Den här helgen får nog stå för mitt livs "var det inte en timme utan fyra månder vi vred fram klockan?" Vi hade som högsommarvärme i solen. Och ljuset! Åh ljuset alltså. Min storasyrra och hennes kille kom och hälsade på och visst måste man se det som en välsignelse när gästerna föreslår en trädgårdsdag på torpet som bästa nöje? Sagt och gjort så drog vi på snickarbyxorna och packade grillkorv så det räckte och blev över. Tre femtedelar tog sig an trädgården som inte blivit antagen på decennier, 1/5 packade ner all inredning i kartonger och rev ut alla gamla spånskivor och de 20 sista procenten av oss sov sig igenom större delen av dagen eftersom den personen varit uppe minst fyra timmar efter sängdags kvällen före. Jag tillhörde inte de 20% tyvärr.

 

Tänk vad mycket en hinner med när en är nästan dubbelt så många som vanligt och den lilla stjälpredan befinner sig på en torpartomt a k a den bästa/största lekplatsen hon känner till. In, ut, upp för trappan, ner för trappan, blåsa såpbubblor, gräva i jorden eller studera faunan på gräsrotsnivå.  Så världens största tack till de båda som inte tycker om att göra inget! Det enda som grumlade lördagsbägaren var att jag glömde kameran. Eftersom vädret höll i sig även igår och det var en bra bit kvar av kvällen när vi hade klarat av både Öland ToR, IKEA och vinkat av mosterskapet så tog Jesper, Boo och jag en vända till.

 

Och jag känner mig lätt om hjärtat så där som man bara gör när något som fanns på önskelistan fast utom en endaste rimlig chans att kunna gå i uppfyllelse plötsligt helt otippat faktiskt gör det. Jag trodde att tomten skulle få stå tillbaka i år och att allt fokus skulle ligga på själva bostadsdelen, jag menar den att göra-listan räcker ju ett halvt varv runt månen redan nu, så att trädgården plötsligt är omhändertagen och lite extra älskad och redo att ta sig av massa bus och lek och crocketturneringar och roséglas i solnedgång då tänker jag att det är ett himla bra sätt att umgås det där. Medan man gör nytta. Och att gästerna sedan sa: ring när ni ska måla fasaden! innan de åkte.Det är liksom bara för mycket.

 

Det har varit extremt tyst på fixarfronten här på bloggen och främsta anledningen är att jag inte hunnit med så mycket när all tid gått till att vabba på dagarna och fixa det nödvändigaste på jobbfronten kvällstid samtidigt som jag försöker sy ihop torprenoveringsplanerna, snickare bokad v. 15. Men ett pågående projekt har jag och det är ett facelift på en av våra matsalstolar. När jag räddade den från en majbrasa 2006 så var den turkos. Omgående målade jag den vit så det var alltså så den såg ut när jag bestämde att den skulle få nya kläder. Jag fastnade för mullvadsfärgen i presskittet från Sadolin och tänkte att den skulle gifta sig fint med en naturfärgad lädersits och det är väl typ där jag är nu. I väntan på ett tillfälle att hyvla ner sitsen och såga ur lite av hörnen för att få plats med det betydligt tjockare skinnet och hitta en ersättare till det utom räddningar avstrippade taglet. Så länge erbjuder jag bara platsen till gäster jag inte tycker så mycket om eftersom man riskerar att få stickor där solen inte skiner.

 

Vi är ju inne i ett vabbträsk igen (eller vi och vi, Jesper prickade lägligt in en tjänsteresa). Japp, idag är det den tjugonde vabbdagen sedan inskolningen. Det betyder, pure frustrationsuträknat, att Marsipanrosen varit sjuk 44% av sin förskoletid. Nu hör ju inte vi till de som verkar kunna planera en graviditet men gör någon av er det så se för tusan till att nedkomsten genererar dagisstart någon gång maj-september när bacillerna är lite mindre aggresiva. Ni kommer tacka mig.

 

Som om inte smittsamma sjukdomar vore nog så voltade vår lilla klätterapa ner från spjälisen igår. Vi hade kuddkrig och the time of our life (väldigt ojämnt eftersom jag stod på golvet och kastade kuddar på den i sängen försvarslösa Rosen som skrek av skratt) när hon plötsligt fick ett akut kulturellt behov och ville komma åt en bok som låg lite för långt bort och jag hann inte fånga henne i luften utan fallet var ett faktum. Direkt efter växte det fram en Kalle Anka-bula i pannan som skulle platsat i vilken tecknad film som helst, p g a volten från hög höjd i allmänhet och av att landa på en träkloss i synnerhet. Som vanligt förekom inte särskilt många tårar, själv hade jag nog grinat i en timme om det varit min panna, och medan jag ringde 1177 på skakiga fingrar deklarerade den lilla akrobaten att hon ville ha inte bara en utan "må-ånga glassar". Sen satt hon där och konstaterade mumsandes  "ramlade sängen, Boosan bula" inte helt utan förnöjsamhet i rösten (ni som följer mig på Instagram fick ju bildbevis igår, japp Kalle-bula it was).

 

 

Vårdguiden rådde mig att hålla henne vaken en stund längre eftersom det nu var läggdags och sedan väcka henne igen efter ett par timmar för att se att allmäntillståndet verkade okej. Så jag möblerade om hennes rum för att få plats med båren. Som jag älskar denna tokpraktiska dagbädd, jag sov där hela natten bekvämt och fridfullt med ett öga öppet. Eftersom vårt barn inte förstått sig på storheten i att sova i vår dubbelsäng så var det väldigt mysigt att för första gången på ett år vakna öga mot öga med en rufsig Marsipanros vars bula minskat till ett rejält blåmärke. Och den här gången hann jag fånga henne.

 

 

Idag har vi ägnat dagen åt att först göra alla vuxenlekar som att tvätta, diska, vattna blommor & laga mat och sen har vi lekt de riktiga lekarna som pussel, läsa sagor, måla och bygga babuschkor. Nu sover hon middag och jag ska fortsätta att leka hänga tvätt.

 

Som sagt, efter knappt fyrtio minuter ringde de från dagis och sa att Boo var sjuk. Igen. Jag tyckte hon kändes lite varm och såg aningens glansig ut på ögonen på morgonen men två gånger visade örontermometern 37°C och jag valde (läs ville) tro den så vi gick till förskolan. Vab igen alltså. Det. Tar. Aldrig. Slut.

 

På eftermiddagen när vi gungat och läst och gungat lite till och skypat med mormodern och ätit raggmunk och lyssnat på "mu-ulin" (favoritlåten Timber av Pitbull, vet inte var namnet kommer ifrån, kanske av frasen "you better move"?!) sjuttioelva gånger så rörde jag ihop en trolldeg, eller egentligen är det en play-doh-lera (men det blev det ju ingen göteborgsvitsig rubrik av).

 

Så fort barnet passerat stoppa allt i munnen-åldern så är det perfekt med deglek och mysigt att knåda och pyssla tillsammans. I en timme stod Boosa busa och knådade och byggde degtorn. Jag hann inte ens färga degen innan hon satte fingrarna i den och i början är den ju extra mysig när den är ljummen. Receptet är busenkelt och det mesta brukar man ju ha hemma:

 

2 dl salt
5 dl vetemjöl (antingen räknade jag fel eller så behövdes det mer mjöl, den ska inte vara kladdig utan slät och klibbfri)
2 msk alun
3 msk olja blandas med 5 dl kokande vatten 
Karamellfärg

Rör ihop torrvarorna och häll sedan oljevattnet över och knåda den till en jämn deg, om man vill kan man dela upp degen i bitar och färga med karamellfärg. 
I tättsluten påse/burk håller den ca 2 månader i kylskåp.

 

Utan alun:

2 ½  dl vetemjöl
1 dl salt
2 ½ dl kokhett vatten
1 msk olja
1 msk citronsyra
Karamellfärg

 

Rör ihop torrvarorna och häll sedan oljevattnet över och knåda den till en jämn deg, om man vill kan man dela upp degen i bitar och färga med karamellfärg. I tättsluten påse/burk håller den ca ett par veckor i kylskåp.

Kakformar i metlla kanske är lite vassa för små minifingrar men måttsatser, smörknivar och annat barnvänligt funkar precis lika bra. Att se den här lilla febertoppen knåda, klämma, stapla, trycka och platta till och att lyssna till de förtjusta ropen och ramsorna som bara hon själv förstår till fullo kan verkligen trolla bort stressen av att vabba för typ hundrade gången på två månader. Älskade unge.

 

Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it

Nu för tiden har jag nästan alltid en duk på bordet. Jag älskar visserligen dukar, de gör så mycket för upplevelsen av tillställningen som tar plats runt bordet. Avtorkbara och temamatchade för barnkalaset, stärkta och mönstervävda för högtidsfesten eller härligt opretantiöst skrynkliga att njut av varje dag. Fast så praktiskt är det ju inte med den där vardagsvarianten och och för att göra en lång historia längre är det väl tyvärr mer för att dölja bordet under som jag envisas med duk.

 

Förutom frukostarna som oftast äts vid köksön så avverkas de flesta middagarna vid vårt stora bord NORDEN. Det var en av de sakerna vi köpte till vår första gemensamma lägenhet någon gång vid millenieskiftet, ett stort bord i massiv björk och genom åren modifierades det en del för att passa de olika hemmen vi bodde i och någon gång fick det stå på en vind i tre år för att hemmet helt enkelt var för litet. Men sedan vi flyttade till Kalmar 2007 har det haft sin givna plats i vårt stora vardagsrum. Som så många gånger förr bedrog snålheten visheten när jag i ett svagt ögonblick bestämde mig för att ge bort vårt massiva träbord till svågern med familj och iställlet köpa ett nytt av vitmålad spånskiva eftersom jag tyckte det blev för dyrt att lacka om det befintliga men vitt och fint skulle jag absolut ha det.

 

Efter några år av trevliga middagar, diverse pyssel och på senare tid vardagen tillsammans med småbarn är det förvisso vitt fortfarande men inte så fint. Ett massivt träbord, även om det varit vitlackerat hade klarat slitaget mycket bättre än denna spånskiva så nu använder jag alltså duk för att dölja alla märken och hack. Men som sagt, med dukar kommer fläckar och av alla fläckar är nog stearin på textil en av de besvärligaste att får bort. Eller egentligen mest omständigt, men igår testade jag ett husmorsknep som fungerade perfekt.

 

Skrapa bort så mycket som möjligt av stearinfläcken och sätt igång strykjärnet på högsta värme. Ta två bitar hushållspapper och vik det ett par gånger, lägg ett under tyget för att skydda strykbrädan och ett på fläcken. Stryk sedan över fläcken så den smälter.

 

 

Flytta runt pappret och stryk tills hela fläcken är uppsugen, kvar blir en fettfläck.

 

Fettfläckar behandlar man bäst med galltvål eller ett fettlösande diskmedel. Jag använder Grumme för att det är miljömärkt. Gnugga in det på fläcken precis innan tvätt.

 

Vissa veckor är det svårare att få ihop det och eftersom både jag och Hildur jonglerar frilansjobb och familj går vi ibland på en nit i livspusselslotteriet, så blev det denna vecka varför vi fick skjuta på veckans inspelning av podden. Fast sedan igår ligger det färskaste ute och i avsnitt 21 av Kom In-podden  pratar vi golv, en viktig yta som ofta glöms bort när det kommer till inredning.

 

Personligen är ju jag mitt uppe i golvbryderier för torpets räkning och efter gårdagens inspektion avslöjades det att det gamla golvet var i sämre skick än vad jag räknat med så nu letar jag nya alternativ i massivt trä som jag ska måla. När vi flyttade in i vår lägenhet som då var en hyresrätt var hallen en enda hudfärgad röra och det första vi gjorde var att måla furutrappan grå och det är också den som fått stå modell för avsnittbilden.

 

Så jag säger som Timbuktu -stirra ner, och fundera på vad ett ansiktslyft av ditt golv skulle kunna göra för ditt hem.

 

Här kommer en bildtriss från gårdagens sommarstugehäng. Det finns en stor gräsmatta runt torpet men de förra ägarna lät rätt mycket växa igen och vi har en plan om att återta mer yta för barfotaspring och kubbturneringar. När jag var liten eldade vi gräs varje vår (naturvårdsbränning) men på ett torp utan vatten är det kanske inte det bästa att ge sig på så pappa, som gammal brandförman, ryckte ner för övervakningen. Tack snälla för det! Typiskt nog regnade det i veckan så gräset ville inte ta sig riktigt. Men vi tjuvstartade våren och gjorde vår eget lilla majbrasa istället. Medan Marsipanrosen, pappan och morfarn mer eller mindre eldade allt som gick att elda så påbörjade jag förberedelserna inomhus och bröt upp spånskivorna som täckt brädgolvet på loftet. Om ett par veckor kommer en snickare och hjälper mig för nu ska det bli vitt, ljust och luftigt. Can't wait!

 

 

Urban Vintage beskriver hur man skapar inredningsstilen från de fem världsstäderna Paris, London, New York, Los Angeles och Köpenhamn genom att fynda de rätta attributen på vintagemarknaden. Många konkreta DIY-tips, namn på topploppisar i respektive stad och inspirerande färgpaletter är det jag gillar bäst med denna "skapa stilen"-bok men ett litet minus för att några av stilarna känns för lika.

 

 

Rykande färsk är denna smällkaramell till bok. Inredaren Isabelle McAllister har i Rum för kidsen  gjort en djupdykning hemma hos olika barn tillsammans med sin bloggpartner fotografen Jenny Brandt. Man får kreativa DIY-tips och originella lösningar för barnrummet varvat med fakta om både material och psykologiska aspekter. Ett stort plus för alla utförliga DIY's och snabbfaktan bakom alla barn vars rum man får ta del av, något som gör boken mer personlig men ett minus för att det bitvis är mycket text.

 

Kör en riktig bloggklassiker som rubrik idag. Inte för att veckan varit ovanligt jobbig på något sätt men nu när det verkligen känns som vår i luften så vill jag inget annat än att hänga med min familj, gärna utomhus, och det lämpar sig liksom helgen lite bättre för. Som ni kanske märkt har jag inte påat någon podd idag och det beror på att Hildur och jag haft vissa problem att synka våra liv denna vecka, men imorgon kommer äntligen avsnitt 21 (den som väntar på något gott och allt det där...)!

 

Insåg just att det bara är drygt sju veckor tills jag befinner mig i New York (wawawiiiwa!). Nypa sig i armen-varning på den, blir alldeles pirrig vid tanken. Jag skulle ansöka om visa bara för att upptäcka att passet gick ut dagen innan så det står på kom ihåg-listan. Vore så typiskt mig att glömma bort det och sen panikfixa en barbierosa variant på Arlanda samma dag. Appropå pass och passbild så har alla som följer mig på instagram @littlemissfixit kunnat se min förvandling hos frisören idag. Jag har f ö världens bästa frisör. Vi är extremt lika på många sätt och vissa sådana människor tål man ju bara inte men i Josefine ser jag bara de gemensamma styrkorna och det ger otroligt mycket energi så jag gick därifrån på härligt studsiga fötter och med väldigt kort hår. 

 

Nu har det mulnat lite men förut när jag passerade sovrummet var det så vackert ljus där inne så jag bjuder på bilder från mitt favoritrum just för att det är så ljust och härligt, det är så skönt att vakna där. Hoppas att ett majsoligt New York inbjuder till puderklänning och bara ben. Älskar föresten min manliga ballerina som jag klippte ur någon färgkatalog för många år sedan, visst är krocken mellan feminint och maskulint fantastisk så säg?

 

Happy Friday!

 

Under mars månad frilansar jag som kommunikatör (grafisk specialist) på mitt gamlagamla jobb, IKEA-varuhuset här i Kalmar. Jättekul att ha många härliga kollegor igen, det är nog annars det som mest grusar frilansgatan - ensamheten. Så igår var det ett s k frukostmöte med alla medarbetare där man går igenom vad som händer i företaget, siffror och fokusområden etc. (vad alla kanske inte vet är att varje varuhus sköts som ett separat litet bolag med egen ledningsgrupp och ekonomi) och då fick jag nys om denna fantastiska tävling som börjar idag:

 

IKEA Kalmar satsar nu på ett större socialt engagemang och ger alla ideella föreningar och organisationer i närområdet som verkar för att främja barn och ungdomars utveckling chansen att förvandla sin lokal. Vinnande förening får kunskap, heminredning och montering till ett värde upp till 100 000 kronor. Ansökan är öppen till den 11 april 2014, dvs tre veckor från idag.

 

 

I ansökan ska följande beskrivas:

- Kort beskrivning av verksamheten
- Mål och syfte med verksamheten
- Vad vill föreningen/organisationen ha hjälp med?
- Motivering

 

Föreningens verksamhet måste vara ideell och verksam inom Kalmar med omnejd, vara politiskt och religöst obunden. Ansökan skickas in på max en A4 till kalmar@ikea.com.

 

Projektet genomförs i samarbete med kommunen och en lokal byggfirma. En jury, bestående av tre personer från IKEA Kalmar, utser tre finalister. Juryn tittar bland annat på hur stort behovet är, hur många barn eller ungdomar som berörs, föreningens värderingar och motiveringen. Vinnaren röstas sedan fram av medarbetarna på IKEA Kalmar och vinsten är inredningshjälp, IKEA-möbler och produkter samt montering till ett värde av upp till 100 000 kr. Jag blev så otroligt pepp över den här tävlingen och kommer göra allt för att vara med på ett hörn, lekfulla och inspirerande miljöer för barn - ja tack! liksom. Varuhuschefen Bojan sa det så bra:

 

 – På IKEA vet vi att en kreativ miljö är en bra miljö och vi vill med detta projekt skapa fler möjligheter för barn och ungdomar att vara kreativa. Vi har kunskap som vi gärna delar med oss av och möbler och produkter som gör det möjligt. Skapande är viktigt och detta är ett sätt för oss att göra något för barn och ungdomar.

 

Mer information finns på www.ikea.se/kalmar (klicka på länken) och behöver man ytterligare information kontaktar man ovan citerade chef: Bojan Stupar 0480-46 00 40, [email protected]

 

Så sprid ordet i Kalmar med omnejd och kanske är det just din/dina barns förening som får en föreningslokal värd namnet! Ansökan ska vara inne 11/4-2014 för att vara med och tävla.

På grund av den här lilla bakteriehärden som bestämde sig för att inte härbergera bara ett utan två omgångar magsjuka med 72h mellanrum...

 

De här små kottarna träffades redan på BB. Det var varma augustidagar och som nyförlösta hasade vi ut i tv-rummet för att se Usain Bolt ta OS-guld i 100 meter sprint och de låg i varsin genomskinlig plastlåda och nästan ångade av färskhet. Idag busade de runt som två virvelvindar. En mjukis med blonda lockar som ena stunden tyst smyger fram med händerna på ryggen för att i nästa göra stunts som får vuxenhjärtat att fara upp i halsgropen som en boxboll på ett nöjesfält och en iklädd halsband och tjattrande dunhårig som släpar runt på sin kudde och kallar alla för älskling.

 

Lika gamla och ungefär lika stora men ändå helt olika. Jag är så himla glad att den ena bestämde sig för att komma en vecka tidigare och att den andra inte riktigt ville komma ut för annars hade troligen inte våra vägar korsats. Det är så himla lyxigt att skaffa riktiga, viktiga vänner i vuxen ålder. Dessutom vet alla som har barn hur spännade det är att följa utvecklingen och se en liten människa sakteliga växa fram och det blir liksom extra kul när man ser två lika små som gror sida vid sida. Och när de idag kramades hej då så tror jag ta mig tusan att jag fick hål i en tand, så sött var det.

 

Lagom när vi fick ha kösystem till toan i förra veckan (ursäkta att jag tjatar men det var verkligen en traumatisk upplevelse, tänk magsjuka. Tänk magsjuka med en 1,5-åring hemma som som är precis lika svag, kräksig & bajsig. Tänk magsjuka med en 1,5-åring hemma som är precis lika svag, kräksig & bajsig och med en man som stämmer in perfekt på föregående medsjukling. Tänk en toalett. Misär. Tänk sedan en obligatorisk gyn-undersökning, jo jag lovar, jag ringde och sa att jag hade magsjuka och hoppades att de inte skulle deibtera mig någon besöksavgift och dem ba - kom ändå vi kan inte boka om dig! Det var som att vara i i-landshelvetet, jag svär.) nåväl, lagom när det för oss nya kösystemet dök upp här hemma så köade en massa pressfolk till ett helt annat happening i Stockholm och flera utvalda IKEA-städer runt om i världen för att få se nya PS-kollektionen. Nu hade ju jag varit med och fotat merparten av den redan i höstas så för den sakens skull så var det väl old news och ingen grej att missa, men det är ju alltid kul att gå på pressevent. Jag måste bara göra en liten notis här om att jag vet en viss fåtölj som kommer bli så exponerad framöver så det finns inte. Nämligen denna.

Bland de sista dagarna jag jobbade i Älmhult förra vändan så plåtades den i studion bredvid min men plötsligt blåstes det jobbet av och det ryktades om att möbeln blivit stoppad. Sånt händer hela tiden inom möbelindustrin - materialbrist, falerade säkerhetstester eller kvalitetskontroller liksom men jag blev så himla besviken och tänkte men nej! Inte stylisternas älskling! För hur svårmöblerad och pricy med sina 2000:- (IKEA-mått mätt) den än må vara i en vanlig lägga så älskar kameran den (och då även stylisterna) denna hörnfåtölj designad av Ebba Strandmark. Nya kollektionen släpps 1 maj men this little skönhet kommer först i augusti. Uttrycket bättre sent än aldrig har sällan passat så bra. Se er inte mätta nu då för i höst kommer den vara all over the place.

 

Fortfarande alldeles upprymd efter ett företagsmingel på kontoret där jag har plats har jag nu mellanlandat i soffan för att ge ett livstecken här på bloggen innan sängdax. Lite snittar, företagspartners, några entreprenörer, ännu fler studenter och olikfärgade post-it lappar var receptet för massa intressanta möten och inspirerande samtal ikväll och det var väldigt välkommet efter den senaste veckans magsjukebonanza signerat familjen Z. Och lika kul som det är att nätverka, lika skönt var det att sparka av sig (k)lackaskorna när man kommer hem igen. Vilket förresten påminde mig om att det är ännu högre tid för en rejäl garderobsrensning och göra plats för vårgarderoben än för två veckor sedan när jag och Hildur diskuterade det i podden.

 

Vilket är ditt bästa rensningstips?

 

Veckans podd höll så när på att bli av. Hildur såg mig sakteliga vitna och direkt när vi avslutat inspelningen så byttes den roliga uppgiften ut mot magsjukan från helvetet för min och min familjs del. Därav bloggtystnaden. Det är fingrar fortfarande lite skakiga och svaga som trevar över tangentbordet idag.

 

 

De senaste veckan har ju annars bjudit på en rejäl dos spirande vårkänslor. Därför fick podden handla om utsidan av våra boenden. Balkong, uteplats, altan, terrass – kärt barn har många namn. Vi diskuterar bland annat vad som egentligen gör uterummet till en njutbar plats. De fina bilderna nedan är från Hildurs uteplats som hon fixade insynsskydd till i fjol.

Besök gärna Kom In-poddens alldeles egna Facebook-sida. Som vanligt hittar du podden på iTunes, Libsyn eller nedan, i blogginlägget.

 

Den som följer mig på instagram (@littlemissfixit) kunde se en frasig tulpanbukett en fredag för ett tag sedan. Tulpaner kan ju vara lite luriga, vissa håller en evighet och andra bugar redan den första kvällen. Ett tips när storbuketten börjar se hängig ut är att plocka ut de piggaste blommorna, klippa dem riktigt korta och sätta dem i småvaser istället. På så sätt kan exempelvis badrummet få några njutdagar av tullisar som lever på övertid.

 

Idag blev det officiellt att Jesper fått ett nytt jobb. Hurra! Jag är så stolt och väldigt glad över att dela livet med en så fantastisk man, livskamrat, underbar pappa och min motpol på så många sätt. Min klippa, mitt ankare när jag tenderar att fladdra iväg, han som jag träter med och älskar lika passionerat for better and for worse. Så otroligt tacksam att han har ett inspirerande driv och hittar energi i sitt arbete, jag vet ju själv hur viktigt det är att trivas med det som man ägnar större delen av sitt liv åt, att följa hjärtat. Och magkänslan. Marsipanrosen och jag pysslade ihop ett grattiskort och firade honom med skumpa och blommor. Har man fått nytt jobb så har man.

 

 

Bläddrade igenom iPhoto och följde det senaste året genom mobilkameran. Fastnade för den här bilden. Kan ni förstå att mitt-i-sommaren bara är knappt fyra månader bort? Som jag längtar efter att kika ut genom köksfönstret och se hängmattan vagga lite inbjudande, lyssna på sommarpratare jag aldrig hört namnet på och äta solvarma bär till frukost. Toppade av mjölk som tagit smak av trädgårdsbord.

 

Är det någon annan som upplevt detta? Att mjölken tar smak av träet om man låter det stå på en soldränkt sommarmöbel? Det är ett extremt starkt tjugofemårigt barndomsminne jag har (ja alltså 25 år gammalt, inte ett "barndomsminne" från när jag var 25) - sommarlovsfrukostarna på baksidans altan och en totalt oförstående familj som tycker att tioåringens fixa idé kan ta den med att kökslampan måste vara tänd under levande ljusmiddagar för annars ser jag inte vad jag äter i handen och dra dit pepparn växer. Mjölk som smakar trädgårdsbord, det är sommar för mig. För jag känner den fortfarande. Smaken.

 

Nu ska jag lista ner alla renoveringsplaner för torpet. Så får vi se vad som hinns med. Kanske det blir en perfekt renoveringssäsong, kanske vi bara latar oss i år igen. Vi får se.

 

Borra brunn - inväntar offerten på totalentreprenaden. Vattendunkar är charmiga men vi märkte efter första sommaren att det vi saknade mest var att efter en dag av gräsklippning eller hängmattegung hade varit väldigt skönt att duscha av sig. Och inte bara blaska med en tvättlapp i ett emaljhandfat, hur bondromantiskt det än låter.

 

Installera en utomhusdusch - från gaveln i söderläge kommer man i år kunna njuta skönsång och små nakenrumpor (en marsipanrosa allså, min mammahäck drabbades av tyngdlagen och går inte riktigt under det epitetet längre. "Lång" låter inte lika smickrande i sammanhanget. Tyvärr.) Varmvattenberedare och frostvakt i källaren. Eventuellt installera en inomhuskran, men vi kommer fortsätta med slaskhink för att betala 120-150 000:- för ett avlopp känns inte särskilt lockande. Man kan dricka g a n s k a många glas rosé för 120 000:-, medan man tömmer en slaskhink menar jag.

 

Byta vindskivor på uthuset - Zzzzzz. Va?! Oj, somnade jag? Förlåt.

 

Öppna upp till nock i storstugan - Ta bort spånskivorna som idag är tak i köket. Flytta de vackra trätiljorna som är tak i storstugan över till köksdelen för att öppna upp. Loftet halveras men rymden kommer mångdubblas.

 

Installera ett räcke mellan loft och storstuga - så att ingen treäpplare ramlar ner. Blir ett specialritat i metall. Flytta den idag fasta trappan och göra den mobil, har en idé om krokar och en bygel, så att den inte alltid står i mitten av rummet, utan kan hängas undan på väggen. Inser nu att den typ väger 200kg och man behöver vara tre man för att "lite enkelt och smidigt hänga den på väggen där den mess with nobody". Okej, måste eventuellt revidera den här idén. Eventuellt, eller träna som en gladiator.

 

Dra el till loftet - sänglampa, utan tillhörande brandrisk-skarvsladd med trettioåriga färgfläckar, hade varit fint.

 

Installera en takfläkt - Hej! Nittiotalet ringde och ville ha tillbaka sin rotting och krom.

Nejmen en enkel. Vit. Utan belysning. För att trycka ner värmen som annars kommer samlas på loftet.

 

Måla & tapetsera - om det är något som jag kan vara säker på så är det att jag kommer ha målarfärg i håret i sommar. Tak, väggar, lister, foder, dörrar, golv, fasad, vindskivor, ytterdörrar. Och om jag blir klar innan 2019 så står en och annan möbel på tur. 

 

Byta köksinredning - tre sektioner från ett gammalt åttiotalskök i furu ska bli tre-fyra sektioner från ett samtida möbelvaruhus.

 

Fräsa ut och lägga handmålade betongplattor som gnistskydd framför kakelugnen - Prio ett. Verkligen. Not.

 

Nä, men sen var det nog inte så mycket mer. Förutom bäddsoffan som ska på plats, och pelargoner av plast. Kanske, eventuellt så måste jag sluta jobba för att hinna renovera. Och råna en bank så att jag kan finansiera det hela. Eller så.

 

Men det bästa är att jag redan har en trave ved som jag kan gömma pengarna i!

Det hotades ju  med vackert väder till helgen och äntligen såg jag möjligheten att ta tag i den där rensarlustan som krupit på mig och börja förbereda torpet för vad som komma skall. Så här löd diskussionen mellan mig och min man Jesper i veckan:

 

S: "-Det är nog bäst om vi inte sover i torpet, utan bara åker dit och sen åker därifrån. Det blir effektivast. Annars blir morgonen så utdragen och vi bara såsar runt utan att få något gjort..."

 

J: "-Effektivast!? Ja, det är för att jag vill till torpet och koppla av, och du vill dit och bedriva arbetsläger!"

 

Hmm, ja. Frågor på det? (Hans amnesti för första året löpte faktiskt ut för en hel månad sen.) Sagt och gjort, vi åkte ut och (jag) lät sakerna (piskan) vina.

 

Vårt torp består av en liten stuga med ett rum -storstuga, kök, källare (lucka i golvet, lågt i tak så man måste huka, typ en sån läskig jag ser framför mig om någon säger att någon har stängt in någon, eventuellt sina barn, i källaren) och loft. På tomten står även ett uthus med förråd/sommarrum, vedbod och utedass. När vi köpte det för precis 13 månader sen fick vi liksom hela klabbet. Med sjuttioelva aluminiumkastruller, väggbonader, spånskivor från -73 och färgburkar med gammal färg som lyser i mörkret (typ). Övermöblerad som tusan. Men vi rensade och körde ett och annat lass till tippen direkt, så att vi fick plats liksom. Fast sen fick tydligen Jesper renoveringsamnesti och jag fick lova dyrt och heligt att vi inte skulle ge oss på några projekt första året.

 

Själva torpet är alltså redan rensat men uthusen har varit som en krigszon och med lite god vilja har vi kunnat få in gräsklipparen i bo'n genom att svinga den över huvudet in genom dörren och stängt blixtsnabbt. Eftersom detta renoveringsår betyder att jag ska riva upp ett loftgolv, flytta golvplank, måla upp till nock och ungefär ganska många andra omständiga saker så behöver vi liksom plats att ställa lite prylar som inte mår så bra av att befinna sig under upprivna tak/golv och färgsprutningar.

 

 

Och efter ett dagsverke (med en korvbrödsätande liten stjälpreda) och när vi idag har hyrt den där släpkärran och kört till återvinningen en två-tre gånger så kommer vi ha den platsen!

 

Och förutom att väggfärgen är ljuvlig, en våningssäng så skruttfin att en dånar och ett träkar som bara behövde få sig en liten tillknackning för att vara stabilt igen så dök det upp en gammal snickarbänk som åtminstone vid första anblick ser ut att kunna bli underredet till ett mycket läckert bord i framtiden. Just sayin'.

 

 

Men annars, skräp så långt ögat når.

Så nu vet ni vad vi gör en söndag som denna.

Att vara mamma till dig är som att få sockerdricka i näsan utan att behöva hosta. Som att läsa en spännade bok som aldrig tar slut. Som att lägga ett utmanande pussel med oräkneliga bitar. Som att äta Polly men inte få halsbränna. Som att ha födelsedag, varje dag, året om och känna samma oförställda glädje dag efter dag. Som att alltid sova med soltorkade lakan i renbäddad säng. Som att ligga på rygg på durken i en eka, blunda mot solen i skydd för den fläktande vinden och lyssna till vågornas kluckande mot skrovet utan att bli kissnödig. Som att inte kunna somna för att längtan till nästa dag är så ofantligt stor.

 

 

Jag vill inte missa en endaste dag tillsammans med dig. Även om jag ibland är trött och du med och inte vill sätta på dig ytterkläderna när vi har bråttom iväg. Och fastän jag måste torka upp ett utspillt mjölkglas för tredje gången samma måltid och jag nästan är säker på att den senaste gången var med flit. Och även om jag måste utmana mig själv för att komma på nya metoder för att överlista dig och göra tandborstningen till något nödvändigt gott dag efter dag. Och ibland får hjärtat i halsgropen när du klättrar högt, högt.

 

Och sättet du får din pappa och mig att förundrat lyfta på ögonbrynet, titta på varann och lika imponerade som förvånade upprepa vad du nyss sa eftersom det är så ofattbart att du är så verbal och uppmärksam på vad som händer i din omgivning. Att du utan problem namnger ett tiotal kompisar och de flesta av deras föräldrar men alltid svarar "kovv" och "moosch" när vi frågar vad du åt till luch på dagis. Jag vill inte missa en sekund av ditt liv, du lär mig så mycket. Stort som smått.

 

 

Som igår när jag skulle berätta för din pappa om gosedjuret vi lekte med hemma hos din kompis för mer än en vecka sen och inte kom ihåg vad det hette och tog din hjälp:

 

"Kommer du ihåg när vi var hemma hos Leo? När du lekte med gosedjursormen som mamma knöt runt magen? Vad hette ormen?

"Åt" "Nina"

"ja, vi var ju hos Leo och Nina och åt middag.."

"Offen!"

"Ja! Roffe heter ju ormen, tack"

 

Dina små egenheter som jag uppskattar. Som noggrannheten i valet av mundering. Halsband, mössor, hattar, haklappar, scarfs eller gummistövlar. Inget väljs av slumpen känns det som. Och att du älskar att läsa böcker, och vill höra saga efter saga. Jag längtar till hur du på kvällen vid läggning, efter sagorna, sträcker upp den fria handen och vill att jag ska pussa den godnatt och hur du byter hand som håller vällingflaskan och ömsom säger "and-a" och "nästa" gång på gång och "båda" när det är fötternas tur att få pussar. Och hur du fyller i mina meningar när jag uttrycker min önskan om att du först och främst ska älska dig själv och säger: "Kom ihåg att du är..."

 

"näll"

"mart"

"full"

(här måste jag hålla mig för skratt, du kommer en dag att förstå varför, men jag hoppas att det dröjer. Länge.)

 

 

 

Ja Boosan, glöm aldrig det!

Mamma

Äntligen fredag! De senaste veckorna har tisdag till torsdag varit så schemalagda med jobb för IKEA Kalmar och dagistider att måndag och fredag är vattenhålen för att hinna med övriga uppdrag, sälja in nya jobb och administrera papper (och äta Polly). Så det gör jag nu sedan jag lyssnat igenom poddavsnitt 19 under morgonen.

 

I senaste Komin-podden pratar vi nämligen om den annalkande våren och behovet att rensa och röja. Själv har jag just nu ett stort behov av att sortera ut och göra mig av med onödiga prylar både i förråd, skåp och lådor, det är just bara det att det ska bli av också - helst en dag när jag är helt osentimental och bara rensar ohämmat. Lyssna gärna på veckans avsnitt och dela med dig av just dina tips till ordning, här eller på Facebooksidan.

 

Mvh

S(p)ara (& förvara)

 

 

Idag har jag gjort något som jag tänkt göra i flera år nämligen en länklista. Under arkivet i högerspalten här på bloggen ligger nu en massa länkar till bloggar jag gillar av olika anledningar. Jag har säkert glömt flera men nu finns det många som jag gillar. Det kan vara bilderna, eller språket, eller tipsen eller humorn eller att jag känner personen eller att jag skulle v i l j a känna personen. Eller igenkänningsfaktorn och förmågan att få mig att läsa mer, lära mer. Så gillar ni samma lika så finns här en ormgrop av länkar. Fast i bokstavsordning.

 

Nu ska jag på säljkurs, den sista, och jag har inte alls förberett mig som jag borde för att suga ut det sista ur säljtränarkaramellen (skrev sältränarkaramellen först, det hade varit nåt nytt på cv:t, sältränare). Men jag brukar få glass eftersom Carina som är en jäkel på sälj också är en jäkel på glass - som hon säljer. Och det ser jag fram emot!

 

Det var länge sen nu, en tyst vecka. För dagarna som gick var som en enda lång ström av gäspningar. Jag har varit så förjordat trött. Som om vinterns mörker och brist på snö till slut vann och bara dränerade mig totalt. I lördags bytte vi ju tack och lov blad i kalendern och gick in i mars - vårmånaden, och jag hoppas innerligt att det betyder att ljuset kommer tillbaka. Och energin med det.

 

Den gågna veckan innebar både glädje och sorg, det känns som att det händer mycket nu, på alla fronter. Ett jobb jag verkligen ville ha gick till någon annan och tävlingsmänniskan i mig knyter näven i fickan och tänker att nu, nu jäklar är det dags att växla upp, att fokusera och fundera igenom mål och inte minst vägar dit. Samtidigt, mitt i den sorgen (ja för en förlust är ju en förlust vad det än handlar om) bokades den efterlängtade New York-resan och jag måste nypa mig själv lite i armen för att tro att vi bara om tio veckor är på väg över Atlanten. Tänk att vakna upp i hotelllakan, att ta en frukost på stan och kryssa mellan gula taxibilar på gatorna. Fyra ljuvliga nätter i dessa hotellakan. Som i en blockbuster-film fast på riktigt. Och lika mycket nytta som nöje.

 

Tre dagar i veckan i fyra veckor jobbar jag nu på IKEA-varuhuset i Kalmar. Där allt började, där jag fick mitt första jobb som inredare för sju år sen, där jag hade fantastiska kollegor som fortfarande är lika härliga och tar emot mitt frilans-jag med öppna armar. Det känns lyxigt. Och ännu lyxigare att jag fortsätter att göra andra roliga uppdrag som att färg & formsätta nya träningslokaler t ex. eller som idag då jag ska skicka ett heminredningsförslag till en familj som har svårt att få ordning på sin nya villa. 

 

Japp, det är sammanfattningen av dagarna som gick medan det var tyst på bloggen. Och eftersom det både varit bokrea och jag har vilat ovanligt mycket så har jag också nätshoppat en del (smartphones och surfplattor - förste sak att eliminera, dagens tips till Lyxfällan-redaktionen) så både belysning och böcker väntas hem framöver, för som sagt - jag kan stå emot vad som helst utom frestelser. Ptjaa.