Jag: "-Vill du ha en .. (konstpaus) fiskpuss?"

När jag gick och lade mig sådär megasent och alldeles obarmhärtigt mitt i natten så tänkte jag att jag borde ställa klockan. Sen tror jag att min übertrötta hjärna mer lyssnade på den undermedvetna rösten som sa att jag kunde vakna när mannen sa hej då, vilket är mycket trevligare än ett telefondurr hur mycket harpa den än spelar, något mitt medvetslösa jag sen inte alls gjorde visade det sig. I ärlighetens namn var jag vid det laget så avsvimmad i sömn att jag varken ens lyfte ena ögonlocket eller mumlade ett dräggligt hej då ur ena mungipan. Trevlig fru.

 

Well, well 08.25 slog jag upp mina blå och insåg att både jag och Marsipanrosen liksom hade försovit oss. En två timmar sisådär. Så onekligen utvilad och verkligt fredagspepp och med ett rykande färskt såpoperaavsnitt av Kom In-podden i etern tänkte jag nu avbryta min pappersvändardag och ta mig en lyxlunch utomhus. 

 

Happy Friday!

 

Om ni såg mig nu... Jag sitter böjd som en ostbåge på golvet i klädkammaren med datorn i knät, fastnade liksom här efter sagoläsning och kvällens poddinspelning, eftersom det fanns ett antal bilder att redigera i min kamera och nu är klockan... gäsp, alldeles för mycket. Måste vara jetlagen. Jag vet att ni är några stycken som är ivriga att se mer från NYC och det kommer, var så säker, men först tänkte jag visa lite från det färdiga resultatet av Jotex-utställningen i Kungsträdgården, Stockholm.

 

Jag blev jätteglad när Camilla Davidsson frågade om jag ville bygga en utställning för Jotex (Sveriges största nätbutik för hemtextil) med henne, vi gnuggade skrivbord med varann på ICOM innan vi båda började frilansa i höstas och är på många sätt varandras motsatser men möts liksom någonstans där på mitten. Hon är stylish som få denna ljuva lilla skånska men har en underbar rå humor mitt i det mjuka och jag blev glad dels för att jag vet att vi jobbar bra ihop men också för att det är kul med en ny kund, ett nytt sortiment. Trixet var bara att få plats med det mellan renovering och New York men det verkade nästan som om det var meningen för datumen passade liksom precis in i en ganska full kalender. Camilla planerade bygget och jag bollade någon enstaka fråga på väg till flyget. Som sagt, när jag kom hem över Atlanten hann jag liksom bara träffa Marsipanrosen som vändande post innan jag åter igen åkte upp till Stockholm för att möta Camilla på hotellet och bli inbriefad inför utställningen.

Nog för att det blev en lång arbetsdag i tisdags. Och visst var jag så trött att ögonen gick i kors (och är fortfarande, trött alltså, inte vindögd) men så välorganiserat det ändå var! Jo jo, ritningen över lokalen var inte komplett varför vi fick improvisera lite på plats, och några enstaka produkter föll mellan stolarna men det är ju snarare sånt som bidrar till kreativitet och nya, oftast bättre, lösningar. En stor eloge till Jotex som tog hand om oss så fint och jobbade hårt- Emma, Annika och Elvis (jomen han heter det på riktigt, coolt va?!), Blomstrande Ting för underbara växter och inte minst till Camilla som förberett och gjorde arbetet lätt och kul.

Å jag älskar det där, byggandet, samarbetet, mellansnacket, mötena. Och visst märks det när man älskar sitt jobb? Resultatet blir liksom lite bättre. Företaget har brottats med att många tror att det bara är tantiga gardiner i sortimentet men råkar du ha den inställningen blir du nog förvånad över bredden de visar upp nu för tiden. Så här presenterades alltså nyheterna av Jotex AW14 för press och allmänhet.

Utanför entrén hängde vi lakan ur percaleserien som på tork. Bebislent och med fina detaljer som dubbelsömmar, knappar och tvåfärgade ton i ton. Hur snygg är inte det grå? Finns redan till försäljning. 

 

Åh ljuva Hedda. Vissa saker blir man bara lite kärare i och är mer lättstylat helt enkelt och så var det med Hedda. Bomullslinne som skrynklar sig perfekt och är mjukt som en kattunge. Jag gillar särskilt detaljerna på det härliga extrabreda örngottet där insidan är gul. Snart i ett bloggarhem nära dig minsann! Finns alltså redan till försäljning. Och kolla mossbollarna som Katarina, floristen, gjorde! Så himla läckra, som små ananaser. 

 

 

Sprillans sprillans kommer ett lakan till alla leo-lovers och pantertanter. Sammetskuddar och satin i långa rader tillsammans med lampor i koppar. Grrrr. 

 

 

Vilt, murrigt, luddigt och dova färger från naturen signerar sortimentet som passar framför brasan i vilken jakt- eller fjällstuga som helst. Bara nattfösaren i grön flaska som saknas. 

 

 

 Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it

Det kommer ytterligare en serie i höst, en rockromantisk variant med spets och sammet, rosor och döskallar men just framför dem serverades maten och alla vet ju hur gratismat fungerar på människor så tyvärr lyckades jag inte fånga en endaste bild utan en mumsande skribent i fokus. Appropå skribent så ska den här bloggerskan gå och knyta sig nu.

Natti natti.

Fina lokaler i Kungsträdgården, underbart team från Jotex, proffsigt folk på pr-byrån och min då och då återkommande parhäst Camilla gör att det här uppdraget lätt faller under kategorin som månadens, kanske vårens, roligaste. Ni som följer mig på Instagram (littlemissfixit) har ju fått en sneak peek av vad som komma skall. Imorgon strax innan lunch slås nämligen portarna upp för press och senare även för allmänheten en stund då höstens nyheter presenteras genom olika stilutställningar. Sen packas den ner igen så passa på att komma och kika om du har vägarna förbi vettja, håll utkik efter heminredning med betoning på textilier som fladdrar i vinden. 

Det mesta hanns med idag men imorgon bitti ska vi lägga sista handen på utställningen som blir riktigt fin. Nedan är min favoritmiljö under uppbyggnad. Linne, luftigt och läckert.

De senaste dagarna försvann i ett virrvarr av renovering, jobb och packning. Nyss incheckade på hotellet, lite matta i lacken efter att ha varit vakna sedan 04.15 svensk tid, men ändå ystra som små kalvar på grönbete -alla småbarnsföräldrar vet jag jag pratar om.

 

Det känns dessutom lite som att befinna sig i en film. Landet, staden med gula taxibilar och skyskrapor som jag bara upplevt på vita duken tidigare finns ju faktiskt på riktigt och det är fantastiskt att vara här. Och hotellet sen. M-m-m! Vi startade lite dekadent (klockan är ju strax efter lunch här) med ett glad vin från minibaren men nu blir det en snabbdusch för att sedan fånga lite av Williamsburg, Brooklyn. Det industriella, slitna och vackra som hittade till mina drömmar redan som tioåring ser jag överallt här.

 

I'll keep you posted.

Inte utan att jag känner mig lite sliten idag, strandad i soffan framför ESC-omröstningen. Det märks att många helger, kvällar och lediga stunder har tillbringats med en skrapa, ett sandpapper, en kniv, spade eller pensel i handen för jag har troligtvis en liten muskelinflammation i armbågen. Aaaj!

 

Så, renoveringsarmbåge och gråa hår (tvättbara) har torprenoveringen givit mig hittills. Men det är det negativa. Den positiva listan är så himla mycket längre och motivationen är det verkligen inget fel på. Vi har varit nere på botten och vänt med rivningar och underarbete så varje penseldrag för mig nu en liten bit närmare målet. Planen är att det ska vara beboligt till midsommar, och allt i form av lister och möbler, sånt som ska målas men inte är avgörande för inflytt, som står klart är bonus.

 

Kommer ni ihåg den här listan jag skrev för exakt två månader sedan? De flesta av alla dessa punkter håller på att förverkligas, några saker sker parallellt och vissa saker väntar på att något annat i processen ska bli klart först. Jag trodde ju inte själv att vi skulle orka eller hinna med hälften men så bestämde vi oss för att köra - och som vi har kört.

 

Idag spacklade vi gavlarna, målade lofttaket, kökstaket och murstocken. Tapetserade de sista saknade snuttarna och var på järnhandeln för plåt till uteduschen. Marsipanrosen har haft feber i tre dagar men var piggare idag och jag hoppas det håller i sig även imorgon för då tänkte vi fortsätta att göra skillnad.

 

För visst blir det skillna?! Åh vad jag längtar tills vi målat färdigt taket (minst en omgång till) och kan täcka av det vackra loftgolvet som blev klart i tisdags. Men tills dess, enjoy.

 

Idag är det sista dagen på The Camp och jag sitter just nu med en handlingsplan för framtiden som ska presenteras efter lunch. Tack för alla NY-tips som kommit in! Vilka härliga och utförliga kommentarer, tar med mig varendaste en!

 

Jag lade ut en bild på Instagram (littlemissfixit) sent igår från senaste läget på torprenoverarfronten, har lite abstinens nu när jag kopplat bort mig mentalt från det de senaste dagarna. Snart är ytrenoveringen klar och det är äntligen dags för att bygga kök. Jag visade ju en 3D-ritning för några veckor sedan och dagen efter åkte jag till IKEA för att prata med proffsen -de som bygger kök på köksavdelningen hela dagarna. Det visade sig att min lösning inte fungerade i verkligheten eftersom den valda diskhon (som är viktig för stilen) behöver bänskskiva på varje sida och jag fick tänka om en hel del.

 

Dagens tips alltså, gör grovarbetet själv men ta hjälp av proffsen för finliret och för att stämma av alla teknikaliteter så att du inte står med ett kök, badrum eller vad det än må vara som inte fungerar i verkligheten. Ben, beslag och bänkskivor blir egen design/handplockat men stommar och inredning blir från det stora blå varuhuset och den vinnande lösningen ser ut som nedan. Rullvagnen framför köksdelen kommer bli väldigt central vid tillredning etc. eftersom arbetsytan blir så uppdelad p g a diskhon.

 

Fin fredag till er!!

 

Just nu sitter jag och förebereder mig för att träffa idéänglarna här på campet. Skitnervös och som alltid då så fladdra tankarna iväg och jag gör något annat istället för den där presentationen. Som att tänka på New York. På onsdag lyfter vi för att landa i det stora äpplet och när jag skulle välja hotell ja då fanns det liksom ingen annan utväg än att välja det som får mig att tappa andan. Lite för prislappen men mest för att det har allt det där som är New York för mig. Tegel och stål, glasat och skavt på det finaste sätt. Jag hade egentligen redan bestämt mig, och även avfärdat det, just för tappa-andan-priset.

 

Sen messade Sofia på Mokkasin mig och sa att jo vi måste måste ändå bo på Wythe. Och när jag tittade runt på andra hotell som lika gärna hade kunnat vara ja, ett Scandic längs E22 fast 10 ggr dyrare, då föll det sista argumentet och jag kunde inte annat än att hålla med och Sofias bilder sen då, jag dööör. Så vi bokade för flera månader sen, och tiden har flugit fram och nu är det alltså snart dags för gula taxibilar och skyskrapor. Varken jag eller Jesper har ju varit i NY och luckorna som inte är fyllda av jobb ska fyllas med? Ja vaddå? - Vad får jag inte missa, vilka måsten måste jag hinna med, vilka turistfällor ska vi undvika, var ska vi äta, handla? Upplevelser, ställen, fik, butiker, inredning, inspiration. Snälla dela med er - I'm all ears!

 

Tänk, på onsdag är det jag som delar ett kungligt rum i Brooklyn (men inte med Sofias snygga man då förstås utan med min egen, det är gött blod i de där Katneholmarna)!

 

Hit med with your NY thing.

 

Tidigt i våras bestämde jag mig för att fokusera på affärsutvecklingen av mitt företag. Eller det låter ju väldigt pretto men jag ville liksom ta en halvtidsvila och reflektera över de månder som gått; vad har jag gjort, vad har jag gjort bra, vad har jag gjort mindre bra, vad tycker jag är roligast och hur ska jag kunna jobba mindre för mer pengar? Kommer ni ihåg att jag frågade om uppfattningen om mig/bloggen/LMFI? Nu är det dags att utvärdera det ni sa och hitta avstamp för framtiden.

 

Jag fick ett mejl för några månder sedan om inte Drivhusets satsning: Driva framåt - The Camp vore något för Little miss fix it. Såklart att jag tyckte det varför jag ansökte, och fick en plats i denna företagsutveckling. Vi är tolv kvinnliga företagare från den sydöstra regionen som i dagarna tre träffas på en Öländsk herrgård för att stöta och blöta våra företag och hitta en utvecklingsplan. Idag har vi lärt känna varandra, försökt tänka lika öppet som ett barn och gjort en massa frigörande kreativitetsövningar. Imorgon kommer idéänglarna (som affärsänglar fast utan ekonomisk vinning som mål) och jag ska presentera mitt företag och en konkret vidareutveckling för att sedan få feedback. Nervkittlande och en fantastisk möjlighet att få fokusera i några dagar. Något som jag tror många egenföretagare brottas med konstant, man får rull på firman och sedan är det svårt att stanna tåget för reflektion, i bästa fall blir det något man gör lite i farten. I bästa fall. 

 

F ö har renoveringen tagit ett stort kliv framåt sedan senaste uppdateringen. Bildbevis kommer, men nu är det sängdags. Imorgon ska jag upp tidigt för en löptur över de Öländska vidderna och sen är det fullt fokus.

 

Den bästa stunden är varje morgon när det är dags att väcka Marsipanrosen. Hon ligger och sover så skönt och jag tassar in på hennes rum, lite extra tidigt för att vi ska få den här stunden i lugn och ro. Jag smeker henne över ryggen och gör mitt allra bästa för att morgonens uppvaknande ska bli så skönt som möjligt. Viskar fram en sång eller en kärleksbetygelse och sniffar i nacken. Vissa dagar får jag en liten harang mumlad i sömnen till svar innan hon vaknar på riktigt men allra oftast innan hon ens har öppnat ögonen, befaller hon sömndrucket; -killa. Och jag killar, sakta och lätt. På benen på magen på armarna och på hu-uvet, det är tydligen extra skönt innan dagen blir dag och myrorna har vaknat i brallan.

 

 

Och mornar som idag drunknar jag nästan i känslorna och dofterna av den lilla rosen, minimänniskan, som vi gör vårt bästa för att odla fritt utan att hon ska bli helt vildvuxen och när sen de små fötterna som växer så hiskeligt fort sträcks upp för en pussritual och jag möts av tågubbar som flörtar efter gårdagens lek, ja då kramar jag bojen som kallas livet extra hårt.

Jag vet att ni är några stycken som väntar på den tredje och sista delen i min karriärsstory. Förlåt att ni får vänta men det blev två vabbdagar som jag inte räknat med, såklart (efter den här förskolevåren borde jag kanske lägga in c:a 35-40% som vård av barn som fasta aktiviteter i kalendern), vilket också betyder att jag fick boka om snickaren och att renoveringstid har gått förlorad samtidigt som jag varit extremt sliten både i knopp och kropp. Vi har ju försökt ta igen mycket under veckans helg- och klämdag varför det just nu är stort fokus på renovering. Det känns samtidigt kul att få dela med mig av de ömsom små och ömsom jättekliv som tas på den fronten, också. Sista delen av mitt jobbliv so far kommer, vid vilken lucka som helst mellan brädgården och torpet...

Vi fick lite blodad tand och jag fick ett inställt jobbmöte så plötsligt byttes gårdagens lite planlösa fredag hemma i stan ut till ännu ett renoveringsrace i torpet (som såg en aningen luggslitet ut efter tapetrivning dagen innan).

 

 

Vi fick trängas med grävarna som lade ledningar från brunnen ner till källaren där varmvattenberedaren skall installeras för att förse vår framtida utedusch med vatten. Yay, måste nästan nypa mig själv lite i armen när jag tänker på att vi kommer ha rinnande vatten inom kort! Marsipanrosen var i himmelriket för den där grävmaskinen var typ det mest spännade hon sett rulla på ett par enorma däck. Själv tyckte jag det var lite mindre spännande att sakta se trädgården förvandlas till en leråker. Fördelen är att denna leråker ligger på baksidan av huset och, som sagt, indirekt kommer ge oss vatten.

 

Så vad hann vi med igår?

 

Vi köpte en dusch, skrapade bjälkar, började sätta renoveringstapet i rummet, köpte material till snickaren som kommer tillbaka i nästa vecka (jag gjorde världens grymmaste backning med släp på brädgården men tror ni någon såg mig? Nope, inte en endaste katt), räddade ett dussin gullvivor som höll på att bli maskmat i grävskopans framfart och höll oss ur vägen från de grovkängade killarna som klampade mellan trädgårdens nya helvetesgap och källarutrymmet i köket. Hade vi bara haft vatten redan nu så hade vi kunnat starta en träningsklubb för gyttjebrottning, alternativt ett arbetsläger med stenplockning som straffarbete.

 

 

Fast sen kom förstärkningen; farmor&farfar™. Plötsligt fanns där ytterligare två par leksugna vuxna som gladeligen planterade de uppryckta gullvivorna och jag kunde fokusera på att tapetsera utan en treäpplare mellan knäna medan resten åkte hem till vår gata i stan.

 

Idag skulle vi bara åka ut och ge torpartaket en omgång panelgrund. Fast vid frukostbordet kom vi på att vi var ju minst en man över om två skulle måla och en tredje skulle vakta barn. Så då bestämde vi en väggfärg till köket i ett huj och jag åkte och köpte den och lite grundfärg. Tänk vad man kan få gjort när det kommer ett måleriproffs och ett barnvaktsproffs på samma gång. Idag gjorde vi nämligen allt detta:

 

-Tömde hela stugan på mer eller mindre varenda pinal som inte andades renovering eller mat och täckte med golvpapp. Anledningen att vi inte gjort det tidigare är att förrådet liksom redan är fullt men nu kastade vi in mera grejer och stängde fort dörren. Resten av massiva trämöbler fick stå på gräsmattan och leka koja med en pressenning över sig.

-Målade halva taket med första omgången av panelgrund. Andra halvan får vänta till loftgolvet blivit lagt.

-Grundade två av köksväggarna med en impulsvald färg åt grönt och två i vitt.

-Grundade rummet vitt

-Började bygga ett köksbord av några av de gamla golvbrädorna.

 

Plötsligt ser inte tidsplanen helt omöjlig ut. Om inte vabbkvoten höjs till 60% förstås...

Men taket, ser ni taket!? Förstå vad känslan kommer att ändras i den här ljuvliga lilla stugan. Faktiskt kommer förändringen vara så fundamental att jag, trots att jag planerat varenda detalj i det här bygget, nog själv kommer stå där lite med haksläpp när vi rott den här renoveringsskutan i hamn. Imorgon ska det målas bjälkar och jag som redan har känningar i armbågen efter dagens pass måste sova lite nu.

 

Tack för att ni är så tålmodiga med den något enformiga approachen här på bloggen!

 

 

Vi manifesterade 1 maj med en lå-ång dag i renoveringens tecken igår (lite motsägelsefullt men det var det bästa att göra med en röd dag. Man skulle även kunna kalla detta inlägg Välkommen till Indien. För det enda som skiljer de två platserna åt är nog folktätheten för annars är det på pricken med elledningar och spartanska kökslösningar...

 

Ja den där elledningen som ser ut som ett garnnystan som varit lite för länge i händerna på en ettåring är en följd av att jag liksom blev lite grundlig. Efterosm varenda liten yta ska målas om och funktionerna flyttas så kändes det enklast att helt enkelt bara lossa alla elledningar för att förenkla underarbetet. Och elen är ju numera avstängd också så riktigt spartanskt har vi det. Fördelen, om jag ska dra några slutsatser, är väl att en jobbar mer om bekvämligheter som stugvärme, välfyllt kylskåp och tv försvinner. Nu har vi ju i och för sig aldrig haft tv i torpet men ni fattar - vi fick helt enkelt fasligt mycket gjort:

 

- Kökets sista vägg tapetserades färdigt med renoveringstapet

- Tapeterna i storstugan revs ner. Och hallå, det här låter så himla enkelt men i själva verket är det ett jäkla hästjobb. Skarp, pill, riv, skrap, skrap, pill, pill, pill, riv i flera timmar. Hål och skavanker spacklades.

- Gräsmattan klipptes, i år har vi ju tagit polisgrepp på den vildvuxna ängen och försöker förvandla den till lekbar tomt så nu finns det ungefär 600 extra kvadrat att klippa, hurra! (eller nåt)

- Källaren revs ut på gammal möglig isolering som legat där och gottat sig sedan Dackefejden, allt för att varmvattenberedaren ska bo flott. Gissa vem som drog den kortaste stickan? Eller ni vet, det var mer ett sånt där tilfälle när man resonerar med sig själv: eftersom jag rev ut allt ruttet innertak och nästan dog av mögellunga så borde det vara mannens tur att ta hand om isoleringen. Logiskt på alla sätt och vis, tills mannen i ett helt annat ämne påpekar att han inte sätter sin fot i källaren p g a åttabenta vänner. Då var det bara att dra på sig heltäckande kläder och andningsmask och krypa ner i regionerna som torpguden glömde.

- Det gamla innertakets brädor spikades ur för att sparas till div. byggprojekt.

- En takbjälke skrapades.

 

Som sagt, en effektiv dag med en överlycklig stjälpreda som ömsom bygger sandslott och ömsom blöter ner sig. Igen. Vi måste ha den renaste gamla torpartrappan i Småland så välskurad som den är...