Att få tummen ur

Jag fick en fråga om jag ville visa upp ett av våra rum i ett stort magasin och såklart ville jag det. Men vilket (rum, magasinet vet jag)? Köket är halvfärdigt, sovrummet för vitt, vardagsrummet har en tapet jag avskyr (men tydligen lärt mig leva med (nope) eftersom den fortfarande sitter kvar), hallen för rörig och gästrummet/kontoret.. ska ju bli barnrum. Ibland är det bra med en deadline för vips bestämde jag mig för att genomföra trestegsraketen och fixa rummet till Marispanrosen och således ha ett sprillans kids crib att visa upp. Ni vet det som legat och marinerats i månader och som är färdigt i mitt huvud fast inte precis i verkligheten. Sagt och gjort, det platsbyggda skrivbordet fick ryka och den platsbyggda gästsängslösningen likaså (eller snarare ommoduleras), kuddar har sytts, 14 gamla skruvhål spacklats och sänghörnan tapetserades (runt midnatt igår) med resterna av rullen jag hade hemma, kändes mer som om jag lade pussel. Säg inget till svärfar målaren. Idag ska väggarna bättras med färg och sprayburkarna åker fram.
 
Mestadels har jag jobbat på kvällarna när Jesper varit hemma och dresserat apongen men just tapetseringen tyckte jag var lämlig att göra tillsammans med vår tiomånaders. Det är det inte. Vanliga tapetserarfraser som "räck mig vattenpasset" eller "håll ut så det inte kladdar i limmet" funkade inte alls kan jag säga så efter första våden var det bara att invänta faderskapet och slutföra det hela på småtimmarna. Allena. Ja, ja det är nu ni kan komma med alla huvudskak och "det hade du väl kunnat räkna ut"-coachningar. Vill man så går det funkar nästan jämt, bara inte alltid kombinerat med små marsipanrosor.
 
I jakten på superhöga sängben hamnade jag på barnavdelningen på IKEA, där hittade jag inga, men däremot hittade jag en film som gjordes på jobbet i fjol. Min kollega inredde rummet och hennes dotter gjorde jättefina sänghimlar/taksagor. Så fina att det blev en film. Så medan jag härjar vidare bland burkfärg och blöjor kan ni njuta lite barnrums- och pysselinspo. Happy Friday!
 
 

Partyfix i P4

Om en knapp timme kan ni ratta in Din förmiddag i P4 Kalmar och lyssna på min sista medverkan för säsongen. Idag kommer vi prata lite festfix och hur man får partytältet att överleva hela sommaren och jag kommer i vanlig ordning in efter sisådär en halvtimme, 10.30, efter nyheterna.
 
Foto: Sara Zetterström, Litlte miss fix it

Beskow + Design House Stockholm

är lika med sant. Bonnierförlagen har upplåtit Elsa Beskows bildskatt och formgivaren Catharina Kippel har tolkat sagorna på Design House Stockholms senaste öronlösa muggar. Fint, och inte utan att man kan fråga sig om Mumin har fått konkurrens? Min favorit är nog Farbror Blå.
 
Pressbild Design House Stockholm

Kliv ut - ny bok från IKEA

Idag står regnet som spön i backen, eller som min storasyster uttryckte det: Det regnar så att jag inte hör vad jag tänker. Det finns väl inga bättre pausdagar än de regnfyllda när man får stanna inomhus och kura under en filt och bläddra i en härlig bok? Oh well, eller så försöker man röja hemmet efter den understimulerade tiomånaderstornadon som snurrat fram och som sedan bättre går under namnet Salvequick då hon klänger sig fast runt benet eller på höften som ett litet plåster...
 
Men ikväll, när regnet troligtvis fortfarande smattrar mot rutorna, och hon sover -då ska jag mer än bara snabbläddra i IKEA's senaste bok Kliv ut. En grafiskt härligt lekfull och vitaminkick till bildsamling som tar oss med till 29 spännande uteriörer. Perfekt inspiration under dagar när man hellre håller sig inne.
 
Foto: Faksimiler av boken Kliv ut, Sara Zetterström
 

Åhléns har fattat att less is more

Igår köpte jag några enkla randiga kökshanddukar från Åhléns (jamen hur fina är inte färgerna?!) och måste lyfta på hatten åt den enkla paketeringen som de använder till flera av sina textilier. Ett simpelt knutet bomullsband istället för plastpåsar eller kartonger en masse. Varför krångla till det?
 
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it
 

DIY - Klä en konservburk, t ex. med tyg

Nä nu har det varit alldeles för sorgligt och opyssligt här på bloggen så idag tänkte visa hur man kan förvandla en skafferivärmare till finfin förvaring. Visst, det är knappat något nytt att klä en konservburk men denna gång använder jag tyg av små stuvar jag hade hemma. Annars kan man ju spraymåla, tapetsera, dekorationsplasta eller använda vilket papper som helst, tidning som present för att göra den personlig och snygg.
 
Man behöver:
varlfri konservburk, pappers- eller eltejp, tyg, lim, sax och linjal. Även strykjärn underlättar för pressning av tyget.
 
 
Ettiketten på konservburken brukar lätt falla av när man diskar den och att det blir limrester kvar är bara en fördel för då får man lite gratis när man ska börja fästa tyget.
1. Börja med att klä kanterna med tejp, dels för att mjuka upp de vassa kanterna men även för att det är dekorativt. 2. När jag tejpade botten klippte jag små jack i tejpen och vek först in varannan och sedan de återstående för att få till en snygg vikning. 3. Jag mätte höjd och omkrets på burken och lade till några cm till vinkningen, sen gjorde jag en mall på burkens höjd av en bit kartong så att jag visste hur mycket jag skulle vika in kanterna när jag pressade tyget. 4. Efter det limmade jag alla kanter och svepte tyget runt burken och 5. en klädnypa hjälpte till att hålla ihop det medan limmet torkade. Tips från coachen! Använd inte färgat lim då det kan blöda igenom tyget och synas på slutresultatet. Joråsåattehh...
 
 
När limmet torkat är burken klar att användas, de här två kommer förvara gamla udda silverbestick på torpet. Andra ypperliga användningsområden är som pennställ, eller i badrumsskåpet till sminkborstar eller tops. Är du en samlare som jag så funkar de även bra till allehanda saxar... Eller kanske följa upp ett dukningstema och servera gästerna ex. grissini i. Som alltid är det bara fantasin som sätter gränserna. Lycka till!
 
Foto: Sara Zetterström, Little miss fix it

Midsommarhälsning - var rädda om er

Som livet innehåller kontraster. Förra helgen -  bröllop och familjehäng, så fantastiskt mycket glädje och kärlek, precis så där som jag skrev blev det, fast bättre.
 
I måndags - två besked om dödsfall. En familj som står mig väldigt nära är helt förkrossade och som om inte det vore nog så sällar sig en bekant liten 6-månaderskille till änglarna. Tårar och vanmakt har präglat denna vecka och jag har värdesatt varje stund med min lilla familj extra mycket varför bloggen fått lida, plötsligt blir allt annat så banalt liksom. Tänk om det vore min pappa, eller.. nä jag kan inte ens tänka tanken att Marsipanrosen inte skulle överleva mig?! Tårar väller upp utan att jag kan hindra dem och strupen snörs ihop sådär så det blir lite svårt att andas. Så idag vill jag bara säga till er alla fina - var rädda om varandra och jag önskar dig, dig och dig en riktigt härlig midsommar tillsammans med de dina!
 
Mobilfoto: Sara Zetterström, Little miss fix it
 

På tu man hand

Sitter i bilen på väg till sommarens första bröllop. Bara jag och mannen. Marsipanrosen hjälpte farfar att vattna blommorna mesan de väntade på farmor och couldn't care less att vi åkte sist vi såg henne. Jahopp, på tu man hand alltså. I 1,5 dygn. Mysigt, pirrigt, tomt, härligt, självklart, konstigt och med känslan av att vi glömt något i en salig blandning. Det är väl så här det är nu, vår familj är treenig och varje utflykt utanför stadsgränsen känns annorlunda i någon annan konstellation. Men. Trots att jag redan längtar efter de där gosiga tjockkinderna, efter små små knubbiga händer som klappar, snabba hasande miniknän över golvet och den gulligaste rösten i långa obegripliga haranger och det lilla ET-långfingret som pekar på allt spännande överallt hela tiden så ska jag njuta till fullo. Av klänningen utan yoghurtfläckar, av örhängena som får dingla och av att prata vuxenspråk, njuta en lång middag, dansa och skratta och hålla om min man, titta in i hans vackra isgröna ögon och prata om sånt som det var länge sen vi pratade om. Jag ser redan fram emot nattens taxiresa till hotellet då vi danssvettiga och lite berusade går igenom dagens händelser: -visst var hon trevlig, vad kul det där talet var och inte visste jag att han kunde dansa så..?! Och jag ska luta huvudet mot hans axel och borra in näsan i glipan mellan nackhåret och skjortkragen och andas in den bästa doften jag vet och våra händer är sammanflätade så perfekt och påminner oss om varför just vi passar så bra ihop. Den ena kommer säga: -undrar om Boosan vaknat och ätit välling än? Och vi båda kommer vara rörande överens om att henne gjorde vi bra och att vi längtar tills det blir morgon och vi ätit hotellfrukost och kan åka och hämta hem den tredje musketören...


Brasserie Goaroije

Jag har talat mig varm om stället förut, då om restaurangen vid golfklubben i Älmhult dit man åker och äter lunch, eller har ett matlagningsevent och liksom aldrig blir besviken. När man är ny i Älmhult (läs: ny på jobbet i något av IKEA-bolagen) så minns man stället efter första besöket, för maten är alltid toppen och personalen toppen. Men man minns inte namnet. -Ska vi åka till Goa.. ja det där stället vid golfklubben? Hur tungvrickande det än är i början så när man väl lärt sig det så minns man det - Goaroije är ett gammalt småländskt uttryck. Ordet användes när man tyckte att någon eller några hade det bra som när man t.ex. kom hem till någon och det var snyggt, rent, ordning och reda och mat på bordet, då hade dom det Goaroije. Motsatsen till Goaroije är Oaroije som det står att läsa på restaurangens hemsida.
 
Men i lördags gick vi alltså till nykomna lillasyster ett stenkast från stationen, Brasserie Goaroije. Inte nog med att det ligger i enligt mig ett av Älmhults absolut finaste hus, menyn fick det att vattnas i munnen och nästa gång blir det definitivt mer mat än drinkar, Moules Basquaise mmmm... On est bien - det är väl. Ja det är trevligt, murrigt, snyggt, mässingt med karaktärsfull inredning och för ett ögonblick kan man tro att man är på kontinenten. Tills en sänkt Volvo 740 dundrar förbi utanför med en baslåda, modell mindre skoljumpasal, som får rutorna att vibrera. Oaroije. Småstadscharmen på gott och ont, för min del hade detta stället platsat i vilken metropol som helst och är ett besöksmåste. Hoppa av tåget för en matpaus ett par timmar nästa gång ni åker till Malmö vettja.
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
 
 
 

DIY potatistryck på textil

Vet ni att en av de vanligaste ingredienserna i ett svenskt hem, potatis, är en fin-fin källa till kreativitet? För jag lovar, har du väl kommit igång så vill du inte sluta att göra potatistryck.
 
Dela potatisen och skär till önskad "klisché", man kan freestyla eller använda alla möjliga tillhyggen. Bakänden av en hårnål, öglan liksom, är perfekt att göra frihandsmönster med men här har jag använt mer geometriska former så jag tog ett litet lock till en pärlburk och maskeringstejp till min hjälp. Är potatisen stor kan det vara bra att skära till ett handtag/en knopp på baksidan för bättre grepp.
 
 
När du är nöjd med din form är det bara att gå loss på tyget. Doppa potatisstämpeln i färgen och pressa den sedan på önskad plats. Är det en större stämpelyta kan man rolla på färgen med en skumgummiroller för en jämnare fördelning, använd gärna ett kladdpapper att testtrycka och rulla av överflödig färg på.
 
Jag använde ACRA-K från textilfarger.se, en riktig kvalitetsfärg till bra pris, hemmagjord i Sörmländska Trosa. Tyvärr lite stora förpackningar, för den är dryg, men man kan ju gå ihop några stycken och köpa. Eller så testar man något från den lokala hobbybutiken. När färgen har torkat fixerar man den genom att stryka trycket på högsta värme i 30 sekunder. Använd en pressarduk om du är rädd om strykjärnet.
 
 
 
Här tryckte jag på metervara som ska bli framsidan till två kuddfodral, men funkar du som jag så kommer du snart gå loss på allt möjligt: gardiner, påslakan, kläder. Det härliga är att det bara är fantasin som sätter gränsen. Eller en tiomånaders bebis...
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
 
 
 

DIY - kantad rabatt a la Villekulla

Igår när vi gjorde Östregård Antik & Loppmarknad utanför Moheda så hann vi ju såklart med en fika också. I sann Villa Villekulla-anda hänger det kaffekoppar, tekannor och gamla silverskedar i caféträdgårdens äppelträd. Lika mycket dekoration/installation som fågelskrämmande kan man tänka. En annan rolig detalj är att de har kantat rabatterna med gamla udda assietter: Typiskt sånt som loppisar svämmar över av, bara att gräva ner dem till hälften i passande form. Lite galet men varför inte? Det skulle ju definitivt bli en snackis på gårdsfesten.
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
 
 

Älmhult runt på 36 h

Jag glömde ju meddela att det skulle bli giltig frånvaro här på bloggen, igår åkte vi nämligen till Älmhult och hälsade på våra kompisar Elin & Henrik. Ljuvligt väder och massa god mat. Och loppisbesök - det kan liksom inte bli mycket bättre! Först lättlunchade vi hemma i villan och Marispanrosen pekade med sitt lilla gulliga finger på allt och alla.
 
 
 
Sen åkte vi till Carl von Linnés barndomshem i Råshult där vi njöt av trädgården, fikade übergod morotskaka och kollade in väggmålningar och hemliga rum bakom skorstenen där luffarna fick sova.
 
 
Efter det for vi hem igen och tog istället en promenad genom samhället och jag visade Jesper det där huset som jag var på visning av förra året men som vi inte köpte (obviously) och mördartrapporna som man måste gå i från tåget till jobbet, och den lilla syaffären som är så bra och sen kom vi till ett nytt ställe, som öppnade efter att jag slutade hänga i Älmhult till favör för mammaledigheten hemma i Kalmar, och tog en drink.
 
 
Marsipanrosen fick sin kvällsdrink spisvarm av kocken men hon somnade inte i alla fall. Och tur var väl det för på vägen hem igen så såg vi Bambi och hans mamma på bara några meters håll, jag lyckades enbart fånga gräs på bild med systemkameran så ni får hålla till godo med en darrig mobilbild.

 
Vi avslutade dagen med Henriks förbjudet goda ribs från grillen. Till slut somnad Marsipanrosen och vi vuxna kunde avnjuta en kritvit dessert som lyste ljusblå i kvällen. Så himla mysigt att bara sitta där och prata om viktiga saker, som prinsessbröllop, och hur man laserar brädgolv till ett uterum och så...
 
 
Efter en rimlig sovmorgon och supermumsig frukost värd namnet tittade vissa på bröllopsbilder imorse medan andra fotade fina saker ut alla möjliga och omöjliga vinklar. Sen åkte vi förbi det nya IKEA fynd, ett helt separat litet varuhus bredvid det stora fina med bara fyndgrejer till fyndpriser. Ja som en gigantisk fyndhörna alltså. Gissa om jag fyndade? Fast inte några stora grejer för bilen var ju redan full av resesäng, barnvagn, onge och man. ta mig tusan om inte bagaget på nya bilen är större dock! Efter en avstickare till Funkisfabriken hamnade vi till slut på Östregård, faktiskt samma loppis som var den fösta Marsipanrosen besökte i sitt unga liv i höstas. Vi snackar loppis deluxa. C R A Z Y. Saker och folk överallt. Och inte överpriser. Hade jag kunnat skicka man och barn med posten hade jag fyllt bilen till brädden med skåp, pryttlar och en tvåmetersstege. Nu fick jag nöja mig med en vask till torpet (den vinröd/ljusblåa till vänster) och lite smågrejer bl. a till barnrummet.
 
 
Vi avslutade vår utflykt med en sen lunch på fiket i Ör. Rosen hade myror i byxorna men eftersom hon promt skulle stoppa varenda sten hon såg i munnen (grusad uteservering, behöver jag säga mer?) så fick vi turas om att ha henne ålandes i famnen. Och jo, hon hade en solhatt i värmen men det är en himla av och på-historia det där och av bilderna att döma var den mest av.
 
Nu väntar vi med spänning på den framtida fästmannen (?!) som beräknar komma om några veckor. Jo, det är faktiskt sant att Elin är i synnerligen välsignat tillstånd men hon råkar dessutom vara ett sånt där hopplöst vackert preggo. ♥
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
 
 
 

10 månader

Tio månader sen touch down. Sen hon föddes, vår lilla genetiksoppa. Bäckenbottenmuskulaturen tillåter utsvävningar sedan en tid tillbaka. Ja studsmattehoppande alltså, vad trodde ni? Vikten har varit på minus och vänt, jag körde ADTOS-metoden i drygt nio månader - Amma Dig Trött Och Smal, och som vanligt när man slutar en diet så går man upp igen. Well, well förutom att lite muskler inte skulle skada så är jag väldigt nöjd och hyllar härmed min kropp som klarat av efterkrigstiden med bravur. Kanske att jag dubbar den till riddare, eller gör den adlig? Det är den ta mig tusan värd, Sir Helkropp Miss Fix It, Happy Friday och allt sånt.
 
Dagen till ära var vi så gott som tvugna att väcka Marsipanrosen strax innan kl. 10, som värsta tonåringen. Vi skulle nämligen ta tag i vi-har-fem-långresor-inbokade-på-en-månad-men-råkade-sälja-bilen-i-förrgår-problemet. Sagt och gjort så for vi länet runt (ehh ja okej det var kanske bara två bilfirmor på en radie av fyra mil men det kändes definitivt som minst det dubbla) i jakten på vår nya asfaltsspringare. Rosen var en pärla, förutom när hon bestämde sig för att hon nog ändå var en tonåring men mer om det senare, och gick helt in för uppgiften. Hon gjorde lite mer gräsrotsnivå-experimenterande som hur bra dregel fastnar på krom och om avgasröret rymmer en medellång spädbarnsarm till exempel, riktigt bra komplement till våra funderingar om bagaget kan svälja både barnvagnar och resväskor och om det är rimligt att betala mer för en bil än en sommarstuga måste jag säga. Vi var liksom the bilköparfamily idag. Och nu har vi dragit i parkeringsbromsen ordentligt på nyförvärvet som lystrar till jag rullar på latin. Vi vill ju inte ha den svarta faran i grannens staket.
 
Förutom ovan nämnda bilköparskills så händer det så mycket i Marsipanrosens liv att jag vill dra även i hennes parkeringsbroms en stund. Hon har vuxit i sina första riktiga skor, i förrgår klappade hon händerna för första gången, igår sade hon vovvov till grannens hund och idag började hon plötsligt vinka. Okej, allt blir kanske inte helt rätt vid just precis rätt tillfälle, hon kallade kökslampan för pappa (men han tycker ju å ena sidan att han är ett riktigt ljushuvud) härom dagen, men hallå stoppa tiden! Jag. Hinner. Inte. Med.
 
Så när hon efter lunch bestämde sig för att börja snusa och kröp fram till papperskorgen vid fikahörnan hos bilfirman och resolut fiskade upp en begagnad prilla som hon stoppade i munnen så kände jag att nu. Nu blir det krumelurpiller för hennes del, annars kommer hon väl köra sin första häxblandning redan som ettåring.
 
Mobilfoto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It
 
 

Nationalkvällen i bilder

Li-ite för tidigt, och en aningens för högt (eftersom jag svängde mina lurviga med gamla kollegor och kom hem sent inatt) vaknade jag av att Jesper spelade den här låten på repeat och sjöng högt för Marsipanrosen, och vem kan vända sig om och somna om med den underhållningen? Inte jag i alla fall. Hörrni, jag vet inte hur det sett ut i resten av landet men vilket fantastiskt väder vi har haft dagen till ära! Kvällen tillbringades i trädgården tillsammans med grannarna och ljuset var så fantastiskt att jag vill framkalla varenda bild och spara till färglösa kvällar i november. Grillat och rosé (äntligen en fördel med att mattanterna blev arbetslösa), bus i gräset, gnisslig halloumi, syrén som doftar så gott så man blir yr, dukat bord och dessert i svenska flaggans färger. Vi satt ute länge, länge - ända  tills solen dippade över takåsarna och då sa vi för tredje gången och ännu en flaska välling, näe älskade onge - nu måste du sova, fast vi precis kände likadant att måtte den här dagen aldrig ta slut. Men nyss somnade hon ändå vår lilla illbatting och det ska jag med göra nu. Sova och drömma om den här otroligt vackra dagen och kvällen. Heja Sverige!
 


Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Hurra på sjuårsdagen!

Jag minns det som igår, hur soligt det var och hur varmt det var i vår lilla lägenhet på Irisdalsgatan i Visby. Jag hade precis kommit hem efter skolavslutningen andra året på Designprogrammet och tänkte att en blogg kan ju vara bra att ha när jag åker på utbytesterminen i Tyskland till hösten.
 
Mitt första inlägg löd: " A blogg was born (lägg märke till svengelskan redan då) - Ett forum för en designstudent som önskar ventilera och arkivera sina tankar om inredning, formgivning och pyssel av alla de slag. Härligt!"
 
Så jag började lite trevande, försökte ta snygga bilder (tur att det finns en utvecklingskurva) och skriva om disajn som jag gillade. Inte hade jag någon aning om vilken inverkan det här virituella verktyget skulle ha på mig, på min familj och på mitt liv som helhet (hade Jesper vetat det hade han a-aaldrig lånat ut sin ferrariröda Acer den där svettiga sommaren som jag plitade html-kod och gjorde grafisk header). Sju år senare sitter jag här med ett kontaktnät så stort att det är svårgreppbart. Ett ok. En morot. En läsarkrets - ja som en fiskdamm som kräver att bli matad med nya Little Miss Fix:iga grejer, så underbar och peppande och oljegjutande och egoboostande att det är stört omöjligt att sluta.
 
Tack för att ni har varit med att bygga bloggen till det den är idag, tack för att ni läser, kommenterar, hejar, pikar och får mig att vilja vara en bättre, härligare, kreativare och vassare människa varje dag (okej, och där fick jag hybris)! Ja, det kanske räcker med bara Tack!?
 
Nu ska jag gå och blåsa den här lilla tonåringen till onge i nacken så att hon vaknar (lade sig sent och var även uppe i natt) och vi kan dra till öppnis och sjunga. Sjunga hurra för Bo(o) på namnsdagen idag! Åsså ser jag fram emot de kommande åren med bloggen - det mesta är nämligen ogjort, underbara framtid!
 
Mobilfoto: Jesper Zetterström
 
 

IKEA's köksinvigning

Jo jag är typ sist på bollen om denna världsnyhet, men det kom lite emellan... Igår morse tog jag barnet under armen och gick på invigning (intern och för press) av IKEA's stora köksnyhet METOD. Kalmarvaruhuset bjöd på ljusschow, bubbel och tjusiga pennor i fodral. Invigningstal av projektgruppen och bandklippning av nya varuhuschefen Bojan. Det var bara några år sedan jag själv var en del av den där projektgruppen när varuhuset gjorde sin förra köksombyggnad och jag var nu extra imponerad över resultatet eftersom jag vet slitet som ligger bakom ett sådan projekt. Varuhuset ska ju fungera för kunden alla dagar i veckan, ombyggnadskaos till trots.
 
METOD, den nya köksserien, bygger alltså på moduler, 20/40/60/80/100 cm, vilket ger möjligheter till oändliga kombinationer (480 000 tyckte jag de pratade om, ni fattar ju) och finns precis som tidigare i olika utföranden - modernt, skandinaviskt eller lantligt t ex. Något jag gillar med IKEA (både som kund men allra mest i jobbet som inredare) är att inspirationsnivån alltid är hög. Fiffiga lösningar och nytänk som gör att man direkt vill gå hem och fixa.
 
Enda minuset med den här lanseringen är att jag gärna skulle byta ut vårat lätt nyrenoverade kök mot ett nytt...
 

Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Inspiration för barnrummet

Jag slängde ihop lite produkter som jag på det ena eller andra sättet gillar och någonstans hur jag ser Marsipanrosens rum ta form här fram över (det är väldigt mycket ska bara... nu men som sagt, kök och kalas avklarat så nu banar vi väg för nästa trestegsraket). Vissa saker finns de facto men andra är mer för känslans skull. Dessutom har vi en stor jäkla gästsäng med inbyggd förvaring i rummet och jag klurar hit och dit om den ska får vara kvar och bli sago-/mysplats eller om den ska ut. Ledorden jag jobbar med är lekfullt, mysigt, lugnt och med glimten i ögat.
 
Fortsättning följer...
 
Hattlampa Jeeves, hushylla och tapet från ferm living, String pocket-hylla, pekbok Littlephant, kaninlåda Heirlooms a-serie, Maholo ukelele och kaninlampa från Mokkasin, kudde från ferm living, lära-gå-vagn Brio och förvaringssäck House Doctor.

Med iPhonen som barnvakt

Lördagkväll, fyrtioårsfest, släkten 30+mil bort. Men när kalaset är hos grannen gör det inte så mycket, särskilt inte med dagens teknik. Jag gick hem och nattade Marsipanrosen efter en timme, pyjamas, saga och välling. Mannens iPhone i sovrummet och min nära till hands blir tillsammans med appen BabyMon (en svensk app, har ägnat 5 min åt att leta efter länk utan resultat tyvärr) en ypperlig barnvakt. När Marsipanrosen ger ifrån sig ett ljud så ringer mannens mobil upp min telefon och vi har direktkontakt med barnkammaren. Sovljud, gråt eller ett helt normalt nattligt snack, inget passerar. För säkerhets skull går vi ändå hem med jämna mellanrum, men som sagt, barnvakten sköter sig exemplariskt.
 
Något annat som sköter sig exemplariskt är min klänning från H&M's Conscious-kollektion. Det var kärlek vid första ögonkastet och när jag nu bär den för första gången känner jag mig precis så sval och lättsam som den så flörtigt förförde mig i skyltfönstret den där snöiga vårdagen.
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It

Stor & liten

Tidigare i veckan såg jag via Instagram att BCWW (som jag bloggade om för ett par veckor sen) hade en tävling där man kunde vinna arbetskläder till kidsen. Genom att fota ett eller flera barn tillsammans med ett favoritträd och publicera det på instagram under maj månad var man med. Genast såg jag tallen vid torpet framför mig, vackrare träd finns knappt, ihop med Marsipanrosen förstås och arrangerade en bild i gårdagens kvällsol.
 
Gissa vad!? Vi var en av de tre lyckliga vinnarna som presenterades precis! Ja, vad annars. Med det trädet och den ongen - som mannen så ödmjukt uttryckte det.
 
Behind the scenes, gastandes från rapsfältet: "-Håll händerna under tröjan så man inte ser dem, ställ dig mer till ditt höger, tänk dig en rak linje från mig genom rosen, du ska inte synas! "
 
"Wahaaa!! Ihhhhii, titta på mammaaa! *visselljud* en gång till! *omgen käkar bark* Sååå, braaa. Boosa Busa, här är mamma! Bara eeen gång till..."
 
 
Vinnarbilden
 
"-En ensam bebis uppslängd i ett träd, vilka jätteansvariga föräldrar, ja den tar vi." Jesper spekulerar i juryutlåtandet. Nåväl, oavsett hur de resonerade så gick det ju uppenbarligen inte att misslyckas med det trädet och den hära ongen....
 
Foto: Sara Zetterström, Little Miss Fix It