gick har jag tillbringar i Ikeastudion. Jag är så himla glad att jag får tillbringa de sista frilansveckorna på den mest kreativa arbetsplats jag vet, i den enorma studion i Älmhult där man ena dagen måste lyssna till "tystnad tagning" som ljuder från studioytan tvärsöver, och kanske ännu mer efter följande "tack!" som betyder att det är fritt fram att bränna av en bild med tillhörande blixt i det egna bygget. För att nästa dag stå och diskutera vilket ljus som ger bästa känslan och luncha med vänner som är närmaste nära fast det kan gå månader mellan tillsammanstiden. Det är lätt att bli lite blödig och tänka att så här fina kollegor får jag aldrig igen.

 

Men. Så skyndar man sig hem med tåget, byter om i ett svep och åker med gå-borts-misteln under armen till julfesten med de som blir mina nya kollegor. Och det som jag trodde skulle bli en kort liten tillställning innefattar allt mellan god mat, sånger, fina tal, så mycket skratt, gemenskap, eldshow och ett dansgolv som aldrig stod stilla fram till småtimmarna när jag är en av de första att gå hem... Det kommer bli bra det här.

 

Men nu - veckans lista, en blanding av det mesta som av ena eller andra anledningen fastnar hos mig. Bildkälla genom att klicka på bilden.

 

Jenny, min superestet till vän. Hon som är så fin i allt det det som jag ser helt färglös ut fick mig att vilja ha en mössa av det slag som när min far bar det kallades "sotarmössa" men som idag tillsammans med fylliga skägg har fått hipster-prefix. En enkel i ribbstickad bomull (jag skulle sprätta bort märket som finns på originalbilden), för visst blir det väl vinter snart?

 

Transistor Film har lagt ut en liten filmsnutt som visar det som hände bakom kulisserna när vi gjorde höstens reklamfilm för KLT. Ni har ju redan fått se bilder här på bloggen men jag tycker filmen är söt för den visar precis hur det är att jobba med styling - ett himla spring och rätt oglamouröst men också väldigt roligt och det tycker jag lyser igenom. Jag är så glad över det här 1,5 året tillsammans med "mina killar på kontoret" som Boosan säger om Tom, Daniel, Peter & Fredrik och det var med tungt hjärta som jag sade upp min kontorsplats häromdagen. Det är mycket som slutar med 2015, frilansliv och eget kontor. Men det är å andra sidan mycket som börjar med 2016 och efter en rejäl försening är det väldigt snart dags för ännu en förändring, imorgon kan jag förhoppningsvis berätta mer!

 

 

Först vill jag rikta ett stort tack för alla hejarop och gratulationer till mitt nya jobb! Men det här inlägget skrivs med med anledning av att jag har fått flera frågor om adventskransen man kunnat se i mitt instagramflöde. Ja det var på tiden säger jag (att jag förverkligade kransen alltså, inte att man frågat om den) för jag har velat ha den sedan jag såg en liknande variant under en inspirationsresa i Köpenhamn 2011 men inte riktigt haft plats för den, förrän nu i Hundraåringen. Jag använde en halmkrans som bas, separata ljushållare och långa sidenband allt fanns på Blomsterlandet tillsammans med grön ståltråd. Granen intill komposten ute vid torpet får väl dessutom ses som nyfriserad lagom till jul.

 

Nu ska jag krypa ner i gästsängen hemma hos Elin & Henrik, imorgon är det en tidig morgon med ännu en dag av studioplåtning.

 

Kommer ni ihåg att jag skrev om ett livsomvälvande beslut förra helgen? Har en sagt A är det dags för refrängen så här kommer B.

B som i Tengbom.

Alldeles nyssens signerade jag nämligen mitt anställningsavtal på Tengbom och i mitten av februari (senast) kommer jag att börja jobba som inredningsarkitekt på Kalmarkontoret. Hjulningar och fanfarer!

Men företaget då? Tänker kanske ni. Ja att ta en anställning har inte varit ett lätt beslut, I tell you. Underbara Clara beskriver frilanslivet på pricken i ett inlägg här och det är många för- och nackdelar. I en drömvärld hade jag både ätit kakan (jobbat halvtid på Tengbom) och haft den kvar (frilansat resten) men nu är det ju en arkitektbyrå vi pratar om och inte ett konditori så det blir 100% hardcore inredning/projektering och övriga förfrågningar/knäck kommer jag göra på min "fritid", under förutsättning att det inte är konkurrerande verksamhet förstås. Självklart fortsätter jag blogga - det är ett nytt jobb jag tar, inte livet av mig. Jag ser otroligt mycket fram emot denna nya era (medan min SGI gör vågen) och faktiskt tänkte jag börja jobbet med att gå på julfest med mina nya kollegor redan på fredag. Nästa år byter jag alltså kontorsadress och flyttar två gator österut, till den här gula skylten.

 

Ett favoritpynt här hemma är girlangen jag gjort med minikransar av eukalyptus. Världsaenkel om man får tag i den nätta varianten med lite längre grenar och smala blad. Klipp bara av en gren, forma den till en cirkel och knyt ihop topp och ände med ett fint snöre. Upprepa till önskvärd längd och häng den någonstans där du kan njuta av den, superfint mot en enfärgad vägg eller i en dörröppning. Så här framför kakelugnens värme torkar ju kransarna i ett nafs men just eukalyptus är fina även då.

 

Happy helg och allt det där!

Linda, en av Kom In-poddens trogna lyssnare, mejlade mig och frågade hur hon skulle göra för att få sin övre hall mysig? De kan dyka upp lite här och var de där svårmöblerbara ytorna. Oftast är det genomgångsrum, ett mellanrum, trappa eller på annat sätt svårmöblerbar på grund av många fönster och dörrar.

 

I senaste Kom In-podden ger Hildur och jag några handfasta tips hur man ökar mysighetsfaktorn på dessa ytor. Och ja för övrigt pratar vi även lite om hur man definierar just olika ord - som exempelvis mysigt, nog så viktigt när det kommer till inredning. Mysigt för dig kanske betyder en sak medan det betyder något helt annat för den du delar tak med? Kommunikation är en grundregel för subjektiva upplevelser som interiör och inredning så ett bra verktyg att använda när man ska planera en interiör är bilder. Tittar man på en bild tillsammans kan man lättare sätta ord på det man gillar och menar och på så vis enas kring en inredningslösning eller ett renoveringsprojekt. Lyssna gärna för fler tips!

Onekligen lite sent så här dryga veckan in i julmånaden men vad tusan, här kommer ett axplock av bilder från mitt instagramflöde i november som också var en fin månad. Ni hittar mig och får gärna följa på @littlemissfixit.

 

Ni vet hur irriterande det när man tar bort en etikett eller prislapp och kvar blir limrester som snart blandar sig med lite ludd och smuts...

 

Ta några droppar matolja på en bit hushållspapper (kanske inte finaste olivoljan som jag råkade göra) och gnugga lite lätt på limmet. Tada!

 

Veckan som gick (snarare sprang förbi) var så fulltecknad med planering av ett stylingjobb där jag ska laga mat(!), månadsskifte (ingen månad är så späckad som december, ett livsomvälvande erbjudande (mer om det en annan gång), en stundande grannfest (fråga vad Jesper tyckte om att jag drog igång en hallrenovering fem dagar innan kalaset) samt ändrade helgplaner p g a stormen att jag liksom helt hamnade i kölvattnet av bloggkajutan. Förra veckans Miscellaneuos ska dammas av från malpåsen (så håll utkik om du tycker det är roligt för den kommer jag publicera i efterhand) men nu är det söndag igen, två adventsljus brinner bakom ryggen på mig men snön lyser fortfarande med sin frånvaro och det är dags för sammanfattningen av vad som rörde sig runt mig vecka 49.

 

Inte sedan Tjuvarnas jul 2011 har jag suttit bänkad framför adventskalendern på SVT men nu tittar vi hela familjen tillsammans, Tusen år till julafton är första programmet som funkar från 3-38 år hemma hos oss. Oj vad allmänheten har gnällt över att det inte är en saga, själv tycker jag programmen både är roliga och väldigt lärorika och framför allt inbjuder till något att prata kring för oss alla tre (maten, kläderna, vad de gör). Extra kul att två av avsnitten redan utspelat sig i både Visby och Kalmar, hemma liksom. Blandningen av vuxenhumor och spontanitet från barnen med stora personligheter är en lyckträff.

 

Här står min senaste kärlek. När Maria slog upp portarna på sin nya blomsterbutik för en vecka sen så ville jag ju inte vara sämre än att stödja verksamheten och köpte en kruka från Bergs Potter (vem försöker jag lura, Tomten var ju kontrakterad?!). För ni kommer väl ihåg min förälskelse när jag var i Göteborg i höstas? Nu är en hel butik, ett stenkast bort, fylld med dessa skönheter och jag kommer troligtvis behöva sätta mig själv på veckopeng för att inte hamna i obestånd. Med fler än Tomten alltså.

 

Någon som däremot kommer bli glad är min Dr Westerlund som ska få flytta in i den.

 

Tack för responsen på mitt förra inlägg, bloggen vore inte ens hälften utan er läsare! Här kommer ett fixartips lagom till helgen:

 

När vi flyttade in i Hundraåringen för snart ett år sedan så kändes handtagen alldeles för överdimensionerade och moderna i köket. Vår första plan var att lämna in luckorna på lackning och alltså spackla igen de gamla skruvhålen men eftersom vi inte kunde enas om kulör (och fortfarande inte kan) så fixade jag en enkel alternativlösning med läderremmar. Tyvärr gick det så fort att jag glömde bort att ta en före-bild, men tro mig när jag säger rostfritt, borstat och... nej tack.

 

4 mm naturfärgad rem som passade i skruvhålen beställde jag från Slöjd-detaljer och det enda som behövs när man skruvat bort handtagen är en avbitartång eller stark sax.