Nu ska här kramas ur det sista av ledigheten och det tänkte vi som vanligt göra på Gotland. Men först en lunchpaus längs vägen mot familjekalas i Ulricehamn. Och vet ni, för första gången någonsin är vi där en vettig vardag och jag ska få en personlig tur i Sandbergs tapetfabrik i eftermiddag. Lyckan i det liksom!

Helt oplanerat var det, kanske sånt man inte ska säga om en ska verka strukturerad och superordentlig, men det blev visst tidernas bloggpaus. Vaknade idag och kände att nä nu håller den här lilla snöbollen till uppehåll på att rulla sig stor och ostoppbar så bäst att bryta det som brytas kan. Det känns som om om jag inte riktigt förmått mig att göra plats för bloggen den här semestern. Jag borde väl lärt mig efter mer än nio (9!) år bakom tangentbordet i det här formatet - att semester helt enklet inte är tiden för mig att fylla bloggen med allsköns fix och tips utan att istället stoppa undan datorn och istället bara vara i nuet - i den analoga världen. Men jag beundra de som lyckas med både ock.

 

Oh well, de senaste veckorna har varit fyllda med mycket utflykter, semestermål och väldigt mycket  i n g e n t i n g. Men från och med nu är jag redo att dela detta med er, vi kan säga att det dagas. Fast på bilden är det ingen soluppgång utan tvärtom en av de vackraste solnedgångar vi upplevde i Bohuslän.

 

Så vad hände, vadan denna totala bloggtystnad? Jomen först kom släkten på besök i ett par dagar och i samma veva fick vi en sista minuten bokning från Airbnb på torpet vilket gjorde att det blev tokbråttom att fixa allt det där som vi hade tänkt fixa på semestern - plocka undan alla personliga tillhörigheter, storstäda etc. Och mitt i att ha en vecka med lite avslut inför semestern så fick jag en jobbförfrågan om en plåtning tillsammans med en fotograf jag velat jobba med jättelänge... Så på sommarens varmaste dagar vad gjorde jag då? Jo kånkade möbler och propping över hela stan. Hur kul (och svettigt) som helst när det händer men också totalt tidsabsorberad och jag har inte hunnit med att ens stava till ordet b l o g g, än mindre doppa en tå i havsbandet. Men vet ni, det ska bli ändring på detta, såklart ska ni få följa med på allt jag precis berättat om för idag är det nya tider. nte vilka tider som helst utan semestertider!

 

 

Faktiskt, trots allt som hänt i vår gamla lägenhet så har jag inte en enda gång saknat den sedan flytten för ett halvår sen. Förrän nu. Fick lite bilder av Henke, en av fotograferna jag jobbar med, och fastnade för en från vårt gamla kök. Det var en av de svåraste sakerna med att flytta till Hundraåringen. Vetskapen om att inte kunna skapa drömköket med tanke på att det går emot alla mina principer om hållbarhet och överkonsumtion eftersom de förra ägarna renoverade köket så sent som 2010 (inte i min stil, needless to say). Men. Istället för att gråta över mjölken jag aldrig fick möjlighet att spilla så kände jag nu med det gamla framför ögonen (jag saknar värmen från träet och läderdetaljerna) att, nä, jag får göra det bästa av situationen. Ändra de värsta störningsmomenten så medvetet jag bara kan och acceptera det jag inte kan påverka... vänta det här lät lite som ett tolvstegsprogram. Oh well, en liten bön för sinnesro i inredningssjälen kan vi nog behöva lite till mans:

 

Jag jobbar hemifrån idag. Ibland är det skönt att inse att det faktiskt passar bättre att sitta hemma än på kontoret och idag var det just en sådan dag, inget släpande på väska/dator/kamera och inga funderingar om det ska bli regn och hur jag bäst skyddar cykelstolen. Tyvärr är det lite mulet för hemmakontorets största tillgång (förutom kylskåpet) är det fantastiska ljuset som flödar in i vårt allrum. Det har kliat i mina fingrar länge när det kommer till just soffdelen av rummet och kanske var det att tavlorna äntligen kom upp men det gjorde hur som helst att jag ville sätta färg på't.

 

Man tager vad man haver så igår dammade vi av ett par burkar färg som stått i källaren. Den ena med Alcros Sommarregn (från vårt kök på Gotland och även mitt kontor) och den andra med Nordsjös Deep Paris (från torpköket). De är snarlika varann men den första är lite mer grön och den andra lite mer grå. Självklart ville vi olika, det är liksom mer regel än undantag, så vi klunsade om saken. Jesper vann och det blev Sommarregn. Kalla mig gärna förändringsobenägen men jag älskar den - här också!

 

 

Foto: Sara Zetterström

Nu har den här bloggerskan fällt in årorna och tagit helg. Dessutom har jag fyllt upp en balja modell XXL med tjatfritt vatten till treäpplaren och en perverst stor skål med jordgubbar i grädde till mig själv och tänker avnjuta den i halvskuggan på altanen med Jens Lapidus första i nya kriminalserien. Mannen köpte VIP-rummet när han skulle till Kina häromveckan och eftersom jag har skymtat ett hundöra halvvägs så får vi väl växeldra den här läsupplevelsen. Den verkar dock så spännande att det finns risk för sträckläsning, men säg inget till Jesper. Ha en fin helg i solskenet!

 

Gissa vem som sitter här på andra sidan tangentbordet? Jo värsta badvalen. I helgen plaskade jag runt i Kalmarsund som om det inte fanns någon morgondag. Om det var kallt? Aa vars, men också härligt uppfriskande och något jag ska göra oftare, vinterbad liksom. Förutom badpremiären så firades nationaldagshelgen med torparhäng. Svärfar är nere och målar alla fönster på stugan (prisa pensionen) och vi stod så klart för markservicen. Det blev hemmagjord pizza till middag i kvällen som även bjöd på ljuvligt shortsväder och de (mindre ljuvliga) första myggbetten.

 

Om jag inte serverar den själv så brukar jag alltid be om en sax när jag ska äta pizza. Varför? Jo för det är så himla mycket smidigare att klippa lagom bitar än att envetet såga dem med kniv. Visst finns det pizzaknivar för ändamålet men det känns som en typiskt onödig pryl eftersom saxen funkar perfekt. Ändå verkar det vara en riktigt ögonbrynshöjare att klippa sin pizza men det kan väl inte bara vara jag som gör det, eller?!

 

Sakta men säkert börjar äntligen vår altan ta form, det tar sin lilla tid att få till 50 m² i vinkel. Hasselfors Garden frågade om jag ville testa deras uppdaterade odlingsbänk och det lät ju kul eftersom jag har förtroende för deras produkter och numera även är villaägare.

 

Jag visste att vi inte hade någon optimal plats på tomten eftersom vi ska bygga ett uthus på bästa stället framöver, men efter en liten plus/minus-analys kom jag fram till att en mobil variant till odling på altanen skulle funka bäst. Så jag kompletterade med ett par skivor tillsågad plywood och reglar, draghandtag, hjul och markduk. Skivan skruvades fast underifrån i reglarna på lådornas insida och jag borrade ø25 mm hål över hela botten för vattenavrinningens skull och klädde insidan med markduk dels för att hålla jorden på plats men låta fukt vandra in och ut och dels för att skydda träet.

 

Den kreativa odlingsbänken är verkligen jättefin med sina sockerlådssinkade hörn och massiva framtoning och kan kombineras i massa olika former. Eftersom jag tycker om uttrycket av naturligt grånad furu lät jag bli att behandla träet innan jag monterade lådorna. Jag valde även att behålla en klassisk rektangulär form och komplettera med en kvadratisk genom att korta långsidorna lite (trots att jag då fick offra två av de sinkade hörnen), på det viset blir möblemanget på ytan mer dynamisk. Hjulen gör att lådorna går lätt att rulla runt efter skiftande möbleringsbehov eller solens vandring.

 

Jag älskar fladdriga blommor som vallmo, anemon och luktärt så i den mindre odlingsbänken har jag planterat enbart färgsprakande blommor medan smultron och kökskryddor samsas med morötter, sallad och rädisor i den större. Odlingsfönstrena använder jag över frösådden och så småningom kommer väder och vind se till att altan och lådor matchar varandra i patina. Hela processen kan ni se i denna stopmotion-film. Den käcka musiken (utbudet i filmappen var rätt skralt om en säger så) sätter stämningen för Cirkus Zetterström, stjälpredan Boo var såklart på plats delar av bygget, hence the hoppande kamera emellanåt. Man får skratta, för det kan bara bli bättre. Kolla in fler inspirerande lösningar på instagram under #kreativaodlingsbänken.

 

 

Idag mötte jag upp min kompis Elin för lunch, vi försöker få till en dejt någon gång i månaden. Kalmars lunchutbud är inte enormt men där det tar höjd toppar det verkligen rejält. Som Slottsrestaurangen. Jag tog en caesarsallad och deras egengjorda glass. M a g i s k t gott och i lokaler där bland annat Gustav Vasa, Drottning Kristina och Erik XIV huserat, för några år sedan förvisso. Tidigare i veckan utsågs Kalmar som Årets Sommarstad, bara en sån sak (när vi bodde i Visby utsågs det till Årets Sommarstad, just sayin'). Nu tar jag helg och inleder den med ett gräsklippningsrace ute vid torpet och avrundar med familjeladdning deluxe eftersom Jesper åker på tjänsteresa till Kina imorgon. Happy Friday!

 

Lite smått förtvivlad är jag nog allt i skrivandets stund. Det var ju precis ett år sedan jag och Jesper for till New York och jag har längtat efter bilderna ett bra tag nu och bestämde mig för att leta fram dem idag. Två hårddiskbyten senare. Här hade den blågula "skriet"-emojin passat ypperligt för jag Hittar. Inte. Bilderna. Det finns en hårddisk som inte har undersökts och anledningen är lika jobbig som självklar. Den ligger nämligen nedpackad i en skrubb i Hundraåringen, tätt, tätt staplad ihop med ca 20 kartonger med sånt som vi inte har plats med innan vi byggt ett förråd (och nu bygger vi ju bebis för förrådspengarna så om inte det framtida syskonets enrummare kommer med förråd i källaren (fick ni också en väldigt ... konstig... bild av min pressumtiva graviditetskropp nu?!) så lär ju det bygget dröja) - typ skrivare, gamla Formexkataloger, pennväss och en hårddisk.

 

Nåväl, det är ändå dags att lämna kontoret nu och ta långhelg som innefattar besök av stor syster. Hon hade aldrig tappat bort en mapp med bilder, hon är noggrannheten själv när det kommer till sånt. Själv är jag bättre på att fylla år och det gör jag på tisdag. Jag hade gärna hittat något av nedanstående i ett prassligt paket den 19:e (men måste jag välja räcker det med att hitta NY-bilderna, okej?!)

 

Flyg försiktigt i helgen!

 

Trots att det var Kodak moments mest hela tiden blev det inte så mycket bilder från helgen ändå, jag hade ju fullt sjå att umgås. Från Malmö följde vi nämligen kusten upp mot Falkenberg för att till slut landa hos Lisa, Marcus & Lilly i den gamla prästgården i byn Skrea ute på den Halländska slätten. De blev impade att vi hittade utan vägbeskrivning (OBS! Vi hade GPS).

 

 

Där var hela familjen i full gång med middagen, förstå lyxen av att hänga vid köksön och dricka öl och äta ostar medan två proffs jobbar vid spisen. Våra små lejonungar (båda födda i augusti) dök in i lekrummet och vi såg knappt röken av dem förrän vi skulle duka bordet.

 

Efter läggning blev vi sittandes framför brasan i öppna spisen och till slut orkade vi med efterrättspajen också. Jag tror vi hade kunnat prata oss igenom hela natten men när Jesper & Marcus bestämde att de skulle ut och fiska i gryningen så var det bästa att fånga de få timmar av sömn som fanns kvar.

 

När storfiskarna åkt iväg på söndagmorgonen och alla sömntutor vaknat var det två som genast gav sig ut på en ridtur, hjälm måste man ju såklart ha!

 

 

Det som var häftigast med att hänga på Skrea var närheten till djuren. Hunden, katten, hönsen, och runt knuten kor och får, alla högt och lågt och överallt mest hela tiden - det nästan gör ont i bröstet på mig när jag tänker på vilket djurfattigt liv vi och framför allt Boo lever (skogmyrorna och mössen på torpet undantaget). Så himla fint att bara hoppa i gummistövlarna och gå ut i pyjamasen tillsammans och hämta de nyvärpta äggen som vi sen kokade till frukosten.

 

 

Vissa helger känns som flera veckor långa. På ett bra sätt! Vi har gjort så mycket och haft det så himla mysigt och visst, många timmar i bil blev det men också många timmar tillsammans. Tidigt som tusan körde vi mot Malmö och efter ett besök på "bebisfabriken" gick vi till Norrgavel där dessvärre både hängmatta och torkvinda vi ville ha var slut. Och nej, 2,5-åringar är inte det bästa shoppingsällskapet i den butiken, just sayin'.

 

Då styrde vi kosan mot La Roche, en trevlig liten tapasrestaurang bredvid Lilla Torg och medan vi väntade på att maten skulle bli klar bestämde Boo att vi skulle hänga vid fontänen.

 

Sen galopperade hon vidare till Toffelmakaren där hon fick syn på träskor liknande mina Falsterbotofflor. Vi bjöd upp till träskodans i strl 25 & 37 och Boo visste knappt till sig av förtjusning när de "till och med har småsmå träskor till bäbisar!" (nyckelringar).

 

Så kom maten och vi åt och åt. Tack vare långsemestern i Italien 2013 hör Calamares fortfararande till en av Boos favoriträtter.

 

 

När vi var tvärmätta fick vi med oss nästan hälften av maten i en doggy bag, så himla bra grej det där att inte slänga rester - särskilt när man ska åka långt i bil då passar ju tapas perfekt som lite färdkost, och körde vidare mot Falkenberg.

Kikar in för ett snabbt hej innan den här fullspäckade helgen tar fart på riktigt. Hela familjen sitter i bilen på väg längs östkusten ner mot Skånen för ett besök på IVF-kliniken och efter lunch ska vi köra mot Skrea Backe i Falkenberg och hälsa på familjen Nordgren-Lemke. Ni har väl förresten inte missat att Kustfolk har ordnat Pop Up-shop i Varberg? For Good Luck , Lisa Burenius, Kollijox, Hammarposse och mälardalsimporterade Mokkasin kommer hålla till på Strömma Farmlodge lördag & söndag kl. 11-16! Vi ska dit i morgon, hoppas vi ses!

 

Grannens körsbärsträd får agera pausbild, i brist på egna njuter jag tusenfalt av de grenar som spiller över på vår tomt.

 

Ja, så tänkte nog den där influensan som alla drabbades av i februari-mars och som jag bara fick en liten-liten minisläng av då. Nu är hon redo, nu har hon en vecka som är ganska lugn - då slår vi till, hela bacillarsenalen på en gång. Så jag är förpassad till soffan på nedervåningen där jag kan ligga hostandes och snörvlandes utan att störa hela familjens nattsömn. Det var förstås, mitt i eländet, ganska mysigt att vakna av att solen sken in genom gardinslösa fönster.

 

Jag uppskattar nästan aldrig att jag är frisk när jag är det. Är det någon som är bra på det? Bara när jag är sjuk, då skänker jag alltid en tacksamhetens tanke att det händer så sällan, för det är så vidrigt att vara så kraft- och orkeslös. Men nu verkar det febernedsättande ha kickat in och jag ska passa på att läsa lite, och fylla på tekoppen. En favorit som jag haft i många år, minns bara inte hur den blev min.

 

Emellanåt kan man läsa i inredningsreportage eller Instagramflöden att personerna inte minns var de köpt en viss sak och jag har alltid tänkt: hur kan man inte minnas var saker kommer ifrån? Själv har jag ju näst intill fotografiskt minne när det kommer till sådana detaljer; situationen, omstädigheterna, vädret och vad jag hade för kläder på mig. Men nu när jag skulle erinra mig koppens historia så är det verkligen helt blankt. Febern måste verkligen stigit mig åt huvudet.

 

När det blir så glest mellan inläggen så känns det ibland svårt att bryta tystnaden, att välja vilket av alla ämnen i högen som jag ska börja med, blogghjärnan sover liksom aldrig, och när tiden inte finns där så fylls anteckningsappen i mobilen istället för att jag inte ska glömma en tanke, eller något jag vill blogga om. Så jag tänkte att det helt enkelt får bli en liten snabbsumering a la Instagram för att komma in i matchen igen.

 

Och avnjöt middagen på Surfers. På Gotland är det svårt att välja bland mina sjuttielva favoritmiljöer och krogar men de senaste åren lämnar vi inte ön utan att minst en gång rulla hem efter smaksensationerna av de kinesiska tapas som serveras här. 

Imorse var påskharen på besök och såpbubblorna som låg i ägget skulle genast testas, trots att det var riktigt april-väder och snöade bitvis. 

Vi trotsade polarvindarna och åkte på lammskinnsjakt. För mig finns det bara en gård för ändamålet så vi styrde mot Jenny och Kjell på Graute. 

Hembakad kladdkaka och kränku-te ur ljuvliga vintage-koppar från Rörstrand (jag försökte förgäves köpa min) var precis vad som behövdes för att fatta stora beslut. 

På eftermiddagen åkte vi in till Visby och provianterade upp te-förrådet och jag hittade efterlängtade kökskrokar (diskhandduken ligger ihopknölad i en låda i Hundraåringen) och en ekologisk klänning till hon som alltid vill ha skorna på fel fot. 

Det var en trött men mycket förväntansfull lite ros jag väckte imorse. Idag skulle en ju få klä på sig lite annorlunda grejer och bära smink till föris, och undra om någon av kompisarna också skulle vara påskgumma eller påskgubbe? Förklädet gick hem men hucklet... Nä, jag vill ha din prickiga sjal mamma och så fick det bli. Och det var ju så fiffigt med en ficka på magen.. men, vad ligger i fickan? Vad är det här? En godis, säkert? Pappa, det låg en go-o-odis i fickan! Och plötsligt blev det en skuttdag och väldigt bråttom iväg mot en dag som liksom blev så spännande att det inte var klokt.

 

Efter dagens jobb blir det påskparad till Slottet och sen raka vägen norrut mot båten som ska ta oss till Gotland. Det har blivit något av en påsktradition att vi åker dit, lågsäsong och rysk väderleksroulette. Ibland strålande sol och rosé i t-shirt och ibland snö och isande vindar, det ser inte ut som våren kommit dit riktigt än men jag älskar den där ön i alla skepnader och i år åker vi dit med våra kompisar Elin & Henrik. Som jag längtar!

 

Förhoppningsvis har väl vår lilla kärring slocknat så dags men annars kommer vi nog inte närmare Blåkulla än ikväll när Gotlandsbåten glider förbi Blå Jungfrun norr om Öland.