Hittade ett födelsedagskort på anslagstavlan som jag just nu håller på att packa ner. Vet inte vems ord han lånade men med mannens handstil gör de mitt hjärta alldeles varmt och bubbligt och jag måste kippa lite efter andan... Det är rätt tråkigt att packa och rensa men små skatter gör det hela betydligt roligare.

Mja, jag brukar inte vilja välja det ena före det andra men i det här fallet fanns det inte mycket att be för. Det kommer att tvättas mycket mer än tidigare här hemma, det är tydligen en lag som träder i kraft i samband med storkleverans, och då är det ohållbart att inte ha någonstans att torka tvätten tänker jag. I flera omgångar har det funderats över olika lösningar och de har innefattat betydligt mer skisser, design och hantverk (lägg till snyggt smedarbete och rejäla doningar till den planen) än vad som slutligen kom ur denna preggohjärna. Men nu är det ju just det jag har. En preggohjärna som är i lite skönt mañana-mood och nöjer sig med en svensson-lösning (som matchar de rollade vävtapeterna perfekt).

Ett stycke extra lång torkställning (140 cm) inhandlades via Smarthem och jo jag lovar att jag mycket hellre hade lagt denna Polhem på något betydligt snyggare, men mañana, som sagt. Snabb leverans, är inte det Murphy så säg? Något väldigt fint som man håller på att längta ihjäl sig efter kan ta åra dar att trassla sig genom posten med en urful torkställning glider igenom systemet som en löddrig tvål i ett par brottarhänder. Eftersom vår lägenhet tydligen byggdes för dvärgar så fanns inte alternativet att ställningen skulle kunna hänga och dingla på fyra meters takhöjd över badkaret utan jag fick helt sonika komma upp med en McGyver-lösning för att vi inte skulle behöva stå böjda som märlor i badkaret framöver.

Som tur är så gillar jag att fundera på sånt och efter en runda genom stadens alla fixar-butiker så hittades just den eftersökta funktionen i ett par rörklämmor som vi skruvade upp i taket (vad härligt att kunna skriva vi när det egentligen innebar att mannen skruvade och jag tittade på. Preggobenefits) så att hela schabraket ska kunna pressas dikt an och inbjuda till dusch även för personer mer än tre äpplen höga. Sen monterades hela härligheten enligt instruktion och, det här kommer ingen tro på men ändå: Jag och mannen blev inte osams en enda gång! Kanske var det för att det blonda yrvädret just hade äntrat byggnaden och bidrog till den trevliga stämningen, eller så är det preggohjärnan som gör mig lite mindre.. ehh.. rödhårig.

Så. Nu hänger åbäket där och vanligtvis brukar mina före/efter-bilder visa något jag är mäkta stolt över och tyvärr klassas inte detta projekt dit. Men det blev förbannat funktionellt.

Före:


Kanske lite mer till vänster, Älskling.


Lagom hänghöjd:


Takupphäng, rörklämma och en krok runt badkarskanten gör att man inte behöver borra kakel, och det vill man ju helst slippa.


Torkläge=normalläge: som ni ser så går det dåligt att använda duschen så här.


Efter: Slickad mot taket ger den duschutrymme (och med draperiet fördraget så syns den knappt. Eller nåt.)

Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Hjälp! Just som jag skulle publicera detta inlägg så blev jag konverterad till nya blogg.se. Hmmm, förändringsobenägen är ju ingen vidare bra egenskap och det ser onekligen ut som stora förbättringar men lik förbaskat motvilligt måste jag nu försöka få grepp om detta virrvarr av teknik... Ni är väl tålmodiga om det ser konstigt ut så här i början va? Jag har nog lite att läsa på här bakom kulisserna. Åsså ska jag ta och väcka sjusovaren till syster så att vi får något mer gjort idag. Ritningar och påbörjad tömmning av kontoret gäller för i nästa vecka står snickaren på tröskeln. Håll utkik på bloggen under dagen så ska jag visa något av slutresultatet på utbildningen också, om ni är nyfikna förstås.

Innan jag blev gravid trodde jag mig vara en anti-genustänkare när det kommer till barn och kläder. Vilken lögn. När vi fick veta att vi väntar en tjej så tänkte jag Vad bra, då kan jag i alla fall undanbe mig rosa tuttenutt-saker (eller egentligen var det första jag tänkte Hjälp, en tonårstjej! men efter det enorma tidshoppet så landande funderingarna kring att det kanske går att styra det där med kläder och färger.) Alltså, vi omges inte av supermånga bebisar/barn och när det väl kommit en ny storkleverans i den närmaste kretsen så brukar presenterna vara något från det randiga 70-talsföretaget som inte har överdrivet mycket rosa/ljusblått så egentligen hade jag ingen riktig koll på hur det ser ut i butikerna. Men nu har jag ju ett alldeles personligt skäl att botanisera bland lilleputt-kollektionerna och shit pommfritt vad det är uppdelat.

På BabyProffsen här i Småstaden t  ex. hänger kläderna prydligt separerade i en rosa/röd/vit-vägg (till höger) och en grön/blå/grå (till vänster, tack för att de i a f inte gjorde det rent politiskt!) och jag tror inte att det enbart handlar om en ovanligt nitiskt färgkoordinerad Visual Merchandiser. Både jag och mannen föll pladask för de fina molnpyjamasarna och sprang där mellan höger- och vänstersidan i butiken, rött eller blått? Alltså jag vill inte att vår tjej ska bli en bubbelgumsrosa Hello Kitty-bebis men betyder det att jag måste klä henne i blått och konstant säga Det är en flicka så att hon inte ska bli själsligt förvirrad när tanterna nyper henne i kinderna och säger vilken fin liten gosse? Och vilken färg har hen? Som sagt, det är inte lätt det här med paranting, och jovisst valde vi en röd liten kroppsstrumpa till den Vilda flickbebin. Som förmodligen kommer bli den sötaste lilla Hello Kitty-bebin i världen.

Och ni förresten, tack för att ni läser och kommenterar och skickar fina mejl och svarar på mina kryptiska meddelanden jag ibland slänger iväg med vetgiriga frågor till utvalda läsare. Utan er vore bloggen ingenting. I alla fall ingentinting roligt.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

...är det skönt att allt är sig likt. Syrran har så smått tagit över hemmet och hennes grejer ligger här och var. Precis som det ska vara, parfym och hårfix det är Myran i ett nötskal (eller ännu mer passande: en väldigt piffig neccessär). Här kan ni förresten skymta resutatet av den nyvaxade bänkskivan i badrummet. Jag är supernöjd! Det blev liksom mera stuns i den nu. Tre lager pigmenterad dekorvax blev det innan jag tyckte den fick den rätta mörka färgen, toppat med ett lager hårdvaxolja ska den nog klara en tsunami eller två.



Eller det är väl lika bra ni får se något av före- och efter-bilder, så att man verkligen fattar vilken skillnad det blev (ursäkta dålig kvalitet på förebilden). I väntan på den nya tvättmaskinen passade vi på att byta ut spillröret och silarna som var sådär läckert nikotingula som tjugoårig plast tenderar att bli. Jag kanske inte är precis som alla andra men såna grejer får mig att må så himla bra (jag är en sån som även får tillfredsställelse av att städa bakom spisar och rensa avlopp och annat som inte syns. Åh vad jag gillar det. Inte att göra det men efteråt, bara vetskapen att det är gjort alltså. Heavy stuff. Det finns säkert nån psykolog som kan härleda det till för sträng potträning eller något liknande...) och jag liksom myser lite förnöjt nu när jag går in i badrummet. Well, well nu fick ni kanske veta lite mer än ni ville.. ehhh.. så nu tror jag det är dags för frukost innan jag fångar den här soliga dagen med li'l sis.

Vet inte om jag sagt det (bara typ tre gånger) men ifall ni missat det så har jag semester idag. S e m e s t e r - can't beat the feeling!



Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Som jag nämnt tidigare så har vi inte skaffat så mycket bebisprylar än men man skulle kunna sammanfatta helgen som ett break thru på den fronten då vi gick lite bananas på både apoteket (mindre spännande grejer eller vad sägs om bebisrumptermometer och ammningsinlägg ) och Åhléns (som har sommarrea, jej!) igår. Och det lilla flickebarnet kommer inte behöva gå naket det kan vi i alla fall konstatera för lillmostern kom med ett helt lass små gulliga plagg, eller vad sägs om en retroinspirerade knytbody med armbågslappar! Söthetsdöden, jo jo.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Alldeles snart kommer ett blont yrväder svänga in på vår gård och storma upp för alla trappor och gasta -Hallå! med sin ljusa, förväntansfulla röst. Solbränd som få och med tennisslimmade armar och ben kommer äntligen min li'l sis som gästspelar här hemma efter 15 månader i Bangladesh. Åh vad jag längtar!! Ända till midsommar ska hon hänga här och jag som inte fattat det riktigt än har ju faktiskt semester imorgon och hur jättelänge som jättehelst framöver. Eller ja, semestern sträcker sig ju bara till augusti och sen blir det vilda-bebis-karusell för resten.

Efter så lång tid i en av världens mest levande städer får jag väl se till att både tjuvlarmet på bilen går sisådär sju gånger och att den ena grannen ställer till med någon slags efterfest en måndagmorgon och den andra kan dra igång sticksågen med jämna mellanrum. I brist på AC kanske jag kan lägga Jespers rakapparat durrande nära gästsängen och så får jag väl vira den vilda bebins blivande myggnät runt fotändan så att hon har lite att trassla in sig i och känner sig som hemma i natt. Fast i Kalmar.

Men innan dörren slängs upp ska här skalas rabarber, och den nya monstertvättställningen ska monteras och där emellan ska jag slänga upp fötterna en stund för idag is foglossning 2.0 in da house.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

När mannen kom hem var jag nog ett riktigt skådebröd. Not. Liggandes i det mörka sovrummet, med solglasögon på mig (ljuskänslig är bara förnamnet när jag har migrän), preggomaggen i vädret flippandes på paddan. Just som han klev in hade jag läst ett så hysteriskt roligt inlägg hos den här donnan. Gammalt, men högaktuellt för oss och jag tänkte läsa det högt för honom. Ni vet hur det är ibland:

-"Hursomhelst. Sen blir det" *frust* iihhhihihi hahhaha hahahahaHAHAHAHA  ...
-"Föräldrakurs, minsann!"... ahahhaha... ååhhhh hiiihihihihihi hickar jag bakom solglasögonen.
Samlar mig, och tar ett nytt andentag.
-"Hursomhelst. Sen blir det Föräldrakurs, minsann! Första gången jag och mannen" (här går jag upp i falsett, jag vet det låter ju inte så kul, men jag har ju redan läst stycket en gång och ska nu försöka återberätta det från början men har bara den roliga biten på slutet som snurrar i min hjärna. Tårarna rinner, brillorna åker av och jag fäktar i luften och håller på att slå av mannen hans glasögon på kuppen. Han skrattar och väntar på fortsättningen)
-"ska på nåt sånt. Jag har världens fördomar om att..." Nej det går inte frustar jag (och tror på riktigt att Vilda bebin är på väg ut där och då) du får läsa själv...

Efter lite djupandning (hey jag har faktiskt tjuvtränat lite via Annas Profylax) så försöker jag en tredje gång men det går bara inte så Jesper får läsa det högt för mig istället och vi skrattar och skrattar. Inte bra mot huvudvärk men bra för själen minsann. Jag vet inte vad det är som gör det men just stycket om orientering och bita i en pinne startar en liten film i mitt huvud där jag ser allt framför mig och fyller hela mig med inte-kunna-prata-skratt. Läs själv här.

I paketet från Maria låg förresten dessa underbara fina sara-pennor med mustascher på! Det behöver inte vara värsta fancy-schmancy, jag är inte svår så nej, men det ska till riktigt goda vänner för att ha koll på det där lilla extra.



Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Vet ni, idag skulle det vara den stora dagen då jag skulle sluta fredagstidigt och haft en fantastisk hej-så-länge-lunch på golfklubben med mina härliga kollegor och säkert bölat litervis av preggotårar och alldeles vanliga lipsillstårar efter att ha packat ihop och sagt hej då på jobbet.

Istället har jag legat i ett mörklagt sovrum i fosterställning med migränen från helvetet sedan igår eftermiddag. Men bara migrän, tack och lov. Annars låter huvudvärk, synbortfall och svullna fötter som typiska symptom för havandeskapsförgiftning enligt BM men då blodtrycket är prima och övriga medicinska termer lyser med sin frånvaro konstaterade hon att det troligtvis rör sig om migrän. Det hade jag också kunnat skriva under på men de envisades med att ta alla prover ändå. Och visst, hellre en gång för mycket än en gång för lite. Andra omgången migrän på kort tid, jag som varit utan anfall i flera år jublar ju inte precis över återintåget men tydligen så kan det triggas igång av alla hormoner.

Well, well känner mig något bättre nu med endast en liten smärt-baksmälla kvar och väldigt passande så kom mannen hem fredagstidigt alldeles nyss. Och med posten - mellan halvroliga Buffé och en totalt ocharmig räkning från BilKarlsson i Emmaboda (fjäderbenslagringar på en Saab -06 någon?) så låg detta lilla underverk till paket. Rosaskimmrande med en examenshälsning så känns allt genast mycket bättre. Tusen tack fina Maria! Och kramkalasa och att vara lipsillig, det får jag chansen till på onsdag när jag ska packa ihop det jag inte kunde göra idag.

Finfredag till er alla! Och vet ni?
Nu är jag officiellt ledigt. L å n g l e d i g. Förutom onsdag då.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Vaknade tidigt, långt innan väckarklockan ringde och gick upp och startade dagen. Härarbete för att hinna saxa mellan föräldrautbildning och förlossningsföreläsning och där emellan att runda av. Imorgon jobbar jag min sista dag på sisådär 14 månader. F j o r t o n. Oh my! smaka på den. Rensade ur och packade ner arbetsplatsen igår och idag är det sista åtgärderna för att säkra att inte jobbet går under utan mig. Eller ett under att jag inte ställer till med något jobbigt eller hur det nu va...

Solen flödar in i nästan hela lägenheten och jag blir så där lycklig långt in i själen av solkatterna. Så jag var tvungen att åla runt med kameran för att fånga lite av det fantastiska ljuset. Lättare sagt än gjort och jag kan säga att moi, AKA lilla flodhästen, i position knähöjd is not a sight for sore eyes... Men soligt är det och snart ska jag träffa den övriga flodhästflocken. Hoppas solen skiner på er andra också!


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Hallå alla härliga bloggläsare. Vad roligt att så många kikar in här och särskilt kul att ni kommenterar och delar, nu senast både barnvagnar och kärleksglöd - det gör mig extra glad! Jag sitter och väntar på att klockan ska bli en timme senare så jag och vilda bebin kan åka och hämta hem mannen som varit och jobbat i Italien. Sista jobbresan innan storkleverans tror jag bestämt, så skönt.

Ja, ja nog snicksnackat. Jag skulle verkligen behöva er hjälp. I köket har vi en vit plastmatta modell vävda trasor, ja fast i plast alltså. Den kommer från ett säsongssortiment på IKEA som hette VÅREN och gjorde ett gästspel 2008. OM vi har gillat den mattan, den lyser upp köket så fint, tar udden av allt rött ekgolv och passar liksom perfekt där i vår nisch under matbordet. Men idag fick jag nog för nu är den även i vardagsrummet, på kontoret, i trappan ja liksom lite all over the place för den börjar ha gjort sitt och faller i bitar. Snart hittar jag den väl i underkläderna också. Små vita plastbitar som är skitjobbiga att dammsuga upp för det känns som ett evighetsjobb. Jag dammsuger och mattan fäller på, som värsta Gotlandsrusset som släpper vinterpälsen.

Visst har jag tänkt på alternativ, kanske en bit gummimatta från Trelleborg, finns dock inte i vit och de vita fula kopior jag sett ser just ut som... fula kopior, no shit, så det är nu ni kommer in i bilden. Har ni några förslag på ersättare? Eller rent av en piggare gammal vit VÅREN som ligger och skräpar? Nej förresten, jag har ju redan en som skräpar så helst en som är hel i så fall som jag kanske kan köpa? Eller nåt annat? Kanske finns det 140x170 cm vita Pappelina? Fast den måste vara rätt billig också. Ujuj, kulorna rullar här vill jag lova. Snart blir det lägenhetsrenovering och den vilda bebin är inte heller helt gratis så ofödd hon är... och tvättmaskinen som bestämde sig att gå hädan. Åsså nalkas det semester och även om vi inte har planerat någon dunderresa så kommer jag vilja äta en jäkla massa halloumi och jordgubbar och inte dra in ett korvöre på ett tag... ja ni fattar. Billigt är bra.

Hit me, jag lyssnar.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Ibland ramlar insikten över mig. särskilt när jag fått ha några dagar för mig själv. Att inse hur lyckligt lottad jag är, hur fin han är den där mannen som är far till mitt barn.

Han vars disträa sätt ibland gör mig helt galen men som osvikligen får mig att känna mig trygg. Han som nästan aldrig plockar in frukostdisken i diskmaskinen men alltid oroligt påminner mig om att inte sitta för länge i solen så att jag bränner mig. Han som har en djup bekymmersrynka i pannan när han tror ingen ser men som möter ens blick med det finaste leendet och gladaste ögonen. Han som låter mig sjunga med fast det är hans favoritsång på bilradion och han som på långa resor tar min hand och trycker den mot sina läppar och frågar vad jag tänker på om jag suttit tyst för länge. Han som reser sig från helgfrukostbordet utan att börja duka av och går runt på min sida och drar med mig till sängen för att vi sen ska ligga där en liten stund och mysa och planera dagen. Han som driver mig till vansinne med att ofta låta badvattnet rinna över men som alltid kommer ihåg att vattna blommorna. Han som aldrig viker ihop mina rentvättade strumpor så som jag vill ha dem men som alltid låter mig välja plats på tåget fast det blir i fel ände när han ska gå av. Han som får mig att skratta och alltid drar upp mina nedstoppade t-shirts i ryggslutet så att han kan lägga handen direkt mot huden när han håller om mig. Han som inte äter ost men som alltid ser till att mina rostbröd blir bredda så att smöret smälter så där som jag tycker om. Han som skäller över mina prylar som ligger överallt men som alltd ger mig förtjänsten när någon säger att vi har ett härligt hem...

Tänk att det är just honom som jag ska hämta vid tåget imorgon.

Jag har fått förfrågningar om vilken vagn vi ska ha så här kommer min guide genom suffletter och fjädring.

Inte nog med allt fysiologiskt som man går igenom på vägen mot en mini me, det är en himla massa praktiska saker att ta ställning till också. Som att fundera på om man valt rätt pappa till sin avkomma, om man ska tatuera in barnets namn på handleden eller vilket åkdon man ska låta sin guldklimp glida runt i de första två åren eller så. Det här med barnvagn är nämligen en riktig djungel. Förutom funktion; ligg, sitt, sulky eller jogger så ska man fundera över nytt eller begagnat, och dessutom att allt ifrån sitsar till myggnät finns i olika färger, även chassit kommer på flera modeller i ett antal utföranden. För övrigt är det ju så lätt att bli påverkad av den närmaste omgivningen. Man kan ju bli matt för mindre. Så här klarade vi expedition barnvagn:

Vår barnvagnsresa tog ungefär fem veckor från att vi första gången satte foten i en affär med bebispryttlar, ja för egen räkning alltså, tills att vi bestämt oss. Vissa vagnar har flera månaders leveranstid så vänta inte för länge med att hitta vad som passar just er.

Analysera era behov. Hur bor ni? Finns hiss? Var kan vagnen förvaras? Inomhus, i trapphuset, källaren, garaget, bilen?

Själv var jag helt på det klara med att vi skulle ha en cool trehjulig jogger, för vi är ju en aktiv familj (hey, jag sprang ju Sthlm Marathon 20.. *host* 03). Dessutom verkade de smidiga att fälla ihop vilket passar oss som bor på tredje våningen utan hiss och måste välja mellan förvaring i kallgarage, i bilen eller uppe i lägenheten. Vi kollade på dessa:

Terrängvagnar:
1. Mountain Buggy Urban Jungle Förhandsfavoriten. Den är ju bara så läcker, anpassad för både  stan och naturen.
+ lätt, snygg
- oskönt handtag
2. Mountain Buggy Terrain "Löparvagnen" med 16" däck.
+ handbroms
- tung
3. Baby Jogger City Elite
+ ihopfällbar med enhandsgrepp, lätt,  stor sufflett
- klädseln känns billig
4. BabyTravel Amsterdam
+ luftpumpade däck
- liten korg



Det som fick oss att överge trehjulingarna var att alla sittdelar är framåtvända vilket ger dig mindre kontroll över barnet, man behöver t ex. stanna för att titta till och kommunikationen/talet tillfredsställs inte på samma sätt som när barnet är vänd mot föräldern. Dessutom visar forskning att små bebisar kan bli stressade av för mycket intryck, plus att det finns en större vältrisk med bara tre hjul. Men det här är ju vårt högst personliga resonemang, jag dömer ingen i sitt barnvagnsval.

Sitt- och liggvagnar:
1. Teutonia Be you! Den kompakta allroundvagnen
+ goda rekommendationer från vänner och bekanta
- tung, plastig i modellen
2. Brio Sing Så enkelt det kan bli
+ väldigt smidigt klicksystem för de olika modulerna som går att vända åt båda hållen
- stötig, känns som en dockvagn


Brio Go - "Snygg, smart och smidig för livets alla lägen" (hur kunde jag tveka?), smart adaptersystem.
+ goda rekommendationer från vänner och bekanta, bra fjädring, väldigt smidigt klicksystem för de olika modulerna som går att vända åt båda hållen, avtagbar klädsel, ställbara hjul, lätt
- troligtvis smårmanövrerad i mycket snö


Foto: egna kollage av produktbilder via respektive länkar

Så Brio Go den vagn som jag tidigt i processen såg, och ratade, för att den "ser så amerikansk ut" är alltså den som vi till slut bestämde oss för. Har man väl bestämt sig så är det en enkel sak att köpa de flesta vagnar begagnat, de säljs i parti & minut och man sparar slantar och gör en återbruksinsats. Vi hade t o m prutat och bestämt tid för avhämtning på vår bättre begagnade kärra.

Men så funderade vi över vad vi sparade in på: Möjligheten att fritt bestämma färg. Garanti. Andra(snarare än tredje)handsvärde och en vagn som håller för eventuella syskon. Så när Jesper slänger ur sig de smått bevingade orden: Såå som vi har kämpat, är hon inte värd en ny vagn? Ja då föll i alla fall mitt sista argument. Som tur var var säljaren fullt förstående och nu är den sprillans vagnen beställd och levereras om ungefär en månad. Vi valde vitt chassi, svart babyskydd, marinblå liggdel och röd sittdel. Regnskyddet är också beställt. Myggnät tänkte jag sy själv och åkpåse... Ja, det blir en senare historia.
Vad transporterar ni där ute era telningar i?

Hittills har vi nästan inte skaffat någonting till bebin (klänningen undantagen). Jag antar att det har att göra med en blandning av jinx-rädsla och att vi inte riktigt insett att det bara är två månader kvar. Vilket egentligen betyder att den fr o m nu kan komma när som helst, den är ju liksom färdigbakad och kommer nu bara och ligga och tjocka på sig (oh lord).

Så idag fick vi ett infall och åkte till IKEA och kollade babyutbudet, faktiskt det område jag troligtvis har minst koll på i sortimentet. Både jag och Jesper var lite fnissiga och liksom pirriga. Det är så stort det här, att bygga ut familjen! Eftersom vi redan har en bänkyta i badrummet som rymmer en bebisrumpa perfekt blev det en uppblåsbar skötbädd, lite tvättlappar och galgar. Den första ska få ett gladprickigt överdrag som jag ska sy av senste inköpet från Stoff & Stil och galgarna... hmm, ja de ska jag göra något fint av för nu kliar det i pysselfingrarna.

På självaste nationaldagen så bestämde sig tvättmaskinen hastigt att lägga sig med centrifugen pekandes mot skyn. Drop dead. Rätt dålig planering med tanke på att vi om ett par månader sitter med en liten smutstvättsproducerande bebis på tredje våningen utan hiss (och tvättstuga i källaren). Det var inget att be för så nu är denna monstermaskin på väg hem till oss. Ett inflik i debatten; jag vet inte vad det är med mig och prylar men dålig kombo är nog milt uttryckt, förutom detta nu så dök min Iphone ner i toan i förra veckan (innan utfört ärende tack och lov) samma dag som min rygga med kameran välte och krossade mitt fasta 50 mm 1,4 objektiv. Jorå, tur i oturen att det bara är materiella ting, och tacka vet jag det ljuva ordet allrisk. Våra skadefria försäkringsår är lätträknade om man säger så

Well, well. Tanken är ju f ö att skötbordet ska huseras i badrummet och oljad ek är inte samma kopp te som det var en gång när J och jag flyttade ihop för tusen år sedan så därför var det dags att ge den gamla bänkskivan (som flyttat runt med oss det senaste decenniet) en omgång. Övriga badrummet går i svart/vitt (fast kaklet har nog ett stråk av nittiotals-beige i sig) med lite grått och eftersom jag vill ha en skiva med liv i blev det en ebenholts-mörk hårdvaxolja som av priset att döma går att jämföra med rent guld eller så. Första lagret är struket och jag kan knappt vänta tills jag får se andra omgången imorgon.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Igår misströstade jag lite över att jag aldrig känt bebisen hicka, något jag både hört och läst är vanligt så här långt i graviditeten. Som på beställning kände jag de små rytmiska vibrationerna genast jag slängt mig i soffan (hobbitfötter=soffläge så fort tillfälle ges) efter hemkomst. Jag dog nästan söthetsdöden där och då! Själv har jag ganska ofta hypernervakustiska diafragmakontravibrationer som det heter på fi(ko)nspråk (no wonder man kallar det hicka!). Alldeles nyss var det dags igen, magen hickade på. Jo jo, mammas flicka.

Ligger åter igen i soffan, denna gång och multitaskar genom att titta på reprisen av Äntligen hemma samtidigt som jag dammsuger Blocket efter roliga fynd. Det sista går sådär, takpannor och marktegel är väl inte precis definitionen av roligt. Idag stod f ö besök hos barnmorskan på agendan och det är inte klokt vad normalt och jättebra allt är. Proteinhalt, sockerhalt, järnvärde, blodgrupp, tillväxtkurva, min vikt, bebis hjärtljud och ja undrar om inte min nya klippning också hamnar under samma kategori... Nåväl. I väntrummet bläddrade jag i nåt föräldramagasin och snubblade över den här lilla ljuvliga tapeten Owls från Mini Empire. Finns för 347kr/m² från Photowall och jag funderar på om den inte skulle kunna bli mycket fin i det hörn av vårt sovrum som kommer bli den vilda bebins. Grafisk och söt men samtidigt tillräckligt diskret för att inte kännas för barnslig och ta över rummet.



Foto: eget kollage av pressbilder från Mini Empire

Böcker är något som jag alltid omgivit mig av, som den lilla läsande bokmal jag varit sen femårsåldern. Doften av en bok, ny och lovande eller gammal och trygg är en av de härligaste dofterna som finns och känslan av att försiktigt töja ut sidorna först från mittuppslaget och sedan ungefär 1/4 in och avslutningsvis vid 3/4 för att behålla stunsen och sedan utforska innehållet kommer nog alltid fylla mig med välbehag.

Jag drömmer om ett stort bibliotek med allt ifrån skönlitterära klassiker till faktaböcker och kanske ännu fler i kategorin lustlitteratur. Kanske en kombination av de två sista räknas den här nya skatten som jag fick hem från Arvinius förlag för ett ett par veckor sen. Swedish Illustration 3 är full av landets främsta illustratörer för barnböcker, mode, teknik, bokomslag och diverse annat fint. Jag har bläddrat i den flera gånger och igår under min soffliggarstund hittade jag några favoritbilder, känner ni igen Stina Wirsén, Kicki Edgren Nyborg eller Klas Ernflo? Jag gillar att hitta inspiration på massa olika sätt och ämnesböcker är definitivt ett bra ställe. Nu är jag nyfiken på föregångarna 1 och 2.


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Nu påbörjar vi snart vecka 31 den Vilda bebin och jag. Helt ofattbart att vi kommer ha en ny liten chef i stan om mindre än ett sommarlov. Som jag älskar att vara preggo! Visst, de först 15 veckorna med vintermörker och illamående var inte vidare glamourösa, foglossningen som fick mig att känna mig som en marionettdocka med benen lätt separerade från kroppen (bildligt talat) för en månad sen var inte heller så härlig, men på det stora hela är det här med att vara bebisfabrik helt min kopp te.

Dessutom är jag visst något slags praktexempel för precis alla åkommor jag haft har infallit just när de "ska". Illamående slutar oftast i v.14-15 - check, svullna hobbitfötter i början av tredje trimestern - check, svettningar -check. Och kommer ni ihåg den där djävulusiska huvudvärken jag skrev om på min födelsedag? Gissa vad rubriken var då i graviditet-appen? Lindra graviditetshuvudvärk. Imorse vid frukosten blev jag nästan nipprig av att det började klia något fruktansvärt under fötterna. I samma veva laddade Jesper ner Pampers-appen Hello Baby på IPaden och vad läser vi där: jo om sjumånadersklådan i vecka 30. By the book, I say.


Med hem i resväskan från Chicago hade mannen med sig många fina saker. En överraskning var ett par svarta Converse. Åhh vad jag tycker om såna överraskningar!

Ahhh, härliga lata söndag. Sovmorgon med jetlaggad man som kom hem från en jobbvecka i staterna igår, njutfrukost och surfletande av sånt som behövs inför renoveringen. Nu helgens DI med ett inspirerande reportage om Linas (It's a house) förvandling av hyreskåken som blivit ett mindre mansion. F ö första gången jag läser ett renoveringsreportage i den tidningen, tipstack till Sofia. Jag hade nöjet att ha Lina som kavaljer på Bloggforum-middagen och gissa om jag pepprade henne med frågor för det är ju inget litet projekt de rott i hamn. En gång höll det på att bli skilsmässa här hemma p g a deras husrenovering, men det är en helt annan historia...

Alldeles strax är det dags att svida om och sticka till Öland och hälsa på den här lilla killen som är på besök. Hoppas att ni också har en njutarsöndag!


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Som vanligt när det blir tyst här på bloggen beror det inte på att det inte händer något utan snarare att allt gått i spinn bakom kulisserna. Eftet många långa arbetsdagar hade vi igår presentation för beställaren av det som blev resultatet i vårt examensarbete och det gick riktigt bra (jodå, till slut kunde vi enas om vilka bilder vi ville presentera)! Förhoppningsvis exponeras jobbet framåt augusti, på en inredningssajt nära dig. Jag lovar att hålla er underrättade.

Så igår var det bubbel och middag och idag var det diplomutdelning, tjusiga presenter (amen kolla, Tennet kan det här med paketinslagning!) och stora tårfällarkramkalaset, vi skildes ju åt åtta olika nationaliteter som tillbringat extremt mycket tid tillsammans. De här nio månaderna av utbildning har gått så hiskeligt fort och vi har fått uppleva så mycket, både på en professionell och personlig nivå. Jag är stolt över att vara en av de utvalda och känner mig mer taggad än någonsin att komma tillbaka till jobbet efter mammaledigheten. Appropå ledig ja, äntligen är jag hemma igen, ljuvligt så nu tar vi helg va?


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It