Personligen tycker jag det är grymt inspirerande med listor - ett hopkok med en gemensam nämnare (i det här fallet bloggaren bakom), tanken har legat och marinerat ett tag och nu är det dags för min alldeles egna återkommande veckosummering av sånt som jag gör/gillar/drömmer/inspireras av. Ni är många som kikar in på bloggen på söndagar så egentligen tänker jag att den ska dyka upp i slutet på helgen men just igår var jag så rasande trött att det hann bli måndag. Oh well, här är första upplagan av Miscellaneous där jag blandar och ger av just diverse. Klicka på bilderna för källa.

 

Orcher Gold - eller guldockra på ren svenska är utsedd av Nordsjö till årets färg 2016 och välfirad under hashtag #coty16. Tillsammans med ett tjugotal andra inredningsbloggare från Sverige och Norge blev jag inbjuden till färgfest i Nääs fabriker utanför Göteborg, otroligt vackra lokaler i de gamla tegelbyggnaderna som tidigar var spinneri och där man nu hittar butiker, hotell - och restaurangverksamhet.

 

Igår lyssnade jag på en trendrapport med Per Nimér, designchef på Akzo Nobel, i samband med att Nordsjö presenterade nästa års färg (#coty16) som är Guldockra. En svärtad variant som gifter sig fint med många andra kulörer, men mer om det i ett senare inlägg. Vaknade således upp på Radisson Blu Riverside i Göteborg idag (förstå lyxen i en stor, fluffig hotellsäng helt för mig själv och en hel sammanhållen natts sömn!) och efter frukosten blev det här hörnet av hotellrummet dagens kontor, perfekt för att beta av en att ringa-lista. Nu ska jag kvista ner på stan för en sen lunchdejt med en pingla som det var alldelels för länge sedan jag såg, nämligen Frida!

 

I morgon ska jag styla ett utomhusreportage tillsammans med Malin som fotar. Höstigt såklart, och lite mustigt i färgerna, tänker jag mig. Vi har inte jobbat ihop förut så jag ägnade förmiddagsfikat med att bläddra igenom The Kinfolk table för inspiration, för att ringa in vad jag vill ha ut av plåtningen. Jag har faktiskt aldrig lagat maten i Kinfolk-boken (köpte den förra våren här) men jag gillar att det är fotat hos så många olika personer och alltså innehåller många bilder att inspireras av, vilket gör att jag kan plocka fram den nu och då. Vinkeln, djupet, färgerna, känslan, stilen och till och med kläderna kan vara sånt som hjälper min kreativa kaoshjärna att sätta formen. Eller formen är ju redan satt och vinklarna planerade men inspo likt denna gör att jag liksom hamnar i rätt stämning. Förutom den lite luddiga inspirationsbiten så är det en dag att fixa den planerade proppingen. En lagom tjock ståltråd, pajer ska bakas, leta passande snöre, kläder ska väljas, björnbärskvistarna ska tämjas, en bilägare ska tillfrågas om att parkera på annan plats (eftersom bilen skymtas i bakgrunden på location), etiketter ska printas, gräs ska planteras(!) och ett bord ska byggas. Stressigt värre men också alldeles underbart!

 

 

Solen har precis orkat sig upp över galgbacken och jag förbereder det sista innan jag ska möta upp Amanda & Madde. Idag ska vi hålla en loppis till förmån för flyktingkatastrofen. Precis som många andra så kände vi att vi ville göra något. At skänka pengar genom ett sms är i synnerhet också att göra något, vi ville liksom bara försöka att engagera flera personer. Så vi grävde där vi står, med Folks Interiör - en nätbutik av skandinavisk antik & design, Bonbons - en inredningsbutik och med en fixarfröken startades Kalmar hjälper i förra veckan, politiskt obunden och totalt utan vinstsyfte - varenda krona kommer gå till UNHCR. Reklambyrån HultbergMartens har gjort den fina loggan och vi har fått med oss några andra företag i Kalmar, även en del privatpersoner har skänkt grejer så vill du handla för en god sak så kom till Kaggensgatan 4 (på innergården mitt emot Holmgrens café) från kl. 11.

 

Vill du skänka säljbara saker i fint skick så kan de lämnas mellan kl. 9-10. Vi kommer stå där tills kl. 16.00, eller tills allt är sålt, vilket som nu sker först. Kom och köp! Och har du inte möjlighet att stödja loppisen går det bra att lämna ett bidrag direkt via Kalmar hjälpers insamlingssida här. Varenda krona är viktig!

 

 

Ibland får man svar och ibland får man svar på tal. Samtidigt som mitt tidsinställda inlägg om bristen av inspirerande florister i stan låg och väntade på att publiceras (jag förbereder inlägg ibland, när jag hinner, om jag har mycket att göra för att undvika bloggtystnad) så fick jag ett pressutskick från PR-byrån Change signerad Sadolin. En pall målad i en av höstens åtta kulörer och en obeskrivligt ljuvlig matchande blombukett levererad till dörren (perfekt med pall när vasen ska fram ur överskåpet). Buketten bunden av en lokal florist - in my face. Nåväl, jag ska försöka slita mig från blommorna och fokusera på färgerna.

 

 

De åtta kulörerna är uppdelad i två paletter, en kallad Soft: Raspberry Pink, Cotton Candy, Pear Green och Blue Macaron ingår i den medan Salty Liquorice, Blueberry Crush, Chocolate Syrup och Fudge tillhör paletten Contrast.

Ett hem utan blommor är ungefär som en stor kopp te utan mjölk. It doesn't do it to me. Snittblommor hör till kategorin unn som jag försöker ge mig själv så ofta som möjligt när trädgården inte längre levererar. Tyvärr väldigt oregelbundet eftersom de flesta av de lokala floristernas utbud sällan får ner mig i spagat av exhaltering (rosor, liljor, nejlikor, brudslöja och lite rosor till...). Om någon vill starta en blomster/livsstilsbutik i Kalmar är jag gärna kreativ idé(blom)spruta!

 

Men, ett på riktigt nystartat svenskt företag har förmodligen känt fler inredningsintresserade på pulsen och skapat Flowery - en prenummerationstjänst på snittblommor! Fokus ligger på att kombinera design med hållbarhet, blommorna följer säsong och levereras direkt till dörren varje eller varannan vecka för 249kr per leverans. Så inför helgens ståhej kan man på så sätt i alla fall stryka "blomaffär'n" på långa listan av hinna meds. Än så länge är tjänsten bara etablerat i storstadsregionerna men en rikstäckande lansering är planerad under senhösten och jag som är svältfödd på blomutbud gillar idén. Finns en blomsterkvast med på din lista av unn?

 

Alla som bor i en hyresrätt vet hur trista de klassiska badkaren i plåt ser ut, en vit klump med ofrånkomlig försänkning i fronten. Eller? Via instagram sprang nämligen mitt scrollfinger över kontot Rolfsdotterdesign. Emmy gjorde en budgetrenovering hemma hos sin mamma där hon klädde badkarsfronten med dekorplast från mellmine.se och voila! En betydligt mer stylish modell av badkar blev det när hon sträckte betongliknande vinyl över fronten. För att få ett snyggt resultat gäller det att trycka bort all luft så det inte blir bubbligt. Själv brukar jag först spraya ytan med såpvatten och använda en liten gummiskrapa när jag fäster vinyl på större objekt. Live fast DIY young som jag brukar säga.

 

Jag är ju en sån som älskar omväxling, det får inte harva på för länge utan att överraska, då blir jag typ apatisk (nåväl, lätt överdrift men ni fattar). Så alltså är årstidsväxlingarna något högst nödvändigt för mig och jag vet inte om jag skulle kunna välja en favoritårstid, ens under pistolhot. Allra helst inte när de precis är nya och minnet av den förra är färskt men insikten av att växling skett är högst påtaglig (hej då slask och svettiga promenader i vinterjacka, hej fågelkvitter och gatsopning!). Vid den senaste växlingen tappade jag liksom pinnen. Kanske var det för att jag lagom till skolstart, när hela den här "köpa nytt skolbänkspappers-känslan" ska infinna sig, istället befann mig i en annan världsdel i 34°C värme och missade den klassiska nystarten - den mjuka övergången mellan tischa och dunväst? Hursomhelst, nu är det höst! Den bara PANG! dök ner i all sin krispig luft och fuktiga mornar-glans och nu är den här och kylig är bara förnamnet. Inte för att jag har något emot det men jag har ju fortfarande sommarsandalerna kvar på skohyllan och har inte ens börjat fundera på var jag ska vinterförvara alla växter på altanen.

 

För övrigt har jag skissat på ett tidningsrep. idag, mot en helt ny målgrupp än vad jag är van vid. Höstanemonerna (fina fina fiiina blomma) utanför kontoret är den enda ledtråden jag ger, kan ni gissa vilken genre?

 

Hildur och jag tog en rejäl poddsemester i år, inte ens en liten specialpodd blev det på hela sommaren. Rätt skönt måste jag säga, ibland vinner man på att få längta efter något och bli sugen igen. För det är vi nu - poddsugna och vi kommer att släppa ett nytt snack varannan fredag. Känner du att du sitter på en frågeställning eller ett problemområde inredningsmässigt så får du mer än gärna höra av dig antingen här i kommentarsfältet eller via poddens facebooksida, det kanske är ett perfekt ämne för Kom In-podden.

 

Nu finns säsongens första inspelning ute för lyssning här, och innehållet kan den okrypstiska rubriken Sedan sist skvallra om.

 

I slutet på min sommarsemester gjorde jag ett studiebesök i Sandbergs tapetfabrik. Då alldeles rykande färsk, redo att äntra butikshyllorna, fick jag känna på provtapetseringen av Skog (läs hela storyn här). Nyheten vars pressbilder (superfint stylade av Daniella Witte) snurrat både ett- och trehundra varv i bloggosfären vid det här laget. Det var kärlek vid första ögonkastet.

 

I en diskussion vid fikabordet då deras VD Fredrik på förekommen anledning ställde frågan så kom det ju fram att Hundraåringen inte besitter en enda tapet. Ni kan ju tänka er att det var lite som att svära i kyrkan. Förvånade satt även designchefen och marknadsansvariga som känner mig från när jag bodde i lägenhet med tapet t o m i taket! Till mitt försvar kan jag säga att de förra ägarna målade allt vitt och jag har bestämt mig för att skynda långsamt med det här huset. Lite väl långsamt kan det ju kännas så här åtta månader senare.

 

 

En problemyta är den bredvid köket på bilden ovan. Personligen tycker jag det är för trångt för en matplats (plus att jag inte vill sitta precis bredvid matlagningsstöket i köket när jag äter) och det har varit både "bibliotek", "kontor" och "lekrum" i förslagslådan. Just nu fyller den ingen riktig funktion och är i min smak alldeles för kal och skulle må bra av exempelvis en mustig tapet. Så jag testade hur skogstapeten skulle ta sig där. Ursäkta det halvtaffliga fotomontaget, jag lade ingen vidare omsorg vid det utan ville bara få känslan, trots allt ett enkelt sätt att provtapetsera digitalt.

 

I detta sammanhang tycker jag att tapeten faller lite platt. Dels är ytan för kvadratisk och golvet är definitivt för ljust för att göra den rättvisa och "lira" med mystiken. Men ni vet ju hur det är med kärlekar, man brukar ju kunna göra plats för dem på ena eller andra viset till slut. Vad tycker ni, ska man låta en tapet styra inredningen?

Det var länge sedan jag skrev något om livet som frilansande inredare & stylist. Och det jag ständigt hör mellan raderna på kollegor i branchen är att det verkligen går upp och ner. Ibland är det så mycket jobb och roliga uppdrag att man måste "dola" mellan projekten för att över huvudtaget ha en chans att göra ett bra jobb. Och ibland blir det bara tyst. Ingen ringer, ingen mejlar och plötsligt har bankkontot fler kredit- än debetposter (var tvungen att ringa min revisionsbyrå för att få detta rätt, vi låter det stanna här men det är inte helt dumt att jag har ett proffs som sköter bokföringen. Ommansägerså.) och paniken kommer krypande. För som frilans har du ingen chef som kallar till krismöte och lägger upp nya arbetsstrategier, Nej du är din egen chef och får ta dig själv i örat när det är dags att se över verksamheten.

 

Utmaningen för mig har på sistone varit att bredda mitt erbjudande och anpassa mig efter mitt närområde för att få ihop frilansjobben med dagistider, och att hitta balansen mellan "bröd"- och "kak"-jobben. Ett brödjobb är ett jobb som ligger till grund för de glesare kakjobben, utrycket kommer från kulturbranschen där det är mer regel än undantag att man som exempelvis musiker eller skådespelare har ett dagjobb (brödjobb) som betalar räkningarna medan passionen ligger i kakjobben. För mig handlar det om att hitta regelbundna uppdrag som ger trygghet och sedan att krydda tillvaron med de små men härliga kakbitarna. Inte helt enkelt i en småstad där i stort sett allt jag gör ses som "dyrt" och något "vi klarar själva".

 

Men skam den som ger sig - efter ett par slitiga veckor med många pitchar och nästan lika många "nej, tack" så hade jag ett fantastiskt inspirerande möte med en potentiell parhäst idag. Någon att vara kreativ med, någon att komplettera och framför allt någon som bara bor på andra sidan Ölandsbron. Vi ska göra vårt första spekjobb ("spekulationsjobb"- något man gör för införsäljning till skillnad från uppdrag som sker efter beställning) tillsammans redan i nästa vecka och nu känns det som att vänta på en hel kakbuffé.

 

Kanske har det varit en av de regnigaste helgerna på länge. Kanske packade jag mer fort än rätt när regnkläderna i vuxenstorlek inte kom med. Kanske är 30 m²+loft i minsta laget när tre personer med varierande storlek på byxmyror ska samsas om utrymmet (som dessutom ska rymma många böta textilier på tork). Men vi har gjort så gott vi kunnat för att sysselsätta oss mellan regnmolnen.

 

Vi har letat svamp. Så långt in i skogen att vi kom ut på andra sidan utan att hitta några och då passade vi på att leta efter grannens katt Livullman (som Boo självklart säger i ett ord, precis som att jag i hennes ålder döpte min nalle till Kallebengtsson efter min favoritgubbe till granne som jag trodde hette så, i förnamn. Nallen Kallebegtsson Hansson). Och när man har gått kanske flera tusentals mil över mossa och kottar och sly och rötter och när stubbåkern sedan brer ut sig som en hel oändlighet slutar liksom benen att fungera lite som per automatik och man vill bara sitta ner och inte gå alls - på sin höjd undrar man lite över fjädern som vi fann, vilken rovfågel som flygit så fort att den ruggat?! Kanske var det en hök? Vilken tur då att mamman och pappan kunde en hemlig lek om just en hök. Under hökens vingar, kom! Vilken färg? Rosa! Såklart att man minns att under täckbrallor och tights så tog man på sig ett par rosa trosor just imorse. För att inte tala om kanintröjan som har nästan alla fina färger i hela världen. Pappan hade både färgglade strumpor och kalsipper medan mamman fick vara hök mest hela tiden. Det kan lätt bli så när nästan allt är blått, svart och vitt och åkern är kilometerlång. Men hem kom vi till slut, var och en på egna ben.

 

Brun! (listigt tyckte höken) ända tills de upptäckte både bälte och kängor och glatt promenerade förbi...

 

Den här veckan har världen aldrig varit mindre tror jag, Europa känns som Småland och Grekland som Kalmar. Och medan jag ser att många kopplar ner sig från sociala medier för att verkligheten är för hemsk under argument som "jag kommer logga ur facebook för att umgås med familjen, jag orkar inte se fler vidriga bilderna på drunknande barn" så känner jag att verkligheten aldrig har behövt mig mer än nu. Jag kan hålla med om att det är outhärdligt att bara sitta och titta på medan tusentals människor drunknar, svälter, kvävs och torkar ut i sina desperata flykförsök mot ett anständigt liv, men jag vägrar att känna mig maktlös. Jag har makt, jag är priviligerad med kläder på kroppen, mat i magen och tak över huvudet och jag ska försöka se utanför mitt eget lilla livspussel, min egen högst bekväma sfär, och göra något för flyktingkatastrofen. De hundralappar jag redan skänkt känns futtiga och på måndag ska jag träffa ett par fina kvinnor som känner likadant och vill göra gemensam sak. Skriv gärna i kommentarsfältet om du vet någon lokal organisation i Kalmar/Småland som jobbar med snabba puckar och redan planerar för förnödenhetstransporter till Medelhavet. Tack på förhand!

 

Förutom det jag nyss nämnde så är jag lyckligt lottad med många underbara vänner, vissa vet allt om mig medan andra inte ens har träffat min familj och ändå är genomfina och känns nära. Som när jag på väg hem från USA gjorde ett pitstop i Stockholm i helgen och träffade Lo Bjurulf för en snabb lunch. Hon mötte mig på perrongen körandes på den allra sötaste lilla dockvagn i grön manchester och blommig sufflett. "Jag sprang på den på loppis och tänkte på Boo, varsågod!". Den omtanken får mig nästan att börja gråta.

De tittade lite undrande på mig senare när jag jonglerade med bagaget och checkade in en barnvagn i miniatyr, utan en bebis i miniatyr liksom. Men gissa om det var någon som i söndagskväll blev mycket lycklig över att hennes mamma äntligen kom hem och att dockan och nallen dessutom fick en så fin vagn. Med smurftäcke och allt!

 

Priviligerad som sagt. Efter jobbet idag packar jag ihop familjen för en helg i torpet och jag ska ladda för att i nästa vecka göra sånt som känns sådär extra bra, ända in i själen.

Fin fredag till er läsare som även ni ger mig så mycket energi!

 

Som om jag inte var pepp på att skaffa ett syskon till Boo redan innan så blev jag det ännu mer när jag fann det här klädföretaget via en nyfunnen vän som bott i Köpenhamn. Vigga är nämligen ett nytt danskt bebisklädkoncept som marknadsför sig under parollen Barnkläder med växtvärk (fritt översatt).

 

Hörnstenen i företaget är den cirkulära tanken. Om en sparkdräkt bara blir använd sju gånger innan den är för liten och hamnar i en låda på vinden så spelar det nästan ingen roll hur hållbart den är producerad. Därför har Vigga skapat ett abonnemang på ekologiska barnkläder i en oerhört hög kvalitet så att flera barn kan få glädje av dem efter dig. Företaget grundas i tron att vi kan ta bättre hand om vår blå planet om vi delar med varandra och återvinner allt vi kan. Jag skriver under på det!

 

Under barnets första 2-3 år, alltså i storlekarna newborn-92 (Boosan har nu 98-104) kan man abonnera på ekologiska och jättefina kläder för 359kr/mån. Man beställer en prenummeration (om minst tre månader) och får då hemskickat en väska fylld med bebiskläder i önskad storlek. Noga utvalda plagg för att möta de behov man har. Beroende på vilken ålder barnet är och hur snabbt de växer så har man dem kortare eller längre tid och när det är dags för nästa storlek så packar man helt enkelt ihop väskan och skickar tillbaka kollektionen som gås igenom, kanske lagas, snyggas till och kompletteras innan den skickas vidare till nästa unge. Genialiskt. Dessutom får man tips om hur man tvättar plaggen skonsamt och mest miljövänligt.

 

Det enda som stör mig i det här hållbara konceptet är uppdelningen mellan pojk- och flickkläder. Jag är verkligen allergisk mot det rådande genustänket i färg och form på barnkläder, främst från de stora kedjorna, och även om kollektionerna är relativt långt ifrån "Frost för flickor och Bilar för pojkar" hade jag gärna sett att företaget fullt ut jobbat mer samtida även på det planet. Däremot är designen jättefin och kläderna ser funktionella ut, både härligt & hållbart alltså, heja Vigga!

 

Vet ni att i år inföll "Overshoot Day" redan den 13 augusti? Världnaturfonden säger att det är tidigare än någonsin och på knappt åtta månader har alltså mänskligheten gjort av med hela årets ekologiska budget. Det kan bara stavas på ett sätt - g a l e n s k a p. Växande befolkning, fördubblade koldioxidutsläpp och ökad materiell konsumtion är några av orsakerna. Så, idag döper jag om min något slumrande kategori Klimatsmart till det mer rättvisande Härligt & hållbart där jag kommer skriva om stort och smått inom ämnet hållbarhet. Och vare sig man har en (girl) crush på Julia Roberts eller inte så är det svårt att inte beröras av den här filmen. Jorden behöver inte oss, men vi behöver sannerligen jorden.