Jag kan knappt själv tro att vi redan står inför årets sista timme. För var tog det här året vägen? Precis som jag lite förvånat undrar var de senaste veckorna tog vägen. De fylldes med jobb, jul och gäster för att fatta det kort och jag hoppas att det inte blir en vana att bloggen inte hinns med så här. Som en kontrast till de senaste hektiska dagarna har denna årets sista varit hur lugn och skön som helst och började med en långpromenad på Öland och avslutades nyss med en himlarns god dessert. Gott slut på 2011 så ses vi nästa år!


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Med två veckor på resande fot precis innan jul har inte bidragit till känslan av att dopparedagens snart är här precis, särskilt inte med tanke på vädret och den totala snöbristen i Amsterdam och stora delar av Sverige. Däremot får jag verkligen den mysiga Dickens/Bullerby-juliga känslan av årets julkalender Tjuvarnas jul, fast jag befinner mig i ett hotellrum med en grön rymdfärja till toalett och guldiga lampor. Alla avsnitt finns på SVTplay.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Sista natten i Amsterdam för den här gången. Det blir aldrig så realuppdaterat här på bloggen som jag önskar under dessa utbildningsmoduler men med en lång hemresa imorgon hoppas jag kunna skramla ihop en överblick och dela med mig av de senaste veckornas farande. Jag kan inte med ord beskriva hur kul det har varit och är under dessa veckor. Vi deltagare nöter verkligen på varandra, umgås 24/7 på gott och ont. Där emellan hinner jag också träffa så många nya spännade människor, vissa gör djupa avtryck och kommer finnas med mig restan av livet, testa nya smaker, upptäcka nya livsval och få ovärderliga insikter i både yrkesroll och som människa. Sista natten för den här gången skrev jag, för jag kommer definitivt tillbaka. Amsterdam är så mycket storstad och småstad i ett, löjligt nära Sverige men med ett kontinentalt mind set. Så lika men ändå så olika.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Årets färg har en varm rödorange ton och visst blir man glad av färgklickar likt dessa?


Foto: Quarryhilldesign, Life is what happend, Ordning&Reda, modifierat färgprov från gallinghouse, essie, pantonlamps, le creuset, Mia Linnman/Solid Frog och the green gal.

Efter besöket på Macken åkte vi till restaurang Kult, som ligger vägg i vägg med Smålands museum, för en sen middag. Jag visste inte vad jag kunde förvänta mig men blev glatt överraskad av den mysiga stämningen. Man har förutom med jättevackra glaslampor och högljudd konst inrett med bord tillverkade av just Macken av gamla parkettgolv. Fantastiskt fina och unika! Maten var hur god som helst till ett överkomligt pris så det blir definitivt snart ett nytt besök.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

I onsdags åkte vi till Växjö och kollade in Macken - en skapande förening. Tyvärr missade vi verkstadstiderna men fick ett kort samtal med Fredrik som är ordförande. På Macken gör man nya saker som slängs på soptippen, bl. a producerar man Linn Bjelkne Design for lifes One bottle different light av gamla glasflaskor. Dessutom gör man skitsnygga bord av gamla golv men det får jag visa i nästa inlägg.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Det var inte meningen att bjuda på bloggtorka så här under utbildningsveckorna, men p g a några fullspäckade dagar i Amsterdam och ett allt annat än modernt hotell (ursäkta, dags för wi-fi kanske?) har uppdateringarna låtit vänta på sig. Jag har dessutom gått och blivit tokförkyld och med Kleenex som rumskompis och lite panodilhög är jag nu incheckad på Westcord Hotel i Delft, ett stenkast från IKEA Concept Center och varuhus. Hela hotellet är inrett med ikeamöbler och jag kan åtminstone namnge ett tiotal på rummet. Hej arbetsskada! Här i Delft väntar intressanta dagar på Inter IKEA Systems som äger ikeakonceptet och vi ska prata framtida bostadstrender, Systems i allmänhet och IKEA i synnerhet. Jag ser väldigt mycket fram emot denna vecka som avslutas med ytterligare ett par dagar i Amsterdam. I skrivandets stund förenar jag nytta med nöje genom att kurera mig med vila samtidigt som jag försöker göra de senaste dagarna bloggrättvisa, here go:


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Som jag skrev igår har det varit ett par intensiva dagar och idag lär det inte se annorlunda ut. Jag älskar't! En otroligt värdefull del i den här specialistutbildningen jag går är att tillbringa tid med två mentorer. Hur bra är inte det? Två personer inom min yrkesgrupp som har större erfarenhet både av jobb, människor och livet och dess fallgropar i allmänhet. Min giv går inte av för hackor eftersom mina mentorer båda jobbar som frilans och heter Kerstin & Nanna. Kerstin är något av en doldis, bara några år äldre än jag, som rest runt i världen och jobbat för bl. a IKEA lå-å-ångt innan jag ens började formulerar tankar om att arbeta med heminredning. Hon har ett engagemang utöver det vanliga och intressanta infallsvinklar. Nanna är välkänd i heminredningskretsar och har en synnerlig känsla för styling. Den här boken och den här plåtningen är bara två uttryck av hennes magics.


Foto: Nannas hem plåtat av Marcus Lawett

Om det finns något som heter inspirationsutbränd så tror jag att jag lider av det just nu. Jag är åtminstone lite svedd i kanten efter de senaste 24 timmarna intrycksöverskott. Det gångna dygnet har jag nämligen tillbringat tillsammans med mina två nya mentorer (mer om dem senare!) och fem kurskamrater i Home Furnishing Program och med fokus på medvetet leverne, återbruk och alternativa livsval har vi bl. a hunnit med återvinningsdesign i Växjö, en ekoby, två kloster på Österlen och en arkitektritad skokartong för att nu parkerat i Köpenhamn. Efter att ha suttit bakom ratten sedan klockan åtta i morse är det inte utan att hotellsängen på Vesterbrogade lockar väldigt mycket. Nåväl if you snooze you loose som Sofie Fahrman säger så det är väl bara att skölja John Blund ur ögonen och svida om för en afton i Meatpacking District...


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

På fredag flyger jag ner till Amsterdam och i nästa vecka kommer jag hälsa på hemma hos arkitekten och designern Stef Bakker. I can't wait som man säger på ren svenska... Fick ett mejl med hans portfolio eftersom hemsidan är lite eftersatt och här kommer lite tittgodis. Jag dööör. Ni vet väl hur mycket jag tycker om den där lite smutsiga holländska stilen vid det här laget. Kanske har ni redan sett några av hans alster hos Lotta, hon har nämligen varit inne och norpat dem från min kollega Marte, men här kommer några av mina favoriter:








Foto: bilder från Stef Bakkers portfolio

Här kommer resten av bilderna, från IKEAs nyhetslansering för webben i oktober, som jag inredde i somras. Gå gärna in och läs designernas tankar bakom produkterna, det ger alltid ett mervärde tycker jag. Någon som verkligen funderat och haft en anledning att dra ett streck just si eller så, någon som med sin kunskap vetat att just denna form känns precis rätt och materialvalet gör att prislappen blir den och den... Superintressant om ni frågar mig.

Textilserien BENZY är upptäcksfärderna och mönsterkorsningarnas bärare och jag ville att känslan skulle bli något av en blandning av Harry Potter och Pirates of the Carribbian, fast på ett fluffigt utställningssätt alltså...


STORSELE rottingfåtölj har de senaste månaderna blivit en it-möbel på var och varannan inredningsblogg, här är fokus den snygga ryggen som är väl utprovad på fabriksgolvet för att få den rätta komforten även utan en mjuk dyna.


Stolen SIGURD har en yta av tålig laminat, något som även står emot repor från den jeansbärare med flest myror i byxorna... Den här bilden var riktigt klurig att få till, grundidén var en helt annan (utan mänsklig bakdel) och vi testade alla möjliga mer eller mindre lyckade varianter och bestämde oss till slut för en. (Sista bilden kan vara som sista åket på skidor ni vet, man ska helst skippa den.) Någon vecka senare sa Art Directorn att de valt bilden nedan istället så nu får i alla fall min rumpa sina 15 min i rampljuset...

Foto: IKEA

Det roligaste projektet jag gjort på ICom hittills var nyhetslanseringen av fyra produkter för webben. Jag hade bara jobbat här i några veckor när min chef kom och frågade mig om jag kunde tänka mig att hoppa in i ett hastigt uppkommet projekt, men att jag fick säga ifrån om jag inte kände mig redo för den sortens utmaningar. Jag är inte typen som säger nej till utmaningar däremot gick jag hem lite lätt kissnödig den dagen och undrade hur det skulle gå egentligen... Uppdelningen gick till så att en kollega, rätt färsk hon med, gjorde grundlayouten och beställde bygget av snickarna och en vecka senare hade jag ett par dagar på mig att göra lösningarna och tillsammans med en fotograf ta bilderna. Åh så roligt det var! Det finns en anledning till att man säger ju fler kockar... Mitt i sommarsemestern var det bara jag, AD'n och frilansfotografen och förutom att personkemin oss emellan var toppen så var nog en anledning till att det flöt på så bra att beslutsvägarna var korta. Där satt den. Vi bara bestämde helt enkelt.

Tanken var fyra bilder, fyra produkter och fyra olika uttryck men med en gemansam röd tråd, eller ska jag säga blå eftersom det var väggfärgen. Nu var det ju väääldigt länge sedan lanseringen skedde, i månadsskiftet sept-okt, men så är det när man är bakom kulisserna, man blir hopplöst sist på bollen.

Först ut är denna arbetslampa. En stilren och högteknologisk LED-belysning med ett härligt formspråk. Strama linjer och diskret rekvisita för att inte ta blicken från huvudpersonen TISDAG, passande va?

En rolig anekdot är att jag lånade hörlurarna av en ung kille som jobbar på ett annat IKEA-bolag. Gen som planerade layouten såg honom på tåget från Malmö och frågade om vi kunde få låna dem. En inredare ser rekvisita överallt ha-ha...


Foto: IKEA

Oh my vad det strömmat in nya beökare de senaste dagarna, tack vare att mitt låspyssel hamnade under inredningsfliken på blogg.se. Kul! VÄLKOMNA säger jag bara, det var oväntat.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Gårdagen hamnar lätt på topp 3 av roligaste dagar på jobbet, lite nypa sig i armen-varning på den. Det var ju första dagen på modul 2 i Home Furnishing Development 3 och jag har befunnit mig i hjärtat av IKEA - designavdelningen IoS (IKEA of Sweden). Hur många kodak moments som helst, men absolut totalförbjudet att ta några egna bilder tyvärr. Först var det en tur på 3:e våningen där hela nästa års sortiment visas i en inspirerande och relevant utställning (visserligen min 4:e runda eftersom jag jobbar med katalogen 2013 men alltid kul att fokusera på nya saker). 20% är nyheter vilket betyder en hel del tittgodis. Eftermiddagen tillbringade jag med syskonparet och designerduon Knut & Marianne Hagberg. Oj, oj vad de har hunnit med att rita möbler under sina 33 år på IKEA, ungefär 1000 st! De berättade om designproccessen och visade oss sin kreativa arbetsplats. Kompetenta, erfarna, mysiga och roliga! (Knut kom tillbaka inspringande i rummet efter att ha mottagit ett mobilsamtal och skriker: BORN IN THE USA! Lillan (Marianne), nu ska du höra, Micke (Warnhammar, lmfi anm) har fixat fem biljetter till Brucan, fy fan vad roligt!!)
Vi avlade även ett besök i modellverkstan, där jobbar ett gäng hantverkare av toppklass som tillsammans med IKEAs designers gör ritningarna till verklighet för att testa funktion och utseende innan det skickas till produktion. Det var definitivt den renaste verkstad jag har varit i och allt som användes blev omsorgsfullt satt tillbaka på sin plats. Tiden flög iväg och ja, som sagt det var en dag av toppklass.

Nu ska jag ila iväg på ännu en sortimentsutställning och eftermiddagen kommer tillbringas i studion här på ICom. Ibland är det spännande att gå på studiebesök även på sitt eget jobb...






Foto: IKEA

Jag bara måste tipsa om något som är så galet, förbjudet gott - dulce de leche. Man sjuder en burk med kondenserad mjölk och vips, när man öppnar burken svämmar det över av krämig och seg kolasås. God till glass eller som nu framför söndagsfilmen direkt ur burken... Ja jag sa ju det, förbjudet gott.

Förresten, i alla recept står det att burken ska skjudas i 2-3 timmar men denna gång hade jag inte tid med det och upptäckte att den var precis lika krämig efter 1,5. Just saying.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

När vi flyttade in i lägenheten för drygt fyra år sedan var det ganska tydligt att det var ett nittiotalsbygge. Förutom den totala vävtapetsbonanzan så frodades även de guldfärgade inbyggda spotlightsen, dörrhandtagen var guldiga för att inte tala om de riktbara spotarna som var härligt mässingsfägade a la pizzeria. Lamporna tog vi hand om redan första helgen i lyan, Jesper spraymålade hej vilt, och vävtapeten börjar sakta men säkert bli ett minne blott (förutom i taket då men där går min gräns för hur mycket pengar och arbete ett "temporärt" hem får sluka). Däremot har de guldiga handtagen liksom smitit igenom det kräsna inredarfiskenätet gång på gång. Jag tror det stavas H E M M A B L I N D. Men så i somras sprang jag på ett svart handtag som var på rea och inte så pjåkigt. Hemmets alla dörrar fick nya kläder. Tyvärr fanns det inget svart låsvred, men eftersom många andra detaljer är i krom och borstad aluminium så blev badrummet en blandras. Däremot ersatte jag den skrikiga färgen som signalerar upptaget med  - ett matchande svart nagellack, man tager hvad man hafver! Skillnaden blev enorm och nog för att jag älskar kvarterspizza men jag uppskattar inte stilen i mitt hem.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Jag är inte vidare julpyntig av mig ska erkännas. Konstigt nog eftersom jag tycker det är väldigt mysigt att komma in i ett hem som andas jul. Jag minns att mamma bytte gardiner, till de gröna med lingon på, och storasyrran ja hon gick också all in med jultextilier och dekorationer. Det viktigaste för mitt eget julhem är det trivsamma ljuset som de räfflade små glödlamporna i adventsstaken ger så dem har vi i flera fönster. Undrar hur länge de kommer finnas kvar innan LED är det enda alternativet? Det övriga pyntet är lätt räknat men jag har återvunnit pappersstjärnorna som jag knåpade ihop till ett dukningsseminarium i fjol och efter att trätt dem på tråd pryder de nu hallens nyaste tillskott. Jag gör ofta så, fokuserar på nykomlingarna i hemmet, flyttar runt och piff-puffar deluxe. Funkar ni likadant? Nu är det i alla fall så mycket jul det kan bli så här andra advent.

Vill ni göra egna stjärnor så kan ni kolla in den här länken. Jag gjorde dock en modifierad variant eftersom jag ville ha dem platta, ni får testa er fram.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

För ett par veckor sedan hintade jag om att skoltavleväggen som jag planerat i hallen var under födelse och förra helgen blev även kontakt, lysknapp och krok färdigmålat och uppsatt. Kanske ett DIY någon annan drömmer om så tada!

Före: kontakt och lysknapp är på vägg bort och väggen är grundmålad i kulören Fjäder



Jag ville att det skulle vara en tydligt avsatt plats, som en skrivtavla och inte bara en målad vägg, varför jag tejpade en ram runt hela ytan, dessutom ville jag ha både lysknappen och kontakten på ytan inmålade och osynliga i tavlan.



För att få riktigt skarpa kanter måste man "låsa" tejpen med bakgrundsfärgen så att inte ytfärgen smiter under. Jag vet faktiskt inte om det var Äntligen hemmas Karin Mannerstål eller min svärfar Målaren som lärde mig tricket först. Men bra är det!



När grundfärgen torkat var det bara att gå igång med självaste chefen, skoltavlefärgen. Och här gott folk höjer jag ett varnande finger för lätt var det inte. På burken står det att man ska "måla med pensel till en slät yta. Måla i två skikt, den ena gången horisontellt och den andra vertikalt. Låt färgen torka 12 timmar mellan strykningarna." Easy peasy, eller inte. Färgen stretade och drog och liksom sögs upp av väggen. Rätt snabbt byttes pensel mot roller och då gick det något bättre. Dessutom skulle min lilla burk räcka till ungefär 4,5 m² men efter totalt knappa 3 m² är den så gott som tom.



Efter sista lagret färg är det viktigt att dra tejpen direkt innan färgen torkar för bäst resultat. Spänningen stiger, hade jag gjort min läxa? Jodå, knivskarpt så det förslår...



Efter: Lite blygsamt har väggen börjat bjuda in pennan till kom ihågs och vardagspoesi.



Appropå penna så införskaffades denna tuschvariant från Granit troligtvis innan planerna för hallen dokumenterades, och eftersom jag vill att väggen ska vara skarp och snygg och inte dimmig och grå när den suddas har jag färgat en disktrasa svart som både är funktionell och i gott sällskap. Ikeas ASKER porslinsburk hängdes på VIPPA krok som jag tillsammans med skruvarna spraymålade vit, och rymmer både trasa och kritor. Jag är mycket nöjd över det färdiga resultatet.

Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Jag tror att de flesta bloggare lite till mans förskönar verkligheten. Inte så att det ljugs tungor (eller ska jag skriva pekfingrar) svarta direkt men om det visas en dagens outfit så är det inte med sängrufsigt hår och pyjamas precis även om det kanske är just så dagen har tillbringats mest. Eller när det kommer till en interiörbild så väljer vi det hörn av hemmet som inte är belamrat av pappershögar som borde sorterats in i pärmar för flera veckor sen och inte heller klädhögarna efter veckans trötta och sena avklädning vid fotänden av sängen visas upp. Nej vi väljer ju vilka glimtar vi vill bjuda på. Såklart. Allt för att bygga vår image.

Eftersom jag själv ofta ser mitt hem genom en kameralins är jag högst medveten om fenomenet men ändå, trots detta, har jag också en naiv tro på att det jag ser är så det ser ut. I verkligheten. Därför satte jag nästan morgonteet i vrångstrupen när jag bläddrade genom dagens DN. Som en av många hemnetknarkare är det flertalet vackra vyer som klickas igenom varje vecka och det skulle inte förvåna mig om just detta objekt passerat och avundsjukt suckats åt. Döm om förvåningen när den "hänförande utsikten över takåsarna" i själva verket ser ut som rastgården till en centralt belägen institution för de med hästarna utanför stallet så att säga. DNs Viktor Barth-Kron utrycker det som att mäklarfirman Bjurfors slagit något slags rekord i missvisande mäklarbild och jag är beredd att hålla med. Hur sugen blir man att handla bostad av en sådan oseriös fastighetsbyrå? Not so much.


Foto: eget montage av bilder från hemnet.se (där den övre bilden nu ersatts av den undre)

Den senaste veckan har susat förbi likt X2000 i en landsort. Ska vi prata tåg så har nästan lika många timmar som det blivit övertid på jobbet också varit övertid på resor till och från detsamma i sviterna efter stormen Berit. Förutom en intensiv och kul period på jobbet så har jag tillfälligt knutit ihop säckar i projektet eftersom det är dags för nästa modul av Home Furnishing programme som rullar igång på måndag och två veckor framåt. Sällan har en helg kommit lägligare och den ska bl. a ägnas åt research inför hollandsresan nästa fredag, men först dessert i tv-soffan. Äntligen fredag!


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it