Vet ni, idag skulle det vara den stora dagen då jag skulle sluta fredagstidigt och haft en fantastisk hej-så-länge-lunch på golfklubben med mina härliga kollegor och säkert bölat litervis av preggotårar och alldeles vanliga lipsillstårar efter att ha packat ihop och sagt hej då på jobbet.

Istället har jag legat i ett mörklagt sovrum i fosterställning med migränen från helvetet sedan igår eftermiddag. Men bara migrän, tack och lov. Annars låter huvudvärk, synbortfall och svullna fötter som typiska symptom för havandeskapsförgiftning enligt BM men då blodtrycket är prima och övriga medicinska termer lyser med sin frånvaro konstaterade hon att det troligtvis rör sig om migrän. Det hade jag också kunnat skriva under på men de envisades med att ta alla prover ändå. Och visst, hellre en gång för mycket än en gång för lite. Andra omgången migrän på kort tid, jag som varit utan anfall i flera år jublar ju inte precis över återintåget men tydligen så kan det triggas igång av alla hormoner.

Well, well känner mig något bättre nu med endast en liten smärt-baksmälla kvar och väldigt passande så kom mannen hem fredagstidigt alldeles nyss. Och med posten - mellan halvroliga Buffé och en totalt ocharmig räkning från BilKarlsson i Emmaboda (fjäderbenslagringar på en Saab -06 någon?) så låg detta lilla underverk till paket. Rosaskimmrande med en examenshälsning så känns allt genast mycket bättre. Tusen tack fina Maria! Och kramkalasa och att vara lipsillig, det får jag chansen till på onsdag när jag ska packa ihop det jag inte kunde göra idag.

Finfredag till er alla! Och vet ni?
Nu är jag officiellt ledigt. L å n g l e d i g. Förutom onsdag då.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Vaknade tidigt, långt innan väckarklockan ringde och gick upp och startade dagen. Härarbete för att hinna saxa mellan föräldrautbildning och förlossningsföreläsning och där emellan att runda av. Imorgon jobbar jag min sista dag på sisådär 14 månader. F j o r t o n. Oh my! smaka på den. Rensade ur och packade ner arbetsplatsen igår och idag är det sista åtgärderna för att säkra att inte jobbet går under utan mig. Eller ett under att jag inte ställer till med något jobbigt eller hur det nu va...

Solen flödar in i nästan hela lägenheten och jag blir så där lycklig långt in i själen av solkatterna. Så jag var tvungen att åla runt med kameran för att fånga lite av det fantastiska ljuset. Lättare sagt än gjort och jag kan säga att moi, AKA lilla flodhästen, i position knähöjd is not a sight for sore eyes... Men soligt är det och snart ska jag träffa den övriga flodhästflocken. Hoppas solen skiner på er andra också!


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Ibland ramlar insikten över mig. särskilt när jag fått ha några dagar för mig själv. Att inse hur lyckligt lottad jag är, hur fin han är den där mannen som är far till mitt barn.

Han vars disträa sätt ibland gör mig helt galen men som osvikligen får mig att känna mig trygg. Han som nästan aldrig plockar in frukostdisken i diskmaskinen men alltid oroligt påminner mig om att inte sitta för länge i solen så att jag bränner mig. Han som har en djup bekymmersrynka i pannan när han tror ingen ser men som möter ens blick med det finaste leendet och gladaste ögonen. Han som låter mig sjunga med fast det är hans favoritsång på bilradion och han som på långa resor tar min hand och trycker den mot sina läppar och frågar vad jag tänker på om jag suttit tyst för länge. Han som reser sig från helgfrukostbordet utan att börja duka av och går runt på min sida och drar med mig till sängen för att vi sen ska ligga där en liten stund och mysa och planera dagen. Han som driver mig till vansinne med att ofta låta badvattnet rinna över men som alltid kommer ihåg att vattna blommorna. Han som aldrig viker ihop mina rentvättade strumpor så som jag vill ha dem men som alltid låter mig välja plats på tåget fast det blir i fel ände när han ska gå av. Han som får mig att skratta och alltid drar upp mina nedstoppade t-shirts i ryggslutet så att han kan lägga handen direkt mot huden när han håller om mig. Han som inte äter ost men som alltid ser till att mina rostbröd blir bredda så att smöret smälter så där som jag tycker om. Han som skäller över mina prylar som ligger överallt men som alltd ger mig förtjänsten när någon säger att vi har ett härligt hem...

Tänk att det är just honom som jag ska hämta vid tåget imorgon.

Som vanligt när det blir tyst här på bloggen beror det inte på att det inte händer något utan snarare att allt gått i spinn bakom kulisserna. Eftet många långa arbetsdagar hade vi igår presentation för beställaren av det som blev resultatet i vårt examensarbete och det gick riktigt bra (jodå, till slut kunde vi enas om vilka bilder vi ville presentera)! Förhoppningsvis exponeras jobbet framåt augusti, på en inredningssajt nära dig. Jag lovar att hålla er underrättade.

Så igår var det bubbel och middag och idag var det diplomutdelning, tjusiga presenter (amen kolla, Tennet kan det här med paketinslagning!) och stora tårfällarkramkalaset, vi skildes ju åt åtta olika nationaliteter som tillbringat extremt mycket tid tillsammans. De här nio månaderna av utbildning har gått så hiskeligt fort och vi har fått uppleva så mycket, både på en professionell och personlig nivå. Jag är stolt över att vara en av de utvalda och känner mig mer taggad än någonsin att komma tillbaka till jobbet efter mammaledigheten. Appropå ledig ja, äntligen är jag hemma igen, ljuvligt så nu tar vi helg va?


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Här kommer en purfärsk ögonblicksbild från dagens förberedelser inför presentationen i övermorgon. Vi har 27 fina bilder från vår slutplåtning och måste nu gallra så att klienten inte somnar när vi presenterar vårt förslag. Här är mina teammedlemmar Mr Russia och Ms Italy i valet och kvalet. God, the pressure of choosing...


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

fast det bara är slutet av maj. Så har det varit idag och jag gick upp tidigt trots gårdagens schlageryra för att ta tåget hem och hinna njuta av att vara ute i trädgården och kramas mycket med mannen som åker till USA på jobb. Vi har gallrat de första rädisorna i landet och finns det något godare än de där första av sommarens små röda bomber som får det att ila till i näsan när man tar en knaprande tugga?

Sen sövdes jag och den vilda bebin av syrendoften som ligger tung över trädgården och låg där utslagna i ett par timmar i skuggan och fast jag vaknade alldeles vimmelkantig på eftermiddagen så blev jag genomvädrad på ett sätt som man bara blir av att sova ute i friska luften och nu doftar täcket av vind och barfotagräs. Nyss åt vi grillat till middag och solen brände än och halloumin gnisslade sitt godaste och vi åt färskpotatis, fast det är fusk innan midsommar, och jag tror att det här var en av de där många underbara sommardagarna som vi har att vänta och som gör mig alldeles lycklig. Och nästa år är det jag som blir firad på Mors dag.





Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Det blev lite tyst på bloggen igår eftersom både torsdag och fredag tillbringades i studion och igår var det dags för fotografering av vårt slutarbete. Jag jobbade för första gången ihop med Magnus Anesund, Oh my, när ska man vänja sig vid att jobba tillsammans med alla dessa grymma fotografer? Det är så kul! Vi satte ungefär 15 bilder vilket är rätt mycket för en arbetsdag (som visserligen var galet lång) och eftersom vi gör ett före/efter-scenario ska vi plåta sista bilden (före-bilden tro det eller ej) på tisdag.

Idag har vi haft en skön ledig dag hela gänget och hängt hemma hos en kollega i Marestorp utanför Älmhult. Smålandsidyll så det skriker om det. Killarna hade dukat långbord och vi har spelat badminton och grillat - jag har ätit för fyra I shit you not. Finns det något godare än grillad potatis och majs?! Nu vankas det bad men nej nej nej, jag vägrar. Inte under 20°C tack så mycket. I morgon tror jag att jag ska visa lite hemma hos-bilder för är man hemma hos en inredare så  går det liksom inte att låta avtryckarfingret vila... Här kommer lite, nåväl ganska många, eftermiddagsbilder från vårt sista gemensamma häng. Trevlig helg!

Foto: Sara Zetterström, Little miss Fix It

Ikväll har jag permis från slutprojektet i Älmhult och åkte hem för att träffa snickaren som ska bygga om hemma hos oss. Vi gick igenom den kommande rockaden mellan sovrum/arbetsrum. Veckan efter midsommar drar det igång vilket betyder att min midsommarvecka tillika första semestervecka kommer vara späckad av förberedelser, som att beställa specialmaterial till klädkammaren och skjutdörrar, beräkna material och stuva undan 15 m³ pryttlar.

Och innan dess är det ännu mer fix för byggritningarna måste bli klara (och jag kanske kan få grepp om ArchiCAD en gång för alla), en dörr och ett fönster skall snokas rätt på, golvslip (alt. golvslipare) skall bokas, möbler handlas och draperier sys. Eller åtminstone skall tyget hittas och inte minst ska jag försöka övertala svärfar att komma och måla alla ombyggda väggar... Nä, jag vet, det är inget litet projekt varför jag vill få det gjort så tidigt som möjligt på ledigheten, innan den vilda bebin får för sig att byta bostad. Så här sitter jag nu med ritningar och tumstock och magen full av glass. Ja för glass är nästan ett måste vid såna här byggplaneringar. Med extra strössel.


Foto: Sara Zetterström, Litle miss fix it

Ibland vet ni så blir det inte riktigt som man tänkt sig. Den hära lilla minisemestern som jag fantiserade om hör definitivt dit. Jag, mannen och vilda bebin i bilen mot kontinenten, so far so good. En hysterisk dag vädermässigt som pendlade mellan 5-15 grader och drog av hagel, strålande sol och allt där emellan och Malmö på kristiflygare erbjöd inte så mycket förlustande mer än på ultraljudskliniken men den var ju å andra sidan huvudattraktionen på vår resa. Dessutom visade sig Köpenhamn vara ännu mer religiösa då några danska grannar på hotellet informerade oss om att allt är stängt denna helg i jesu namn. Så vi blev kvar i vår New York-inspirerande businessvit på Radisson Blu hela eftermiddagen och kvällen, där vi fnittrade halvt ihjäl oss åt raddan med möjliga och omöjliga bilder på den vilda bebin, AKA kulstöterskan från Småland. Den lilla skönheten (jag är ju hennes mor, tro inte att jag säger något annat) med tantnyparkinderna och plutmunnen. Vi badade och använde alla småflaskor med schampoo och over all schampoo och badsalt och handkräm (funkar perfekt på preggomagar) och beställde roomservice och åt middag iklädda fluffig frotté.

Sen var det igår - den där dagen då jag sett fram emot att susa genom skånes rapsfält och stanna på loppisar var och varannan meter men istället vaknade upp till en migränfredag som jag tilbringade bakom solglasögon, under jackan liggandes i baksätet och önskade att någon skulle flytta fram älgjakten och kanske fyra av ett vådaskott genom vänster bakdörr på den gubbgröna Saaben och göra slut på lidandet. Typ. Lägg till sex fullbokade restauranger (som vi noggrannt hade prio-ordnat) vilket gjorde att vi istället hamnade på en illa inredd medioker landsortsbistro med överpriser. På hemvägen började mannen känna sig febrig och sen blev det idag.

Efter att helt tagit ut sig på att pynta, duka frukostbrickan med bakelse och tårtljus och sjunga (dovt) för post-migrän-preggot har mannen legat däckad hela dagen och jag likaså. I det finaste födelsedagsvädret man kan tänka sig har jag legat med neddragen rullgardin och smärtsamt kisat med ena ögat bakom solglasen när mobilen plingat till.

Det blir som sagt inte riktigt altid som man vill. Men nu har solen gått ner bakom grannhuset och jordgubbarna ligger nysköljda i mitt senaste medelhavshärliga inköp, migränen lämnade nyss byggnaden och mjölken är kylskåpskall. Dessutom har mannen hasat sig ur sängen så nu tror jag det är dags att vända den här födelsedagen till något bra. 34 jordgubbarmedmjölk-fina år. Jamen grattis dårå.


Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it

Kolla, kolla kanten med sina små radband av bankad metall (ignorera oskärpan). Jag är så kär i min nya jordgubbsskål!

Idag jobbade jag som vanligt men på fredag har jag tagit semester vilket betyder f y r a ljuvliga dagar av ledighet som just har börjat. Nu ska det packas för fullt för jag och mannen åker tidigt som tusan i morgon till Malmö för spännande 3D-ultraljud. Sen blir det Köpenhamn och Österlen innan vi åter landar hemma för att fira födelsedag på lördag. Fast den tjuvstartades visst lite redan idag när min fina vän Jenny gav mig detta paket. Hur nyfiken tror ni jag är på en skala? Mm, lägg till det dubbla!

Oh, ja just ja. Blir det lite glest mellan inläggen här i under helgen så vet ni att det är för att det är så svårt att blogga samtidigt som man sitter och förälskat håller sin finaste i hand och tittar honom djupt i ögonen... Eller nåt.

Det känns som om det har varit mycket annat än inredning här på bloggen på sistone så därför kommer här ett tips för alla trångbodda:

Skaffa en hyfsat attraktiv partner av det motsatta könet (hel och ren är en bra början) och spendera utvalda dagar i månaden tillsammans sådär som vuxna gör. Vänta sju månader och vips så har du ett inbyggt bord. Tip of the day.


Foto: Jesper Zetterström, Little Miss Fix It

Den som planterat ett träd har inte levt förgäves, säger ett kinesiskt ordspråk och vem vill leva förgäves liksom? Efter att äntligen införskaffat mig ett par ekollonvaser vid mitt senaste besök på Tennet gick jag nästan och längtade efter hösten för att ha något att sätta i dem. Som tur var fick jag tipset att hålla utkik efter fjolårets ekollonskörd, plocka med mig några hem och lägga dem i en skål vatten i x antal veckor tills de börjat gro för att sedan placera dem i vasen så nu är även sommaren välkommen. Och vet ni, jag har i rätt många veckor vårdat det handfulla gäng små ekbebisar jag hittade, bytt vatten varje dag (jag hade till och med en ekollonvakt när jag var bortrest) och nu gror de!

Därför undrar jag om det är någon annan där ute som liksom jag sitter på en ekollonvas utan ett ekollon att sätta i den? För nu är det alltså dags att låta grodden spira och jag har ett tiotal små ekbebisar till övers. Så vill du ha en att ösa kärlek över eller om du kanske kommer vara lite ensam på semestern och behöver ett spirande träd att prata med så kan jag skicka en grodd på posten. Först till kvarn... Så mejla mig namn och adress på littlemissfixits(at)gmail.com, inred barnkammaren och vakta brevlådan. Kostar gratis! Men jag garanterar inte att ni har en sjumeters ek att ge barnbarnsbarnen vid nästa sekelskifte. Tyvärr.

Uppdatering: Oj vilken härlig efterfrågan det var på ekollon! Nu är alla små groddar adopterade och har en spännande resa med Posten över hela landet as we speak. Tack för visat intresse!

Efter ett par dagar med väldigt tidiga kvällar utan bloggtid vaknade jag upp till helg och massa tid för allt som inte hinns med på veckorna. Som att reka barnvagn och fira 30-åringar. För ett par veckor sen fyllde min kompis Charlotte jämnt och eftersom hon var klok nog att fly till varmare breddgrader då har jag inte kunnat fira henne. Men nu är hon hemma igen och vi bjöd på 30-årslunch-närmare-middagstid.

Det blev alkoholfritt bubbel till välkomstdrink. Ja måste jag ha tråkigt så får ingen annan heller bli rund under fötterna, och sen blev det paketöppning. En av presenterna var Lotta Lundgrens Om jag var din hemmafru varför det var extra roligt att laga lunchen på recept från boken. Alltså vet ni hur snygg den boken är? Det blev Lasagne med hasselnötspesto och Mintglass med chokladsås. Till den ofattbart goda vegetariska lasagnen (min man är KUNG i köket) serverades det rött vin till alla opreggos (tydligen var jag den enda som tyckte att musketördevisen skulle gälla) och mycket gott alkoholfri rosé till mig. Sommaren är räddad! Glassen fuskade jag med (jamen vet ni hur många barnvagnar det finns att välja mellan?) och köpte färdig vaniljglass som jag vispade ihop med pepparmyntolja, lite extra färsk vanilj och några droppar karamellfärg innan jag frös in den igen. Men om jag var din hemmafru så skulle i alla fall chokladsåsen vara hemmagjord.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Idag damp min skolplansch från Photografibutiken ner i brevlådan. Snabba bud och som sagt, fraktfritt vilket måste vara den bästa servicen. Dessutom fina tejper och stämplad hälsning på emballaget som ger en oh så uppskattad personlig touch. Nu finns bara G & Q kvar så skynda fynda! Ja det är alltså så här S.Zetterström ser ut. Bra att ha en förebild i plommonstop och pollisar. Joråsåattehh.

Efter mitt gatlopp genom Göteborgs it-butiker under eftermiddagen strejkade ligamenten, något som gör att en kinderäggleksak verkar mer sammansatt än jag just nu, och sedan ett par timmar är jag istället parkerad mitt i smeten på Clarion Post, hotellet där alla bloggare tar in imorgon. Jag behövde jobba och Frida förbereder morgondagens föredrag med sina medmusketöser så med laptopen i knät sitter jag med mitt examensuppdrag som ska plåtas om knappt tre veckor.

Nu har det varit tyst här i några dagar, mest p g a jobb och foglossning i en (o)härlig pardans som har tröttat ut mig rejält. Idag har vi besiktat den vilda bebin wich means hemmajobb för att inte förlora för mycket arbetstid. I denna v 26 såg allt bra ut och jag (men även bebis som tur är) växer frodigt som ni kan se på bilden. Vi fick lyssna på jämna, snabba hjärtslag och har nu en kurva att följa. Min BM älskar Ikea och har alltså ett väldigt gott öga till mig (inte blev det sämre av att Jesper körde "50? Det skulle man inte kunna tro"-charmningen när hennes förestående födelsedag kom på tal) och än så länge har hon inte skällt på mig alls. Fast jag inte äter skitmycket broccoli.

Jag äter hellre pannkakor och det blev det till lunch idag. Också. Det fina med hemmalunch är att pannkakorna äts stekpanneknapriga och inte micro-sladdriga, och att jag genom att dra preggo-kortet gjorde en färska blåbärs-beställning av mannen som snällt gick och handlade. Finns det nåt godare än blåbär som, (blunda nu alla trädkramare) fast de odlats på andra sidan klotet, smakar svensk sommar!?

Glöm inte att tävla, ända till midnatt på söndag har ni chansen att vinna en uppsättning tapeter från Eco Exclusive. Vad väntar ni på, go go!


Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it

Ursäkta konstpausen så här innan Den. Stora. Bildkavalkaden. Från. Mässan. Jag har suttit och gått igenom bilderna från helgens vistelse i Milano. 1556 stycken. Ja ni fattar va, det tar ju tid såntdära, men snart så är åtminstone ett sammanfattande inlägg färdigt. Och färdig det är jag med, lite matt i lacken fortfarande. Man kan ju tycka att jag borde ha energi för två men som Frida så pedagogiskt uttryckte det beträffande alla pauser så får Den vilda bebin dåliga möbelmässsebetyg, men något annat kanske man inte kan kräva av en 25-veckors bulle i ugnen?

Idag har det varit en rolig dag! Jag började morgonen med att träffa Malin och Catrin som läser en av inriktningarna på Designprogrammet på Linnéuniversitetet, och dessutom jobbar för studenttidningen SOND, för en intervju. Jag är ju liksom en alumn och de tycker visst att mitt jobb är så fräsigt att de ville skriva om det i tidningen. Det var kul, trots att jag som vanligt pratade alldeles för mycket och dessutom såg ut som en cross over mellan Julia Roberts och Göran Persson i mitt försök att inte klä mig i svart (precis som vi brukar uppmana modellerna som medverkar i katalogen) utan sådär Elin Kling-chict i jeans och lånad pojkvänsskjorta. Jag glömde för ett ögonblick att jag inte ser ut som en fashionista modell fågelskrämmemager så nu väntar ett barbamamma-reportage från en grön-och vitrandig Klippan på tryckpressarna. Tur att jag inte är så fåfäng. Vid närmare eftertanke så är den där uppmaningen om att undvika svart nog för att personerna snarare ska smälta in i miljön än att ta fokus. Note to self: helsvart gör siluetten slankare (men då skulle jag nog verkligen sett ut som Barbamama. På riktigt.



Sen hade vi som vanligt på onsdagar inredarfika. Två och två turas vi om att fixa läckerheter till kollegorna och denna vecka var inget undantag när Fredrik och Evelina bjöd på glada strutglassar. La-la-love!



Nu blir det ännu en stunds examensarbete medan jag lär Jesper något som jag lärde mig för 25 år sen. Popcorn fräser om man doppar dem i saft. Eller te.


Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it

Om gårdagen bjöd på tårar och energibrist så är det solskenet efter regnet som strålar idag så nu ska jag vara riktigt givmild och bjuda på oretuscherat från i måndags när vi hade en lite fotosession på Korallgatan i Visby. Vår värdinna Kristin smattrade av några bilder medan Jesper och Adam försökte hålla sig för skratt. Jag kan ju inte anklaga dem. a) Jag blir mer och mer preggolicious (om man vill var snäll) för varje dag som går och hojtade än om att inte fånga dubbelhakan (omöjligt) och än om att mina försvinnande biceps gärna får anas (det gör de inte, pure gäddhäng) och b) jag dricker inte kaffe men det var det som fanns att tillgå när nya k(r)oppen skulle förevigas på bild. Med eller utan kaffe så sätter min fina bägare med den dansanta damen verkligen guldkant på vardagen. Den vilda bebin likaså.


Foto: Kristin Weijmers, Little miss fix it

Just nu räknar jag minuterna tills mitt besök hos tandläkare Bo innan lunch. Fy bubblan för tandvärk, det gör det svårt att tänka på något annat. Jag försökte skingra tankarna till frukosten med senaste numret av STYLEBY och som den jeanstjej jag är var det ett fantastiskt inspirerande nummer. Tills jag kom på att jag är gravid. Vårens jeanstrend är nämligen återkomsten av den låga midjan. Fint det, på en sälformad kropp i stigande viktklass. Not so much. Den mentala shoppinglistan på klädfronten ströks motvilligt. Nåväl vad gör väl det, det kommer ju en vår nästa år igen och än så länge tänker inte den här räven gå i kloster. Men ni kan ju kolla igen efter lunch...