Hej hopp och äntligen fredag! Vi har bestämt oss för att trotsa bacillerna och är i full gång att packa ihop oss för en tur till torpet. Veckan har segsnoret till trots gått i rasande fart och jag har så smått börjat med nästa projekt här hemma. Nämligen barnrummet.

 

För ett år sedan kändes behovet av ett eget rum till Marsipanrosen väldigt avlägset (ja minst 1-2 år tänkte vi, oceaner av tid) men sedan hon föddes så har liksom tiden börjat ticka dubbelt så fort och plötsligt står vi här idag (längdmässigt max en tjärn, I tell you) med behov av ett barnrum där man kan låta ongen sova i fred och samla hennes saker som svämmar över i hela lägenheten. Men eftersom vår trerummare redan är den där inredda vinden som man annars läser inredningsreportage om att ägarna "öppnar upp till och på sätt dubblerade sin bostadsyta" så blir det liksom en trestegsraket och/eller rockad så fort vi vill göra om här hemma. Så nu åker kontorsdelen ut i vardagsrummet (till tredje burspråket av tre, eller ja vi har fem men två är mer eller mindre permanent upptagna av kök och soffa) och gästsängen vet vi ännu inte om den ska fortsätta vara en del av barnrummet eller om det ska bli en dagbädd i vardagsrummet eller helt enkelt åka ut med rumpan före (guuuu vad vi har använt den. Not.).

 

Att planera ett barnrum är ungefär som att äta sockervadd eller ligga i en hängmatta under svajjande söderhavspalmer - inte jobbigt alls. Snarare helt fantastiskt roligt faktiskt. Vill du ha lite tips i ämnet pratade jag passande nog om just att inreda barnkammaren i min senaste medverkan i Din förmiddag/P4 Kalmar. Du kan lyssna här och i vanlig ordning kommer jag in efter nyheterna i minut 27 eller så.

 

I inspirationsmappen ligger bland annat den här bilden från ljuvliga Littlephant. Älskar't.

 

Av de tjugofem vanligaste sökningarna som leder besökare till bloggen utgörs nästan hälften av olika varianter på namnet med allt ifrån sammansatta littlemissfixit till lilla miss fixit och little mix fix it. Jag är inte förvånad eftersom ungefär hälften av de jag pratar med om bloggen måste få namnet upprepat för sig och resten minns det direkt just för att det är lika tungvrickande som självklart tycker de. Däremot undrar jag lite över plats 23 på listan: kotte krok. ?? Har verkligen ingen aning vad som avses. Där emellan finns bra symaskin och tapeter som andra sökord. Intressant, och varendaste ett av alla sökord är rumsrena. Det är nästan så att jag funderar på om bloggen är lite för oskyldig.

 

Vad tänker du när du tänker på Little Miss Fix It?

 

Tyvärr kom jag över dessa böcker så sent, jag fick låna dem av en kompis bara några dagar innan festen, att allt redan var planerat men flera av dekorationerna av det jag valde att göra på namngivnings- och födelsedagskalaset förra helgen finns faktiskt med. Och visst, hade det inte varit en kamp om tiden så hade jag ju gärna utvecklat både en och två ideér från dessa härliga böcker (jag menar popcorn-kartonger till gästerna, det är väl cirkus så säg), tur att det finns fler fester att planera.

 

Jag har bara sovit tre timmar inatt. Tre(!). Det kommer onekligen att bli en lång dag. Marsipanrosen sover oroligt, förmodligen på grund av både förkylning och att mycket händer i hennes utveckling nu. Det märks. Och jag sover oroligt för att huvudet och bihålorna spränger och Rosen stökar runt i sin säng och behöver en hand på ryggen emellanåt för att somna om, och som sagt just somna om är inte min bästa gren.

 

I brist på sömn har jag ägnat småtimmarna åt bloggläsning på mobilen och känner, efter att ha läst House of Philias förklaringsinlägg, att jag vill skriva något i ämnet. Tydligen blev flera barnlösa läsare kränkta av att Petra uppmärksammade Mors dag!? Detta fick mig att hajja till för det var ju inte allt för länge sedan jag själv tillhörde den ofrivilligt barnlösa skaran. Men skulle firandet av Mors dag då kränkt mig? Nej. Hur jävliga de tre åren av månatlig besvikelse varje gång mensen kom, varje IVF som misslyckades (tre) och varje gång en vän berättade att hon var gravid så missunnar jag ingen att fira storheten i att vara mamma. Vare sig man fått biologiska, IVF, adopterade eller fosterbarn. Och visst, det är lätt för mig att säga nu när jag själv har firat (firat och firat, vi var tre apförkylda tröttmössor) min första Mors dag efter att vårt lilla mirakel den Vilda bebin valde att flytta in i min livmoder och sedan komma ut och berika livet som den maripanros hon är, men jag har ju själv varit på andra sidan och så himla lättstött tycker jag inte att man kan vara. Livet är inte rättvist, det är det enda som är säkert. Varför skulle annars barn drabbas av cancer, den mest omtänksamma personen dö i en bilolycka eller en redan snorrik person vinna på lotto? Själv har jag inte den oproblematiska relationen till min egen mamma som jag önskar men vi jobbar på det. Visst hade jag kunnat fokusera på dem som jag vet har det och känna mig både missunnsam och besviken på livet som serverar lite citroner emellanåt, men hade det verkligen varit rätt fokus? Nej, då är det bättre att göra lemonad av de sura tankarna och lägga sig i hängmattan och njuta av att solen skiner, för det gör den garanterat även bakom molnen. Glöm inte det.

 

Namngivningsfesten blev precis det lättsamma kalas och umgänge med familj och vänner som vi hade önskat oss och hoppades på! Det känns verkligen som en tillställning att bära med sig i hjärtat och tänka tillbaka på med ett leende under lång tid framöver. Vilken underbar solskensdag helt enkelt! Något jag inte nämnt är ju prensenterna, för naturligtvis var det ett kalas fulllt med paket. På begäran hade vi en önskelista men uppmuntrade samtidigt gästerna att ge det dom själva ville och det var kul för Marsipanrosen fick allt annat än gammalmodiga sparbössor i tenn. Vinbärsbuskar och en gotländsk ros, signerat matchställ från pappans favoritfotbollslag, fantastiska träleksaker att slita på länge länge och praktiska möbler att växa med för att nämna några. Själv önskade jag mig en cykel och har just nu det angenäma problemet att välja vilken jag vill ha.

 

Den lilla huvudpersonen däckade efter all uppståndelse och mustacherna slokade framåt kvällen när bålen för länge sedan var urdrucken. Oj vilket party. Några har kommenterat och velat ha mer specifika redogörelser av dekorationer(?). Vad är det ni vill veta, något särskilt ni tänker på? Mejla på littlemissfixits(a)gmail.com eller lämna en kommentar så ska jag ordna steg-för-steg-inlägg i sann Little Miss Fix It-anda.  Nu tackar clownen för sig, för den här gången.

 

Med tanke på den povra standarden i torpet så gjorde vi det enkelt för oss, skippade middagsmat och snittar och bjöd istället lite temaenligt på fika och varmkorv. Ett tips är att outsourca det man kan, en kompis erbjöd hjälp och hon fick gladeligen baka ett lass bullar. Min storasyrra är dessutom riktigt grym på att baka och hade gjort tårtor som matchade inbjudan och cupcakes att dö lite för. Varmkorven kokades direkt i burken som sattes i vattenbad och det gick alldeles utmärkt.

 

Tanken var att de sista inläggen från förra helgens kalas skulle publicerats medan jag var bortrest lördag-söndag, ja för helgens äventyr var nämligen att hålla möhippa för min kusin som gifter sig snart, men det gick i tekniskt baklås så nu spottar jag istället ut dem i rask takt efter varann från sjuksängen, för här hemma dansas det snorpolka i tretakt tyvärr.

 

En rolig grej som jag snodde rakt av från ett bröllop jag var på för ett par år sedan var en s k photo booth. Jag hängde upp en pimpad ram i vårat körsbärsträd och riggade kameran på ett stativ. Rekvisita som mustacher, glasögon, plutmunnar, näsor och annat urklippt i kartong och fastsatta på en grillpinne stod i en vas på marken (man kan ju tänka sig att utveckla detta ännu mer lite mer 3D och ha hattar, fjäderboa, paraplyer, intstrument eller vad man nu kommer på som gästerna kan leka loss med). Ett garanterat roligt minne från kalaset! En variant är ju också att innan gästerna går hem så tar man en bild på var och en att skicka med tack-kortet. Fast det hanns inte riktigt med på den här cirkusen.

Amen dra mig baklänges och ge mig syrgas som en god vän till mig brukar säga! Och tur att man har vänner i branschen annars skulle detta gått mig helt förbi. Tidningen Sköna Hem har utsett Little Miss Fix It till veckans inredningsblogg. Wawawiiwa! Det var ju lite nypa-sig-i-armen-varning på den fredagsbomben, jag menar Sköna Hem är den inredningstidning som jag drömde mig bort i när mitt inredarjag ovetandes befann sig i puppstadiet för sisådär sjuttioelva år sen.

 

Just nu håller jag på att packa ihop mig för att åka på äventyr, e n s a m för första gången på nästan tio månader så jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Men med de här raderna ringande i ögonen(?) så blir det nog skratt ändå. Happy Friday!

 

 

Eftersom både cirkus och torparliv är lite old-school så körde vi en hederlig 5-kamp som mellanakt på helgens namn- och födelsedagskalas. Här kom de olikfärgade mustascherna på sugrören in i bilden, de bildade lagen. Supersmidigt och ingen behövde fundera på vilken siffra han eller hon blev egentligen.

 

 

Gå en snitslad bana på styltor, hoppa säck, stövelkastning, luftgevärskytte och kasta ner burkar var grenarna. Själv såg jag inte skymten av den där femkampen för då skulle fikabordet fixas för närmare fyrtio gäster men det lät som om de hade kul, och bilderna säger sitt.

 

Sorry att det är så glest mellan inläggen, vi är lite gnälliga här i kulisserna. Marsipanrosen kan skylla på tandsprickning och jag skyller på... Marsipanrosen. Men just nu sover hon. Flera har frågat om vår namngivningsceremoni. Vad gör man? Vad säger man etc? Eftersom varken jag eller Jesper är religiösa så kändes det inte rätt med ett kyrkligt dop för oss, även om jag älskar vackra och högtidliga byggnader som just kyrkor. Vi valde att bjuda in familj och vänner till en fest som vi höll i gröngräset vid vårt torp.

 

Först hälsade vi alla välkomna och skålade i rabarberlemonad.

 

Sen inleddes ceremonin av att Janne, en borgerlig förättare och vän till oss som även vigde Jesper och mig -08, läste en dikt för Marsipanrosen och som alltid en och annan anekdot om föräldrarna (mig & Jesper) med glimten i ögat.

 

Efter det berättade vi varför vi valt de namn hon fått och bjöd upp faddrarna. Rosens gudmor läste början av Ronja Rövardotter, om natten när hon föds, och bytte ut alla namn mot våra - det blev väldigt roligt och fint på samma gång. Rosens farfar och morfar satt på första parkett.

Janne pratade om vikten av att finnas där när Rosen behöver någon annan än oss att ringa när hon måste komma hem från en fest eller när kärlek är svårt, och att det viktigaste är att släkten och vi föräldrar fyller på insidan och gör henne till en trygg och stark individ. Sånt känns så mycket mer relevant än det som sägs i kyrkan tycker jag och blev än en gång påminnd om varför vi tycker så mycket om Janne. Sen gick Jesper runt och alla önskade vår lilla huvudperson lycka till i livet.

 

 

Avslutningsvis spelade vi Stiftelsens - Vart jag än går, en sång som jag och Jesper för alltid kommer förknippa med Marsipanrosens födelse, högt som tusan och alla blåste såpbubblor i solskenet. Superfint och alldeles lagom högtidligt (och inte ett öga var torrt)!

 

Jag tror vi fick helium-punka hela familjen efter kalaset, Marispanrosen vaknade febrig, mannen gick och lade sig innan solen gått ner och själv fastnade jag i dilemmat att välja bilder men här kommer första inlägget från lördagens kalas. Trots att jag har svårt att välja saknar jag en hel del bilder. Jag hann helt enkelt inte med att ta kort på alla detaljer fast tur var kanske det för då hade det nog svämmat över totalt här på bloggen.

 

Cirkus - det kan ju liksom inte bli annat än glatt och minnesvärt med ett sånt tema tänker jag. Dessutom älskar jag harlequinrutan, prickar och ränder och då är ju på cirkus the place to be så det fick genomsyra hela kalaset - från inbjudan till dukning och dekorationer.

 

Och sist men inte minst möttes gästerna av Starke man, den lilla ballerinan och clownen. (Mannen odlade skägget i flera veckor, skulpterade fram en mustach och blev min våta dröm dagen till ära!) Klädmässigt tog både jag och Jesper det vi hade hemma och förutom att sy en krage av lite tyllstuvar så köpte jag också en rosett som kunde spruta vatten och satte i håret. En clowngrej liksom.

Hipp hipp hurra på min födelsedag! Tänkte bara ge ifrån mig ett livstecken så här dagen efter det stora kalajset. Det var tjo, det var tjim, det var tårar, det var rim. Det var kort och gott en magisk dag igår och de främsta faktorerna var 1) alltså jag brukar stoltsera med att jag bara haft dåligt väder på min födelsedag en gång på 34 år, men idag vaknade vi till åska och spöregn så nu är det faktiskt två gånger på 35 år.. Som tur var hade vi ju kalaset igår och då sken solen som om det inte fanns någon morgondag. H E L T fantastiskt, sagolikt, vackert och varmt! 2) Jesper & jag är ett så jäkla bra team när det gäller. Visst låter diskussionerna lite, euhrrm passionerade, ibland men när det väl gäller så teamar vi upp till tusen. Han är min klippa - min Starke man! 3) Familj och vänner som hjälpte till högt och lågt med inköp, bakning, bära, blåsa ballonger, faddra, duka fram, duka av ja att få hela maskineriet att rulla. Det var länge sedan så stor del av våra familjer fanns på plats och det var obetalbart och mysfaktor deluxe! 4) Våra vänner som applåderar och skrattar, leker, bjuder på sig själva och säger Guu vad gott! på rätt ställe, ni är bäst!

 

Det var en trött liten ballerina och en ännu tröttare mammaclown som gick till sängs igår men jag har precis tittat igenom bilderna i kameran och flera av dem kommer hamna på väggarna här hemma, så fantastiskt var det. Ni ska få se mera, fast med ålderns rätt måste jag faktiskt gå och lägga mig nu, till mullret av åskan...

 

Idag var det första morgonen som det var min tur att ge välling vid femrycket, medan jag ammade och även nu senare under mattanternas avpolletering så har Jesper skött den biten för att undvika konflikt i Rosens matleverantörsval. Det gick sådär. Jesper sover, Rosen sover men jag, nejnej. Stört omöjligt att somna om, för så funkar jag lite - en gång vaken då är det bara upp och köra. Måste nog förhandla om den här dealen, eller så får jag vänja mig att helgmornarna kommer starta vid fem (J är ledig idag, så det räknas som helg).

 

Tur att det finns så mycket att roa sig med så här dagen innan kalaset - som att tejpa mustascher på sugrör, klippa vindsnurror och kolla instagramflödet. Det sista hinns med alldeles för sällan så idag var jag noga att gilla allt fint som florerar på IG. Bl. a fick jag se att Äntligen Hemma-Björn, eller Björn Christiernsson som han faktiskt heter har ett arbetsklädmärke för barn. BCWW. Och eftersom jag fått en onge som, precis som sin mor i den åldern, är mer vild än tam och fullkomligt Ä L S K A R att vara med och fixa, pilla och leka när vi bygger och pysslar (ongen har somnat fullkomligt ovaggad oräkneliga gånger under de senaste veckornas utomhusrace på torpet) kände jag att detta måste hon ekiperas med. Deras affärsidé gick gick rakt in i hjärtat och det hade kunnat vara mina egna ord:

 

Marsipanrosen kryper, klättrar, pillar och smakar och praktiskt taget inget är ajaj, vi tänker att hon får lära sig vad som går att göra och inte helt enkelt. På så sätt utvecklas motoriken väldigt bra, i takt med blåmärkena tyvärr (japp, det är nackdelen - ont i mammahjärtat, blåsa kramas och så på't igen). Som att meka lite med gräsklipparen (iklädd glesbygdskavaj), det går alldeles utmärkt. Älskade barn! Och vet ni, jag dog lite när jag fick syn på snickisarna. Strl. 86 är minsta, och de är lite stora i storleken verkar det som, visserligen hinns det inte med innan namngivningskalaset men till 1-årsdagen är de minsann ett måste. Och trots att jag är en motståndare till genusuppdelningen på barnkläder (klargröna, eller gula hade varit fint!) så föll jag direkt för de rosa. Som sagt, i augusti får vi se till att bana väg för mera barnarbete.

 

 

 

Hade någon bestämt att jag skulle sluta amma för sisådär ett halvår sedan och några månader framåt hade jag troligtvis jublat. Jag kände mig som fånge i min egen kropp och Rosen höll på att snutta mig till vansinne. Sen introducerades smakportioner och så småningom riktig mat och jag ammade bara nattetid. Fast det var liksom drive in tyckte Marsipanrosen, men utan att åka vidare och istället parkera vid lucka tre och håva in beställning efter beställning (mest cheeseburgare och andra minimål) he-ela nätterna igenom. Sen kom den där tjänsteresan som maken åkte iväg på och lämnade mig som mamma på täppan. Tillsammans med  magsjukan. Plötsligt sov ongen hela natten och jag flyttade in i gästrummet eftersom tricket verkade vara att separera kök från matsal så att säga. Dessutom dopade vi Rosen med välling och plötsligt började mattanterna bara servera frukost.

 

Åh så mysiga de där frukostbufféerna var! Jag och Rosen - ögonkontakt och hålla handen. Romance. Sen hände nåt, från en dag till en annan så sades mattanterna upp, med omedelbar verkan. Vet inte om det kan varit något hårstrå i maten eller så?! Fluga i soppan? Jag har försökt luskat och medlat men inte heller hjälpte det att jag grät en skvätt och åberopade LAS. De är och förblir uppsagda p g a arbetsbrist de arma stackarna och jag fick inte ens ta adjö. Och Marsipanrosen då? Ja hela historien verkar inte bekomma henne det minsta, hon är som en sån där iskall magnat som köper upp små bolag blott för att likvidera dem. Och den enskilda firman Amning är numer ett minne blott, trots att jag förstått att mattanterna envist demonstrerar sin kunskap och bröstar upp sig och gråter PR-tårar så det gör ont i mig... Fast Mamning AB har just blivit börsnoterat vad jag förstod vid senaste niomånadersrapporten.

 

Känslan av att sitta i ett upplyst rum medan mörkret har lagt sig utanför. Att jobba med händerna, tillsammans med hjärnan, att forma ett sammanhang och något som ska bli fint och svajigt i vinden, bjuda till något extra. Sockersött och lite kul... Sånt gör hela vardagsrummet upp och ner, får mig att glömma tid och rum och att jag har en liten Marsipanros som går och lägger sig vid sjurycket och är rätt nöjd med sisådär elva timmers sömn... * gäsp *

 

På lördag är det som sagt dags för fest. Nämligen Marsipanrosens namnfest och min 35-årsfest. Vi slog ihop det, det passade både förättaren och oss, eftersom vi redan i augusti bestämde att namnfesten skulle äga rum på våren. Nu är dagarna bråda för även om datumet varit satt i flera månader så är det ju först nu sista veckan som säcken ska knytas ihop på riktigt. Temat genom hela spektaklet från inbjudan till dukning är cirkus, med smutsiga pasteller, mustacher, tyll, rena pasteller och ränder en masse. Jag älskar't. S O M jag gör, men good enough har liksom aldrig riktigt varit min grej för ska det va så ska det va och har du väntat på blogguppdatering, mejlat eller kommenterat eller på något annat vis känner att jag är en dålig tvåvägskommunikatör så har det sina randiga såattsäga. Här är det fullt upp med att fundera på dekorationer, trädgårdsfix (ja vi tänkte slå upp cirkustältet vid torpet och där har det varit lite efterrsatt de senaste åren), välkomstdrinkar, snacksfunderingar, var vi rymmer 40 pers vid åska och drivis samt sistaminutenbradiga idéer. Som att hitta en gammal vaxduksstuv och göra en megalång vimpelgirland t ex. Fin som snus och lagom förpackad tills den ska på plats på lördag förmiddag. Vi ses på andra sidan, när jag är ett kalas och år klokare!

 

Idag är det en sån där härlig dag för de flesta som inte är föräldralediga (för oss ser ju dagarna lite same same ut), halvdag, dag innan helgdag och kanske har man tagit en klämdag också så att ledigheten riktigt sträcker ut sig. Så funkar det här hemma och jag och Rosen väntar hem mannen/pappan efter lunch till drygt dubbelt så lång helg alltså. En helg som vi ska tillbringa i torpet, precis som den förra. Det är mycket röja, rensa, torka, sopa och sånt för snart vankas det kalas och det känns ju liksom härligare att bjuda in till ett friserat torp om än att det inte ens egentligen påbörjats någon riktig littlemissfixiering. Men först ska vi sätta på Spotify och skaka rumpa till den här som Marsipanrosen tycker är fasligt svängig. Thrift shop ja, det ska böjas i tid det som krokigt ska bli! Så nu tar jag min lilla nakenbris-ballerina (som i skrivandets stund står och tuggar lite på min, ehrmm Jespers, t-shirt) och dansar in denna fuskfredag. Happy weekend!

 

 

Idag har hon hypotetiskt sett funnits lika länge utanför som i min mage (teoretiskt så skiljer det säkert några dagar). Ljuva lilla Marsipanrosen som tar sån plats att jag blir stolt och hoppas att det håller i sig. Hon tycker om att pussas och kramas, och att sitta i knät. Det var jag lite orolig över, att hon inte skulle vara gosig, men hon är en gosprick av stora mått. Ömsom sitter hon själv och leker utan att bry sig det minsta om vad vi gör, ömsom vill hon vara jättejättemeganära när vi sätter oss på golvet och kan tänka sig att spendera hela dagen hud mot hud med mammuten elller papputen (helst båda) och i ögonhöjd. Hon kryper, klättrar och går på alla fyra. Hon reser sig mot soffbordet, badkaret, sängen eller ett par människoben som passerar och varje dag är en ny dag för bulor och blåmärken som ett kvitto på att självförtroendet är större än motoriken. Och jag tänker stilla -Tur att vi inte ska till BVC på kontroll just idag, de kommer tro att vi misshandlar henne. Förhoppningsvis har de värsta blessyrerna bleknat om en månad när det är dags för nästa besiktning. Hon äter det mesta men hemlagat är godast och man har inget för att truga, vill hon inte ha något så kniper hon bestämt ihop munnen tills man bytt det läbbiga till något bättre (men det händer väldigt sällan som sagt). Just ja, snart göra sig mattanterna icke längre besvär, och melonerna börjar efter en-snutt-om-dan-principen så sakteliga förvandlas till bättre begagnade tepåsar. Lipton, den platta varianten och inte den justare pyramiden alltså. Fortfarande, precis som vid åttamåndersgarvet så visar hon upp ett tandlöst leende som får mammahjärtat att smälla av och impulsivt frammana så många skratt som det bara är möjligt (fuldans var egentligen snyggdans förut. Nu fuldansas det på riktigt). Och om något är -Nej! eller -Aj-aj! så bemöts förbudet med en än större iver att överträdas. While smiling. och just den biten hoppas jag faktiskt inte håller i sig för då kommer BVC-tanten och Prussiluskan komma tågandes i armkrok är jag rädd. Med Kling & Klang.

 

Tänk att hon, lilla BettySpaghetti, är nio månder redan. Otroligt. Fast tittar man runt i vardagsrummet vid 19.30-tiden så fattar man ju att det inte är någon tremånadersbris som svept in. Nä, nu är det lätt klass 3-varning på orkanen Boo. Men håll i hatten för vad vore livet utan vår älskade Booster!?

 

Kommer ni ihåg för ungefär tusen år sedan att jag gjorde ett moodboard inför renoveringen av sovrummet? Hursomhelst var där en himmelsäng och fortfarande måste jag hålla till godo med den gamla blå utanför fönstret för här hemma blev det ingen. Ni som följer mig på Instagram (littlemissfixit) vet att jag blev tokinspirerad på IKEA häromsistens där de enkelt byggt en av 2"x2"-reglar (eller 45x45mm som de heter nu för tiden) och vinkeljärn. Så dagens tips till dig med huvudet i det blå. 12 reglar, 16 vinkeljärn, en himla (vitsigt) massa skruv och valfri färg på det kommer förvandla vilken resårbotten som helst till himmelriket. I runda slängar kommar man under femhundralappen i material, åsså lite färg på det. Personligen hade jag ju byggt så att stolparna hamnat precis i sängens fyra hörn, men det är jag det.

 

Hej här är vi! Nyvakna (kind of) och med solsken i blick. Jag fick en timmes slösurfande på paddan (bloggar, pinterest och allsköns fint) innan Marsipanrosen vaknade, så nu är jag sådär fylld till bredden med inspiration och finspiration. Bröstet är liksom inlindat i mjuka pasteller och fjäderlätta molntussar och jag känner på mig att det blir en riktigt bra helg. Trots att fina vänner fick ställa in besöket p g a magsjuka. Happy Friday! Nu och för alltid...

 

Det blev ingen demonstration igår, det blev istället en dust med det dära köket som tydligen bestämt sig för att aldrig bli färdigt. Innan vi började läste jag upp en mental lista för Jesper och för att inte känna att det här projektet står helt stilla skriver jag ner den nu och stryker det som hanns med. Så det så.

 

• olja skivan till ön (först så den hinner torka under dagen)
• köpa fina skruvar till handtagen, vit silicon och en borrmall
• montera dörrar på kyl/frys (tömma och lyfta ur fanskapet först)
• montera handtag på kyl/frys
• beställa spisskydd från IKEA (finns ej längre i sortimentet)
• skruva fast handtag och montera diskmaskinsfronten
• måla passbiten en sista gång
• förborra/skruva fast bänkskivan på ön inkl. konsoler vid överhäng
• vaxa ovan nämnda mastodontarbetade bänskiva
• vaxa knivstället
• måla kapningssnittet på lådan vid micron
• byta den repade luckan vid diskbänken
• montera handtag på 4/6 lådor på köksön alltså jag ÄLSKAR dessa handtag
  
• montera handtag på lådan vid micron ja, sa jag att jag ♥ handtagen!?
  
• förlänga benen på barnstolen
• montera passbiten vid micron
• foga skarvar