Det har varit lite tyst här på bloggen, veckan fylldes med massa jobb och när vi all hast bestämde oss för att åka norrut  på föräldrabesök och rekreation så glömde jag datorsladden hemma och det är på de sista flämtande batteriminuterna jag serverar det som får bli helgens pausbilder. Fridens liljor och några lagom lättuggade filmer som väntar på att snurra loss i dvd-spelaren. Hoppas ni får en skön helg så hörs vi igen när batterierna är laddade, i dubbel bemärkelse.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Ibland uppskattar jag verkligen att vara av den impulsiva sorten, som när jag i eftermiddags fick ett infall att åka till Lagan, i mitten av småländska ingenstans (jag-trodde-förresten-att-det-bara-var-en-å,-ni-vet-"laga-ni-äta-vi",-och-inte-en-ort?). Frida på Trendenser berättade att hon skulle hålla en trendföreläsning där och hintade om att det låg nästgårds till Älmhult där jag spenderar mina working hours, det var ju i och för sig en sanning med modifikation men efter att ha spanat in Cooee som arrangerade eventet så blev jag riktigt nyfiken och kvällsutflykten var ett faktum. Ibland tänker jag inte efter före, varför blott dryga timmen spenderades i detta trevliga arrangemang (tack snälla Catrine för sista-minuten-fixet!) och en annan gång, när jag inte har ett tåg att passa, ska jag göra ett redigt besök (som man säger på småländska) och verkligen göra Cooee rättvisa. En superproffsig trendskådare, snygga smycken och medvetna gäster får sammanfatta eventet. Blir du också nyfiken kan du spana in deras kollektioner här. Och Frida, jag lovar att lyssna på hela föreläsningen vid nästa tillfälle...


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Efter att ha sett kollektionen från samarbetet med Vitra förstår jag varför G-star gick igång på ett projekt som detta. Om man kollar in butikerna så är de ju just så industriella och lite råa som Prouvés design. Visste ni förresten att noshörningen är det enda däggdjuret som aldrig backar... och det ska visst vara därför klädmärket har en faiblesse för denna hårdhuding.

Ett särskilt tack till Nicklas i butiken i Gallerian Stockholm för info och trevligt bemötande!


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Ni kanske minns att jag hade en session i presentationsteknik för ett tag sedan? Hur som helst, i min lilla dragning pratade jag om vikten av att hitta just det där som slår an en sträng inom en, att omge sig av skönhet i vardagen och att sätta fingret på vad som är ens egen melodi. Det kanske låter flummigt men jag samlar på alla de intryck som liksom gör sig. För mig. Efter lunchen damp det ner ett par bilder från IKEA/Livet Hemma i mejlboxen och när jag såg den första så klack det till i bröstet på mig. Svårt att beskriva med ord, så vilken tur att jag kan dela med mig av bilderna istället... När jag ser sånt här, stämningen, ljuset... hela karamellen, fattar jag precis varför jag jobbar med det jag gör.



Foto: Patric Johansson/IKEA Livet Hemma

Kommer ni ihåg att jag slängde in paus-kortet för en tid sedan? Där och då lovade jag & Jesper varann att ta en helg i månaden (på ett ungefär, som det passar i kalendern, nu har det gått fem veckor) där vi absolut inte bokar in något annat än att bara umgås med varann. Kolla på film, äta god mat, sova länge, gå och sparka i lövhögarna, skriva små listor med påminnelser om vad det var som gjorde att det blev just vi den där sommardagen -99, dansa tryckare i vardagsrummet, kramas extra länge, (putsa fönster - not!,) fisa runt i pyjamas hela dan, springa en runda, bada skumbad, lyssna på 90-tals hits asahögt och allt det där andra som faller oss in för stunden. Det låter nästan fånigt när jag skriver det så här, men jag tror att de flesta par någon gång tappar bort sig lite i livet som rullar på i 180km/h och glömmer att prata med varann, ta på varann och uppskatta varandra. Så gott folk. Fram till måndag är bloggen stängt för bakom kulisserna råder total fritid. Trevlig helg!


Foto: Sara Zetterström, LMFI. Inspirerad av Frida dammade jag av denna bild från arkivet

De senaste åren har designsamarbeten mellan mode och möbler dykt både här och var. Fram till nu har inget direkt fallit mig på läppen men det var innan jag var i Stockholm häromveckan och fick nys om korsbefruktningen mellan G-star och Vitra. Jag fullkomligt älskar den råa denim-specialisten G-star (vore det inte så att jag redan har världens bästa man skulle jag sätta upp en sån här provdocka på önskelistan, oh-my!) och tillsammans med den Schweiziska designförvaltaren Vitra presenterar de nu Prouvé RAW Special Edition där man under två års tid vidareutvecklat framlidne Jean Prouvés design och tagit fram 17 ikonprodukter i ett samtida utförande. Franskt, industriellt och funktionellt. Från nu och ett år framöver finns nio av de sjutton produkterna hos Vitra till försäljning, alla numrerade och märkta Prouvé. Här kan du se en film om tankarna bakom projektet och nedan är mina personliga favoriter.


Foto: bilder från G-stars hemsida

Jag såg skisser av formjuvelen MILK lamp hos Bodie and Fou och mitt slumrande formgivarhjärta tog ett extra skutt. Där och då föddes tanken till en ny kategori här på bloggen som jag kallar från ax till limpa. Här kommer jag samla processen mellan servettskisser och slutresultat deluxe och först ut är just danska NORM.ARCHITECTS lampa MILK. Lampan har hämtat sin form från den nordiska mjölkpallen och träbenen tillsammans med det mjölkiga opaka glaset skapar en varm och mysig belysing. Förutom ljuset är det just formen som gör lampan till mer än bara en armatur och jag tokgillar verkligen den skulpturala, lite japanska, enkelheten med MILK. Tack Jonas på NORM. som så frikostigt delade med sig av bilderna.


Foto: pressbilder från NORM.ARCHITECTS

När man inte har några kollegor att prata med på eftermiddagsfikat så kan man blogga...

På jobbet brukar vi skoja om "inredarlunch" vilket är en Keldasoppa, en tacopaj eller annan plingmat tillsammans med den obligatioriska avokadon (ja fotograferna tror på riktigt att det står i kontraktet att inredarna måste äta minst en avokado om dagen, så vanligt förekommande är det). På sistone har jag dock insett att det går precis lika fort att använda råvaror och här kommer salladen som går vinnande ur lunchstriden;

• en bädd av ruccolasallad
• skivad mozzarella-ost varvad med skivad avokado (som sagt, obligatorisk)
• delade körsbärstomater (kvistvarianten är min favvo)
• cashewnötter
• flingsalt, grovmalen svartpeppar, balsamico och olivolja efter smak

• bonus för dagen var tokgott granatäpple, men akta kläderna säger jag bara... Tack gode Gud för Vanish.

Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Ikväll ska jag leda ett träningspass på Friskis vilket gör att jag måste flexa ut 3 h tidigare för att tågpusslet ska funka. Hur underbart är det då inte att ha en förstående chef som tyckte att jag lika gärna kunde utföra dagens jobb på hemmaplan, något som ger mig fyra effektiva extra arbetstimmar en dag som denna. Jag kör samma upplägg som vanligt, 8-17 med lite fika och lunch men idag härarbetar jag alltså hemifrån köksbordet med Topsify-listan som kollega, favoritmuggen till 9-fikat och kylskåpet med godsaker inom armslängs avstånd. Det är väl en liten nackdel för en gottegris som mig förstås, men nu är det lunch och helt legalt att skåpäta. Här, ett par snapshots från fikarasten.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Lekfullt och enkelt med fina detaljer är väl en passande beskrivning av illustrationerna från danska Sarah Hvass? De påminner mig om spelet Fånga ballongerna som jag spelade som liten vilket gör mig glad. Du hittar fler verk i illustratörens webbshop här.


Foto: sarahvass.dk och metroxpress.dk

Just nu sitter jag på tåget med en nätverksuppkoppling som beter sig som ett gungfly... Likt att hoppa från tuva till tuva gäller det att planera bloggandet mellan stationerna för vips är kontakten borta, liksom inlägget... I helgen var det storstädning för hela slanten, allt som gick att dammas blev skinande rent något som även ledde till lite förändringar i hemmet för varför ställa samma saker där de alltid har stått? Om man som jag gillar att ha fina saker framme finns det trix man kan ta till för att det inte ska se rörigt ut, till exempel kan man bygga sitt stilleben efter färg eller som här, material. På hyllan i vardagsrummet får nu ett gäng glaspjäser som gör sig fina tillsammans samsas. För att det inte skulle bli helt enformigt bröt jag av med en trave böcker och en fototavla lutad mot väggen.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

För tio år sedan lämnade jag min urvuxna hemstad, ryckte bryskt upp rötterna och flyttade till Gotland och den första av mina nya "hemstäder". När pappa ganska snart kom och hälsade på i Visby hade han med sig en flyttblomma. Ett stort virrvarr med hjärtan på trådar som slingrade sig vilt kring trollhasseln i den stora terracottakrukan. Åren har gått och trots mina ickeexisterande gröna fingrar har blomman frodats mest hela tiden, både på Gotland, på internatet i bergslagsskogarna, i studentrummet och även de senaste åren i vår bostadsrätt i Kalmar. Ett tag såg den lite hängig ut och jag blev orolig att den skulle lägga sig raklång med pistillerna pekandes mot himlen eller nåt och testade då att ställa den i köket där den fick mycket vård och omtanke. Nog piggade den på sig men det kändes som om den tappat geisten lite.

För ett par veckor sen fick min pappa en hjärtinfarkt. Mitt under den guidade turen i Carl och Karin Larsson gamla Sundborn ringde storasyrran. Allt ställs på sin spets. Är. det. slut. nu.

När jag kom hem igen fick jag syn på blomman. NEJ! Jag förbannade mig själv att jag låtit den dö. Den som betyder så mycket för mig. Först idag orkade jag ta tag i det vissna. Rensa och kasta bit för bit, inte allt på en gång det skulle vara för slutgiltigt... Precis när jag lyfter bort ett stort virrvarr av döda blad känner jag att det är något som sitter fast, något som fortfarande gror och växer och drar i jorden. EN tråd lever, en enda skör tråd med små hjärtan på. Pappa lever också, han klarade sig undan med blotta förskräckelsen, och tänker visst inte vara sjukskriven så himla länge som doktorn ordinerat. Men det ska jag säga dig pappa Bärtil Hansson att det var tusan så nära att du vissnade helt, och nu hänger livet på en skör liten ensam tråd. Var rädd om den - för det är jag.

Veckan har flugit förbi och dygnet har endast rymt jobb och lite mer jobb innan jag kvällens sista timme endast uppbådat ork till soffläge. Hej helg och viva solljus! (Och mörkertiden har precis bara börjat... pust.)

Om jag inte var så imponerad av homebutiken häromveckan så får jag snällt krypa till korset när det kommer till bilderna av H&Ms julsortiment. Jo jag vet, detta återkommande dilemma, jul i oktober. Men i morse låg frosten vit på gräsmattorna även i södra Sverige och det kändes ganska naturligt att kolla julsortiment när jag med köldbitna kinder satte mig på tåget. Bilderna är tagna av stämningsproffset Denise Grünstein och jag ser gärna min egen jul som en blandning av dessa två. Skir men rustik och kall men mysig. På med dunsockarna, fram med glöggen och jag är redo att gnugga rimknölarna fast det är mer än två månader kvar till julafton.


Foto: Denise Grünstein

I år firar min skola Designprogrammet (numera sammanslagna Linneuniversitetet Kalmar/Växjö) 10 år, en gul/svart inbjudan damp ner för några veckor sen och igår var det dags att fira. Förutom ett s k rundabordssamtal om livet som designer var formgivaren/konstnären Mats Theselius där och höll en underbar och lite galen presentation om sitt arbete. Inte nog med att han har ritat Designarkivets lokaler där vi höll till, fåtöljen Bruno för Källemo (och minst 50 andra kända objekt) så är det dessutom Mats Theselius som gjort eremithyddorna som man kan bo i på gotländska Furillen (favvo-favvo). Jag gillar verkligen när saker pusslas ihop och får ännu större betydelse. När jag träffade alla designmänniskor som påminner mig om hur roligt det är att skapa med händerna började det plötsligt krypa lite i formgivarkroppen. Jag tror det är dags att göra plats för ett kreativt sidoprojekt minsann. Vad gör ni när skaparloppan biter?


Foto: inbjudan Sara Zetterström, porträtt via formfront, produkter från theselius.com

Ensam hemma och sovmorgon som övergår till njutfrukost med Jespers goda müsli på yoghurten. Lite ifattläsning av inredningstidningarna som låg och väntade hemma efter min långtidsfrånvaro och inga särskilda planer gör att det verkar bli en riktigt skön söndag. Det var länge sen jag bjöd på en klassisk bloggbild a la frukost så här kommer det en.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Som den Apple-älskare jag är kan jag inte låta bli att påverkas av att Steve Jobs himself har gått ur tiden. Det känns som om det redan saknas en större bit av äpplet... Tack för alla fantastiska arbetsverktyg/ögonfröjder och vila i frid!


Foto: bildgooglade "apple" och hittade det här.

Efter den fjorton timmar långa, och nästan lika många blogginlägg från bussresan i tisdags blev det lite tyst här på bloggen. Jag har ännu inte riktigt hämtat mig från intrycket att jag befinner mig på Ingvar Kamprads smålandsgård tror jag. Ja, tro det eller ej, är lite starstruck som ni kanske förstår, även om värden själv inte är hemma just nu så känns det mäktigt. De senaste dagarna har ägnats åt presentationsteknik och igår blev jag filmad och utvärderad. Förutom kameran har vår fantastiska kursledare Renée gjort ett hästjobb och anteckningsboken börjar fyllas. Idag ska de nyvunna kunskaperna användas till att göra om presentationen, fast så mycket bättre förstås. Det är nästan så att det luktar oscarsmaterial!


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Som sista butik på min inspirationslördag klev jag in på W8 Warehouse, butiken som ägs och drivs av inredarduon Simon & Tomas kända från inredningsserien med samma namn. Butikskonceptet liksom namnet är sedan i somras förändrat och man har valt sortiment för en bredare publik som de säger. Billigare tolkar jag det som. Precis som deras stil i programmet är butiken excentrisk med murriga färger, tunga möbler och doftljus en masse. Må hända hade de redan tagit helg och hade after work där och då för de tog definitivt ingen notis om mig som kund vilket gjorde att de fina doftljusen från Serenity snällt fick stanna kvar på hyllan istället för att följa med mig hem. Är det något jag ogillar mer än butiksbiträden som följer mig hack i häl är det de som inte ens ägnar mig ett ögonkast. Det var nåt år sedan jag var där sist och nu lär det definitivt dröja till nästa gång...


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

En butik som tyvärr var stängd när jag kvistade dit var Raja på Odengatan 39. Jag gillar när man bryter av stramheten i låt säga ett monokromt rum med något färgglatt och annorlunda, som ett turkost skåp från orienten exempelvis, något som det verkar finnas gott om i denna butik.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

En favorit värd namnet är Gamla Lampor, mitt sista stopp på Östermalm i lördags. Butiken är bräddfylld av belysning och en del möbelklassiker med tonvikt på dansk design från c:a 1930-70-tal. Målmedvetenhet är bra då affärsinnehavaren kan utbudet på sina fem fingrar och råkar man inte veta vad man behöver så är gott om tid ett annat tips!


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Ett butikstips som jag fick från en frilansande kollega med postadress Stockholm var Garbo på Östermalm. När det även fanns bland rekommendationerna från kursledarna var det ingen tvekan om ett besök. Den första som mötte mig i butiken var mopsen Polly, eller chefen som de kallade henne. Om man bortser från allergirisken så tycker jag alltid att ett husdjur verklligen tillför en känsla av personlighet och hemtrevnad, perfekt för en inredningsbutik. Den som är trött på industriellt, stött och nött göre sig icke besvär för här är det franskt, industriellt och rått för hela slanten och jag trodde för ett ögonblick att jag dött och kommit till inredningshimlen...


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Under mitt gatlopp i huvudstaden bockades Svensk Slöjd av på listan av butiker. Mycket same old, same old av hantverk som får mig att gäspa (jag tänkte inte ens på att dokumentera det) men också en del pulshöjare. Som Marika Beutlers grisar med uttrycksfullt kroppsspråk på sista bilden. Jag supergillar't


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Ganska precis två år efter att de slog upp dörrarna på Drottninggatan i Stockholm besökte jag i helgen H&M Home-butiken för första gången. Tyvärr blev jag varken särskilt inspirerad eller imponerad. Gillar man grejerna så gör man rätt i att beställa produkterna online snarare än att passa butikstiderna. På nätet har de dessutom lyckats med inspirationsbiten. En lite rolig grej dock, själva shoppingen  i den fysiska butiken gör man genom att plocka ihop små magneter (som ni ser på nedersta bilden) för respektive produkt och när man är nöjd lämnar min sin samling i kassan och personalen plockar ihop grejerna direkt från lagret, antar jag, eftersom jag som sagt inte blev så exhalterad av upplevelsen lät jag kreditkortet ligga och gick tomhänt därifrån.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Utcheckade och en bra bit på väg söderut mot Småland igen sitter jag på bussen frenentiskt tuggumituggande för att inte bli åksjuk. Mitt minneskort till kameran skvallrar verkligen om vilken resa i den svenska designhistorien detta varit och jag försöker intensivt leta i minnet bland alla guidade turer och årtal och vem som var var gift med vem och ställde ut vad när... Visst hade det varit fantastisk om varje bild sparades med en liten notis, kanske bara ett stödord, om historien som berättades i fotoögonblicket så säg? Nu får ni istället ta mina inlägg för vad de är, min version av en himla massa intryck och berättelser och skulle det vara så att jag fått något om bakfoten så may be it. Något jag har full koll på är det mysiga lilla hotellet i Tällberg med sin smått otroliga utsikt och här kommer lite bilder från rum 9. Den skönaste sängen alla kategorier, direktlinje till room service via Jacob Jensen och en klassisk souvenir i modern tappning. Jag kommer tillbaka, var så säker, för att dela den världsklassiga utsikten med ett lite mer romantiskt sällskap kanske.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Idag stannade vi till i Leksand för en eftermiddagsfika och jag bläddrade förstrött i Dalarnas nöjestidning nolltvå. Som den sucker jag är för en bra copy eller fiffig reklam överhuvudtaget fastande jag för denna annons:



Det tog mig någon minut att reda ut förkortningarna och förstå att det faktiskt var en lifeline jag tittade på. Man föds sen kommer alfabetet, glass, tv, McDonalds, titta på film, skolgång, chatta, tevespel, föräldrafritt... och ja själv hittar jag mig själv ungefär mellan sexrådgivningen och after worken - inga barn men väl Saab kombi. Detta verkar betyda att mina dagar på restaurang Gyllene Måsen är över. Och jag som ääääälskar deras sega strips. Men som sagt, grym annons.

Uppdatering 111004: Originalet skrevs av Tage Danielsson 1967 och tolkningen finns ätt läsa här! Tack för vinken Nilla.

Jag ska försöka att uppdatera från min resa i kronologisk ordning men lite geografiskt hoppigt kanske det blir, det får ni stå ut med. Efter att ha vaknat upp till samma vackra vy från sängen går strax bussen mot Nusnäs, och den som har gjort sin hemslöjds-historia förstår säkert att jag är på väg mot dalahästfabriken. Dalahästen - denna ikon för ett helt landskap samlat i ett stycke trä. I hotellreceptionen står hästarna uppradade med rumsnycklarna i ett läderband runt magen och det är ingen tvekan om i vilken region jag befinner mig. Jag gillar när man liksom kör sin grej.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

I fredags gick tåget från Älmhult mot Stockholm tidigt som tusan och efter en lunch i solskenet på Blå Porten gick vi en guidad tur genom några av de autentiska gårdar som finns att uppleva på Skansen. Sist jag var där var i mina glansdagar som barnflicka runt -97 och då var djuren i fokus, men efter detta besök insåg jag att det enda ur faunan jag sett var en liten orädd ekorre (till utbildningens mera långväga deltagares stora glädje) utanför Moragården. Iklädd tjusig folkdräkt tog guiden Karin oss på en suverän tur genom både 1700-, 1800-, och 1900-tal och det var i Skogaholms herrgård jag upptäckte att Ingvars idé med platta paket kom långt tidigare än 1956. Där var nämligen både soffan och sidobordet monteringsbart och mobilt, det var bara IKEA som gjorde big business av det ett par hundra år senare.


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

Ett snabbt inlägg så här innan middagen. Idag gick färden från Stockholm via Sundborn och Carl och Karin Larssons hem vidare till Green Hotel i Tällberg där jag för ett par timmar sen kunde släppa ner resväskan med en duns och bokstavligen baxna av utsikten från mitt rum. Siljan som sträcker ut sig under en höstig himmel ackompanjerad av träden i gulröda kläder... Prima panorma!


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it

De senaste två dagarna har jag tillbringat i vår kungliga huvudstad med fulltecknat schema ur ett designhistoriskt och inspirationsmässigt perspektiv. Morgonen inleddes med mitt första besök på Millesgården på Lidingö, ever. Oh. My. God. Fick inspirations-overload och ville uppsöka närmaste ateljé och börja skapa genast, men med tanke på hur många butiker som stod på to do-listan så var det bara att snöra Conversen med dubbelknut, ladda kameran och med den greppvänliga stadskartan lägga benen på ryggen för ett inrednings-gatlopp deluxe. Nu blott ett pitstop på hotellet för att bättra på mascaran och byta skorna för att inta kvällens middag på restaurang Kungsholmen. I morgon bitti sätter jag mig på en buss med destination Dalarna och hoppas få lite tid att redigera bilder och servera bloggen från bl. a dagens upplevelser. God afton!


Foto: Sara Zetterström, little miss fix it