Det har blivit lite glest mellan inläggen de senaste dagarna eftersom vi är i en intensiv planeringsperiod på jobbet. Jag märker mer och mer vikten av helgen som återhämtningsoas så nu snörar jag på mig vandringskängorna för en tur på det öländska Alvaret. Solen har precis tagit sig upp över Kalmarsund och jag återkommer när jag är lagom full av vindkraft och solenergi.

Jag vet att jag vet att jag varit usel på att besvara mejl och kommentarer den senaste tiden och alla roliga och fina frågor ska få svar senast imorgon! Amen.


Foto: Kalmarbaserade fotografen Jonas Lindström gjorde tillsammans med FUWL reklamkampanjen Botanic Collection för BOLON, plåtad på Alvaret.

Har man som jag levt med en ämnesblogg i 5 1/2 år så är korpgluggarna ständigt öppna för potentiella blogginlägg och jag vet många andra bloggare som säger sig andas blogg 24.7 på samma sätt. 99% av tiden eller så är det väldigt kul men ibland måste jag säga åt mig själv att lämna kameran hemma eller stänga av radarn en stund. Den senaste tiden har den gått på högvarv men ihop med jobbtrycket gör det mig lite fartblind och därför är det tur att man gör loopar och återkommer till något som fångat intresset men inte förvaltas förrän vid nästa sammanstötning. Ommanhartur. Denna gång var det den snygga sopsorterinen från Trans som maldes både ett och två varv genom LMFI-kvarnen. Perfekt gömställe för vanliga papperskassar som man lyfter ur för en sväng till återvinningsstationen och ack så fina i äggoljetemperamålad björkplywood med läderdetaljer. Praktisk snyggkombo som man kan beställa här till priset av 1250kr. Per styck. Tomten, jag tar tre tack!


Foto: pressbilder från Trans

Det var kärlek vid första ögonkastet när jag hittade Roland Tiangcos Dirt poster. Kolla bara, den inbjuder till interaktion, är konceptuell & genomtänkt och bara så fiiin. Jag vill haaa! Tipstack till Linnéa.


Foto: urval av bilder via lost in a supermarket

Som ny inredare på IKEA Communications hade jag en fantastiskt rolig sommar där projekten spände mellan högt och lågt och ibland var utmaningen kittlande stor och bollarna att hålla i luften många. Vecka efter vecka tillbringades i studion och ett av alla sommarjobb var att iscensätta en klädbutik. Vi var tre inredare som "proppade" flera byggen samtidigt men extra kul var denna affär som vi kallade MLLE (mademoiselle). Att fundera ut vad man behöver i en butik är ju inget jag gör varje dag precis och det är väl det som är så spännade med att vara inredare. Precis som en skådespelare måste man sätta sig in i rollen och fundera över vad den som bor i rummet gör, behöver och tycker om. Eftersom IKEAs vision innefattar de många människorna kan det variera mellan allt ifrån en studentlägenhet för en kille på idrottsgymnasium till ett äldre par i sin villa eller som här en medelålders kvinna med en klädbutik. Själv är jag extra förtjust i klädstången TURBO och primadonna-belysningen MUSIK. Fler bilder hittar ni på IKEA-bloggen.



Foto: IKEA

Jag dammsög fram septembernumret av Elle Deco UK idag och slogs än en gång av den übersnygga framsidan, som faktiskt var den främsta anledningen till att jag köpte tidningen från första början. Rummet tillhör Frederikke, tonårsdotter till danska modedesignern Hanne Graumann, och inspirerar mig till tusen. Min nymålade skoltavle-vägg är något av en blek kopia/blyg viol i jämförelse. Men så har jag ju passerat tonåren med marginal också... Så fort de nymålade lysknapparna och kontakterna kommit på plats ska ni få se efter-bilder. Promise.


Foto: faximil av reportaget Stand-out style i Elle Decoration september 2011, stylat av Helle Walsted och fotat av Wichmann+Bendtsen

Frukosten får vänta för nu ska andra lagret av skoltavlefärgen upp här hemma. Burken har stått på målarhyllan och tittat anklagande på mig ända sedan vi påbörjade ommålningen av den övre hallen i somras och igår åkte första lagret äntligen upp medan jag sprang mellan låtarna i Så mycket bättre med penseln i högsta hugg. Ja just ja, det var det som jag så lättsamt kallade "lite småfix" i tidigare inlägg men mer om det senare för jag kan knappt vänta tills det torkat och kommer ett steg närmare ett rum i fullfunktion.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Jag har fått flera frågor om var man får tag på stålgalgen jag bloggade om i somras och då föreslagit att kolla med den lokala kemtvätten där de omsätts i parti och minut. Nu kan jag dessutom tipsa om smidig nätshopping. Min bloggkollega Henrick har öppnad webbshop där ett 5-pack stålgalgar kostar 45kr men han håller inga stora lager så skynda skynda.


Foto: bild från vosgesparis.blogspot.com via pinterest

På dalaturnén jag gjorde för någon månad sen blev det ett studiebesök i hästfabriken och onödigt många dalahästämnen travade in i shoppingbagen. Trärena, ruffa och vackert ofärdiga har de stått lite utspridda här hemma men inspirerad av Frida fyllde jag häromhelgen upp min ena odlingsklocka med några av dem och det blev precis en sån detalj som jag går igång på. Fin och med en twist. Det är för övrigt just ett par dagar i den andan som jag hoppas väntar så nu tar vi helg tycker jag. Happy Friday!


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Under mina kursdagar i Halmstad åt jag lunch på Magasinet på Slottsmöllan, en jättemysig restaurang i, ja just det, ett gammalt magasin. Kallt som tusan men det gjorde inget för maten serverades tillsammans med ett gäng fleeceplädar. Ja nu var det inte det jag skulle blogga om utan en juste detalj jag sportade i passagen på vägen ut och förevigade i farten. Där hade man hängt jättefina bilder från olika sittningar på ett lagom nonchigt jag tog bara lite snöre från ett par vedsäckar och nyporna som kom i min väg sätt. Jag gillar det! Hur lätt som helst att anpassa stilmässigt med olika trådar och klämmor efter eget tycke och smak.


Foto: Sara Zettertström, little miss fix it

Igår var det en sån där fantastisk dag då hösten liksom drog av sig långkalsongerna igen och låtsades att året gick baklänges, mot sommar kändes det som. Solen smälte frosten och löste upp den tunna isen på dammen och jag blev än en gång alldeles betagen. Tack för tillbakablicken, nu är jag redo för vinter.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

En återkommande inredningsdetalj under kategorin funktionsmöbler med patina som jag möblerar mina drömmars (läs: framtida. med oanständigt högt i tak!) studio/kontor med är ritningshurtsar. Såna dära stora A1-byråer med jättegrunda lådor som grafiker och arkitekter haft till sina skisser och ritningar i alla tider ni vet. Hårdvaluta på Blocket. När jag ser illustratören Mats Gustafsons kontor kan jag inte låta bli att åter igen sucka lite längtande...


Foto: via NY Times T-magasine och So Long As It Is Black

Lite sockerchockad och med halsbränna efter att ha tömt en röd påse Polly (de är ju så små *host*) ligger jag på hotellrummet och tänkte tipsa om ett guldkorn när det kommer till inredning i Småland. I lördags styrdes kosan mot Boda som ligger 4,5 mil väster om Kalmar, för en runda på Design House Stockholm-butiken som jag besökt många gånger. Döm om förvåningen då den lilla outleten sedan tre månader tydligen flyttat några hundra meter, numera heter Design House Stockholm OPEN och storleksmässigt mångdubblats i det gamla glasbrukets lokaler. Dessutom med ett mycket bredare sortiment med varumärken som Lexington, Mateus, Stelton, Ceannis, Vipp och Tivoli Audio bland annat. Väl värt ett besök och om man vill fynda så säljs just Design House-produkterna till 20% rabatt.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Nu är det hög tid för lunch, det behövs verkligen för just nu kokar nästan min hjärna, idag är jag nämligen på Creative Tools i Halmstad för en tvådagars kurs i 3D Studio Max. Appropå gårdagens inlägg...

Uppdatering kl 20.30: Idag har jag alltså tagit mig igenom grunderna i animeringsprogrammet 3ds Max. Jag är förvånad över hur roligt det faktiskt är!  Men all heder åt artisterna som verkligen behärskar denna teknik eftersom det för egen del var som ett envetet radiobrus när min 21-åriga kursledare svängde sig med kortkommandon likt Tarzan mellan djungelns lianer. Anledningen till att jag som inredare ska lära mig hantera detta dataprogram är att allt fler av IKEAs katalogbilder görs i 3D där animeringsartisten står för tekniken och inredaren sätter rekvistan. Tanken är nu att vi inredare ska jobba mer självständigt och inte hänga 3D-artisterna över axeln. Riktigt kul som sagt, att utvecklas, men inget går upp mot att bygga upp en miljö med riktiga böcker i de fysiska bokhyllorna...


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Jag har haft det stora nöjet att tillbringa kvällen hos min kollega Elin och hennes man i deras Älmhultsvilla. Åh jag vill också ha en villa.. eller jag menar.. större ytor att inreda. Pysselrum, gästrum, matsal, köksö och flera toaletter... Ja tack! Om ni blir nyfikna på att se hemma hos-bilder så finns det ett omfattande reportage från detta hus i senaste numret av Femina (vars hemsida inte är så uppdaterad tyvärr). Appropå gästrum - kolla vad som låg på nattygsbordet. Det är detaljerna som gör'et.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

För några veckor sedan fick jag ett pressutskick från Beijer i brevlådan. De presenterade sin nya köksserie Nabis och jag öppnade spänd av förväntan upp pressbilderna men insåg efter ett par klick att alla deras inspirationsbilder är gjorda i 3D, något som jag ansett som ett helgerån mot interiörbilder. Fram med luktsaltet! Presskittet med det lilla köket i trä får mig mer nyfiken än hemsidans material tyvärr.

Var det någon som märkte att jag skrev ansett, alltså imperfekt, som att jag ändrat mening i frågan? Jag håller nämligen på att omvärdera detta och eftersom allt fler interiörbilder görs med 3D-teknik är jag nyfiken på hur ni andra inredningstokiga ställer er i frågan: Märker du om en bild är gjord i 3D, och i så fall på vilket sätt? Påverkar det dig i ditt köpbeslut?


Foto: Sar Zetterström, little miss fix it

Igår var jag och Jesper på utflykt hela dagen. Vi körde genom de djupaste smålandsskogarna längs kringelikrokiga stenmurar där dimman bitvis var så tät att det kändes som att färdas genom sockervadd. I Emmaboda hälsade vi på bekanta, i Skruf fyndade vi glas och slutligen bjöd Boda verkligen på en överraskning. Mer om det senare men först måste jag visa fyndet. Anledningen till besöket i Skruf var att där ligger en väldigt bra loppis, numera vägg i vägg med glasbrukets fabriksförsäljning. Inget loppisfyndande men däremot ett litet drivhus från glasshoppen. Ända sedan Caroline Wetterlings miniväxthus Gro såg dagens ljus har ljuv musik uppstått när jag sett det och igår slog jag till på ett. Döm om min förvåning när jag bara betalade smått ofattbara 150kr mot c:a 500kr ordinarie, det är inte utan att jag undrar om kassörskan slog in fel pris. Medan jag väntar på att kunna ta en liten mårbacka-stickling och plantera bildar de torkade orkidéblommorna ett fint blickfång i fönstret.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Med kanske höstens längsta sovmorgon bakom mig och en lyxfrukost, som jag varken hinner eller orkar uppbåda varje helg, i magen är det nu dags att fånga de få soltimmarna som är kvar av dagen. Jag tänkte hinna med att fota lite hemma-projekt som ligger efter nu när höstmörkret försvårar bildarbetet. Jag har ju en förkärlek för ljusstarka bilder och runt 20-snåret på vardagkvällarna lyser just de förhållandena med sin frånvaro vill jag lova, men till frukostbordet var det minsann Schyffert/Lindström-ljust & fräscht.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Jag dammsög nätet efter textilinspiration till ett jobbprojekt och snubblade över denna hemnetbild. När jag klickade vidare på objektet insåg jag roat att detta hem är stylat av min bloggkollega Room by Sofie. Liten värld va? Vanligtvis är färgen lila inte min kopp te men just här bidrar den dova färgskalan på textilierna till att jag bara vill krypa upp i soffan med just en stor kopp te och lägga pläden över benen.


Foto: Daniella Witte

Jag har som sagt ägnat dagen åt att sortera mina sy- och pysselgrejer. Det kan väl konstateras att om sidenband vore hårdvaluta i krig så är jag rustad för världens 3:e. Här kommer nog den längsta bilden i bloggens historia och för att dra en göteborgsvits så är det kanske dags att jag lägger band på mig när det kommer till vissa textila inköp...

PS. Jag är lite osams med kameran/datorn just nu, bilderna blir lite hysteriska i färgåtergivningen och har någon erfarenhet av hur man kalibrerar/åtgärdar detta är jag all ears!


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Den här helgen har jag ägnat åt att rensa, röja och organisera både här och där. Klädkammaren, skruvar och beslag, papper och pyssellådor och sist men inte minst min syask. En älskad hattask i skinn, väldigt rymlig och vacker men totalt hopplös när det kom till funktion, ersattes av praktiska lådorna GLIS (som nu tyvärr bara finns i blått). I över ett decennium har jag samlat mina sygrejer i hattasken (och ungefär fem andra ställen) så att ha allt samlat så här känns otroligt lyxigt även om bristen på skönhet nu gör att lådorna förvaras bakom stängda dörrar.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Jag fick ett mejl från Personlig almanacka, ett företag jag följt sedan starten, som ständigt tycks utvecklas och "göra rätt". Det senaste är att man kan göra en bloggbild av en almanacksvecka! Eftersom denna vecka ser otroligt trist ut p g a sjukskrivning så delar jag med mig av vecka 49 som ser betydligt mer lovande och inspirerande ut. Då drar nämligen omgång två igång av den interna heminrednings-utbildningen som jag går 2011-12. Både hjärtat av IKEA, design- och produktutvecklingsföretaget IoS i Älmhult, inredningsbutiker i Amsterdam (Maria, som du kan se landar jag den 9:e) och testvaruhuset i Delft är inplanerat. Jag kan knappt bärga mig!



Klicka på bilden, där hittar du också länken för att göra en egen bloggbild.

Nu har det varit ordentligt tyst här på bloggen igen och den nakna sanningen bakom kulisserna är att jag är sjukskriven och inte gör många knop. Förhoppningsvis snart på benen igen med hjälp av vila och lite tebälgande. Skönt att jag precis fått veta att jag slipper diska mina Åsa Lindström-bägare för hand då de tydligen funkar fint i diskmaskin. Here go diskbänksrealism. Ja för så kallade vardagsrealistiska stylingbilder dyker upp lite varstans i inredningsvärlden, inte minst bland bloggarna, just nu i svallvågarna efter The Selby och den svenska motsvarigheten i boken Nesting där man ser en motreaktion till alla drömhem och tillrättalagda bilder. Det ska kännas ostylat, som en ögonblicksbild från den ocensurerade vardagen - den nakna sanningen helt enkelt.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it