Bloggen har flyttat!
Det känns ju helt galet, att göra något sådant efter nästan femton år. Men så blev det, i fredags hände det, då slog jag upp dörrarna till min nya blogg. Välkomna till littlemissfixit.se!
Jag hoppas verkligen att du vill följa med på denna lilla resa!
En lägenhetsbebis ska flytta hemifrån
Jag började morgonen med att pressa in familjen i en familjebil med liite för mycket av saker som inte är en familj. Som slånbärskvistar, en torkad tall och veteax en masse. Allt för att ge naturlig fägring till en lägenhet som idag skulle fotas av mäklarbyrån. Lägenheten blev gladare än familjen kan jag säga. Bostadsrätten som jag skrev om här, som varit min projektbebis (från tegelhög till faktiskt bostad) på deltid de senaste åtta månaderna och som nu alltså ska flytta hemifrån. Nagelbitande, rastlöshet, spänd förväntan & oro. Som jag tänker att det är när något man har skapat, från det första ritnings-strecket till den sista stylade pläden nonchalant slängd över ryggstödet på en fåtölj, plötsligt ska stå på egna ben.
Efter plåtningen bestämde jag mig för att lägenheten fick bli dagens kontor, hemmakontoret består nämligen av en röra på 10 gamla fönster och en pensionerad målare, och byggfirman som äger den hade inget emot det. Så här har jag suttit, med ett stråk av Italien framför ögonen genom de öppna dörrarna mot terassen. Vinrankan som vuxit där sedan Kalmars första Systembolag.
Ikväll är det jag som bara kommer våga kika med ena ögat ute på Hemnet, som en riktig hönsmamma.
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
"Skriv lite morgonsidor, helst varje dag"
Telefonen (som jag glömt sätta på ljudlöst) visslar till vid 8.30, just som jag satt mig tillrätta och höjt pennan för dagens första skrivövning. Förlåt. Livets första skönlitterära skrivövning. Jag råkar se meddelandet på displayen ”Hej! Visst har du en moms som ska lämnas in idag?” Det är från redovisningskonsulten och tummen som är på väg mot mute-knappen stannar upp mitt i rörelsen och jag inser att min dag nu ser helt annorlunda ut än för femton sekunder sedan.
Det hjälper inte att jag möblerat om rutinerna för att skapa utrymme för en skrivardröm, att jag minutiöst planerat min tid så att jag ska hinna med både nytta och detta självförverkligande nöje idag. Att jag excelat upp dagen mellan hämtning och lämning av barn så att a l l t ska hinnas med denna viktiga morgon med nya vanor. Att min moster lektören gett mig löjligt handfasta tips för att få igång skrivandet mellan färgsättningsuppdrag och planlösningar. För MOMSEN ska redovisas.
Fyra gånger om året redovisar jag företagets moms. Ganska precis fyra gånger om året förbannar jag min kreativitet som brett ut sig så till den milda grad att inte ens ett ynka kritstreck på en randig revisorkostym får plats i mitt sinne. Jag vet att jag har många timmar, troligtvis hela dagen (snälla gode gud inte natten också väl?) framför mig att strukturera upp mina kund- och leverantörsfakturor. Så mycket för att ”skriva morgonsidor”.
Nej istället ägnades mycket riktigt hela dagen åt mina mindre upphetsande plikter som egenföretagare. De sista verifikationerna sammanställdes medan barnet tränade friidrott, i snålblåsten under en läktare på Fredrikskans. Med datorn i knät via vindpinade fingertoppar skickade jag sedan över det digitala dokumentet till hon som skulle redovisa det. Men, tänker jag, kanske var just det här den bästa övningen av dem alla? Att jag nu sitter och skriver ”morgonsidor” klockan 22 på kvällen. För att livet aldrig är linjärt, för att du som småföretagande förälder med författardrömmar måste kunna parera varje minnesvurpa eller plötsliga kast och liksom volta dig fram genom oförutsedda eller förbisedda förpliktelser. Kvällssidor är väl också en skrivövning?
Det är bara ett matbord mellan mig och världsfreden
I helgen så diskuterade vi om vi skulle möblera om i köket, göra plats för ett mindre bord för vardagsfrukost etc. Jag tror det är en motreaktion på att bordet vid matplatsen i burspråket är så stort (160x150cm) och att vi saknar att sitta nära mitt emot varann när det bara är vi tre hemma.
Hur som helst så står vårt gamla pyttelilla klaffbord (som från början stod i torpet när vi köpte det) ute i förrådet och bara väntar på att få komma in i värmen igen. När Jesper tog upp frågan så gick jag som vanligt igång på alla cylindrar och såg genast framför mig hur fint det skulle kunna bli om jag skrapade rent bordet och om huggkubben fick glädja någon annan för att skapa plats och... Mina tankar (som jag tydligen yttrade högt) avbröts av att Boo högljutt beklagar sig: "-Nääääeeeejjj. Jag o r k a r inte med en endaste renovering till. Vi ska inte flytta på n å g o n t i n g mer!"
Stackars barn, hon fick verkligen välja sist i föräldralådan. En önskan om världsfred känns nämligen mer lättuppfyllt än att att jag ska sluta maximera det här hemmets potential.
Ett litet matbord framför fönstret, varför inte? Fördelen med att vara tre är att man kan tillämpa "2 mot 1". #åretsmama
Fredagsfeeling
Idag tänkte jag göra en snabb ninjalandning här för att hålla visionen om en levande blogg uppe. Det känns som om bloggen ligger i koma med livsuppehållande åtgärder sedan en lång tid tillbaka men jag är inte den som vill dra ur sladden precis. Jag VILL ju faktiskt blogga mer men har inte riktigt hittat en form som åtminstone ger lika mycket energi som det tar de senaste två åren eller så. Men hoppet är det ju sista som överger en, eller hur?! Har du som läsare någon tanke om hur det (förutom en regelbundenhet i uppdateringarna) kan bli roligare att kika in här?
Fredagar idag! Fredagar är fasiken smått förtrollande tycker jag, är alltid sjukt pepp på fredagar och har liksom en sprittande känsla i kroppen! Idag jobbar jag hemifrån så jag ska lyxa med att lunch ihop med en f d Tengbom-kollega. Så vad gör jag om dagarna kanske ni undrar? Jo, sedan i höstas jobbar jag med ett pilot-projekt för Ikea, alltså en testlansering av ett sätt att visa baskunskap inom heminredning på, på ett inspirerande sätt. Jag har ett fantastiskt team runt omkring mig vilket är superkul och vi har slutpresentationen av 13 idéer på torsdag i nästa vecka så det är väldigt mycket att göra. Plåtningen av alla idéer kommer att ske i ett magiskt vackert hus på Österlen i slutet av februari. Längtar!
Utöver detta så jobbar jag med ett byggbolag i Kalmar som renoverar en lokal som ombildas till bostadsrätt och kommer att säljas under 2020. 100kvm utan fönster som håller på att förvanslas till härliga 3 ROK, med fönster såklart. Just nu är det så roligt att få se planlösningen växa fram och i dagarna är det dags att beställa köket. Ångesten över att beställa bänkskiva innan köket finns på plats och man kan kontrollmäta! Men med 5-6 v leveranstid så är det bara att gilla läget och hålla tummarna. Vissa ytskikt har jag inte satt än men det mesta finns i huvudet och behöver bara komma ner på pränt.
Det finns även en tredje grej jag håller på med, ännu ett pilotprojekt faktiskt. Det är ju lite småklurigt med piloter, det är ju liksom test och man vet ju aldrig om ett test verkligen kommer att få luft under vingarna eller om det blir platt fall. Jag hoppas verkligen att det flyger och på måndag blir det ett första telefonmöte med hela teamet eftersom vi sitter lite utspridda i landet. Kan säga så mycket som att det rör sig om rörlig bild så håll alla tummar och tår för att det ska bli något av det så att jag kan berätta mer framöver.
På det privata planet så har vi fått en sjuårig liten hästtok här hemma och jag som ridit under hela min uppväxt börjar gilla tanken på att vara ponnymamma mer och mer. Sedan drygt ett år tillbringar vi minst en dag i veckan i stallet och på sistone så har både jag och Jesper typ omedvetet börjat skicka varandra Hemnet-länkar på hästgårdar. Herregud vi får se var detta slutar! Kan man sälja en hundraåring med ett lönnrum på övervåningen? Det utrymmet ska ju bli klädkammare så småningom men sedan jag flyttade väggen i Boo's rum är det bara ett tomt igenbyggt mellanrum mellan våra sovrum. Undrar hur lång tid det skulle ta för nya ägare att hitta det utrymmet hehe? Som ni hör är det bara drömmar, vi ska självklart renovera färdigt övervåningen (vårt sovrum och klädkammaren) innan vi gör något annat, men jag älskar att drömma om ett alternativt liv eller spännande hus. Svimmade nästan när jag hittade denna veterinärklinik till salu. Och att ingen i familjen råkar vara veterinär det är väl en värdslig sak, kolla bara köket!!
Önskar er en fin fredag och en härlig helg!
Min roll i det hela
Läste Trendensers intressanta blogginlägg om influencers, och kanske ännu viktigare - kommentarerna, och reflekterar över min egen roll i det hela. Å ena sidan är jag, med min lilla skara följare, en s k mikroinfluencer. Jag har en hyfsat nära följareskara som är mig väldigt trogen men den ger ingen blåstjärnemarkering på instagram (har å andra sidan aldrig fattat vad de betyder de där asterixerna. Många följare, "offentlig person" eller varumärke?) och således är samarbetspartnerna ganska lätträknade.
Nu blev inte jag, till skillnad från Krickelin, deppig av insikten men så känns det också som att jag befinner mig i ingenmansland, eller egenmansland snarare, och varken är det ena eller andra utan kanske en liten blandning av alltihop: Lite inspiratör och lite linslus. Fast själva skådespeleriet ellernågotstrategiskt tänk har aldrig riktigt legat för mig, jag är mer som en öppen bok, vad du ser är vad du får liksom. Vill jag tro. För det är just det där vad man tror sig utstråla och vad som faktiskt letar sig igenom bruset fram till mottagaren?!
En av kommentarerna till inlägget fastnade särskilt, och jag ber om ursäkt till Boel som jag nu citerar om du inte vill bli citerad men det var så välformulerat och lyder så här; ..."Dessutom har våra hjärnor en förmåga till additionsstress, dvs man gör hon med det härliga inredningskontot, hon med matbloggen och vännen som åker på semester titt som tätt till samma person och då ökar känslan av stress." Jag har aldrig eller sällan blivit stressad av sociala medier, det har i ganska många år varit tydligt för mig vad mina verkliga behov är och vad som är, vad ska jag kalla det... glitter(?) Sånt som ger en snabb (och kortvarig?) tillfredställelse och känsla av tillhörighet. Därav myntade jag uttrycket "villhöver". För sånt som man vill ha men faktiskt inte behöver. Ännu en vacker skärbräda till diskbänken, ännu en tesort som smakar äckligt men ser bra ut på bild, eller en flygresa för att det är så omständigt att ta tåget.
Jag villhöver en hel del, jag älskar ju glittret, missförstå mig rätt! Men om man omger sig uteslutande med glitter så kommer man till slut att bländas och få en outhärdlig tillvaro tänker jag. Om man inte hittar sin inre kompass utan bara flackar mellan andra människors olika riktningar, dessutom sett genom additionsterion (klockrent ju!) så är det klart som tusan man blir stressad.
På sistone har även jag börjat känna att den där stressen kryper på, att det är svårare att navigera mellan vad som är ett verkligt behov och en markör. Markörer behöver ju inte vara något dåligt men precis som med glittret så blir det lite oskönt med för mycket. Och om det är något jag är 100% säker på så är det att jag vill inspirera och utmana både mig själv och andra till att våga gå sin egen väg, våga vila i tanken på att lyssna inåt och inte bara blicka utåt. Jag vet att i alla fall jag övar på det varje dag.
The first cut is the deepest
Nu har det gått tre veckor sedan vi flyttade hem till ett hyfsat fungerande badrum. Lyckan! Vi har dock en hel del detaljer kvar för att kunna kalla det färdigt. Ni som följer mig på instagram har ju ändå kunnat se några bilder från njutstunder i badet. Det är en sån oerhörd LYX att komma in i detta rum - känna värmen under fötterna, doften av den linoljade badkarshyllan & favorittvålen, de mjuka strålarna från den generösa takduschen och svepas in i handdukstorksljumma linnehanddukar... Som ett drömmigt hotellbadrum känns det, och allt har vi själva slitit för både tålamods- & arbetsmässigt och ekonomiskt så ja, njutet är totalt.
Tills vi häromdagen upptäckte att 4-5 plattor av marmorn bredvid badkaret plötsligt var gulnad! Och ja, det ÄR baksidan med naturmaterial. Sten, trä, linne är alla porösa material som suger åt sig och bli fläckiga. Men r e d a n?! Och av vad? Rost? Såpa? Otvättade textilier? Troligtvis av en skurtrasa jag lite oigenomtänkt lät ligga på tork på golvet. Vi håller på att utreda vad som kan ha orsakat färgskiftningen och idag kändes det faktiskt lite mindre påtagligt men ni vet hur det är att ha något sprillans. Vare sig det är en cykel, ett par strumpbyxor eller ett nyslipat trägolv. Första repan, eller fläcken, eller stöten KÄNNS. Med tiden, när "nybilsdoften" lagt sig, blir förskräckelsen inte riktigt lika påtaglig men den första fläcken är den jobbigaste, eller som Cat Stevens sjöng The first cut is the deepest.
Badrummet - en resa på fem år
Redan innan vi flyttade in i vår "Hundraåring" så planerade vi för att göra om badrummet. Jesper älskar att bada och det fanns inget badkar i huset. Dessutom var det som fanns litet och ganska sunkigt, byggt i slutet på sjuttiotalet och i bästa fall renoverat en gång efter det. Efter inflytt tog vi in ett par offerter men sedan kom livet emellan och vi lade alla renoveringspengar på att försöka få ett syskon till Boo. När den drömmen sakteliga accepterats som omöjlig så ja, då blev det fokus på hemmet igen.
Jag är helt övertygad om att vårt badrum inte hade sett ut som det snart kommer att göra om vi renoverat det redan våren -15 som vi först tänkte. Stilmässigt jo men varken med samma planlösning eller precis samma materialval tror jag. Nejvars, vissa beslut togs ju så sent som för ett par veckor sedan och några saker har ju till och med ändrats under renoveringens gång.
Först av allt, planlösningen. Det mest naturliga var att nyttja det gamla badrummets placering tillsammans med bastun (som var halvutriven när vi köpte huset och endast fungerat som förråd). Dessutom hade jag ytterdörren som en fast referens på kortsidan, liksom altandörren på långsidan. Först drömde jag om att återställa ytterdörren (som de förra ägarna lät sätta in och således rev lite av bastun) till ett fönster (eftersom vi har fyra dörrar till) och integrera badrummet med tvättstuga men den idén ratades av Jesper som tyckte den blev för omfattande. Slutligtvis landade vi i att låta badrummet växa en halvmeter in i hallen och 30 cm in i köket för att rymma allt vi ville få plats med. Dubbla duschar för att det är både praktiskt och mysigt att duscha tillsammans (utan att någon behöver frysa), dubbla handfat för att undvika trängsel, förvaring för allt tänkbart i hud- och hårvård och dessutom hushållets alla handdukar och kanske det viktigaste av allt då i just vår familj, badkaret.
Badkaret ja. Jag har så länge jag kan minnas haft en faiblesse för gjutjärnsbadkar på tassar och haft det som Blocketbevakning i flera år. Det blev tillslut badkars-bingo i Trelleborg och vi har liksom haft ett badkar i uthuset de senaste tre åren.
När Jesper och jag bodde på Whyte hotel i Brooklyn 2014 blev jag kär i hotellets kakel, små oregelbundna rektanglar om 4,5x9cm. Som jag har letat efter ett liknande i Sverige! Jag såg Högasnäsklinker i natur och olivgrönt i ett rutigt mönster med en vacker fris framför mig som golv och det var den utformningen jag CAD:ade fram som första ritning.
Vi har varit supernöjda med Burlingtontoaletten från Byggfabriken som vi satte in på ovanvåningen och bestämde att vi skulle ha en likadan även i badrummet. Handfatet, eller det är nog mer en ho, fann jag ståendes på lagret hos Folks interiör för ett par år sedan. Petter från Folks hade hittat det i en lada i Danmark. Det är en helt galet tung ho och egentligen lite för hög för att vara optimal som handfat men jag gillar verkligen att ta in något gammalt i inredningen som kontrasterar till allt nytt och perfekt.
Från att ytligt ha planerat för en badrumsrenovering i 2,5 år så blev det skarpt läge i våras när vi kollade om hantverkarna kunde och bestämde byggstart efter semestern. Just semestern ägnades ju åt detaljplanering. Nu är vi igång, nästa badrumsinlägg ska jag berätta mer om de material och lösningar vi valt.
Fyra hantverkare och en fixarfröken
Swish så sprang en hel vecka förbi och medan Jesper har varit på jobbresa så har jag light-lajvat livet som singelförälder mitt i renoveringskaos, jobb och aktiviteter. Men vet ni, imorgon börjar äntligen fas invändig uppbyggnad tror jag! Börjar nästan gråta av lycka (och kanske lite av renoverings-magknip också).
Att renovera gamla hus brukar a l l t i d medföra överraskningar. Frågan är bara av vilken dignitet de kommer. Hundraåringen har bjudit på överraskningar likt en Queen of f*cking everything.
Vi skulle måla fasaden, renovera ett badrum på 8 kvm och flytta kyl/frys i köket. Hittills har vi;
- Hittat 6 rötskadade fönster (and counting) och rivit 150 löpmeter rutten fasad och en betydande del av glasverandan.
- Förstärkt bjälklag och utrett trämask i densamma.
- Utökat renoveringsbehovet med 300% eftersom hallens väggar och golv inte höll måttet (för att palla kakel och inbyggnadsduschar) och fick rivas.
Allt är sådant som kikar fram först när man börjar lätta på slipsen och ta av snyggingen skjortan såattsäga. Målare, snickare, rörmokare och elektriker har gjort sin grej hela veckan medan jag stått i mitten och sakta sett rot-avdraget slå i taket likt en målsökande missil...
Det sista som hände innan vi tog kväll var att den gamla vintage-ho vi tänkt till badrummet inte passar med svenska standard-bottenventiler så nu blev det en liten huvudvärk också. Hörde jag paracetamol?!
Beslutsbonanza & badrumsbabbel
Jag har precis fällt ut landningsstället för några timmars sömn hemma hos svärföräldrarna i Nyköping innan jag kör vidare mot Formex imorgon. De senaste dagarna har varit onödigt spännande då vi upptäckte sågspån från skadedjur i bjälklaget och den tänkta golvbrunnen plötsligt inte var godkänd för den satta planlösningen. Jag har varit 100% byggprojektledare utan att kunna koncentrera mig på något annat och hade tur som tusan att Anticimex hade ett återbud och kunde komma bara på två dagar (istället för sju) -ingen fara för frossande maskar, hurra!! Och till slut samordnade jag åsikter från leverantör, återförsäljare, plattsättare och rörmokare gällande golvbrunnen. Den tilltänkta fasta halvväggen mot duschen har ritats om och kommer ersättas med ett glasparti så fort jag fått tag i en smed som kan göra det som jag vill ha det. Eller först måste jag kanske klura ut exakt hur jag vill ha den. Ägnade en stund åt att uppdatera moodboardet för badrummet. Det känns viktigt när besluten måste revideras på stående fot för att slippa skicka hem en hantverkare eller försena bygget och efter att det känts som ett nederlag att förlora väggen som ramade in den Victorianska stilen mot en modernare variant så är jag nu riktigt sugen på att skapa ett badrum som går hand i hand med både sekelskifte och samtid.
"Hundra år av badrum" kanske jag kan kalla detta kollage av pinterest- och produktbilder. Här hittar ni förresten min badrumsmapp på Pinterest.
Ett helt sekel av ommålningsbryderier
2019 blev året då vi inte kunde skjuta på den längre. Fasadmålningen. Egentligen bokade vi in målaren redan förra sommaren, fast till i år då och utan att bestämma exakt när det skulle ske. Jag har tittat på sekelskifteshus och memorerat vackra färgkombinationer, pillat på färgblåsor som olycksaligt dykt upp och kisat när vårsolen lyst för starkt. Ja för så är det faktiskt. Fram till 2008 var vårt hus (som då inte var vårt, ja ni fattar) gult med vita knutar (kommer ni ihåg detta?) Sedan lade de förra ägarna om taket om till ett rött plåttak och fasaden målades vit. Alltså vit-vit, typ så vit att den blir som inverterad. Inte alls så fasadaktigt vit utan mer vit som amerikanska konstgjorda tänder-vit. Solglasögon-på-för-att-äta-utomhus-vit. Jag kanske kan sluta nu, ni har nog bilden klar för er. Supertjusigt på håll allt det röd/vita, och på bild, men i vardagslivet med hundratals bajsande spindlar runt knuten, not so much.
Jag var helt inne på att vi skulle måla det cremevitt med beiga foder och röda fönster som jag såg på en vacker villa utanför Söderhamn förra sommaren. Sen funderade vi på om det inte vore vackert med oxidgrönt? Fast hur skulle det bli med det röda taket? Så plötsligt dök det upp en härlig färgkombo efter googling "fasadkulör sekelskifte" i våras och när vi under semestern tog upp tråden igen (för nu var faktiskt målaren bokad) så gillade Jesper också det han såg. Jag gjorde en photoshoppad variant med vårat plåttak och ptja, det såg inte så tokigt ut! Dessutom rådfrågades några stilkänsliga vänner och saken var biff, provburkar inhandlades.
Den första vändan kändes snickerifärgen på fönster och dörrar för brun så efter lite färgprovsbonanza efter jobbet igår står nu en ny kulör redo för utvärdering. Men något i denna stilen blir det.
Bildmontage av bild från Alcros fasadfolder och eget takfoto.
Min våta dröm
Ursäkta klickbetet till rubrik men vad gör en inte när det var så länge sedan ett blogginlägg såg dagens ljus att spindelväven löper i drivor längs tangentbordet?! För att vara helt korrekt så handlar det om min våtrums-dröm! För äntligen, ja jag tror knappt att det är sant, äntligen så är renoveringen/bygget av badrummet på nedervåningen igång och jag insåg att jag vill dokumentera detta och dela den lilla resa det innebär här på bloggen.
Bygget började i förra veckan -min sista semestervecka, och med facit i hand var det inte jättesmart för det som skulle bli "sommarens sista mysiga dagar för mig och Boo" blev istället "svara på sjuttioelva överraskningar och frågor från tre hantverkare som börjar riva i en förbenad hundraåring". Men, efter en effektiv helg med skytteltrafik till återvinningen och manegekrattande för snickarens fas uppbyggnad kan vi nu bocka av rivningsfasen. Helgens effektivitet låg i att Jesper körde allt bråte till tippen och jag hejade på alla som körde Ironman. Juste deal ändå. Igår lånade vi ut den blivande ettagluttaren (skolstart imorgon) och körde vår version av järnmannen. 4 km spån och gammalt mög-städning, 18 mil spikutdragning och 42,2 km balkkarvning med stämjärn. På slutet var humöret inte på topp så då jobbade Jesper utomhus och jag inne. Tänk vad en lärt sig efter 20 år tillsammans.
Idag är snickaren sjuk och jag får en andningspaus (läs arbetdsro) och fnular samtidigt på vilka kulörer som kan lyfta den här Hundraåringen till oanade höjder. Ja för inte nog med att vi renoverar inomhus, vi passar på att köra en lite ansiktslyfntning utomhus parallellt. Varför inte, liksom. Så här ser byggkaoset ut men jag blundar och visualiserar slutresultatet istället med nytt flöde och happily ever after och det ni vet...
Ett stylingjobb blir till
I början av januari fick jag en förfrågan från Svenssons i Lammhult om jag ville göra ett vårjobb för deras kundmagasin c/o Svensson. Tre vardagsrum i olika stilar och två inspirationskollage med produkter. Såklart jag ville! Mitt emellan ett annat frilansuppdrag och en fjällsemester bokades ett par plåtningsdagar in i Lammhult ihop med fotografen Henrik Palmberg. Henrik har jag jobbat med tidigare och Liselotte som är marknadskommunikatör på Svenssons är en forna inredar-kollega så upplägget kunde inte bli bättre. Det är nu exakt två månader sedan plåtningen och c/o Svensson har just landat i brevlådan hos kunderna.
Först fick jag tre moodboards skickade till mig med mått på studioytan och produktförslag. Så här såg det ena ut:
Ett par veckor innan plåtningen ägnade jag en dag åt att sammanställa nya moodboards med kompletterande produkter, jag valde lite vårigare tapeter, vilket ändrade färgskalan i ena lösningen, och gjorde enkla skisser i Sketch Up för att testa fotovinklarna. Detta skickade jag över till Liselotte som godkände.
Henrik var på plats när jag kom och Liselotte hade förberett studion med de största möblerna och målat väggen. Ytan är verkligen inte stor så det gällde att tänka smart med vinklar och möblering för att få så varierande uttryck på "rummen" som möjligt. Vi började med "Vardagsrum Beige" eftersom rummet med tapet behövde göras sist. Om någon tror att styling-yrket är glamouröst så kan hen tänka om. Det är oftast stressigt, tungt och svettigt! Men också väldigt, väldigt roligt att fantisera om vem som bor där och att tillsammans med en fotograf eller team av AD/Copy/beställare skapa en miljö som förhoppningsvis får betraktaren att känna något. Att inspirera.
I det beiga rummet tänkte jag mig ett medleålders par, de har ett stort socialt liv och gillar kultur. Samtal före skärmtid och i deras vardagsrum kopplar de av utan alltför mycket intryck som stör.
Parallellt med att stylisten bygger miljön så sätter fotografen ljuset och hela tiden smattrar kameran för att se vinklar, skuggor och dynamik. Rekvisitan var en blandning av produkter jag sprang och plockade ute i butiken (som ligger vägg i vägg med studiodelen), Svenssons lilla rekvisitaförråd, min egen propping i form av böcker och deco samt Kalmarplockad vass och kaffe från kontorets personalrum. Jag gjorde en GIF av några av Henriks bilder när miljön växte fram. Så här gick det till;
Precis som att det är svårt att i en skräckfilm föreställa sig att det står c:a 20 människor runt skådespelarna i en läskig scen och att mörkret/regnet bara är fusk så är det lite samma grej i en interiör styling. Långt ifrån dagsljus och spatiösa våningar ser det ju liksom egentligen ut så här.
När Henrik gjort sitt magic och jag hittat rätt proppingnivå så bestämmer vi oss för att bilden sitter. Några dagar senare skickade jag texten med rubriken "Fyra nyanser av lugn" till reklambyrån Klintberg Niléhn som producerar magasinet, Liselotte listade alla produkter och så här blev det i tryck.
Dag två fotade vi inspirationsbilderna med dekoration och textil medan Liselotte tapetserade det tredje vardagsrummet. För textilbilden såg jag framför mig en riktig vårstädning och hängde upp kuddfodralen på en tvättlina och staplade textilierna på hög för visa bredden i sortimentet. Bjuder på ännu en bild bakom kameran, och avslutningsvis slutresultatet.
Om du inte får c/o Svensson i brevlådan kan du bläddra i den digitala upplagan här. Hela jobbet ser du på sidorna 46-51 & 60-63. I nästa inlägg tänkte jag prata mer konkret utifrån detta stylingjobb om hur man kan tänka när man bygger en miljö, vare sig den skall fotas för ett magasin eller levas i. Hoppas ni tycker det verkar intressant! Ha en fin helg, för mig blir det trädgårdsarbete både i torpet och hemma på vår gata i stan.
Med drömmar om en blomsteräng
Är det någon som minns sist vi hade en påsk med försommarvärme? Inte jag ialla fall. För mig är påsken föknippad med isbjörnskyla och ett vårigt bakslag mitt i en gotländsk star-äur. Vår vana trogen så skippade vi en påsk på Gotland eftersom vi har en sommarresa dit inplanerad, istället blev det torpdagar i något som närmast kunde liknas vid svensk högsommar.
Vi krattade löv i tre dagar och sen hade vi egentligen en snutt stenmur till att jaga fram ur trädens avlagda kläder men då kände både Jesper och jag att det var dags att göra något roligare. Som en tjusig entrérabatt och en pallkrage sommarblomster till exempel.
Pallkragen är egentligen en del av något som gissningsvis varit en gammal köksoffa och rotades fram ur torpförrådet redan 2013. Förra sommaren grävde jag en grop och lade gammalt tegel som grund för att bespara träet från att ligga med markkontakt. Hela förra sommaren kallades den för likkistan där den stod, inte så smickrane precis. Nu kläddes insidan med markduk och sen fyllde vi upp med löv, kvistsar och gammalt gräs, perfekt fyllmaterial och jordförbättrare. Jag plattade till allt eftersom efter bästa förmåga.
Det är alltså ingen överdrift när jag säger att M I N S T tio skottkärror åkte ner i pallkragen. Det trampades och vattnades ner i omgångar så väldigt mycket fick faktiskt plats...
...innan vi till slut välte ner 100 l köpejord också. Jord som legat ute med hål i säcken ett år eller så, jösses vad tung den var! Det behövdes inte panikvattnas om en säger så.
Jag rotade fram alla gamla fröpåsar jag kunde hitta, även om vissa passerat bäst före-datum. Nu var det dags att läsa på påsarna vilka fröer som kunde direktsås i april och vilka som vill vänta till i maj/juni. Fröerna är typiska impulsköp (av Boo) på Ica och vissa har som sagt utgånget datum men jag tänker att vi testar. Tar de sig så tar de sig. "-Äntligen" tyckte Boo när trädgården prioriterades.
Vi tog alla som kunde sås nu i april och gjorde en riktig blomster-cocktail; Pionvallmo, sommarmix, Malva och Vallmo tjoff ner i ett glas.
Sen strösslade vi ut dem över halva pallkragen och puttade över lite jord på dem. Jag älskar att bredså, det blir vildare sådd och går ju så mycket snabbare också.
Avslutningsvis täcktes pallkragen med ett par gamla fönster för att hålla både värme och fukt. Torpet ligger ju i odlingszon 1 vilket är Sveriges kanske mest tacksamma odlingzon men det är fortfarande frostnätter så lite fiberduk får hjälpa till att hålla värmen ett tag framöver.
Det ska bli så himla spännande att följa utvecklingen av denna lilla blomsteräng i kubik och om en månad eller så blir den andra halvan kuvös för Luktärt, Pensé och Rosenskära. Den tjusiga rabatten är fortfarande under frammarsch så den får jag visa vid ett senare tillfälle.
Mobilbilder: Sara Zetterström
Snittblommor i säsong
Jag läste Maria på Husligheters inlägg om snittblommor igår och hon satte verkligen huvudet på spiken hur jag själv förhåller mig gentemot snittblommor nu och den negativa klimatpåverkan de generellt står för. Hon har gjort en matnyttig sammanfattning med konkreta tips på hur man kan tänka och har dessutom bra följartips för att lära sig mer genom ex. #blomsterupproret. Jag drömmer fortfarande om en egen blomsterträdgård men är inte där än vare sig kunskaps- eller prioriteringsmässigt så istället tog jag fasta på att plocka in lite frystorkat i vaserna och vad är då bättre än att gräva där man står? Eller ska jag säga går, för morgonens promenad bjöd på flera vassruggar så det var bara att knipsa av några strån och bära med sig hem.
Där det finns vatten finns det ofta vass, längs ett dike, en sjö eller å till exempel.
Ståtliga vass-strån kräver en vas modell större. Faktiskt perfekta i min stora Pallo som jag annars kan ha svårt att hitta tillräckligt långa blommor till.
Det jag gillar med den torkde vassen är de långa smala skaften som bryts av med större duniga vippor i toppen. Lite lagom majestätiska utan att slå sig för bröstet sådär.
Familjens fjärde medlem inspekterade dekorationen och pressade sig sedan ned mellan lampan och vasen för en liten vilopaus så jag antar att dessa gratis-snittblommor i säsong fick godkänt även av våran luddboll.
Foto: Sara Zetterström
