Härliga Hildur
P g a teknikstrul blev podden lite sen den här veckan, men vad gör väl det när vi får dyka in i ett personspecial deluxe?! Kvinnan, myten legenden. Hon, min kära parhäst, som å ena sidan är min raka motsats men å andra sidan alltid tycks dras till samma-lika.
Med målmedvetenhet, affärssinne och en färg- och formkänsla utöver det vanliga har hon gått från att som 8-åring tjata sig till sitt första jobb till att idag driva sitt företag på bred front. Vad är hemligheten bakom framgångarna, vad driver henne och vad drömmer hon om?
Trumvirvel
Här har ni härliga Hildur förpackad i 45 minuter podd! Tack snälla, okrångliga, självklara, skarpa & stöttande du. Jag ser fram emot de stordåd vi ska uträtta tillsammans!
Besök gärna Kom In-poddens alldeles egna Facebook-sida. Som vanligt hittar du podden på iTunes eller Libsyn. Senaste avsnittet kan du även lyssna till via Hildurs blogg.
Internet och klöver är allt jag behöver
Looong time no see! Jisses, jag har ett antal blogginlägg som jag kommer få bakåtpublicera eftersom jag haft noll och ingen kontakt(!) med bloggen i två veckor som ni kanske märkt. Först hade jag ingen nätuppkoppling (hej 2002) och sen kunde jag plötsligt inte publicera bilder, men nu så, ordningen verkar återställd!
Så, jag ville mest säga hej, jag är tillbaka, och kommer att publicera lite inlägg i kronologisk ordning så scrolla neråt imorgon eller så och läs ikapp vettja!
Ni har väl märkt att vi går mot vår!? Solen sken in redan vid 7-rycket imorse och jag for runt med kameran i Hundraåringen för att fånga ljuset innan jag satte mig på tåget. Ett favoritobjekt är klöverblomman i vardagsrummet, den jag f ö fiskade upp ur soporna efter att ha lämnat man och 1 m klåfingrighet ensamma en helg. Vem som helst kan ju förstå glädjen i en pånyttfödelse men detta tog lite som priset, blomman har liksom tredubblat sin storlek på bara några veckor!
Foto: Sara Zetterström
Business and pleasure
Nä hörrni, här har ni någon som somnade mitt i På spåret igår. Vaknade till vid midnatt och tog av mig glasögonen (åsså undrar jag varför det råder storktorka i det här huset?!). Oh well, hence the mitt-i-natten-inlägg, har ju liksom sovit mina 7h för länge sedan (och under morgonpromenaden mött ett antal krogbesökare på hemväg, hej skilda världar). Nu ska jag packa väskan för snart åker jag till Stockholm, främst för att träffa mitt gamla tjejgäng från gymnasiet men även för lite jobb.
Som pausbild får ni njuta av Matilda Svenssons fina illustrationer som damp ner i mejlboxen häromdagen. Snäckor och sillar är sånt som jag gillar.
Foto: Pressbilder från Matilda Svensson grafisk form & illustration
Poddat från morgonsoffan
Både Hildur och jag tyckte det var dags med en lägesrapport så gårdagens poddinspelning skedde från morgonsoffan. Lite mer mys, lite casual fredagen den 13:e så att säga.
”Med kuddränder kvar på kinden (åtminstone på 50% av oss) har vi krupit upp i morgonsoffan och tagit oss an ett nytt avsnitt av Kom In-podden. Denna vecka summerar vi intrycken från Möbelmässan och uppdaterar er i pågående och kommande projekt. Dessutom, har du någon gång sett på ditt hem genom ett inredningsmagasins glasögon? Lite knäppt, men ganska roligt, lyssna på podden så fattar du vad vi menar.”
Besök gärna Kom In-poddens alldeles egna Facebook-sida. Som vanligt hittar du podden på iTunes eller Libsyn. Senaste avsnittet kan du även lyssna till via Hildurs blogg.
Tant Johanna Collection för Sadolin
Jag behöver väl knappast säga att jag blev stormförtjust i Tant Johannas senaste samarbete för Sadolin. Hon har valt och namngivit sex av sina favoritkulörer, tre huvudkulörer - Warm Stone, Green Mist, Dusty Blue och tre komplementkulörer - Graphite Blue, Dark Jade och Ivory White.
Så. himla. fina.
En Green Mist:ish kulör har följt med mig sedan a.d03 (där den hette Sommarregn, i mitt dåvarande kök i bloggens begynnelse, och sedemera även i torparköket), Dusty Blue är en fin variant på det som i mitt huvud är de duvblå ridbyxorna, remeber? Och Dark Jade, ja hemma hos oss heter den ju Badkarsgrön he-he.
Fantastiskt bra jobbat Johanna!
Om jag får önska ett drömmigt jobb för framtiden så är det att ta fram en alldeles egen färgkollektion minsann.
Foto: bilder från Sadolin.se och Tant Johanna
Pluttifikationstabellen
Fördelen med att driva eget är att man själv bestämmer över sin tid och planerar in jobben (nåväl, det finns ganska många parametrar som spelar in, men det är mindre toppstyrt om man säger så, dessutom är det ju liksom jag som sitter i toppen på mitt företag). Nackdelen är att detta även gäller vidareutbildning och inspiration, något som tyvärr sällan prioriteras. P g a enkel matematik. Jobb=cash in, kurs=cash ut. Efter att ha gjort ett hyfsat första år som frilans men utan vidare balans bestämde jag mig tidigt efter tolvslaget att 2015 blir året för fortbildning och vidareutveckling av mig själv och företaget. Jag träffade en tjej från en firma jag vill jobba med som berättade att de delvis använder SketchUp. Veckan efter fick jag veta att en annan viktig kund också kommer jobba i SketchUp. Och jag kan inte SketchUp. Första steget blev alltså att anmäla mig till en kurs i aktuellt program. Genom Hildur fick jag nys om Cadelit. Inte den billigaste, men heller inte den dyraste kursen och framför allt den som verkade passa mina behov bäst. Vid tre tillfällen, tre dagar under våren, ska jag lära mig att behärska detta visualiseringsprogram. Och det är nu man som egenföretagare måste börja använda sig av lite krångligare matematik. Kurs=cash ut blir snarare kurs=inspiration+kunskap+nya möten+nya möjligheter=kompetensutveckling =cash in, i förlängningen.
Idag har jag haft det första kurstillfället och det var så himla kul! Men framför allt väldigt lärorikt och jag känner mig så där bubblande glad som man gör första skoldagen efter ett långt sommarlov och man upptäcker att det börjat en ny kompis i klassen, en som man väldigt gärna vill vara vän med och som det visar sig även vill vara vän med dig.
Förutom kompetensutveckling så har jag börjat samla tankarna kring en grafisk profil och andra utvecklingsmöjligheter. Och vet ni, ibland måste man investera för att kunna växa, få ny kraft och ge rum åt nya möjligheter. Det är ganska enkel matematik när man tänker efter.
Hårda favoriter
Två nya hårda paket har flyttat in i Hundraåringen. Först fick vi den fina gjutjärnsmorteln i inflyttningspresent och för några veckor sedan blev det kärlek vid första ögonkastet när jag hittade det gröna marmorunderlägget på Lagerhaus (verkar vara slut på hemsidan där jag bara hittar ett sexkantigt ljusfat). Extra speciellt med det vita stråket som jag inte sett på någon annan skiva och den flyttas flitigt runt i huset och pryds ömsom av tomater och ömsom av ljusstakar.
Foto. Sara Zetterström
Don efter person
För mig är en viktig aspekt i inredning att anpassa munnen efter matsäcken. Med det menar jag att inreda varsamt och utan att glömma bort skalet, själva huset. Vårt hus har stått emot väder och vind i över hundra år och därför känns det naturligare att använda massivt trä hellre än den modernare parketten, spröjsade fönster snarare än stora glaspartier vid en framtoda renovering/ombyggnad. Till och med en sån liten detalj som den analoga termometern vi nyss satte upp valde jag en som andas mer Hundraåring än de digitala varianterna. Därmed inte sagt att man måste gå all in på den nationalromantiska stilen som präglade tiden då huset föddes, bara att jag tycker man ska fundera lite extra över uttrycket och hur man balanserar olika stilar om man funderar på att mixa.
Foto: Sara Zetterström
Aja baja mammas lådor
Trots att Boo numera är stor nog att resonera med (nåväl, i ala fall när hon har lust) så har låsanordningen till skrivbordshurtsen blivit kvar trots att det mesta av bebisrivet vuxit bort. Jag vet att många använder sig av de långa skohornen från Ikea men eftersom jag sedan jag blev mamma (och medveten om ftalater mm) försöker hålla nere antalet plastpryttlar så blev det istället enklaste möjliga lösningen med hjälp av rundstav och en läderrem som sätter P för klåfingrar i mina lådor. Den räfflade rundstaven i ek fanns på Bauhaus och remmen hos den lokala skomakaren. Och jovisst, ambitionen var förstås att borra hål för remmen i staven men vissa saker stannar liksom vid att funka ändå.
Foto: Sara Zetterström
Hur man rengör en damejeanne
Söndagar är typiska fixardagar. Eller hängardagar, så idag har vi hängt lite i torpet. Liksom kollat till det och försäkrat det om att vi inte glömt bort det. Och som jag längtar till sommaren! Appropå det, i somras fyndade jag ännu en damejeanne, i det ljuvligaste turkosa glas, denna gång på Lions loppis i Åhus. Åh så vackra de är i den där äldre modellen. Tyvärr var just denna så himla smutsig (hence the fyndpris?) och blev stående i garaget hela hösten men efter tips från min kompis Elin fyllde jag den med kokhett vatten och stoppade ner ett par tabletter maskindiskmedel och lät verka över natten. Sen "centrifugerade" jag den genom att ruska runt med ett par smådankar i, vispade även hjälpligt runt med en flaskborste i den övre delen och nu är den praktiskt taget som ny.
Så innan du överger en skitig damejeanne, testa maskindiskmedel alltså. Nu ska jag väcka en middagstrött Marsipanros så att vi får en skaplig kväll ikväll.
Foto: Elin Stierna & Sara Zetterström
Flyttens ABC
Den här gången flyttade vi själva, (när jag tänker efter så kör vi tydligen lite så varannangångs-principen med flyttfirma) dels för att det in i det sista var så osäkert vilket datum vi skulle få tillträde till huset (detta berodde på säljarnas lägenhetsbygge och en försenad fönsterleverans. Fönster är typiska bra-att-ha-grejer på ett hem i svensk december) och dels för att hålla kostnaderna nere. Jag efterlyste flyttips och fick en masse, plus att Ebba hade ställt samma fråga på sin blogg dagarna innan, tipstack till Frida. Här kommer mina bästa do's and don'ts;
Be om flytthjälp i god tid! Det är svårare att hitta på en ursäkt att inte hjälpa till när kalendern är tom. Två dagar innan jul är kalendern sällan tom men det finns många som tydligen hellre bär lite kartonger än julstökar. He-he. Ett stort tack till vår tappra skara!
Det finns säkert någon matematisk beräkning på hur många flyttkartonger en behöver, jag skulle tippa på kvadratmeterytan delat på två (är lgh 50 m² så är 25 kartonger rimligt) men sen finns ju så klart avarterna. De som lämnade vårt hus på 142 m² hade 27 kartonger och vi som kom från 109 m² hade 85 st (vad ska jag säga, jag är en samlare). Och då hade vi ändå r e n s a t.
Flyttregel nummer 1. ALLT ska packas, och då menar jag A L L T som ryms inom 33x41x56 cm. Kuddar, vaser, hyllplan, kajaker och julgranar. Även andra format på kartonger, till viss mån plastsäckar och i något fall papperskassar men håll packningen så unison som möjligt så gör det flytten smidig och minskar antalet vändor mellan bostäderna.
Om tid finns som sagt, rensa. Förråd, garage och garderober åtminstone. Kanske inte varenda låda i hela huset men gör en grovrensning och avsätt kartonger för sånt som ska till second hand för när man packat en sisådär tretti lådor så blir man lite mer selektiv (trots hamstersläkte).
Detta var min och Jespers femte gemensamma flytt så vi har liksom en buffé av flyttkartonger. Lådorna märkta "Kungsholmen" från Gotlandsfirman 2001 funkar fint, JÄTTENE från IKEA är både bra och prisvärda, kartongerna från Coop och Clas Ohlson är sådär. Sämst var de sprillans nya reklamkartonger vi fick från mäklarfirman, hållfasta visst men handtagen var katastrofala. Det är viktigt att det finns en liten kartongbit att vika in vid bärhålen för annars gör det skitaont, kolla det! Flyttkartonger är ganska dyrt och förhoppningsvis behöver man dem inte allt för ofta, dessutom är 85 kartonger rätt skrymmande (även som platta) och då är det bra att kunna hyra/låna. Jag ringde firman som flyttade oss från Gotland och alla har kanske inte sådan tur men det slutade med att jag fick just låna de allra bästa kartongerna därifrån. Tack Miniflytt! Viktigt att tänka på då är att packa det sista/viktigaste som således packas upp först i de kartonger som ska lämnas tillbaka så en inte står där vid återlämningsdatumet och plötsligt vadar i bebiskläder storlek 56 (när "bebisen" numera drar 98/104).
Använd packpapp eller silkespapper till ömtåliga saker, skippa tidningspappret, så slipper man diska rent allt från trycksvärta när man packar upp.
Ha ett system med siffror (eller färger) för varje rum så att kartongerna hamnar rätt på en gång. Vissa förespråkar att skriva ner allt som packas i ett digitalt dokument som är sökbart: typ 3.17 (rum 3 - vardagsrum, kartong 17 - porlsinsänglar) men det tyckte vi blev för omständigt och istället använde vi dessa etiketter som jag hittade på Clas Ohlson med färgflikar med anteckningsyta och skrev ner det vi packade istället. Gult (soligt) vardagsrum, grönt (skönt) sovrum, blått (vått) badrum och rött (spisvarmt) kök. Vissa områden märktes helt sonika bara med innehåll; "skor", "städskåp", "kontorsgrejer". På nya stället sattes ett schema upp innanför dörren med tydlig förteckning vilken färg som skulle vart.
Packa en resväska med kläder för en vecka eller så och necessär, handdukar, mobilladdare, sagoböcker, gosedjur, välling, blöjor och allt som kan hjälpa eller stjälpa en tillvaro med en treäpplare. Se även till att det grundläggande till köket finns tillgängligt; diskmedel, disktrasa, handduk, skärbräda, kniv, snabbkaffe/te, koppar.
Ta blommor och växter separat, de gillar sällan flyttar och behöver lite varsam behandling, särskilt vid väderomslag (som vinter).
Packa vikta kläder i kartonger eller väskor men hängande i sopsäckar eller resegarderober. Gör ett hål i botten av säcken och trä igenom ett tiotal galgar, tejpa eller stripa ihop dem och frakta liggandes.
Böcker flyttas bäst i papperskassar och magasin/tidningar passar perfekt i Pappis från Ikea (som man sen återanvänder till bebiskläder man vill spara).
Montera ner de mest skrymmande möblerna (som en pinnig barnsänghimmel) om det går.
Tavlor kan lätt bli kantstötta men skyddas bra i bubbelplast.
Se till att det finns lampor i nya huset, det som är lätt i dagsljus är betydligt svårare i mörker, särskilt på ett nytt ställe.
Flytta inte luft, packa i väskor och annan vardagsinredning som lådor, tvättkorgar och återvinningskärl. Kläder eller skor exempelvis. Och klassikern, packa inte för tungt. Har du sjuttielva bronsstatyer i miniatyr så se till att åtminstone halva kartongen fylls med duntäcken och fjäderboas.
Packa viktiga och/eller dyrgripar noggrant och ta själv hand om frakten. Jag fnös lite åt detta och menade på att det inte gällde oss eftersom vi flyttade själva och allt i ett svep. Dessvärre letar jag fortfarande letade jag länge efter min kalender och mina smycken. De är alldeles säkert i någon av de icke uppackade lådorna, jag ska bara orka klura ut i vilken var i en kartong som mindre nogsamt ställts i förrådet, det är lätt hänt i allmänna villervallan.
Slutligen, förse bärhjälpen med mat och fika så håller de sig pigga och glada genom hela flytten. Och glöm inte att bjuda dem på inflyttningsfesten!
SFF 2015 i poddformat
Som alltid under mässdagar är det långa benet före som gäller, mycket ska hinnas med. Spana nyheter, nätverka, lyssna på inspirationsföreläsningar och passa på att hänga med kollegor. Den här gången hann Hildur och jag i alla fall ses mer än en kvart utöver poddtid men det var ju just fokus på en liten rapport ändå. Så här kommer radioversionen av möbelmässan i Stockholm, och har du planer på att besöka mässan under morgondagen så ligger trendutställningen i C-hallen och ingen annanstans.
”Än en gång spelas Kom In-podden in från världens största mötesplats för skandinavisk möbel- och belysningsdesign aka Stockholm Furniture & Light Fair. Hur går snacket i montrarna, vilka färger dominerar 2015, finns det några favoriter bland utställarna och hur tusan förbereder man sig bäst för en mässdag. I podden pratar Sara och Hildur utifrån sina egna upplevelser med förhoppning om att inspirera till en vidare diskussion kring ämnet inredning. 100% obajsnödigt.”
Besök gärna Kom In-poddens alldeles egna Facebook-sida. Som vanligt hittar du podden på iTunes eller Libsyn. Senaste avsnittet kan du även lyssna till via Hildurs blogg.
Stockholm T o R
Nu är jag på hemväg från möbelmässan i Stockholm och ville mest tala om att jag lever, trots gles blogguppdatering. Dagarna har varit fullspäckade och jag kommer där ifrån fullmatad med intryck, nyheter och härliga möten (och en packning som skulle behöva en sherpa eller två).
Möbelmässan i siffror:
Första kvällen i huvudstan tillbringade jag med min BFF. Vi åt sushi och jämförde kroppsligt förfall. Antal år som bästisar: 19.
Första mässdagen sprang jag på en gammal bekant från min utbytestermin i tyska Wismar. Antal år sedan vi sågs: 8 (han var sig lik).
Mässdagen II hade jag tillfälle att äta lunch med en saknad kollega som jag inte träffat på ett tag, sist var på en endurotävling och nu alltså möbelmässan. Vanliga fikaraster verkar inte vara vår grej. Hon har längre hår nu men om hon inte klippt sig sedan vi sågs sist så växer det rätt långsamt ändå. Antal år sedan vi sågs: 12.
Jag har vinglas i väskan eftersom jag tecknade nya tidningsprenumerationer på mässan. Antal: 4. Mvh Lättlurad.
Som om inte övrigt vore nog toppade jag packningen med nya (tunga) snyggböcker. Mvh Hulken. Antal: 3.
Det blev tight till avgång efter att jag sprungit från försenat pendeltåg genom Centralstationen med 40kg packning. Antal minuter till godo: 1.
Blåa och gröna och ännu fler blå nyanser som kunde skönjas i mässhallarna. Antal: oräkneliga.
Personer i en Hundraåring som jag längtar alldeles ofantligt mycket efter nu. Antal: 2.
Antal dagar tills jag förhoppningsvis gör det här igen: 363.
SFF-selfie.