Kanske att det blev något fel i beställningen till storken, eller så var det som på många andra ställen en väldig byråkrati och papper som blev förväxlade hit och dit, för det behövs ingen hjärnkirurg för att konstatera att den där trötta ongen vi kryssade för liksom aldrig dök upp. Jovisst, de första veckorna kanske men det var väl en del av konspirationen för att få oss tro att vår beställning tillgodosetts.

 

Nu är hon den piggaste och mest krävande lilla diktator som inte ens kan gå i ett par skor och jag hinner ingenting (läs: aldrig sätta mig med datorn om så endast för att sätta in barnbidraget på hennes sparkonto (ja inte så smart när det gagnar henne själv kan man tänka) och än mindre att blogga) förutom att vara saneringspersonal och en livs levane napp. Där är det förresten lite Guiness Rekord-varning. 5,5 fot och nästan tre tjog tung, visa mig den nappen som slår detta!

 

Well, well inte så att jag klagar direkt (jo, lite) men den där storken kommer banne mig hamna i Sverkers (ja jag vet att de bytt programledare nu till hon..? (amningshjärna) och till han den björnliknande från Lyxfällan men PLUS kommer liksom alltid vara förknippat med mister Olofsson) soptunna vad det lider!

 

Men som jag älskar min Marsipanros! Hon har berikat livet på så många plan, (tinnitus -kan komma plötsligt, skrikhals nära öra=bad combo. Även genom den spännande frågan: hur lång kan en tutte bli? Ptjaa, den som lever får se, i alla fall den som är gift med mig) att jag inte riktigt tror att jag hade nåt liv innan hon kom. Och hon är extra söt när hon sover, vilket hon gör nu så därför har jag äntligen hunnit skriva detta. Med axlarna stressuppdragna till öronen och hetsätande den väldigt oinspirerande frukosten på bilden. Fast hjärt-scones, det är sånt som bara mammor får. Har jag hört.

 

 

PS. vad som händer på onsdagar har jag egentligen ingen aning om för alla dagar liksom simmar ihop till en småbarnsgröt. Men i dagens gröt tänkte vi testa mamma-barn-jumpa för första gången! Antar att det mest är mamman som får göra det dirty work i vanlig ordning... Men jag är in-te bitter! (hjärt-scones för tusan. Hjärt-scones!). DS

Idag kommer min älskade bästis Caroline och hälsar på så vi har ägnat morgonen åt att röja i bebismansland och det var inte bara lägenheten som fick sig en omgång utan även Marsipanrosen fick hoppa i badet. Vi har inte brytt oss om att köpa en särskild badbalja utan brukar låta henne bada med oss i badkaret men idag var det smidigare att stoppa henne i en egen balja så då tömde jag BOHOLMEN (från IKEAs kökssortiment) som vanligtvis huserar diverse hårprylar.

 

Maken till balja får man leta efter, perfekt i köket, hobbyrummet eller som här till små badvalar. Däremot hade jag inte räknat med volymen på vår lilla val så det blev en rejäl översvämning. Fast att mamman blev dyngsur var inget som brydde Marsipanrosen nämnvärt. Snarare tvärtom så såg hon riktigt nöjd ut. Nä nu nalkas det kramkalas med någon efterlängtad. Oh så efterlängtad! Happy Friday allihop.

 

 

 

Har förlustat mig på Pinterest idag och fick syn på det här dockhuset. Man har tapetserat och inrett en liten bokhylla avdelad till små rum. En rolig detalj är taket och himlen som vuxit upp på väggen bakom, ja varför bara hålla sig inom ramarna? Personligt, bra mycket roligare än ett köpehus och väldigt fint till en liten människa, så bums ner i mappen: När-hon-blir-lite-större. Då.

 

Nä jag har inte blivit alldeles galen och börjat blanda ihop veckodagarna (jodå det händer) men i morgon är mannen ledig och min bästis kommer äntligen och hälsar på igen så det är rena rama fredagsstämningen här. Och det säger jag er, helgen kommer som en välsignelse för det är då man kan vila upp sig har jag hört så hoppas att det även gäller småbarnsföräldrar för den här lilla Marsipanrosen hon kickar ass. Våra ass.

Efter att lekt kängurumamma med Marsipanrosen i bärselen i fem timmar idag kändes en ensam storhandling på Maxi att jämställas med att flanera på gatorna i Paris. Med konst och allt.

 

Vår lilla flinga har redan ökat två kg i vikt och alltså vuxit ur två storlekar i blöjor. Nu tillhör ju inte just blöjor det mest roliga som följer med paketet barn men Libero har i alla fall förstått grejen med att pimpa denna vardagsvara och nu när det var dags för storlek 3 så kommer deras Art Edition att pryda Marsipanrosens lilla ändalykt. Skitsnyggt skulle man kunna säga... Hö hö.

 

Designen står ingen mindre än användarna själva för. Kolla in filmen med konstverken in the making, så sött att man dör lite grann.

 

PS. Egentligen borde det vara förbjudet att skicka ammande folk ut i kommersen. Särskilt som självscannings-kund för när jag skulle betala frågade jag kassörskan varför inte ICAkorts-rabatten var dragen och när hon håller på och printar kvitton och felsöker (på helt fel ställe kan jag säga) så inser jag och utbrister lite förläget; -Men oj, jag har ju inte scannat dem!

 

Gissa vem som kommer få avstämning nästa gång... DS

 

Det verkar som om hon kör varannandagsprincipen vår lilla Marsipanros. Igår var hon vaken praktiskt taget he-ela dagen och idag har hon sovit middag i över tre timmar nu...

 

Så fort hon faktiskt somnade drog jag fram tejpen JULMYS från IKEA, som jag sprang på efter en lunch på varuhuset i förra veckan, och började pyssla som en dåre. Man vet ju aldrig när hon vaknar liksom och när hon gör det så kan jag glömma att sitta ner och leka med tejper. Inte har hon ärvt vare sig mitt tålamod eller förmågan att roa sig själv om man säger så. Vad det blev får ni se om någon vecka sådär men jag kan säga så mycket som att det har en touch av jul över sig (vilken skräll).

 

Jahaja, eftersom hon fortfarande sover och jag har lite julstämning i kroppen så kanske jag ska värma på glöggen... eller inte. Vore det inte för bloggen så hade jag aldrig börjat julpyssla i oktober, det är ju helgerån. Men å andra sidan, om jag inte vore mammaledig så hade julen redan avverkats under sommaren på jobbet så det här är ju ett steg i rätt högtidsriktning. Man behöver förresten inte nödvändigtvis julpyssla med den här tejpen, den är ju hur fin som helst precis hela året runt.

 

Eftersom jag fick lite pysseltid igår så blev spjälskyddet till barnsängen klart. Det första problemet som dök upp med en så gammal säng är ju säkerheten och ett spjälskydd kändes som ett måste eftersom bredden mellan spjälorna överstiger svenska säkerhetsföreskrifter. Dessutom ville vi ha ett som var lite extra högt, 30 cm, för att mjuka upp sängen och valde ett enkelt vitt.

 

Fördelen med vitt är att det är lätt att matcha men nackdelen är ju såklart att det blir lite trist och eftersom jag ändå var tvungen att flytta på knytbanden som var anpassade efter en standard 60x120 spjälis passade jag på att pimpa skyddet med nya band i en färg som gifter sig med tapeten. Färgen som var närmast i ton råkade bara finnas som kantband i den lokala tygaffären så jag började med att klippa till passande längder och sydde ihop dem dubbelvikta. Sen mätte jag ut var på skyddet som spjälorna hamnade, så att banden verkligen fyller sin funktion, och sydde fast dem i ytterkant.

 

Efter det var det bara att knyta fast skyddet, bädda sängen och hoppas att Marispanrosen ska gilla sängen lika mycket som jag gör. Jag blev supernöjd och det är ju detaljerna som gör det.

 

Ni som följer mig på Instagram vet att vi körde hem från Gotland med rena rama taikonlasset och sedan dess har många frågat var den kommer ifrån egentligen, sängen? En av anledningarna till vår ö-tripp var just att sommarens blocket-dammsugning givit utdelning och vi hittade Marsipanrosens blivande säng på Sudret.

 

I flera månader bevakade jag Blocket för att hitta den perfekta gamla växa-sängen i järn, lite fransk sådär, och när den fanns i rätt storlek, färg och skick så slog vi till även om det innebar en färjetur och att vi fick surra fast den på biltaket. Nu står den på sina fina porslinshjul  i sovrummet och är precis sådär lagom patinerad och personlig. Och tro det eller ej men hon sover faktiskt i den också.

 

Måndag och ny vecka. Marsipanrosen har notoriskt vägrat sova idag så ingen blogguppdatering förrän nu när hon lyckades slå ihop de blå en stund.

 

Förmodligen kompenserar hon för att hon i stort sett sov hela dagen igår vilket betydde pysseltid för mig! Ska visa er resultatet senare men först tänkte jag ge er mina svar från förra veckans tidningsbilaga. Det har varit såå roligt att läsa era svar. tack för att ni delar med er! Svårt att få till en bra bild av en smått misshandlad tidningssida men here go.

 

Det blev sent igår, minst sagt, efter middag hos nyfunna vänner. Eller det beror ju på hur man ser det, hade vi varit tjugo blev det nog tidigt men nu är vi ju 30+ med en Marsipanros och då blev det sent. As hell. Så mannen och bebis sover och jag har precis suttit och njutit av nybakade scones och ensam tystnad om man kan räkna diskmaskinsbrummande dit.

 

Det finns ungefär en miljard saker på fixar-/pyssellistan att göra men det är som om det blivit lite viktigare att bara sitta och inte lyssna på diskmaskinsljud än att använda all vaken-utan-bebis-tid till alla pysselprojekt. Men ska jag göra skäl för namnet så är det väl bästa att börja fixa lite... Sy färdigt Marsipanrosens spälskydd texempel. Bilderna kommer från veckans instagram och råkade få hjärttema. Hoppas ni har en skön söndag!

 

Alltså, nu ska ni få tittgodis. Men först måste jag bara säga att det finns lördagmornar. Och så finns det lördagmornar... Mannen försvann in i dimman för Ölandsfiske utan att jag ens lyfte huvudet från dunet och efter morgonamningen vid sjurycket så somnade Marsipanrosen om. Så här sitter jag och är lite vimmelkantigtrött med ongens filt över benen och får en hemnetfix. Egentid som det numera heter. Innan barn var det bara tid, men nu är det Egentid. M-m, lördagmorgon med egentid alltså.

 

Den här karamellen har funnits ute ända sedan i somras och jag har återkommit gång på gång. En våning ett stenkast från Nyköping lasarett där jag är född, i ett sekelskifteshus mitt i stan. Åh maj gaad!! Jag gillar allt. Färgskalan, den konstiga planlösningen, takhöjden, murstockarna, färgfälten runt fönstren, fönstren, köksgolvet(!), den vita fläkten som liksom inte syns, de assymetriska garderobsknopparna, stålbalken mellan kök och vardagsrum, gardinen in till master bedroom, badkaret... Åhh det äggiga badkaret. Åsså alla fina möbler, det är ju det som är så lurigt med sådana hära karameller, man måste nästan köpa hela rasket för att bevara känslan. Även de som bor där.

 

Jag tror ta mig tusan att jag är lite kär i de som bor där! Är åtminstone grymt nyfiken på vad det är för en familj, för tydligt är ju att det lever folk här. Stylat - visst, men ändå bor det en familj här som håller ihop alla 129 kvadraten på ett urtjusigt sätt. Så därför blir jag ännu mer nyfiken, varför vill de flytta? Och vart? Hur kommer nästa bostad som de sätter tänderna i se ut om ett par år?

 

Mmmm, varför ligger du inte i Kalmar lilla ljuvliga femrummare? Eller i Hultet, då hade jag sagt direkt: Kåmm ti mama! Fast en sak gillar jag fresten inte, lådorna som förvaring på väggen i köket. Hur tänkte de där?

 

Tro det eller ej men det finns fler bilder här. In och få hål i tänderna. Själv ska jag gå och gosa bebis och sedan promenera ner på stan för att köpa mig en god flaska vin. För ikväll blir det premiärglaset för mig och BB-väninnan minsann. Fin lördag till er!

 

Här har det mammahängts big time idag och efter att vargtimmarna klingat ut här hemma sitter jag nu och njuter av att läsa alla underbara kommentarer från nya och gamla läsare. Vad vore bloggen utan er?! Mmm, fredagsmys.

 

Igår kl. 10 slogs portarna upp till H&M's webshop och försäljningen av den nya kollektionen All for Children i samarbete med Unicef började. Jag hängde på låset för att få tag i ett lektält och en ljuvlig liten satin & tyllskapelse till Marsipanrosen. Ja jag vet, hon är tre äpplen hög, och kan knappt hålla nacken stadigt än mindre leka i ett tält, men jag säger bara. Hur sött? Så istället för att vänta på att de skulle säljas slut och för att sedan i bästa fall när ongen kryper leta efter det på Tradera till dubbla priset så tänkte jag som sagt slå till direkt.

 

Tydligen så hade jag inte tillräckligt vassa webbshops-armbågar för i min varukorg landade inget mer än klänningen i strl. 92, så nu har hon att växa i. Såattsäga.

Jo, jo. I vår är det jag som hänger på Tradera och fram tills dess är det väl bara att börja spara barnbidraget då.

 

Idag har de roliga händelserna avlöst varandra. För det första kom mannen hem från sin tjänsteresa (Marsipanrosen jublar och välkomnade honom med att köra vargtimmen lite tidigare än vanligt), och Little Miss Fix It har fått massa nya besökare under dagen Välkomna!

Sist men inte minst var det ju idag som Barometerns bilaga Drömboende kom ut och på sidan 2 är jag med. Tillsammans med fem andra som på olika sätt jobbar med att förverkliga andras inredningsdrömmar fick jag svara på lite frågor och nu tänkte jag utmana er med att göra detsamma. Det vore superroligt om ni ville dela era vedermödor och drömmar med mig så besvara gärna samma frågor i kommentarsfältet. Vill ni veta vad jag svarade? Jamen se till att dela med dig av era svar då?!

 

Hur bor du?

Hur skulle du beskriva din egen inredningsstil?

Ge tips på hur man kan göra sin inredning personlig?

Tråkigaste huspysslet?

Ditt drömprojekt?

Det här kommer aldrig in i mitt hem...

Vilken är den största inredningsmissen du gjort?

 

Jag misstänkte väl att det skulle finnas fördelar med att vara mammaledig, förutom att man får hänga med världens mysigaste bebis förstås. Idag visar sig en sån vara att vi kan ta tåget til Växjö och gå på Trendenser & Bea Szenfelds föreläsning. Wawawiiwa!!

 

Så nu ska här packas och piffas lite, det är ju inte varje dag vi åker grannsocknes mitt lilla modelejon och jag. Hoppas att vi ses där! (och gör vi inte det så får ni ha så roligt på jobbet! moahahahaha)

 

Om det är något som stått högst upp på min önskelista till hemmet länge så är det ett vackert lammskinn. Ett par gånger har några andra blivit de lyckliga men till mitt hem har ännu ingen grafitgrå härlighet hittat. Förrän nu.

 

När Marsipanrosen kom till världen var vi ense om att det är en finfin present för en bebis för det finns ju inget annat material som är så slitstarkt, värmande, vackert och smutsavstötande som ull. Sagt och gjort för precis som de skinn vi tidigare köpt och givit bort ville vi ha ett från Graute Gård på Gotland och när vi åkte till ön i september så passade vi på att åka dit och hälsa på och spana in den nya butiken som invigdes i somras. Vet ni förresten att på Gotland finns det bara lamm, inga får. Lamm och lammongar som det heter på gotländska.

 

Graute är en gammal vacker 1600-talsgård som drivs av Kjell och Jenny som bor där med sina fyra barn och just då, till Jespers stora glädje, även fyra kattungar. Förutom de traditionella skinnen i olika prisklasser så finns det många andra fårskinnsprodukter och accessoarer av Jennys design i butiken - kuddar, dynor, väskor, gosedjur, kläder och armband för att nämna några. På deras hemsida kan man se alla produkter och om man vill följa livet på gården kan man göra det via facebook (Graute Gård).

 

Jag lärde känna Kjell och Jenny för tio år sedan (när vi sprang orientering i samma klubb) och vet att dessa lamm har levt ett fantastiskt liv runt husknuten på gården och blivit väl omhändertagna vilket alltid känns bra i magen. Något som kändes mindre bra i magen var att en tant föll för samma skinn som jag bestämt mig för en stund tidigare innan jag lämnade det obevakat en stund då Kjell visade oss runt i butiken. Jag fick övertyga henne ganska bryskt om att jag var den rättmätiga köparen, men det ger bara extra krydda till historien så här i efterhand.

 

Nåväl, nu har Marispanrosen fått hemmets första lammskinn och det vandrar mellan soffan, vagnen och babygymmet men om jag får bestämma ligger det allra bäst i soffan...

 

 

 

Innan jag ens hunnit tänka ordet BabyBjörnen i morse så hade mannen klivit på mjölktåget mot Kastrup och tjänsteresa. Det betyder att min andra natt på tu man hand med Marsipanrosen är i antågande.

 

 

Dagen har vi ägnat åt kompishäng med Leo, Boos BBF (BB Friend) och hans mamma. Leo är en stor kille, hela två dagar äldre än Boo och även fast de små telningarna inte har så stort utbyte av varann än (mer än att de sympatigråter lite emellanåt) så är det väldigt roligt att få lite kvalitativt mammahäng. Och är de inte gulliga så man dör lite?

 

Sedan de åkte har gosiga Marispanrosen som sitter och myssnackar i mammas knä förvandlats till Vargen. Vargen är den skrikande, missnöjda och BabyBjörnen-krävande lilla människa som får kvällen att kännas väldigt lång (och mattanterna att bli ännu längre). Var tvungen att via tekniken avkräva mannen alla anti-Vargenknep i universum. Han borde ju rimligtvis gjort en överlämning innan han åkte kan tyckas för jag chefar ju liksom över mattanterna medan han bossar över BabyBjörnen. Men ikväll var det alltså jag som skulle tämja Vargen i en marinblå vadderad tvångströja.

 

Solokvist som sagt.

 

PS. Om tårna blir spinkiga och orangutanglånga så är jag skyldig. Men den dära stortån, det är definitivt inte mina gener. Men det är ju det som är så fint med gener, man kan få långa OCH stora tår. DS

Näheni, ny vecka och ny kategori här på bloggen: Sånt jag aldrig skulle göra.

 

Min bästa väninna Caroline, mamma till mina gudbarn 5 år och 2 to be, har de senaste halvdecenniet sagt "-Det där ska jag skriva upp, vänta bara tills du själv får barn" när jag uttalat mig lite väl bajsnödigt om något. Och jag är inte den som är den, jag kan erkänna när jag har fel. Det är ju bara så himla konstigt vad som händer med en, vad det är för substanser som infiltrerar kroppen när man får barn? Eller är all den där lustgasen egentligen en luftburen lobotomering?

 

Först ut i denna kategori är att blanda smutsiga kläder hej vilt. Det var inte allt för länge sedan jag stod i källaren och kippade efter luft när jag såg småbarnsfamilj-grannens maskiner tvätt snurra runt med ett innehåll som om regnbågen kräkts i dem. -Vilken misshandel, ack och ve, alla kläder kommer få en solkig grå hinna över sig. Och vad inser jag alldeles nyss när jag hänger upp en maskin tvätt i badrummet? Jag har ju själv precis åstadkommit en regnbågsspya! Innan Marispanrosen kom skulle detta definitivt vara fyra maskiner: en blå, en röd, en vit och en svart (fast jag skulle vänta tills det fyllts upp en maskin av varje kulör). Men nu - nu slängde jag in allt i en enda röra och som grädde på moset körde jag det i 60°!

 

Definitivt sånt jag aldrig skulle göra... Just saying.

 

På torsdag den 18/11 levereras tidningen Barometern med sin bilaga Drömboende och för ett par veckor sen blev jag fotad och intervjuad av deras härliga frilansreporter Malin Gustavsson. Under rubriken Proffspanelen (jo jag tackar!) besvarar jag lite frågor om inredning tillsammans med bl. a en designer och en arkitekt. Som alltid ska det bli spännande att se slutresultatet och så här såg det ut genom Malins kameralins:

 

Efter morgonens lite sentimentala inlägg kommer här ett mer kommersiellt ett. Ingen har bett mig att skriva det men jag bara måste tipsa för det är för fint för att missa.

 

Det kom nämligen ett litet paket med posten och som vanligt var det inte till mig utan till Marsipanrosen men vad gör väl det när innehållet är så coolt så att mamman dånar lite. Eller vad tycks om en snöleopardmönstrad mössa med vargtofs (fusk naturligtvis) - perfekt för alla små med non hair days. Och Marsipanrosen ser så skönt hejjig ut med öronen på vift (visst har mannen lite vargfusk-frisyr så säg?!).

 

Mössan kommer från Minimini som drivs av Katarina (en trogen läsare) som tagit steget och gjort affär av sitt skapande. Det känns så mysigt och personligt att kika in i webbutiken, inspirerande minst sagt, där man hittar illfina smycken och accessoarer till både stora och små och jag ooh:ar och aah:ar för varje ny sida med en fräsig fluga eller rosettigt armband som dyker upp. Perfekta presenter till en vän eller varför inte till sig själv? Tack snälla Katarina och stort lycka till med butiken!

 

 

 

Ibland hade det varit bra med en night vision-kamera. En som kan ta hål på den intima bubblan av hemlighetsfullt mörker. Som när jag och Marsipanrosen har vårt rendezvous vid fyratiden. Då har hon sovit i 5-6 timmar och vaknar superhungrig.

 

Ni vet den där hungern som gör att man stoppar i dubbelt så många chokladkakor i kundvagnen, eller en chipspåse av storleken mätta ett helt fotbollslag när man går och handlar. Eller sådär hungrig att det bästa är att bara knipa ihop munnen det hårdaste man kan innan maten står på bordet för allt som sägs innan blodsockret kommit i schack är så dumt (och kanske rent av elakt) att man kan få ångra det i flera veckor efteråt - ni vet, så hungrig. Då pallar jag upp kuddarna ultrasnabbt och mattanterna står i givakt och hon äter. SOM hon äter. Riktiga rejäla slabank-portioner över hela tallriken från mattanterna och när hon ätit klart, ja det är då jag vill att ni ska se henne.

 

Den här lilla femkilosvarelsen (definitivt going for six), som slänger ut armen så att hon rullar över på rygg, och smackar belåtet med tungan i sin tandlösa mun som kantas av mjölkmustascher ner till öronen så att jag måste ta fram IKEA-trasan (10 stycken för 29kr) kanske med blå ögla (eller turkos det är svårt att skilja dem åt i mörkret, fasen jag borde äta mer morötter) och dutta på kinderna för annars sitter resterna som berg på morgonen. Och även om inget ljus förutom nattlampan på himlen som vagt silar in sitt sken genom den stängda persiennen finns i rummet kan mina ögon urskilja konturerna perfekt.

 

Där på kudden, precis som en liten juvel ligger hon, med fötterna lite korsade och knäna uppdragna mot magen som verkligen putar genom bodyn med massa djur på. Och först ligger hon bara där. Blundar, päser och ger ifrån sig ett ljud som är en blandning av ett frustande genom näsan och en belåten suck. Med handen lätt knuten på magen som en korpulent liten gubbe - en sån som definitivt har beiga byxor och skor som pekar uppåt i tårna. Sen sträcker hon på sig, och riktigt spänner kroppen genom kudden så att jag måste balansera med mina ben för att hon inte ska glida av, de korta små armarna som bara når strax ovan öronen blir som små avlånga bananer. Så skjuter hon fram hakan, spetsig och liten som en spelkula, och snörper ihop munnen så att överläppen rynkas och underläppen plutar lite och böjer bak huvudet så att halsen som man aldrig får se för den gömmer sig bakom välmående-hakan kommer fram. Och det bildas små korviga veck i nacken som jag vet doftar ljuvligt (en blandning av varmt, skört, hopp, socker och mjukhet) om jag bara nått att sticka in näsan i det fjuniga och andats.

 

Just då hade jag velat ha en kamera som är lika ljuskänslig som mina ögon som speglar detta lilla scenario av belåtenhet som aldrig upplevs lika närvarande och tydligt i dagsljus. Bara för att ta en bild, föreviga det och för alltid komma ihåg när hon var så liten att hon rymdes på en kudde.

 

Och för att visa er.

 

När solen skiner in och fyller hela hemmet med värme finns det inget annat att göra än att klä på sig och gå ut i det fina vädret tycker jag. Och om man bara skulle se till hennes outfit så verkar det som om Marsipanrosen är redo att snickra sin egen lekstyga eller nå't...

 

Happy Friday till er alla!

 

 

 

Efter en lång natt med varannan timmes-alarm (hon har ju knappast gjort någon gastric bypass vår Vilda bebis) sover hon nu sött men lite oroligt och jag har pallat upp ögonlocken med tändstickor och försöker redigera några bilder som ska pryda mannens kontor. Det är hans andra jobbvecka och jag är inte avundsjuk på att behöva gå från 24/7-umgänge i två månader till att bara få hänga ihop under kvällens vargtimme som är lite mindre solstrålig om man säger så... Tur att Facetime och helger finns.

 

Jag har sagt det förr och faktum kvarstår att familj och vänner skämmer bort vår lilla Marsipanros. Frida var inget undantag utan hade en sann paketfest med sig i bagaget. Tack än en gång! Det är ju onekligen ett plus att ha många vänner med samma intresse för alla presenter har varit så otroligt fina, så även denna gång eller vad sägs om filten från Klippan? Superhärlig bomullschenille med Friendly Monsters designade av Lotta Glave, en underbar leomönstrad napphållare (hur tantkitschig som helst, jag älskar't) och ännu ett par coola virkade Converse. Dessa har svärmor a la Trendenser gjort och får avlösa de rosa från Marte som Marsipanrosen precis vuxit ur. Nä, nu gnölas det från sovrummet så bäst att jag lägger på ett kol med de dära familjebilderna...

 

PS. jag veeet att inläggen ser ut som hejsan men eftersom blogg.se inte ser sig ansvariga och jag besitter ett tekniskt handikapp så låter rättelsen vänta på sig, men snart så... Promiiiise.

 

 

 

 

De senaste veckorna har det blivit ovanligt många loppisbesök för min del, och ju fler loppisar desto större chans till fynd, right? På Öland igår hade vi ingen loppislycka men sen åkte vi till ett ställe jag velat besöka länge nämligen loppisen i gamla mejeriet i Läckeby norr om Kalmar. Vilket ställe! Det gamla mejeriet är ju att dö en smula för och den vackra höstskruden bidrog inte mindre till husdrägel och mentala inredningsutsvävningar.

 

 

Väl där var det stängt men Frida och jag hade sådan tur att dottern till ägarinnan fanns i närheten och kunde öppna åt oss. Tummen upp för kundservice!

 

Tyvärr var det lite utplockat och skulle inte fyllas på förrän till jul men jag som jagat gamla jakttroféer hela sommaren och bara stött på överprisade dito blev smått salig när det fanns en hel korg med Rudolfs som numera skuttar på de sälla jaktmarkerna för blott en femtiolapp hornparet. Makabert nog fick jag en käke på köpet så nu kan man studera lite osteologi i vårat vardagsrum. Oh deer.

 

I måndags kväll ramlade ingen mindre än Frida in här i Casa Zetterström, kanske mer bekant som Trendenser. Sist vi sågs var när vi var på Brucanspelning i Göteborg och jag var stor som en finlandsfärja, remember? Nu kom hon alltså för att hälsa på Marsipanrosen, finlandsfärjeorsaken alltså. Nu lät det ju som om vår biologiska mångfald blev till på en kryssning men så roligt hade vi inte. Well well. Som sagt så var Boo den stora attraktionen men jag fick också lite uppmärksamhet fast kanske mest lite på ett hörn.

 

Igår for vi runt på Öland i ett rätt fruklöst loppisdrev och idag fick jag följa med henne på studiebesök på RoyalDesign. Konstigt att det ska behöva komma en norrländsk göteborgska och hälsa på för att jag ska besöka ett superintressant företag i min egen hemstad men så kan det vara ibland. RoyalDesign säljer sjukt mycket desinprylar på nätet. Fler än 50 000 faktiskt vilket nästan fick mig att sätta bjudteet i halsen... och de har även en liten kläm och känn-butik i Sturegallerian i Stockholm.

 

 

Där satt jag som en fluga på väggen när det diskuterades business och det gav mig en stor dos av drivkraft och massa sug, sånt där som är så viktigt att känna fast (och kanske ännu mer just då) man går hemma och kryssar bland D-droppar och amningskupor i drivor. Det här var veckans höjdpunkt fast det bara är onsdag tror jag bestämt och det är det som är så roligt med Frida, hennes driv smittar av sig. Nu har jag tyvärr skjutsat henne till tåget och vi har kramats hejdå för den här gången och Marsipanrosen sov sig igenom hela avskedet. Likabra var nog det för avsked är ju jättetråkiga. Usch ja. Kom snart igen fina Frida!

 

Vad glad och varm i hjärtat jag blir av att se att ni kommer tillbaka till bloggen när jag gör det. Tack! Efter en gnällig natt har Marsipanrosen nu tagit sig sovmorgon och mannen som är ledig dagen till ära och jag har njutit frukost på tu man hand. Varm choklad med belgisk choklad på pinne. Vardagslyx om något.

 

 

Mindre lyxigt är att det står städning på schemat för det ser ut som kriget här hemma minst sagt och idag får vi finbesök. OM jag längtar. Mer efter besöket och mindre efter att städa, men solen skiner så fint och om vi skyndar oss med dammsugaren hinner vi nog njuta av det härliga höstvädret också.

 

 

Det är sånt jag ska ägna mig åt en måndag som denna alltså. Att få till lite mer vuxenhem och lite mindre bebiskaos. Bäst att dra igång genast innan kaospiloten vaknar...

 

Äntligen har jag haft den bärbara datorn hos support vilket betyder att jag kan redigera bilder igen. Yippikayey. Något som låg i pipelinen lagom när datorn kastade in handduken var vår lilla tripp till Gotland för en månad sen och anledningen till att jag inte bloggade redan när det begav sig var att vi åkte dit för att bl. a överraska en nybliven 30-åring. Eftersom hon har full koll på bloggen var det bara att gå incognito för att inte spräcka vår hemliga plan men däremot funkade det att uppdatera utan att avslöja oss på Instagram där jag postade flitigt så här kommer vår gotlandsresa likt en rebus i kvadrat.

 

 

 

Man skulle kunna tro att rubriken syftar på frånvaron här på bloggen men även om det känns som en en hel evighet sedan jag uppdaterade så är det inte fullt så länge som två månder sen. Det har gått så långt att folk har ringt och frågat om det hände något allvarligt på det där bildlösa loppisbesöket...

 

Nä, möjligtvis att jag glömde bort att köpa en rullvagn som jag spanade på och rubriken syftar till att vår lilla skatt AKA Marispanrosen Boo blir två månder idag!