Jag fick syn på en jättefin pläd via Remodelista. Glad över den tydliga länkningen klickade jag mig vidare till danska HAY som är återförsäljaren av Plus 9. Döm om min förvåning när jag insåg att den ullfilt jag spanat in såg helt annorlunda ut här än på den första bilden. Jag tvekade först om det ens var samma pläd? Det är väl baksidan med att bildknarka styling, "verkligheten" har onekligen flera sidor och ibland blir det så tydligt att det är något visst med att klämma och känna innan man slår till med ett köp, att en bild kanske bara visar utvalda delar och inte "the full monty". Har du gjort något riktigt grisen-i-säckenköp på webben?

 

Samma lika?

 

 

 

Nä, här görs det inte många knop. Jag har sytt en amningskudde och väntar hem en tygleverans till överdraget imorgon, måttbeställt en spegel som är klar på fredag till klädkammaren, beundrat den lilla eken som vuxit exposionsartat, haft hembesök av en försäkringstant, letat blocketfynd utan att fynda och där emellan har det ätits illamåendemängder av paj (alltså blåbär, hur gott är det inte!) och bara fnuttats runt i allmänhet. Riktig semesterlunk alltså och nu på kvällskvisten gjorde vi säsongspremiär på minigolfen, bara för att komma ut en sväng, där jag fick se mig besegrad med ett ynka poäng. Man brukar ju prata handikapp i golf och onekligen är det ingen fördel med en preggomage... Appropå semesterlunk så är det nog vad den Vilda bebin har tagit. Semester. Från förlossningen.

 

 

 

Vad kul att så många gissar leveransdatum, ni får hållas ett tag till, snart har ni täckt upp hela augusti! Och nej, ingen vattenavgång än men jag är nyss hemkommen från gymmet och kanske gjorde bålstabilitetsövningarna och bicepscurlsen (ja förmodligen särskilt de) så att det sätter igång snart...

 

Jag fick ett mejl från Kaisa häromdagen, reportern som intervjuade mig för Östran för ett tag sen, som sa att reportaget skulle komma i måndagens tidning. Jag hade så när glömt bort det i och med vår lilla Göteborgstripp så gissa förvåningen när jag slängde ett getöga på tidningsstället när jag köpte frukostfrallor imorse och fick se mig själv - front page!

 

Och visst, "Kreativt proffs i väntans tider" och "Man måste ha en vilja att förbättra" låter onekligen lite pretto, men i övrigt är det en väldigt Little Miss Fix:ig-artikel och jag tackar ödmjukast för det proffsiga jobbet. Välkommen säger jag också till eventuella nya läsare som hittar hit. Artikeln i sin digitala helhet finns att läsa här.

 

Förstasidesstoff alltså. Jo, jo.

 

Nu ska det här förstasidesstoffet pilla i sig lite lunch och sedan dra till barnmorskan och hoppas på gräddfil till förlossningen.

 

 

 

Nu är vi hemma igen! Och har mest ägnat eftermiddagen åt att koka saft, därav citronerna. Utflykterna blir inte särskilt långa så här nära förlossningen varför det bara blev tre nätter på västkusten (tre mycket bra sådana, ska försöka få till en uppdatering). Eller nära och nära. Due date är satt till 13/8 och rent hypotetiskt kan det ju dröja en hel månad innnan storkleverans men sedan några månader tillbaka har jag faktiskt beställt ankomst till imorgon. Färdigbakad bebis och en kropp som fortfarande är rätt flyttbar (om än ackompanjerad av mycket stånkande så fort det handlar om att böja sig under nyckelbenshöjd) låter väl som en perfekt kombo?

 

Jesper tror inte att den Vilda bebin tänker kika ut förrän den 18:e. A R T O N D E. As if, säger jag. Nä, imorgon har jag ju sagt så här plitas det på förlossningsbrev för fullt och nu är det dags för Blockbuster-höjdaren Innan du föder igen. Och blåbärspaj med egenplockade blåbär. Fast kanske inte precis samtidigt idag heller. Och vid närmare eftertanke kanske vi måste trappa ner lite på övningarna och blir det leverans imorgon kommer de förmodligen peka ut mannen som wife beater. För att träna på att andas genom smärta är ju svårt utan smärta och jag gör inget halvdant ska ni veta så Jesper sitter med ett tidtagarur i högsta hugg och nyper mig rejält i låret medan jag profylaxflåsar för kung och fosterland. Ibland fokuserar han mer på tidtagningen än på nypandet och då väser jag mesvärk mellan tänderna så att han fattar att han kan ta i lite till. Vi kan ju alltid hoppas att forlossningspersonalen redan sett det mesta och tycker att blånypta lår är helt normalt. Eller nåt.

 

Såå, nu har ni senaste status på nesting-fronten, alla sorters förberedelser räknas väl dit. Dagens fråga alltså, vilket blir datumet för storkleverans? Någon som vågar ge sig på en kvalificerad gissning? Den som gissar rätt vinner ett pris, ja så säger vi! Jag ska fundera ut ett passande pris så shoot. När kommer storken egentligen?

 

Efter gårdagens middag var vi precis sådär lyxmätta som jag förutspådde och mannen älskade maten och jag orkade faktiskt gå (ingen färdtjänst alltså) tillbaka till hotellet. Där såg vi solen gå ner bakom hustaken från solstolarna på takterassen och sen sov vi som små grisar sådär som man bara gör mellan svala hotellakan ni vet.

 

Nu ska vi ge oss ut på stan och träffa Henrick. Härliga Henrick som får bli vår guide idag, han har precis blivit ö-bo permanent och går att följa via Kråk's stuga här. Förmodligen blir det inte mycket till uppdateringar under dagen men innan helgen är över så ska ni få se vad Lilla London hade att bjuda på. Om vi inte hamnar på BB förstås. Happy Friday!

 

...eller så var det kanske tvärtom?! Idag firar Jesper och jag vår fyraåriga bröllopsdag - blomsterbröllop! Och med den äran tillbringar vi natten på Avenyn i Göteborg där hotell Scandic Rubinen har ett purfärskt Bloggers Inn inrett av Frida/Trendenser. Så här ligger jag under den ljuva himmelsängen och pustar och vilar de svullna tassarna i Lady Ruby's svit. Det är just lika varmt idag som dagen då vi sa "ja" till varann där ute på stenpiren dit vi rodde i en eka, vilket gör det extra lätt att komma ihåg allt det där om att jag log så att jag hade träningsvärk i kinderna dagen efter och att festen liksom aldrig ville ta slut varför vi fick muta discjockeyn att spela längre än avtalat och hur varm asfalten fortfarande var mot våra danströtta barnfotafötter efter en kort sommarnatt när vi blev avsläppta på trottoaren utanför vårt, närmare 5 på morgonen, av samma mutade DJ.

 

Och hotellrummet då? Det är precis så topputrustat som man kan be för som bloggare med allt ifrån laddare och stativ till iPad och kortläsare. Dessutom med en personlig touch och finmysigt. I allmänhet.

 

Så fort jag orkat välta benen över sängkanten och tagit vägen via den gigantiska duschen ska vi ge oss ut på stan. Mingel och middag på tu man hand. För är det bröllopsdag så är det.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om gårdagen bjöd på elvatimmarssömn så blev det väl hälften av den varan idag. Att gå i väntans tider alltså och måtte den Vilda bebin inte komma idag, jag känner mig som ett vrak. Med en cirkusbebis i magen som använder kissblåsan som trampolin blir det många turer till badrummet och idag slog det mig att jag har värsta tvåltipset till preggos och andra.

 

Med en näsa som en blodhund är det lite krångligt för mig att botanisera bland dofter. Likväl som jag kan dö lite för att få sniffa mer av ett rakbalsam så får jag huvudvärk och andnöd av väldigt mycket annat. Inredningsvärldens doftljus göra sig icke besvär för det kan ju gå lite hur som helst och hittills har jag inte varit sugen på att chansa och lägga hundratals kronor på något som vid första sniffen funkar fint men efter någon vecka måste kastas. Synd, för jag gillar dofter, jag är bara lite petigare än de flesta. En doft, eller en tvål snarare, som kommit för att stanna i detta hus är danska Urtekrams ekologiska björktvål. Återfuktande och blid med en ren doft av björk och blåklint funkar den alla dagar (och nätter) i veckan. Jag hittade den på ICA Maxi och snart är det dags för påfyllning.

 

Med den här underbara känslan i kroppen av ledighet och fint väder tänkte jag försöka konservera lite till de ruggiga kvällarna i slutet av november, eller kanske till snöslasket i februari. Då ska jag kolla i bloggarkivet och minnas kvällen vi hade i förrgår på andra sidan sundet. Myskvällen med fina vänner på genomresa, picknick, kubb, varma vindar och så mycket jordgubbar att jag bestämt visste att om bebisen skulle komma ut den natten då skulle jag definitivt kräkas av lustgasen... Som tur är fick jag mättstånka mig igenom hela natten på hemmaplan och just den sommarkvällen får bli ett alldeles eget minne.

 

Efter en sovmorgon deluxe och med tanke på att vissa förmodligen precis avslutat lunchen är det väl ett semestertecken att jag fortfarande sitter i pyjamasen lagom frukostmätt? Idag bestämde vi oss för att lägga allt hemmafix åt sidan och bara njuta av det fina vädret och göra vad vi vill. Det betyder att Jesper slängt sig på en filt i trädgården och jag, jag bloggar. Precis det jag vill, efter en fantastisk frukost utomhus. I pyjamas.

 

 

 

Igår visade jag ju ett gör det själv-tips på en babybädd men om man varken har tid eller lust att göra ett själv och inte vill ha det klassiska nästet så kan jag tipsa om att det finns en leveransklar variant från Annatotti. Rejält och med extern madrass och lakan, tvättbart och superfint helt enkelt. Till skillnad från den jag sydde (som jag främst tänk att ha i sängen) så har Annatotti-bädden en högre sarg vilket gör den mer passande till en bädd som bebisen kan lämnas oövervakad i en liten stund.

 

Det var förresten Anna (personen bakom Annatotti-bäddarna) som stod för tipsandet när jag skulle sätta tänderna i mitt syprojekt, åå vad jag tycker om bloggvärlden och generositeten som finns bloggare emellan! Så är du inte i fixartagen, köp en Annatotti-bädd vettja! Och vet du, har du önskemål om ett speciellt tyg eller färgkombination så kan hon fixa det med. Flott värre.

 

 

Idag har jag min kompis och kollega Jenny med sambo på besök och vi har precis kommit hem från en fantastisk kväll med picknick och kubbspel på en strand på Öland. Nu tänkte jag äntligen visa något av det jag roat mig med den senaste veckan, ett av mina syprojekt.

 

Ganska tidigt i graviditeten fick jag upp ögonen för dessa s k Babynests, eller mjuka bäddar som bebisen kan ligga i i sängen, på golvet eller på köksbordet om man så vill. Lätta att flytta runt på och väldigt praktiska med sina vallar, om man exempelvis har bebisen i sängen så att man kan sova avslappnat utan rädslan att bebisen skall ramla ur eller man själv ska rulla över den. Ett perfekt DIY om man har tid med några timmar vid symaskinen. Jag använde mig av en kombination av mönster härifrån, lite bollande med en bloggkompis med erfarenhet samt egna lösningar och känner mig jättenöjd med resultatet. Här kommer inköpslista och en mindre bildkavalkad:

 

 

Tyget jag valde är ett påslakan från Lagerhaus som jag köpte för ändamålet i våras. Jag utgick från mönstret jag hittade via bloggen Junimamma, klippte ut en mall i papper och följde det så långt som till kanalen hela vägen runt, den skippade jag. Mest för att jag inte gillade formen (som jag såg bilder av bäddar gjorda enligt detta mönster) när den är ihopdragen upptill, men ändå ville jag kunna reglera storleken något och valde att sy fast ett bomullsband från sida till sida i nederkant som dras samman med ett stropplås i plast. Dessutom stoppade jag aldrig bottenplattan med vadd utan valde att sy en lösliggande madrass istället eftersom den känns överflödig i exempelvis sängen. Ett budgettips är att köpa tre av lågpriskuddarna från IKEA och tömma på vadd, billigare blir det inte ens från en grossist tror jag. När jag hade fyllt sargen med vadd sydde jag ihop den med ett mjukt kantband. Det kan vara lite svårt att komma åt när man syr något så tjockt så ett tips är att nåla ihop den vadderade delen en bit ifrån kanten så att pressafroten får lite utrymme.

 

 

Egentligen ville jag ha tunnare skumgummi men det enda jag hittade i butik var 3 cm tjock så den fick duga. Jag gjorde ännu en pappersmall och ritade efter. Jesper kom med den brilljanta idén att jag skulle quilta madrassen för att få den lite tunnare. Sagt och gjort, jag ritade ut ett rutmönster (10x10cm) med en ljus tuschpenna, sydde ett väldigt enkelt överdrag i lakansväv (för att pressarfoten ska glida på gummit) och sydde raksöm diagonalt åt båda hållen. På så vis minskades tjockleken ungefär till 2 cm och madrassen fick ett ganska proffsigt utseende så säg?

 

 

Eftersom små bebisar läcker både här och där sydde jag även madrassöverdrag i plastad frotté. Det blev en örngottsmodell (med omlottvikning) med lakansväv på baksidan, och jag använde madrassen som mall. För att pressarfoten ska kunna glida på plasten kan man sy fast ett bomullsband runt om. Jag använde även här en basvara från IKEA, ett av deras färdiga lakan, vilket gör det väldigt praktiskt att använda den befintliga fållen där det passar, som här i nederkant av madrasskyddet.

 

 

Eftersom jag hade mycket av den mjuka lakansväven passade jag även på att sy dra-på-lakan till madrassen, vilket nog var enklast av allt. Jag klippte helt enkelt till ett stycke efter madrassens form med ungefär 10 cm sömsmån, sydde en kanal runt om och lämnade bara en liten öppning för resåren som jag trädde med hjälp av en säkerhetsnål och slog en enkel knut på.

 

 

Alla delar
Så här blev slutresultatet. En bädd, en madrass, två madrasskydd och två dra-på-lakan så att man hinner tvätta om olyckan är framme. Faktiskt kan ju hela bädden slängas in i tvättmaskinen om det skulle behövas. Stroppen nertill kan man även använda till att hänga undan bädden i om man inte använder den. Här kommer den Vilda bebin förhoppningsvis ligga tryggt och ombonat inom överskådlig framtid. För nu längtar vi snart ihjäl oss minsann!

 

Precis som att vi männsikor är väldigt olika individer så verkar också ekollon vara det. Kommer ni ihåg att jag påbörjade en liten plantskola för tre månader sen? Så här ser mina små ekar ut idag. Den ena är reslig och frodig med väl utvecklat rotsystem och den andra har endast en lång grodd som dessutom vuxit till sig bara de senaste tio dagarna. Och ändå, de plockades samma dag och har fått likvärdig behandling men ändå så himla olika. Fint ändå, att till och med ekar har sina egna små personligheter. Om ni som fick små ekollonbebisar skickade till sig läser detta kan ni väl mejla en bild eller så? Några har jag blivit informerad om under vägen och det är väldigt kul att se hur övriga kullen artat sig. Så låt oss ha släktträff a la Kalmar-ekollon. Ni når mig på littlemissfixits(at)gmail.com.

 

Det var några dagar sedan jag visade något från renoveringens framsteg och nu mina vänner lyser det från vår walk-in-closet! Den har utrustats med fyra armaturer, tre i taket och en på väggen där det snart även ska hänga en spegel och det blev precis så där industriellt och lite rått som jag ville ha det med utanpåliggande kablar och enkla fotlamphållare i porslin. Jag har inte riktigt bestämt mig för ljuskälla ännu men tills vidare är det tre glödtråds-lampor i lyktmodell som sitter i taket. Snart, snart kan jag ta er på en guidad tur och vi kan korka upp skumpan. Och fram tills dess - varde ljus.

 

Annars är det trösklar som målas, hyllor som skruvas och lite krokar som sätts upp här och var. Symaskinen har spottat ur sig ett baby nest och snart också ett skötbäddsöverdrag så ja, inte liggs det på latsidan inte. Ikväll blir det spännade värre, mannen och jag ska profylaxandas och äta jordgubbspaj, fast inte precis på samma gång. Happy Friday!

 

 

Nu är den här! Visserligen får vi i Sverige vänta ännu några veckor innan den dimper ner i brevlådan men om man inte kan hålla sig så finns den amerikanska upplagan som nätversion här.

 

Ibland kan jag verkligen sakna det. Ja, att jag sedan fem år aldrig mer kan gå in i ett IKEA-varuhus med "kund-ögon". Förväntansfulla, ångestladdade, energikrävande eller är-vi-aldrig-framme-vid-kassan-snart-och-hur-mycket-kommer-det-här-kalaset-kosta-egentligen-känslor, eller vad man nu känner inför det stora blå varuhuset. Sedan 2007 är jag en del av företaget och har mer eller mindre alltid jobb-ögon i butiken. Sorgligt värre. Nu har jag gjort det igen, fast med katalogen. Förra årets IKEA-katalog hade precis blivit klar när jag började jobba som inredare på IKEA Communications och det var min sista jungfruresa på katalogskeppet. Nu har jag jobb-ögon även när jag bläddrar igenom en av världens mesta trycksak.

 

 

 

 

 

Innan jag ger mig ut i friska luften och gör den garagemålande mannen sällskap bland färgpytsarna tänkte jag visa vad som skall komma ut av det där gamla skåpet jag loppisfyndade. Det är ett skåp med glasdörr och tre hyllplan, ungefär H140xB60xD40, ett gammalt läkarskåp kan man säga om man vill vara snäll. I hiskeligt gulnad furu men rejält på små rullhjul och efter en omgång med slipmaskinen, lite grundfärg och ett par lager lackfärg på det och kanske en tapet eller tyg på bakstycket kommer det bli ett perfekt skåp för kläder och sedemera leksaker till den Vilda bebin. Jag har en förkärlek för harlequinmönster a la Ferm Living och tänker mig milda pastelliga smutstoner men har inte bestämt kulör än. Förutom vitt då. Vilken skräll. Det här är vad som inspirerar mig:

 

 

Efter många turer hos färgaffären, numera köper jag all färg på Colorama (indoktrinerad av svärfar som säger att Alcro och Beckers är bäst, i kombination med att jag får en trevlig rabatt via jobbet, PLUS att deras säljare är mycket trevliga), har jag även hittat inspiration i tapetböckerna. Sandbergs senaste barnkollektion Engla & Elliot har ett riktigt fint tyg - Alvar (till höger) som ganska väl sammanfattar det jag eftersöker.

 

Här kommer en liten uppdatering om vad som händer i preggobubblan. Det första jag gav mig på i syväg var ett babynest. Vi har ingen säng till den Vilda bebin än och då känns det bra att åtminstone ha ett ombonat bo i vår stora säng. På tur står ett draperi för att dölja alla mina förvaingsboxar i sovrummet, ett överdrag till skötbädden och slutligen ett myggnät till vagnen.

 

Vagnen ja, den har levererats i all sin rymdglans och vi går förbi den och kan inte låta bli att känna lite på fjärdingen och köra runt i femöringsstora cirklar och försöka, f ö r s ö k a föreställa oss att snart är det en ny chef i huset som ska ligga där som en Starwars-prinsessa. Men den känns bra, inte fullt så amerikansk som jag först tyckte.

 

I söndags var det filtloppispremiär för min del. Ja som säljare dessutom och på ett solblåsigt Stensö hade jag två filtar fullt med sånt som jag nomalt skickar till återvinningen. Några timmar senare var jag femhundra kronor rikare, mycket prylar fattigare och tänkte upprepa konceptet igen redan den 29:e. Även en samlare som jag börjar fatta grejen med att rensa ut, det är bra för själen att göra plats för... ja luft till exempel.

 

Hemma-hos-reportaget för Östran som skulle göras i fredags flyttades till igår och svettig som aldrig förr, fast nyduschad, tog jag emot P-O och fina Kaisa som var så proffsiga och trevliga och lätt fick en timme och en kvart att fladdra förbi med isad flädersaft klirrande i glasen. Påläst och med intressanta frågor som Kajsa var kändes det riktigt roligt att prata om bloggen, jobbet, renoveringen och att bli förälder och kanske kommer reportaget redan i morgondagens tidning, renoveringskaosigt och precis så ofärdigt som det är här hemma.

Men faktiskt så är det fortfarande mest belysningen i klädkammaren som saknas, och ett antal kartonger som ska packas upp, sorteras ut och sorteras in... Fast just idag tänkte jag slipa och måla lite på ett loppisfynd. Ehhh... men en in och fyrtio ut är väl en helt okej ekvation ändå?

 

 

Idag har det varit en riktigt hopplös dag. Om man ser till effektivitet och fixarlust. Direkt när jag vaknade imorse kände jag hur sliten jag börjar bli efter de senaste veckornas ganska höga renoveringstempo. Mannen hade herrmiddag igår och kände rimligtvis av avecen men vad ska jag skylla på? Jag tror att jag är byggbakis. Förutom att ha surfat hyllinspiration till kontoret (för nej, jag kan inte riktigt förlika mig med tanken på att pärmarna inte går in stående i skåpen under sängen, som jag tänkte) och besökt ett par inredningsbutiker i småstaden så har jag inte gjort många knop. Jag tänker mig en enkel vit stringhylla på väggen i vinkel mot skrivbordet. Den kommer smälta in fint och fylla funktionen perfekt, klassiskt och snyggt, vad tror ni om det?

 

Igår satte vi tillbaka alla lysknappar och kontakter som fått nya kläder i form av ett par lager sprayfärg. Hej då nikotingula-90-talslook och hej fina svart-som-natten-exteriör! Tänk att så lite kan göra så mycket. Därför tror jag att jag ska dra fram symaskinen ikväll. För att sy har jag inte unnat mig att göra den senaste månaden när alla måsten har hängt över byggprojektet och mig som projektledare så ikväll blir det till att trotsa baksmällan och göra något roligt. Något litet. Som att sy.

 

Happy Friday!

 

PS. Jag har börjat länka dåligt, för det är då hela stycket blir understruket, galet irriterande och inget svar har jag fått från blogg.se heller.... Suck. Hav förtröstan! (lika mycket pepp till mig som er tror jag...)

Bloggtystnaden de senaste dagarna kommer sig av att det varit så högt tempo att jag fått bortprioritera bloggandet mot lite välbehövlig vila. Jo, jag vet att många av er påpekar detta -att jag borde ta det lugnare, men jag gillar när det händer grejer. Och dessa dagar har det faktiskt hänt en del på renoveringsfronten även om jag ändå tycker det går på tok för långsamt, men värmen och preggobulan gör sitt för att hålla tempot nere så det har bara varit att snällt lyssna på kroppen. Tack för alla snälla kommentarer om vår walk-in-closet!

 

Mattläggaren var här igår, så nu saknar klädkammaren endast el, men lampfothållarna kom även de igår så det verkar inte heller allt för långt bort. Mattan ja. Värd varende krona (trots att den svalde en ansenlig mängd av den totala budgeten) för den är så ljuvlig att borra ner tårna att jag måste gå in där flera gånger om dan bara för att och helst av allt skulle jag nog vilja sova där inne. Enda nackdelen är att mjukheten gör att fotavtrycken syns väldigt bra och jag har gått och blivit nån slags matt-Hitler som krattar den slät igen med dammsugarmunstycket i parti och minut. Nåväl, det går väl över. Får man hoppas.

 

För några veckor sen ringde en lokaltidning och frågade om de fick göra ett hemma-hos-reportage, då de läst på bloggen att renovering pågår. Jag lyckades förhala det hela ganska länge med motiveringen att jag inte alls gillar tanken att visa upp renoveringsröran, och inte heller finner den lika charmig som de antydde att det är. Men i morgon kommer de i alla fall och eftersom det enda som är något så när representabelt är ovan omsjungna klädkammare så är det väl dit jag får bjuda in dem... Mi casa es su casa, eller vad man säger.

 

Igår var det mycket som skulle slutföras innan svärfar målade sig ut ur huset och när han väl gjort det började jag och mannen att täcka av och städa. Hela tiden under förtjusta utrop som -Åh vad fint! och -Vad ljust det är! och -Vad BRAAA det blev! För det blev det, eller blir det för än har vi inte kommit helt i ordning riktigt.

 

Idag har vi monterat klädkammaren. Min alldeles egna Walk-In-Closet, eller jag måste ju dela den med Jesper och Den vilda bebin förstås, men det är jag som har ritat och tänkt och klurat och köpt inredning så jo, rätt mycket min är den ändå. Jag är bara rädd att den inte ska rymma allt jag vill få plats med, men de gör den nog. En hel kundvagn med nya galgar fick följa med hem för hur skulle det se ut med den gamla uppsättningen av blandat gods? Nä, enhetligt och fint, genomtänkt och inbjudande blir det med vita galgar all over. Nu väntar jag bara på mattläggaren och elektrikerns handpåläggning också, sen kan vi minsann klippa band och skåla i bubbel. Och lyckligt utropa -Åh vad fint!

Ibland har man millimetrarna på sin sida. Och ibland inte. För att maximera utrymmet i gästrummet/kontoret tänkte jag bygga upp sängen på fläktskåpstommar från IKEA. Perfekt förvaring för kontorsprylar som hålslag, tidskriftssamlare och pärmar med viktiga papper, sånt man inte behöver komma åt dagligen. Trodde jag. Förmodligen blandar jag ihop detta skåp med GALANT för det är tusan på millimetern att det inte går in en stående pärm, och då än mindre en tidskriftssamlare. Well, well. Tänker man inte rätt så får man tänka om. Nu får pärmarna ligga ner och jag får köpa till extra hyllplan istället och det går ju också bra, för är det något jag kan vara säker på så är det att dold förvaring alltid behövs.

 

Det kändes fantastiskt att vakna idag, för på något sätt så var det inte bara en vanlig lördag utan en första semesterlördag utav många tillsammans med Jesper. Och fastän vi njöt av den nordiska versionen av en medelhavsvarm kväll i trädgården igår med ljuvligt gott grillat och det blev sent med massa prat och skratt så gick det så lätt att kliva ur sängen och njuta frukost utomhus ganska tidigt.

 

Kanske berodde lättheten också på att idag är det mycket på renoveringsschemat. Mannen och svärfar målar, jag ska köpa skruv, beställa heltäckningsmatta, byta ett skåp på IKEA och kompletteringshandla färg och det betyder att vi är en dag närmare färdigställandet av vår renovering! Men mest har jag blivit beordrad att ta det lugnt. Så tillsammans med den Vilda bebin kan jag snart sätta mig i jasmindoften i trädgården igen med andra delen av Hungerspelen. Har ni läst dem? Sett filmen? Om inte, gör't.

 

Måste bara säga det igen. Ahhhww, jag har så underbara läsare! Tack för all pepp och fina tankar efter gårdagens inlägg och för att ni delar med er av era jobbiga erfarenheter (som fru till ett Liverpool-fan kan man inte säga det bättre än just), You never walk alone. Och sen den här grejen med att alla mina inlägg blir understrukna. Det verkar vara en bugg som hänger i sedan blogg.se-konverteringen och jag vet inte hur jag ska bli av med det men har mejlat dem så hav förtröstan. Det är INTE med flit. Och ja jag VET att det ser fordjefligt ut.

 

Igår kom svärfar ner igen för att hjälpa oss med de sista lagren färg. Jag hade en sträng att göra-lista som han dikterade innan han for förra helgen och det var bara att snällt krypa runt och papptäcka och tejpa. Jobbigare än det låter med preggomage, I shit you not.

 

Vi räknar kallt med att åtminstone börja renoveringsstäda på riktigt (as if varje-dags-dammsugningen/torkningen inte vore nog) på söndag och flytta i ordning i nästa vecka. Yay! I skrivandets stund målas det sista av det surfgröna sovrummet vitt. Allt blir vitt. Klädkammaren blir vit, sovrummet blir vitt, gästrummet/kontoret blir vitt och det känns bara så otroligt befriande måste jag säga. Lite som att öppna upp en sprillans ny skrivbok med bländande blekvita sidor och börja plita ner sina tankar på ett tomt ark. Jag älskar't.

 

Och vet ni. Nu är mannen på hemväg, det är äntligen fredag och hans semester börjar nästa vecka. Tolv långa veckor ska vi familjemysa tillsammans. Först boa skiten ur oss och vänta med spänning på den Vilda bebins ankomst och sen kokonga oss och bara hänga vi tre, vår familj. T o l v  v e c k o r, smaka på den. Happy Friday!

 

 

 

...eller en liten historia om blommor och bin.

Efter en extra lång sovmorgon, flängandet börjar väl ta ut sin rätt i kombination med att ingen sol väckte mig, började jag dagen med att skicka ett sms till en vän. Vänner som jag förstår alltför väl vad de går igenom. Jag undrade om de testat igen och så sa jag att jag tänker på dem. För det gör jag. Jag tänker på alla som längtar efter barn och som månad efter månad försöker uppbåda passion nog att skapa ett barn av kärlek och utan hopplöshetens beska eftersmak. Det blir säkert fina ungar med en besk eftersmak också, alla sorter behövs ju till livets godisblandning men när man befinner sig i situationen att barnaalstrandet har blivit ett fabrikskoncept då är passionen den enda länken mellan förnuft och vanvett. Jag vet, jag har ju varit där.

Jag vet inte varför men när jag var yngre, ända från tonåren, och fick frågan om jag ville ha barn så svarade jag: "-Ja, jag vill ha många barn, kanske 3-4 stycken. Om jag nu KAN få barn förstås." För jag har lite levt med skräcken att det inte skulle gå så enkelt. Paradoxalt nog så fanns samtidigt rädslan för en oplanerad graviditet vid ett glömt p-piller där.

I tre år försökte vi. Tre år och tio dagar. Ja, jag är datumsavant och jag minns när vi kom hem från den nykläckta brorsdottern och mannen frågade om vi inte skulle göra en liten kusin. Klart vi skulle (även om detta infall innebar att det skulle bli en sommarbebis och inte en vårbebis som jag hade tänkt mig). Tips nummer ett till alla rationella. Ytterst få par har råd att vara så rationella i sin barnplanering. Händer det så händer det.

När det inte hände för oss på flera månader, vi var ju båda över 30 och jag kollade upp det där med störst chanser osv (minns chocken över att det bara är ungefär två dagar i månaden som man kan bli gravid och kände mig snuvad på alla tonårsligg som kantats av rädslan att bli med barn) bokade jag en tid för besiktning. Kollade upp att systemet fungerade så att säga och uppmuntrade mannen att göra detsamma, en process som tog lite drygt ett år för oss båda. Under tiden kämpade vi för att hålla glöden vid liv och för att sexlivet inte bara skulle handla om biologisk mångfald. Det visade sig att han hade gått dragandes med en liten infektion som möjligtvis kunde slöa till spermierna och fick ett par penicillinkurer som skulle rätta till det. Annars hittade de ingenting som borde ställa till det för oss.

När sjukvården konstaterade att vi var "ofrivilligt barnlösa" utan medicinsk grund så började vi titta på alternativa metoder, IVF - provrörsbefruktning. Vi resonerade även så att vi alltid kunde adoptera, det finns ju så många barn i världen som behöver föräldrar. Men eftersom det är så många som var femte par som har svårt att få barn så tar det ju tid. Det tog tid innan vi fick en remiss, det tog tid innan det blev vår tur för ett möte på kliniken, det tog tid att få en tid till behandling för det måste passa med menscykeln och kö-systemet och klinikens semestertider (för att inte tala om den egna karriären, livet stannar ju liksom inte av bara för att man inte blir gravid, det bara känns så) och tid är det sista man vill slösa med när man längtar efter barn. Det är liksom det enda man vet, ju äldre man blir desto sämre chanser att lyckas vare sig det rör sig om biologiska eller adopterade barn, och adoptioner tar ännu längre tid.

Till slut kunde vi påbörja vår första IVF-behandling och hela tiden fanns hoppet med som en trogen följeslagare, hoppet med sin kamrat passionen som visserligen började lysa mer och mer med sin frånvaro vilket även gjorde hoppet lite modstulen. När det efter tredje försöket konstaterades att det inte ens fanns något embryo att sätta tillbaka så var fallet så högt att jag trodde att vi aldrig skulle ta oss upp ur gropen den tunga landningen grävt. Trots detta bokade vi in en fjärde behandling och anmälde oss till kommunens föräldrautbildning för att få adoptera.

Vi vet ju fortfarande inte vad det var som hände. Om det var en högre makt som såg oss som par och tänkte att nä, nu brakar det här fina förhållandet åt fanders om det blir ett misslyckande till, eller om det var den oortodoxa specialistläkarens ordination av granatäpplen som satte fart på simmarna, eller kanske akupunkturen… Eller om mannens vilja att gå igenom dessa behandlingar gjorde mig mer mottaglig att bli gravid… Eller om acceptansen och anmälan till en adoptionsutbildning gjorde att vi "slappnade av" - en klassiker i sammanhanget… Kanske var det de bevingade orden "I kväll blir det åka av" som jag messade dagen då ägglossningsstickan gav utslag för sista gången där i november som blev grejen. Eller så var det precis den vilda bebisen som passade oss allra bäst som stod på tur… Det förblir en av livets gåtor. Och det är faktiskt skit samma för nu är vi på väg.

Jo, man kan kalla min graviditetsresa för en solskenshistoria. Så här i efterhand (även om den inte är slut än, för fortfarande finns det massor att oroa sig för innan vi är en familj på tre). Men under de år det tog innan det tog sig var det fan inte så mycket charter vill jag lova. Lägg därtill att många par får kämpa så mycket längre än i tre fjuttiga år. Vi pratar kanske ett decennium, eller åtta IVF:er och lika många missfall. De människorna beundrar jag. Fattar ni vilken mental styrka det kräver? Därför tänker jag på alla i samma situation och önskar ingen att det inte ska vara något annat än att bestämma sig, älska varann och spika ett datum för storken. Vill ni lyssna på fler historier på temat så rekommenderar jag David Batras sommarprat från 2008 och Klara Zimmergrens från i söndags. Och att ligga.

 

På midsommar påpekade min brutalt ärliga svärmor som inte sett mig på ett par månader att jag hade fått "en annorlunda käklinje". Ehh, tack?! Eller. Nu är jag i vecka 35 och den här graviditeten börjar bli högst påtaglig med allt rännande i trappor, montering av möbler och i annat fysiskt där bulan (och övriga mjukdelar) gör sig påminnd. På väg ut ikväll passerade jag (den omåttligt slipdammiga) spegeln, och hajjade till. Jag vet inte vad ni säger men det finns kanske fler annorlunda linjer på den här fixarfröken än käken just nu..?

 

 

 

Precis när snickaren hade slagit sista hammarslaget i gästrummet idag (nu är det bara målning kvar!!) så kom posten med ett litet paket till mig. Eller nej, inte till mig den här gången heller utan till den Vilda bebin. En ljuvlig liten virkad mössa. Från en bloggläsare! Jag tror inte ni förstår hur glad jag blir och vad det betyder för mig att det finns så många fina läsare som tillför så mycket till bloggandet. Och nej, inte p g a presenterna, det hoppas jag ni fattar (även om jag dog söthetsdöden en stund och bölade lite över de varma orden) men för att få det hära utbytet. Kontakten. Det är fint det. Och mössan hamnar i högen med övriga små kläder som snart ska bäras av miraklet som är på väg till oss. Bara 40 dagar kvar nu. Tack snälla fina fina Frida S!!

 

Idag ligger LMFI på blogg.se's förstasida, det brukar generera en hel drös nya besökare. Jättekul och väldigt välkomna hit!

 

Jag fick frågan om jag kunde visa inspirationsbilder hur hemmet ska se ut när det är färdigt och det är klart jag vill. Det största problemet är att jag inte lagrar inspobilder direkt, förutom i huvudet, och att då försöka hitta något som matchar de idéer som jag kanske snappat upp på en resa eller i i en tidning är inte det lättaste men jag har gjort ett försök.

 

Here go:

Det största ingreppet vi gjort är att väggen till den gamla minimini-klädkammaren revs och istället byggdes en ny, längre ungefär 1.5 m ut i rummet för att få till en bättre rumslighet utan massa vinklar och vrår. I det som blir den nya klädkammaren byggs garderobsstommar in och en platsbyggd MDF-lösning tillkommer under snedtaket. Utanför klädkammaren kommer det bli sovrum till oss och den Vilda bebin, samt dold förvaring till mina tusen pysselsaker.

 

I det som var gamla pyttiga sovrummet har dörröppningen byggts igen och ersatts av ett fönster för att bibehålla ljusinsläppet i hallen. Hallen får ny förvaring för porslin och dylikt som inte får plats i köket och en ny dörröppning, med dörr denna gång, och ingång där det förut var en platsbyggd hylla. Detta för att ge plats åt en gästsäng och samtidigt behålla skrivbordslösningen som vi tidigare hade på kontoret. Frågor på det? Nej men såklart hänger ni som inte varit hemma hos mig riktigt med på detta men jag lovar att visa efter-bilderna så fort vi har målat klart och kommit på plats igen. Nu är det mest dammigt (jag överdriver inte om jag säger att jag dammsugit och våttorkat varje dag i mer än tio dagars tid nu, men det liksom kryper fram ur väggarna) och allmänt rörigt men vill du se hur sovrummet såg ut tidigare kan du kolla in det här inlägget så länge. Och här kommer lite inspo-kollage och bilder som har lagts till grund för sovrummet/klädkammaren, tanken är att det blir en mini WIC som blir ljus, mjuk och lättöverskådlig med ett stänk av flärd och industri. Plättlätt, ja veit!

 

Foto: Bildkollage - lampa via Byggfabriken, mode-moodboard via Voguesparis, mannekäng via Rax & Dollies, heltäckningsmatta egenfotograferade prover och galgar vita BUMERANG från IKEA.

 

Dessutom måste jag nämna Linas WIC, überfixiga It's a House ni vet, som varit väldigt inspirerande. Vi har inte alls samma förutsättningar med takhöjd och ljusinsläpp men fler än en gång har jag kikat in där och låtit mig inspireras över organisationen så tack för det!

 

 

Nu tar jag sista macktuggan efter en lång morgon framför datorn. Ska strax haka på släpet på bilen och bege mig till det stora blå möbelvaruhuset för att hänga på låset. IKEA är ju helt outstanding när det kommer till garderobsinredning tycker jag, och deras planeringsverktyg är toppen där man kan mixa och matcha olika lådor och hyllplan vilket passar perfekt då delar av den nya klädkammaren är platsbyggd. Så det är alltså detta jag ägnat morgonen åt, att dubbelkolla att jag fått med allt. Förutom inredning och hängare av olika sorter så står gästsäng och dold förvaring på inköpslistan. Som aldrig har varit längre. Så den här förmiddagen vet ni var ni hittar mig...

 

 

 

Jag vet att bloggen inte är så kul just nu, typ ingenting och där emellan preggoreflektioner och slipdamm, inte mycket till inspirerande inredning kanske men det är så mitt liv ser ut mest och det ligger onekligen nära till hands att blogga om tillvaron som den är, hoppas ni förstår. Och förresten, jag tar gärna emot önskemål om inlägg för det kanske kan få mig att kliva ur den här nesting-bubblan jag befinner mig i...

 

Efter helgens punktinsats av spackling kommer svärfar tillbaka senare i veckan för att avsluta sin tvåstegsraket på målerifronten och vi kommer ett steg närmare nyinflytt, om man kan kalla't. Jag har nog världens bästa svärföräldrar och det är jag innerligt tacksam för, annars hade det blivit en väldigt lång sommar i kappsäck kan man tänka.

 

Några pioner fick flytta in i förra veckan, lite av årets bloggblomma tror jag bestämt, och Jesper undrade försynt om det inte var aningens onödigt i byggkaoset. Precis tvärtom tycker jag, för är det inte i byggkaos man behöver ha något vackert att vila ögonen på vid matbordet så säg? Annars börjar fönstret vi ska ha som ljusinsläpp mellan hall och gästrum så sakteliga få nya kläder och nu ska jag åka till glasmästaren. För att kitta, nej det var nog inte min kopp te. Som sagt, lite ämnesinput mottages tacksamt, så kommentera på vettja!

 

 

 

Det dåliga vädret som prognosen sa lyser med sin frånvaro ikapp med solen här på östkusten så jag tog en arvegodstallrik med jordgubbar och grädde (ja porslinet är ärvt, inte det ätbara alltså) och tassade ner till trädgården. Tänkte jag skriva, men så kom jag på att jag hade träskor på mig så det blev nog ett fastligt klapprande i trappan när jag tänker efter. Hur som helst så känns det precis som om jag har sommarlov. Så där oändligt lång och lovande ledighet ni vet, som man hade som barn. En ocean av tid och dagar fulla med bad och myggbett. Solsveda, brännässlor, cykelsladdar på grusväg, sårskorpor och gräsfläckar på kläderna... Låt se:

 

Bad - oh no! Alldeles för kallt i havet ännu.

Myggbett - räknas pissmyran som bet mig på tån i lördags? (hur liten? och hur mycket smärta?)

Solsveda - njae, som tur är tar solen dåligt när man är täckt av slipdamm.

Brännässlor - m-mm. Jordgubbslandet är minerat område, ett dåligt samvete så här i renoveringstider.

Cykelsladdar på grusväg - känns väldigt avlägset eftersom min cykel blev stulen i julas.

Sårskorpor - jajemän, en rejäl en är under utveckling sedan jag sparkade smalbenet i en bräda och var tvungen att tänka på gulliga kattungar ett långt tag för att inte a) svära så att den vilda bebins första ord inte skulle platsa i kyrkan, eller b) börja storböla.

Gräsfläckar - nej men målarfärg finns definitivt på ställen mindre välplanerade.

 

Summa summarum har jag nog lite av sommarlov ändå. Fast fyllt med en faslig massa renoveringsarbete. Som att måla fönster och åka till byggvaruhus och möbelvaruhus och rensa lådor på sånt som inte längre är "bra att ha", och hålla koll på budgeten så att det kanske dyker upp en lucka för lustköp? Det är vad jag gör denna måndag. Vad gör ni?