Punktering i ekorrhjulet
Förra veckan var rena rama semestern om man jämför med denna. Och trots att arbetsveckan har bestått av fjortontimmarsdagar har jag inte ens hunnit vara trött för samtidigt är varje utbildningsmodul så himla rolig. Ibland kanske först efteråt har jag märkt. Presentationen igår gick jättebra och idag har jag sagt ciao och då svidanja till mina teammedlemmar för återseende inför slutförandet i mitten av maj. Äntligen hemma igen ligger jag här som en gummibåt med pyspunka i soffan, känner in mina nya prospects på glasögonfronten och läser om vad som väntar i vecka 22 i livet ihop med karatebebisen. Nu tar vi helg va?
Och nej, nej jag har verkligen inte glömt svaren på frågorna... Promise.
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
Pirr, pirr och lite mer pirr...
Sent i säng och early bird. Ingen ro i kroppen riktigt för snart är det dags för presentationen av vårt arbete. Håll tummar och tår för att det går bra nu för jag är faktiskt jäkligt pirrig inför detta... Så här kan en morgon i Älmhult se ut förresten, om man inte kommer från tåghållet för en gångs skull.
Ett livstecken, svenska dialektmysterier och varför jag tänker på salta hav när jag jobbar
Alltså, det är inte så att jag ignorerat de frågor som faktiskt luftades under frågestunden, jag har bara fått välja bort bloggen i ett par extra dagar än vad jag först tänkte. Eftersom många (liksom jag gjorde) när drömmen om att jobba på Ikea, eller som inredare handlade de flesta frågor om det och jag ska försöka sammanställa ett dokument som blir lättklickat. Lite som FAQ, så fort jag bara orkar. Åksjuk på tåget och de senaste dagarna jobbas det dag som natt (nåväl, det känns som det) på vårt examensarbete för utbildningen. Jag t o m bor i Älmhult de här två veckorna för att verkligen kunna klämma ur dygnet på timmar och inte slösa dem på pendling.
Slutuppgiften då? Den är skitrolig, urspännade, tänka-utanför-boxen-härlig! och galet energikrävande. Inte nog med att jag ska vara superkreativ, jag ska dessutom jobba med två kollegor som kommer från två väldigt olika länder med allt vad det innebär från språk och kultur till personlighet. Språk ja. Min engelska håller sakta men säker på att bli en komplett sån där lattjo älmhults-engelska som de flesta inom Ikea pratar. Ja ni vet, den snygga london-accenten som jag försökte lägga mig till med som au-pair -98 har rätt snabbt filats ner och förenklats till en svengelsk gröt med dialekt (jag som är född i Nyköping, som tillsammans med Uppsala är "rikssvenskans" hemvist, undrar ibland förvånat vem som sa något när jag öppnar munnen). Men lärorikt är det, fast kanske inte på ett lingvistiskt plan.
Nu är det dags för tredje dagen i vårt konferensrum där vi ska hitta på en smashing grej kopplat till heminredning och det är den här väggen jag sitter och stirrar på medan hjärnan går på högvarv. Den för tankarna till en bikini jag hade i samma färger och det är ju inte helt oinspirerande nu när våren ligger i startgroparna. Bebisen mår toppen för er som frågat och hängde med på löpbandet igår och fick lite smågodis på sängen innan jag gick upp imorse -Sådan mor sådan jätte(jätte)avokado. Hej! så länge...
Mobilfoto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Fina glas på Story Hotel
Tämligen ofta faller jag för glas & porslin som används i offentlig miljö och tvingar aningslösa servitriser att ta reda på ursprunget. Som denna rejäla serie som dukades upp till barsupén på hotellet igår kväll. De kommer från Barkonsult och heter Timeless. Måste kolla om de även säljs till privatpersoner, vilket oftast inte är fallet tyvärr. Me want.
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
I väntan på leverans
Det fanns inte en chans att jag kunde blogga igår. Det började på ett lunchmöte när jag efter maten lutade mig tillbaka så kände jag plötsligt en liten och diffus spark i vänstersidan. *blubb* kändes det och lyckan var obeskrivlig, även om jag inte riktigt vågade tro att jag kände rätt. På vägen hem efter en halvtimmes nedvarvning på tåget kom det en buff i höger sida och nu började jag få segervittring om att det faktiskt var en helt frisk liten bebis i magen, som bara hoppat över den där första tiden av "fladder" och "fisksprattel" som alla pratat om. Något som visade sig vara alldeles riktigt några timmar senare när jag och Jesper i i skydd av mörkret smög upp på en nedsläckt kvinnoklinik för en dejt med vår barnmorska Rolf. Rolf är en mumlig lite kufig typ, jag låter det vara osagt om känslan av att smyga dit i mörkret bidrar till hans lite besynnerliga uppenbarelse. Men oklanderligt professionell mumlade han "nu blir det lite kallt" varpå han öste på blå gel på min mage för att få kontakt mellan maskineriet och den växande bebisbulan. Så. Där var den, vår vilda bebis som ömsom karate-kickade och ömsom sög på tummen. Snart halvbakad, 22 cm lång (tar tillbaka det där med avokado) och med de sötaste små tår och helt perfekt ville jag aldrig att avvo-tvn skulle sluta sända. Men säg den lycka som varar för evigt. Rolf levererade ett besiktningsprotokoll med idel u.a:n. Utan Anmärkning och vi gick, nej jag menar hoppsastegade, hem med fyra svartvita små bilder i fickan. Väl hemma blev det maratonsamtal, sms och mejl till familj och vänner för att berätta att rapporten från storken levererats utan anmärkning. Som grädde på moset avslutades kvällen med att Jesper fick två rejäla sparkar på örat av vår lilla karate kid. Ja ni fattar ju att det inte fanns tid till annat än att sväva på små moln...
Idag fick vi den här ljuvliga illustrationen. Gjord av Maja Lindberg och finns att köpa på Signerat. Tack fina Linda! Vi väntar och längtar på vår leverans.
Foto: illustrationen "Leverans" av Majali via signerat.se
Signes 1-årskalas i bilder
Igår var vi på 1-årskalas hos våra vänner Charlotte & Linus. Deras dotter Signe bjöd på favoriten hallon. I muffins till de vuxna och au naturelle till huvudpersonen och jo hon bjöd förresten på show i allmänhet som bara en ettåring som får tio vuxnas fulla uppmärksamhet kan göra. Och jo igen, jag hann klart med presenten men tyvärr blev det ingen sneak peek tidigare för det var så crapigt ljus vid det laget i söndags kväll... Men på sista bilden har fröken S ett stadigt tag om slutresultatet.
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Välkomna till Little Miss Fix It!
Wow! Här går man på kalas och är satt på läktaren en kväll och då passar Blogg.se på att länka från förstasidan och kommentarerna rasar in... Bättre sent än aldrig kanske men jag blir så himla glad när ni säger hej och hoppas att ni gillar mer än müsli... Hjärtligt välkomna till Little Miss Fix It!
Min plats under korkeken
Idag är jag örings-änka. Jesper åkte till Öland för en timme sedan och skall tillbringa dagen med fötterna i fyragradigt havsvatten. Vad kan jag säga förutom att ett Ferdinandcitat passar fint; -Jag trivs bättre här, där jag kan ha det helt sjukt skönt och varva pyssel med foto med blogg med bra musik med goda mellanmål och kanske eventuellt (inte alls) sticka ut näsan i solen för en uppfriskande promenad. Ja, den kursiva delen var kanske mer en självbiografisk variant. Söndagar brukar vara fixardagar här hemma med städ och tvätt och annat nödvändigt ont, men jag slutade lite tidigare i fredags och vi hann med allt det där då. Tvätten är tvättad, disken diskad, kylskåpet fyllt och solen strålar in i vardagsrummet där jag tänker slå ner rumpan och inte röra mig ur fläcken förrän jag fyllt pysselkvoten med råge! Som ni ser så är bordet överbelamrat med papper, lim, tyg och diverse olika projekt som kommer hålla mig sysselsatt hela dagen.
-Nu när du åker så tidigt älskling då är du väl inte ute tills solen går ner?
-Nu när du åker så tidigt älskling då är du väl inte ute tills solen går ner?
-Jo det är mycket möjligt.
-Ja-ha. Vad... hmm, tråkigt.
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Invigning av symaskinen
Här har det varit tyst må jag säga. Med ett par komakvällar i rad är det äntligen helg och utrymme för lite blogg och invigning av symaskinen. I shit you not (som Emma brukar säga) så frågade jag om det var legitimt att gå och lägga sig innan 20.00 igår. Det var det inte varför jag var tvungen att peta in ett par tändstickor under ögonlocken och hålla mannen sällskap i ytterligare en timme innan han dejtade Skavlan och jag John Blund. Det glamorösa livet som Little Miss Fix It. Jo-jo.
Idag känner jag mig lite mörbultad vilket jag antar beror på att det är en jätteavokado som håller på att bygga ut sin etta med kokvrå till en paradvåning i min mage för att kunna växa och bli en mini me (eller mini Mr). Inte mig emot. Själv bygger jag ingenting just nu men däremot håller jag på med ett presentfix som alltså inkluderar nya symaskinen. På måndag vankas det 1-årskalas och eftersom huvudpersonens föräldrar gillar retrostilen och familjen är lite trångbodd siktar jag på en väggdekoration av gamla retrostuvar. Jag kan ge en sneak peek imorgon om ni vill (och inte skvallrar).
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Gotlandslängt
Idag har vi bokat en långhelg till Gotland. Yay! Sedan flytten för drygt fyra år sedan har det sällan gått mer än några månader mellan den obligatoriska natt-pytt i pannan på Gotlandsbåten men nu har vi faktiskt inte varit där sedan bröllopet i augusti. Inte konstigt att jag är lite ö-längtig och för att bré på det lite extra så snubblade jag över en sommarbild på mig och Jesper från förra besöket när jag bläddrade igenom bildbanken häromdagen. Gotland i mitt hjärta... Vi ses i påsk sorkar å töisar!
Nästa Lena Ph?
Jag tog ju aldrig på mig spenderbyxorna och köpte en ny symaskin den där helgen i början av februari, nä för vet ni jag lyssnade på er bästa läsare! Det är så himla bra med en hög bloggläsare som delar med sig av sina erfarenheter för det betyder ju kanske att jag slipper göra ett par misstag som någon annan redan har gjort. För det första sa ni att priset för symaskinen jag blev förtjust i var för högt och för det andra så undrade ni om jag inte egentligen ville ha en overlock-maskin? Detta resulterade i att jag gjorde en god affär igår när jag förhandlande till mig ett rysligt bra paketpris på Janome DC4030 (som dessutom kommit i en ny blomlös modell igen, yay!) och Brother-overlocken som följde med mig hem. Tack för hjälpen! Tar förresten gärna även emot tips om en bra nätbutik för bra/privärd overlocktråd m m. Och jo, lika härligt som det är att köpa något man längtat efter länge, lika läbbigt känns det att göra av med en massa pengar. Men jag har en klok vän som brukar säga att man ska belöna sig lika hårt som man jobbar och därför bestämde jag att det fick bli symaskiner för de extra slantarna som jag dragit in på att flänga runt i jobbet de senaste månaderna. Att jag precis spenderat en barnvagnsprislapp modell Rolls Royce på mitt hobbypysslande får jag helt enkelt bortse ifrån, dessutom kommer det stackars barnet nog bry sig mer om att mamma syr alla kläder än att det fick åka kundvagn första året.
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Lördagsväder och kylskåpspoesi
Jag hittade mitt gamla Magnetic Poetry som jag köpte på Habitat i London för en halvt liv sedan. Kul när tiden visar saker man tröttnat på i ett nytt sken. En typisk smårolig inredningsdetalj, särskilt efter en fest då man aldrig riktigt vet vilka smygpoeter man bjudit in. Idag skiner solen från en klarblå himmel och det känns onekligen som vår i luften. Vore det inte för att Kung Bores blåsiga kusin härjar utomhus så hade jag tagit just denna prosa på orden, satt mig mot husväggen och skaffat lite "flugskit" på näsan.
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Något för vintertrötta kroppar
I denna stund sitter vi, ett gäng tjejer, förmodligen med fötterna nerstuckna i varsitt fotbad och med en uppiggande smoothie i handen. Jag vet att jag nämt det förut och fortsatt så träffas vi i vår "junta" varannan onsdag och umgås, pratar förhållanden, drömmar, jobb, barn och livet i allmänhet. Ibland kan vi råka pyssla med något, som julkort eller ett broderi-som-borde-varit-klart-för-längesen *harkel* men oftast är det just umgänget, en god kopp te och bakverket för dagen som är det fina med våra träffar. Men idag kör vi alltså spa-junta här hemma och jag tror inte att man behöver vara i fjärde månaden för att inse att lite kropp- och själsvård inte är så dumt så här i slutet av februari. Jag plockade ihop det jag hade i kräm- och saltväg här hemma och de spaiga små handdukarna fick jag låna av bästa Frank frisörer, och då följde snygglacken med som en bonus. Perfekt för vinterskodda fötter, jo-jo (Obs! Det där räknas nog som reklam, be aware...).
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Söndagssysslor
Söndag är lika med fixardag så här städas och tvättas det för fullt. Finns det något mer underbart än att vakna tidigt till en oplanerad dag när solen försiktigt kikar in genom fönstret? Solen är en riktig kompis, hon får t o m dammsugaren att känna sig välkommen i gänget... Vilken är eran favorit-söndagssyssla?
Foto: Sara Zetterström - Little miss fix it
Foto: Sara Zetterström - Little miss fix it
Positivt tänkande
Det blir inte alltid som man tänkt sig, men jag har i alla fall ha ett grymt examensarbete framför mig! I keep you posted. Nu blir det fredagsmys och På spåret-final hemma hos goda vänner. Happy Friday!
Foto: Keep Calm Gallery
Foto: Keep Calm Gallery
Hormonell eller inte, detta är så vackert att jag blir tårögd
Igår fick jag en hälsning här på bloggen, från en tjej som jag uppenbarligen inte känner, och hon gjorde mig alldeles varm i hjärtat och jag blev än en gång påmind om storheten med min blogg. Trots att mina besökarantal är blygsamma jämfört med de största, även om jättemånga nya har hittat hit de senaste dagarna efter en länk på blogg.se, ni är såå uppskattade och välkomna! För utan bloggen hade jag inte haft det dagliga utbytet med alla er läsare och visst, jag ger av mig, mitt intresse och min kunskap men även om jag oftast är alldeles för dålig på att besvara era kommentarer så ger ni mig tusenfallt tillbaka. Jag älskar't ska ni veta! Här är ett utdrag av det fina:
"Hej Sara!
Vill bara säga en sak. Det finns många stora inredningsbloggar. Jag följer inte de, jag följer dig. Inget illa menat mot andra men jag fastnar helt enkelt mer för din än för många andras ... Du gör mig mer inspirerad. De större bloggarna är fyllda med reklam och uppdateringarna känns lite mer slavmässiga "det-här-är-mitt-jobb"-stilen, jämfört med din som är renare och mer entusiastisk och äkta. Då tar jag hellre att inläggen kommer lite mer sällan och ibland med ojämna mellanrum :) Kram (fast vi inte känner varann) /Linnea"
Åh Linnea, tack från djupet av mitt hjärta (tur att jag skriver detta idag och inte imorgon på alla ♥ dag, det hade blivit lite cheesy va?)!! Du anar inte vad detta sporrar mig, inspirera mig, triggar mig att jobba hårdare för att bloggen ska vara rolig att besöka gång på gång och gör mig än mer ödmjuk mot er alla som sitter där på andra sidan skärmen och ger varma kramar till vilt främmande människor. Tack!
Foto: via Pinterest
"Hej Sara!
Vill bara säga en sak. Det finns många stora inredningsbloggar. Jag följer inte de, jag följer dig. Inget illa menat mot andra men jag fastnar helt enkelt mer för din än för många andras ... Du gör mig mer inspirerad. De större bloggarna är fyllda med reklam och uppdateringarna känns lite mer slavmässiga "det-här-är-mitt-jobb"-stilen, jämfört med din som är renare och mer entusiastisk och äkta. Då tar jag hellre att inläggen kommer lite mer sällan och ibland med ojämna mellanrum :) Kram (fast vi inte känner varann) /Linnea"
Åh Linnea, tack från djupet av mitt hjärta (tur att jag skriver detta idag och inte imorgon på alla ♥ dag, det hade blivit lite cheesy va?)!! Du anar inte vad detta sporrar mig, inspirera mig, triggar mig att jobba hårdare för att bloggen ska vara rolig att besöka gång på gång och gör mig än mer ödmjuk mot er alla som sitter där på andra sidan skärmen och ger varma kramar till vilt främmande människor. Tack!
Foto: via Pinterest
Den enda ostätaren
Nope, det gick minsann inte att somna om så här har de blå varit öppna sedan 03.34... Tågets vagga är mitt sista hopp om lite extra sömn, men nu var det inte det jag skulle skriva utan här kommer en hyllning till Ikeas påsar ISTAD. Fy tusan så bra de är. Jag som är den enda ostätaren i familjen och tidigare alltid fick slänga svamphärdarna kort efter att de såldes under namnet ost, ungefär tre limpor för tidigt, har nu en fräsch Sture i flera veckor. Och till er som opponerar sig mot plastpåsar som omiljövänliga säger jag bara; återförslutningsbara mina vänner. Återförslutningsbara.
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Som på julafton
Jag ligger och är alldeles klarvaken. Vet inte om det är eventfjärilar, en preggo-grej eller jetlag (nyss hemkommen från Prag, ni vet). Igår var det en hypereffektiv dag på jobbet, men vad resten anbelangar not so much. Först ramlade min Canon G11 ur jackfickan i en taxi i Prag, med bilder från studenten -97 till nu ungefär. Det enda som känns bra är att upphittaren förmodligen kunde sälja den på e-bay för 3 månadslöner. Köp nåt snyggt vettja. Som grädden på moset åkte jag hem från Älmhult igår men det gjorde inte min resväska som stod kvar på tågstationen. Och ni förstår ju att den är lätt att tappa bort, den är ju bara 60x80x40 cm, ljusblå och rymmer en mindre kollega. Tur att det var just Älmhult och inte Baltimore för då hade den varit sprängd vid det här laget. Först var det lite lustigt, för då skulle min vän Anna skicka på den på nästa tåg. Sen gick strömmen och alla tåg norrut ställdes in och då kom jag på att både kamera nr 2, smink och neccesär fanns i väskan och då började jag nästan gråta. Tänk att träffa Ranelid osminkad, jag hade ju likabra kunna bytt namn till Mollgan. Lucky me så susar mitt tåg snart förbi Ikeametropolen igen på väg mot Malmö och underbara Elin kommer stå där och slänga in förnödenheterna i farten. Hoppas hon inte tar fel på påsen med taxfree-krämer och påsen med smutstvätt bara... Nä hörrni nu ringer väckarklockan om 40 min, dax att fånga lite skönhetssömn.
Mobilfoto: Sara Zetterström, Little miss fix it
Little miss preggo
Hörrni, jag har något att berätta. En sån där jobbig hemlis som jag har ruvat på i tre månader nu. Bokstavligen ruvat på. Jag är gravid! Och kanske såg ni Vetenskapens värld i måndags och vet att det är ett litet mirakel att alla människor blir till, men i vårt fall så har det dessutom varit en väldigt lång resa med drömmar och besvikelser. I över tre år har vi längtat och varit superföräldraredo om man nu någonsin är det. 3 år av frustration, resultatlösa utredningar, varförs, akupunktur, husmorsrecept och långväga IVF:er - provrörsbefruktningar samtidigt som livet och jobbet och allt det där andra ska fungera parallellt (men inte alltid gör).
Så plötsligt, mellan den misslyckade tredje (som nästan tog knäcken på både mig och Jesper) och den inbokade fjärde så bara hände det. Livets mirakel som vi fick se göra volter inne i magen igår. Så, nu vet ni varför det varit så osedvanligt låg aktivitet här på bloggen, jag har förutom i tuffaste fasen på jobbet också varit i preggo-koma och sovit mig igenom i stort sett varje ledig minut och mått tjyvtjockt i allmänhet. Fast nu verkar det ha vänt, energi in och illamående ut och en obeskrivlig glädje för en framtid tillsammans med en lejonunge. Nu kanske vissa tänker att det är tidigt att berätta och tänk om det går illa etc… Jag förstår de tankarna för det är just de som snurrat i min skalle länge och väl nu men jag är så innerligt trött på att oroa mig och jag kommer inte bli ett dugg mindre ledsen vid ett missfall om jag så låtit bli att dela denna nyhet med en enda levande själ så nu tar vi ut segern i förskott, okej! För den som blir orolig så är inte planen att detta ska bli en mammablogg, men helt naturligt kanske det handlar mer om barnrelaterad inredning och tankar framöver. Hoppas att ni fortsätter hänga här och dela denna spännande tid med mig.
Foto: Googlade "seed" och hittade här
Så plötsligt, mellan den misslyckade tredje (som nästan tog knäcken på både mig och Jesper) och den inbokade fjärde så bara hände det. Livets mirakel som vi fick se göra volter inne i magen igår. Så, nu vet ni varför det varit så osedvanligt låg aktivitet här på bloggen, jag har förutom i tuffaste fasen på jobbet också varit i preggo-koma och sovit mig igenom i stort sett varje ledig minut och mått tjyvtjockt i allmänhet. Fast nu verkar det ha vänt, energi in och illamående ut och en obeskrivlig glädje för en framtid tillsammans med en lejonunge. Nu kanske vissa tänker att det är tidigt att berätta och tänk om det går illa etc… Jag förstår de tankarna för det är just de som snurrat i min skalle länge och väl nu men jag är så innerligt trött på att oroa mig och jag kommer inte bli ett dugg mindre ledsen vid ett missfall om jag så låtit bli att dela denna nyhet med en enda levande själ så nu tar vi ut segern i förskott, okej! För den som blir orolig så är inte planen att detta ska bli en mammablogg, men helt naturligt kanske det handlar mer om barnrelaterad inredning och tankar framöver. Hoppas att ni fortsätter hänga här och dela denna spännande tid med mig.
Foto: Googlade "seed" och hittade här
Fredagsfint av Carl Kleiner
Här kommer ett livstecken och en snabb lunchuppdatering. Nu har han gjort det igen, Carl Kleiner. Ännu fler härliga bilder för IKEA. Inspiration deluxe och för mig ett kvitto på att vissa idéer som skissats fram de senaste månaderna kan komma att bli riktigt bra när vi nu närmar oss produktion... Härlig helg på er!
Foto: Carl Kleiner, styling: Evelina Bratell för IKEA
Foto: Carl Kleiner, styling: Evelina Bratell för IKEA