Jag vill bara påminna om att alla ni som suktar efter en liten ek att vårda i er ekollonvas a la Estrid: Ut i skogen med er, det är skördetid! Här i sydöstra Sverige ligger alla ekollon nedanför ekarna och bara väntar på att bli plockade och lagda i en skål med vatten för att gro. Tålamod är en dygd, bara att få en grodd tar 3-6 veckor nämligen, och räkna sedan med minst lika mycket till i vasen med dagligt vattnande för att det ska spira. Lycka till!

 

Soffan är såld! Med lätt matematik kan man ju då räkna ut att jag rimligtvis får beställa dagbädden nu. Eller typ.. som igår. Jo, för hon som ringde och ville komma och kolla på den lät faktiskt jättesäker på att hon visst ville ha den... så jag kanske eventuellet gick händelserna lite i förväg... Men så här efteråt med affären i hamn så tycker jag inte att vi behöver orda om det hela med mannen. För allt gick ju bra och framöver så kommer han inte kunna bre ut sig i den här kuddstinna skapelsen utan istället gosa ner sig på... båren. Ja för det var så han sa när jag visade honom bilderna: "-Så... vi ska istället för soffan ha.. en bår för treåtthalvt?!? Är du säker på att inte Ö&B har någon gammal från militären för en hundring... ". Sa jag att han är inköpare, inte inredare?

 

Igår var det tyst här på bloggen för jag flyttade så smått in i mitt hemmakontor. Ni som följer mig på Instagram (@littlemissfixit) har ju även sett min promenad längs randen av bli komplett från vettet med en tapet som verkade vara stört omöjligt övermålningsbar. Men nu, acceptans och ljuv musik. Och rimligt vita väggar. Mamma, ja Marsipanrosens mormor (snacka om att man blir satt på bänken och ur fokus så fort man klämmer ut en liten onge), kom igår och stannar några dagar. Nu är de ute på promenad och ikväll ska Jesper & jag hålla gemensam middag hos ett par kompisar, vi blir ett stort gäng för att fira ett födelsedagsbarn trettioplus, utan att bekymra oss om vem som kör egentligen och att vi måste jonglera ett sovande barn mellan förrätt och huvudrätt. Är det detta som folk med släkten inom armlängs avstånd pratar om som avlastning? Inte för att det är så himla jobbigt att få hjälp med disken eller att sitta och läsa en saga (Knacka på!, tips tips!) men ibland är det skönt att bara få fixa en dessert alldeles själv, i lugn och ro. Trevlig helg!

 

 

 

Jag behöver en paus. Nu. Tapeten skämtar mig aprillo. Färgen täcker inte. Nåväl, då kan jag ägna mig åt viktigare saker. Som att uppdatera min önskelista. Jag har länge velat ha en dagbädd, för finns det något snyggare än en inbjudande sak full med kuddar, plädar och lammskinn. Först grämde jag mig när IKEA PS AUGUST utgick innan jag hann reagera. Fast ärligt talat har vi verkligen ingen plats. Men när jag läste att Mokkasin säljer Ole Gjerløv-Knudsens SAFARI DAYBED så såg jag plötsligt allt så tydligt. Säkert hjälpte indoktrineringen från Artilleriet, Lotta Agaton och Frida också till.

 

Eftersom gästrummet numera huserar en enda gäst som är tre äpplen hög och av en mer permanent karaktär, saknar vi en extra säng. Eftersom jag bygger hemmakontor i den enda fönsternichen som hade fri lejd till nästryckning mot ruta, saknar snart mannen att "kunna gå fram till fönstret" (don't ask). Eftersom familjens lilla regering har fått kritor i present, saknar vi snart vita soffor. Allt föll på plats i och med morgonens bloglovin'-scanning där Sofia pratade sig varm (dålig källa på just det svettiga uttalandet) om dagbädden i fråga. Den är liksom svaret på alla våra böner! (eeehhh?) Sagt och gjort. Jag sålde in idén hos Jesper, hela vägen från behov till lösning (hey vad troddde ni jag ägnat de första veckorna i mitt nya småföretagarliv till va?) och då jag planerar att vara gift med den mannen i ungefär minst 65 år till så jobbar jag lite efter hans önskemål i den här frågan. Den gamla prylen ut innan den nya kommer in. Okej'rå. Det var inte helt utan övertydligt insmickrande röst (fast samtidigt lite nonchig, viktigt!) jag deklamerade när han ringde förut, och frågade vad jag gjorde: -Äsch, lägger bara ut soffan på Blocket...

Jag har en förkärlek för avdelningen för sällskapsspel på loppisar och second hand. Pussel som läggs under tysta kvällar i torpet. 1000 bitar, varav hälften är blå himmel, är perfekt hjärnjumpa och nedvarvning på en och samma gång. Lägg på en stor träskiva som du skjuter under soffan/sängen när du pausar. Många DIY-idéer kommer av gamla uttjänta spel, fina gamla slitna träaskar med dominobrickor eller plåtaskar med ett spel vars regler gick i graven med den förra ägaren blir vackra små stilleben eller bildar kanske en tavla. Nu senast på Gotland hittade jag detta bokstavsspel för en guldpeng. Så fint i sin enkelhet, utan att ens behöva spelas.

 

Här hemma målar jag fortfarande, inte nog med att jag inte faller för tapetens estetik, det är en envis jäkla bit papper också som bestämt vägrar låta sig täckas... Men jag ger inte upp i första taget.

 

Vissa saker görs inte av sig själva och andra tar en himmelens lång tid. Tur att jag har tålamod som en hjulspindel. Sedan hemmakontoret demonterades till favör för Marispanrosens casa så har vardagsrummet varit allt annat än en våt inredningsdröm. Det har det förvisso aldrig varit eftersom detta stora och ljusa rum har missprytts av en tapet som ända sedan inflytt 2007 varit en nagel i ögat på inredaren. De som lämnade över nycklarna deklarerade stolt att den var alldeles nytapetserad. Nyvald, med omsorg. Det enda man kan vara säker på är att smaken är lika delad som själva ändalykten. Varför har jag inte gjort något åt det tidigare undrar kanske ni? Ja-a, dels är rummet byggt i trettioelva vinklar, dessutom stort som en kyrkosal och bara tanken på att papptäcka och målarsäkra det har fått mig intresserad av amorteringsplaner och avloppsrensning. För övrigt har andra defekter och missanpassningar fått stå före - funktion före form och i vissa fall än sämre form. Eller vad sägs om hudfärgad 90-talsväv ihop med solgul furutrapp? Då står sig en daterad tvåtusentalare till tapet kort i renoveringsracet. Men igår var enough enough. Jag måste ha ett fungerande hemmakontor och familjen måste kunna bjuda folk på middagar igen (ja stora middagsbordet har varit ställföreträdande kontor aka kaosområde hela sommaren) så nu målas det för fullt. Och så är ju jag som jag är och kan inte göra något halvdant så först målas tak och sen en gång till och sen målas tapeten dubbelt, minst. Solen håller mig sällskap tillsammans med musik och det kommer bli fint. Rutfritt och fint, och det behövs sannerligen i dagar när så vackra människor som Kristian Gidlund blir änglar och slutar försköna jordelivet.

 

Überfina Mini Rodini som gör de coolaste kläderna till kidsen kom med en glädjande nyhet i förra veckan, de släpper en hemkollektion i höst! Påslakan och sånt, i samma lite galna stil. Jag älskar't. Mer papegojfåglar till Marsipanrosen helt enkelt. Tänk, de kanske blir ett sånt där barndomsminne förevigt. Förnimmelse deluxe, som jag har från mina sjuttiotalsgröna lakan med Gunila Axén-moln...

Pressbilder från Mini Rodini

Åh vad jag märker att ämnet miljö och ekotänk är hett, och en fråga som engagerar. Bra! Tack för era kommentarer! En reflektion jag förstod skulle dyka upp är hur jag själv resonerar när jag handlar av och länge varit anställd av IKEA, som många förknippar med just slit och släng och om jag inte svor i kyrkan så att säga. Ja, vad svarar jag på det? IKEA är en möbelgigant och visst, man kan ju resonera sig tokig i frågan om vad som är en eventuell bov i behov-efterfrågan-modellen, IKEA är för de många människorna och har sina priser där efter. Samtidigt vet jag inget annat privat bolag som gör så mycket för att betala tillbaka till människor och miljö och har en väldigt hård uppförandekod för leverantörer, och nu även leverantörers leverantörer efter dunskandalen 2009.

De förbjuder barnarbete, diskriminering, tvångsarbete och kräver organistationsfrihet, minimilöner och övertidsersätting. Det är ca 600 000 människor över hela världen som jobbar med leverantörer till IKEA, när man producerar i så stora volymer så har man ju ett stort inflytande över produktionen. Och tillika ansvar. Det tycker jag möbeljätten tar; delar av vinsten går till globala välgörenhetsprojekt, man samarbetar exempelvis både med FN och WWF, det bedrivs flera kvinnliga företagarprojekt i utvecklingsländer vilket är livsavgörande för många familjer och för kvinnors kamp mot ett mer jämställt liv, sortimentet utvecklas ständigt mot ett resurssnålare alternativ som LED-lampor och vattensparsamma produkter. Varuhusen drivs delvis som ett kretslopp på egen biogas och man har egna energiparker med bl. a vindkraft för att försörja delar av sina anläggningar.

Slit - och slängkulturen som följer i IKEAs farvatten är väl skuggsidan av att producera i så stora volymer att priserna blir så låga att de människor som har råd för ett resonemang att omsättningen av prylar är okej eftersom det handlar om så små investeringar. Men för sämre beställda människor kan dessa lågpriser vara avgörande för att ha ett drägligt fungerande liv i hemmet. Hur man än vänder och vrider på det ligger ansvarsfrågan i mångt och mycket på individnivå.

Jag fick frågan vad jag grundar mina personliga urval på angående mitt tidigare inlägg. Kan knappast kalla mig för renlärig eller rättrådig, eller ens konsekvent, men jag hoppades med min bloggpost att kunna väcka någon till eftertanke. Är man medveten om sina val är det ju enklare att leva efter sina principer eller att gå emot dem snarare än att inte fundera på produktionskedjan över huvudtaget. Det är som att ha en liten eko-rekoängel på ena axeln och en ytlig kapitalistdjävul på den andra. Och för att svara på frågan så har jag inga konkreta belägg mer än det som jag snappar upp från nyheter, debatter och vid grundligare insikt (som efter flera års anställning) och den tydliga men ack så vanskliga magkänslan.

Att handla ekologiskt och att inte slänga duglig mat har de flesta i min omgivning koll på vid det här laget. Men att ifrågasätta eller i alla fall reflektera över inredning, kläder, kosmetika etc. hör inte till vanligheten. Inte heller att lämna till återvinningen eller att handla på densamma. Om jag svor i kyrkan är upp till mottagaren att bedömma för jag skriver ingen på näsan när jag uttrycker mitt resonemang. Fast en rätt stor del av mig har en förhoppning om att de som läser bloggen också känner att när man bjuder upp konsumtionen till dans så ska man så gott man kan ha lite koll på stegen.

Här kommer ett pysseltips, helgen är liksom räddad. Vanliga galgar i trä är ju inte de roligaste attributen i en garderob precis men om man gör de lite personligare så kan de bli så fina att de t o m får hänga framme!

 

Galgar och mönstrad tejp, här har jag använt washi som är en japans papperstejp som inte kladdar när man tar bort den.

 

Här kommer ett högst ovilligt tips, men eftersom jag själv gått emot mina principer så är det väl lika bra att jag står för mina handlingar också, inte sant? Jo förstår ni för jag försöker verkligen vara eko-reko och tänka långsiktigt och välja bort vissa butiker i största möjliga mån. Många för att jag helt enkelt inte har koll på deras produktionskedja, personalpolitik eller miljöpolicys. Netto är en typisk sådan butik, ni vet lågprismatkedjan där man kan gå in för att köpa frukt och komma ut med ett skinnställ till motorcykeln eller en burk med korvar formade som små fotbollar, den butiken. Men så var det en bild som skymtade förbi, något rutigt och tjusigt just där ifrån och jag råkade ha (om)vägarna förbi kvarteret nästgårds där ena butiken ligger. Och nej, jag har ingen aning om de som sytt dessa kuddar får rimlig lön eller utslag på händerna av kemikalier så därför är det här ett guilty pleassure. För jag blev kär, och ni vet hur svår den är att värja sig mot, förälskelsen. I fina färger och mönster som bara passar så himla perfekt i myshörnan här hemma, och att ena kudden är annorlunda i måtten, inte är så kvadratisk som alla de andra. Och oliksidig bara en sån sak. Det är så svårt ibland att leva och lära rätt, för ibland, måste man bara få strunta i förnuftet och gå på känsla. Billiga som tusan var de också, hujedamej, sa jag det?

 

Vinylplast, dekorplast, klistervinyl, folie - kärt barn har många namn men det är få saker som man genom så enkla medel kan få till så stor förändring, utan att det för den sakens skull är permanent (om man inte vill) som med dessa klistermärken på rulle.

 

Den knappa veckan på Gotland bjöd, som ni kunde läsa igår, på allsköns härligheter. Ni som följer mig på Instagram (@littlemissfixit) kunde se att det även var lite pyssel i sann miss fix it-anda. Kristin ville nämligen göra något kul med sin, ursäkta, ganska tråkiga tv-bänk och hade köpt hem vit matt klisterfolie. Så här såg den ut före:

 

 

Valfri klisterfolie, penna, linjal (måttband, måttstock, tummen men mäta bör du), sax eller kniv och skärmatta. Nakenfisen är inget måste men gör det hela mer utmanande. Till sättningen behövs dessutom såpavatten och ev. ett rakblad eller skärkniv.

 

 

Vi dividerade mönster fram och tillbaka och ni som hängt med ett tag inser väl att det inte var någon skräll att det blev harlequinrutigt va? Det är ju så snyggt! 1. Vi testade propertionerna genom att klippa ut mallrutor i lite olika storlekar (3x10 rutor per låda eller 3x11?). Sen blev det tomteverkstad och ritades och klipptes hej vilt (typ 75 rutor) 2. Ytan där folien ska fästas måste vara ren och hyfsat slät, så handtaget skruvades bort. Såpavattnet används för att kunna flytta runt på klistermärkena, väldigt tacksamt när det handlar om precisionsjobb. Jag ritade ut mitten både lodrätt och vågrätt för att ha en utgångspunkt, så att mönstret inte skulle skeva. OBS! Rita tunnt tunnt annars syns blyertsen igenom. Spraya såpavatten på ytan och klistra sen ruta för ruta. Var noga med att trycka ut vatten och luft bakom varje märke. Självklart kan man anpassa mönstret så att inget sticker utanför men vi anpassade rutorna lite för att underlätta tillklippningen och därför stack de ut, fint att det inte är helt perfekt tycker jag. För att få en annan fin effekt lät vi rutorna löpa över skarven. 3. När alla rutorna satt på plats (låt de gärna sitta en timme eller två så att vattnet torkar och de inte rör på sig) skar jag bort all utstickande folie, på sidorna och över lådskarvarna. 4. Vi lät rutorna löpa på toppskivan även där det inte satt en låda för en snyggare helhet. 5. Voila! I ett platt ljus anar man knappt rutorna men när man rör sig i rummet och ljuset faller annorlunda så dyker ett fint sofistikerat mönster upp och det händer något med den annars lite anonyma möbeln. Effekten kommer sig av att möbeln är högglansig och folien matt. Ett relativt enkelt sätt att skapa verkan på.

 

Så, hemma igen efter underbara dagar på ön som för evigt har en speciell plats i mitt hjärta, Gotland. Fortfarande, sex år sedan jag lämnade 621 40 som riktnummer, så känns det väldigt mycket som hemma. Med mig därifrån har jag högsommarvärme, kalkbrottsbad, ljuvligaste middagar direkt från grillen, nakenbad i havet, orienteringslöpning (oh well, långt ifrån gamla takter men det var klubbkompisarna som var det viktiga), kattungskel (som små dunbollar med fyra ben!) och härligt häng med Marsipanrosens gudfar (och fru). Kameran låg mest orörd men huvudet och hjärtat är fullt av ovärderliga minnen att spara rakt ner i arkivet och ta fram vid mörka eftermiddagar då snöslasket går till fotknölarna...

 

7 september, 26°C, vem hade anat?

 

Annars är det nu åter arbetsvecka, och idag hörde en ev. kund av sig angående ett riktigt roligt inredningsuppdrag. Möte på måndag, håll tummarna.

 

Idag vaknade jag upp på ön som jag älskar, hej Gotland! Det var ovanligt länge sedan förra besöket, ett helt år och hela högsäsongen har hunnit passera. För mig kändes det på många sätt bokstavligen som att vända blad denna vecka när det blev september och hösten smugit sig in bland de kvarskvalpande sommarkänslorna. Ny månad, ny årstid, nytt jobb och nya möjligheter helt enkelt. Nytt, nytt, nytt.

 

Därför tycker jag det är dags för en frågestund som kan ge mig riktningen av vad ni är nyfikna på. Ställ de här (eller i hörnet till vänster) och var inte blyga. Fixartips, DIY, pyssel&knåp, inredning, mammagrejer, jobbrelaterat eller vad det än må vara... Skjut, så ska jag svara efter bästa förmåga!

 

Och se det som en rättighet för kanske kanske kommer jag själv att behöva ställa en och annan fråga framöver... Så fråga på, så passar jag på att njuta av min gamla hem-ö.

 

En målsättning jag har med mitt egna företagande är att det ska vara lustfyllt. Jag vill ha fortsatt kul på jobbet helt enkelt. Självklart kommer det dagar med negativ stress och ängslighet men på det stora hela strävar jag efter att göra roliga och utvecklande saker och idag började jag dagen med ett skypemöte med Hildur/fixa&dona. Skype är ju fantastiskt när man som oss inte har givna vardagskollegor att chitchatta med. Det planerades för fullt för nu kan vi äntligen göra slag i saken och driva lite gemensamma projekt. Lite hemligt är det minsann fortfarande men nästa vecka ska vi träffas för lite handpåläggning och sen är det dags för sjösättning. Håll utkik!

 

Nä, nu är det dags att packa ihop hela familjen för snart bär det av mot Gotland. Som jag längtat.

 

 

 

 

En sak som jag köpte långt innan Marispanrosen kunde säga "gungälg", okej det kan hon fortfarande inte men men, var gungälgen EKORRE från IKEA. Jag gillar verkligen deras rejäla leksaker och känner mig trygg med att de är tok-säkerhetstestade undsoweiter. Däremot är ju färgsättningen något man inte kan välja och vraka mellan i det blågula varuhuset. Den är röd kort och gott. För att få den i en mild färg som passar i Rosens rum för övrigt tog jag helt enkelt fram sprayburken.

 

• Först skruvade jag av medarna, hornen och handtaget sedan ruggade jag upp ytan med ett fint sandpapper och maskade av skruvhuvuden och nosring med tejp.
• Sen grundade jag hela kroppen med grå primer, Clas Ohlsson har en bra, för att inte riskera genomblödning av det röda. Tänk på att spraya i många tunna lager för att undvika rinningar. Ett tips är att hänga upp det ni målar i taket så det är enkelt att komma åt överallt, eller varför inte i ex. äppelträdet i trädgården eftersom bra ventilation är a och o vid målning.
• När grundfärgen torkat gav jag den en omgång med kulören jag ville ha, det blev Venice från Montana Gold, tyvärr mycket blåare än åt det önskade gröna hållet. 1 burk gick åt.
• Efter torkning, låt gärna det ni målar stå i minst ett dygn för att dels torka ordentligt och framför allt vädra bort färglukten, monteras delarna ihop igen. Jag behöll dem trärena för att jag ville ha kvar det lite mer levande träet men annars finns det ju ingen hejd på de olika färgkombinationerna man kan få till. Eller, tänk en helt högbland kritvit älg från topp till tå, ursnyggt! (men kanske inte så lekfullt)

Idag är det, precis som igår förvisso, den första dagen på resten av mitt liv. Idag tar jag de första vingliga stegen under eget regi. Bara det är ju lika nervkittlande och skrämmande som fågelfritt och härligt. Hur är jag som chef liksom? Är jag en sån där snäll och smått konflikträdd som försöker göra alla viljor till lags eller är jag en himla slavdrivare? Den sista veckan som anställd gick i ett rasande tempo där jag inredde kök, avslutade allt pågående, lämnade tillbaka det som jag haft till låns (mitt personalkort om än motvilligt, det kändes faktiskt som mitt efter över sex år tillsammans) kramade arbetskamrater, blev avtackad och fick betyg för att till slut segla hem med ett stort leende och dito blomsterkvast.

 

Här står blommorna fortfarande i all sin prakt och så här efter lunch svämmar jag över i att göra listor och funderingar (Hjälp! Har jag gjort rätt, vilken vettig människa lämnar en anställning frivilligt?!). Som tur är känns valet självklart i hjärtat och jag har flera vänner som trampat den här stigen före mig och kommer med råd och glada tillrop. Heja mig!

 

 

 

För dryga veckan sedan kunde Instagramföljare se att (littlemissfixit) jag befann mig i en skog som tagen ur ett John Bauer-alster. Tillsammans med en inredarkollega stylade jag en miljö som plåtades av fotografen Jack Mikrut för Di WEEKEND där syftet var att lyfta fram Peter Agnefjäll, ny koncernchef för IKEA. Ett snabbt och kul uppdrag som skiljde sig från de långdragna projekt som jag är van att jobba med, perfekt övning inför det som komma skall. I fredags fanns resultatet att beskåda på bl. a Di WEEKEND's förstasida. Du kan läsa artikeln (men tyvärr inte se alla bilder) om denna jordnära storfräsare här.