Sommartider=poddtider, i alla fall för mig. Sommar i P1 är liksom synonymt med semester för mig (lyssnar på Beng Baron as we speak) och dagar på stranden är perfekta med poddradio på högtalare för att inte tala om i lurarna på kvällspromenaden. I det 61 avsnittet av Kom In-podden rundar vi av ämnet möblering som vi påbörjade i förra podden. Nyckelord som ”flöde”, ”rum i rummet” och ”utnyttja kubikmeterna” är återkommande. Här kommer tre handfasta tips när du ska möblera ett rum.

 

1. Tänk på flödet.
 Vilka funktioner ska möblerna fylla och vad krävs för en lättillgänglig lösning? Finns det dörrar som ska kommas åt, rum i fil? Möblera så att vägarna är raka och känslan öppen.

 

2. Tänk kreativt. Skjut inte alla möbler mot väggarna, vad händer med känslan och flödet om möblerna kommer ut i rummet? Häng även större möbler på väggarna för att få lätthet. Uttnyttja kubikmeteran inte bara kvadratmeterna.

 

3. Tänk flexibelt. Välj möbler med multifunktionella lösningar; klaffbord, möbler på hjul, pallar som fungerar som både bord och fler sittplatser etc. Extra viktigt i små rum men många funkioner.

 

 

Redan när vi köpte vårt hus såg jag framför mig att vi i vårt temporära sovrum skulle göra en lika temporär rumsavdelare modell industrifönster (jag var t o m villig att transportera ett rekvisitabygge från Älmhult för ändamålet, tyvärr lagrades det). En tydlig avgränsning men mycket ljusgenomsläpp och inte minst karaktär. Precis detta har John-John Wallmansson och hans pappa byggt i den lilla Östermalmslägenheten. Nu är jag ännu mer pepp på en liknande lösning, dessutom verkar ju vårt sovrum bli en mer permanentlösning.

 

Igår var det precis ett halvår sedan vi flyttade in i Hundraåringen. Dan före dan före dopparedan. Planerna är många men vi skyndar långsamt (oh så nyttigt för mig). Tur är väl det för redan har nya tankar och idéer dykt upp och reviderat de (inte alltför) gamla renoveringsplanerna. Men än har vi alltså inte börjat flytta några väggar eller så. Det enda jag gjort är egentligen att måla hallen och två väggar i allrummet. Det existerar inga ritningar som stämmer så jag har försökt att själv göra dem utifrån en gammal från 70-talet som jag fick mejlat till mig från samhällsbyggnadskontoret. Så här ser vårt hus ut planmässigt:

 

Vårens loppisbesök är ganska lätträknade, och de som varit har mest handlat om rekvisita till några stylingjobb, för Ikea bland annat, det hela beror nog på att jag är så mätt på konsumtion just nu. Proppmätt. Och främst då det slentrianmässiga handlandet och hamstrandet. Om inte produkten har en given plats så får den stanna i butiken/boden, annars har ju jag en tendens att förälska mig i både det ena och det andra, men just nu stås det alltså på bromsen. För några veckor sedan tog vi en söndagsutflykt söderöver från torpet och hamnade nästan i Karlskrona och där passerades det några loppisar från vilka jag inte kom tomhänt (men vågen av gjutjärn och marmor fick stanna trots att jag villhövde den jätte-jätte-jättemycket):

 

Är det fler än jag som är lite köpmätta?

 

Nyss hemkomna efter en promenad som avrundades med att himlen öppnade sig för sjuttielfte gången den här helgen. Trots bostadsytan modell skokartong funkar det riktigt bra med inomhushäng på torpet. I fjol ansade bonden, som äger marken här omkring, dikesrenen längs den lilla vägen fram till stugan men i år har det vuxit igen ganska mycket. Jag räddade några nyponrosor från att fastna i grillen på bilen och nu står de på en av takbjälkarna. På liten yta får man ytnyttja kubikmetrarna.

 

Jag vet inte hur det ser ut i resten av landet (har noll omvärldskoll efter en av/urkopplad dag i torpet) men här har det regnat konstant hela dagen. Först ikväll blev det lite solsken som inbjöd till en kilometerlång cykeltur modell trehjuling men fram tills dess har vi mest hållit oss inne. Dessutom hade vi finbesök från Gotland så Boo och jag bakade en efterätt att bjuda Gudfadern, hans fru och deras alldeles nybakade bebis på (fast bebisen fick det sekunda så att säga). Ville göra en kaka som jag enligt uppgift instagrammade för 46 veckor sedan men tyvärr mindes jag bara hur god den var och inte exakt vad jag hade i den så det fick bli en improvisation. Och det grät ingen för kan jag säga för det gjordes tabberas på nolltid. Inbillar mig dock att jag kan lära av mina misstag så därför bloggar jag detta recept. Och sorry till alla er där ute som käkar raw, eller GI eller inte raffinerat socker eller annat som inte bör kallas dessert, ni kan sluta läsa nu för det här är bara fett och socker och sånt man måste göra tarmsköljning och springa fem extra kilometer efter man proppat i sig.

 

Jag använder uteslutande ekologiska varor förutom vaniljsockret som blev det som den lokala lilla butiken på landet hade att erbjuda.

 

 

Allra godast är det att bryta av all sötma med lite syrligare bär som hallon men vi hade jordgubbar kvar sedan midsommar så det fick det bli.

 

• Smörj en form (ca 24 cm) med låg eller avtagbar kant och ”bröa” med kokos. Smält smöret i en kastrull. Ta sedan kastrullen från värmen och tillsätt den vita chokladen. Rör tills chokladen löst sig.

• Häll över smörsmeten i en bunke och rör ner socker, vaniljsocker och äggen, ett i taget. Rör till sist i vetemjölet. Bred ut smeten i formen, peta ner rikligt med bär. Grädda i ugnens mitt i 25–35 minuter i 200 grader, beroende på hur kladdig du vill ha kakan. 26 min i en 21 cm form blir vä-äldigt kladdigt kan jag säga, men gott!

Och det var utan tvekan hon som medvetet tar på sig stövlarna på fel fot "för de ska va-a så" och drömmer om flätor som Pippi men har ett hår som inte kan hålla kvar ett snodd om man så limmar fast den. Tappert höll hon till godo med den där kransen, åtminstone tills midsommarkalaset erbjöd en damm med tillhörande fiskelycka i form av leomönstrade solbrillor och en hatt med kattöron, då förpassades den till att hänga ensam på en stolsrygg utan att passera gå.

 

Här kommer en regnig hälsning från ett smålandstorp. Vi har haft en lugn midsommarförmiddag, jag har tränat och övriga familjen har torrövat på flugfiske. Dessutom har Boo och jag gjort en krans till henne, lagom när himlen öppnade sig innan lunch. Vi kombinerade köpeblommor (eftersom rosa var beställt och jag inte vågade chansa på att vi skulle hitta det vid stugan) med hundkex och lite grönt från trädgården. Bästa grunden får man med proffsgrejer från sin lokala florist - ståltrådpinnar, floratejp och bindtråd.

 

 

En aktuell rapport från Livsmedelsverket säger att vi slänger 56 kg mat/person och år. Per person. Och år! (läs mer här) Det är hela min vikt (minus 2 mjölkpaket) och så galet som det bara kan bli när man dessutom sätter det i proportion till att större delen av jordens befolkning svälter. Jag är uppfostrad att inte ta mer än vad jag orkar äta upp och gör mitt bästa för att Boo ska få samma känsla för mathantering. För några år sedan delade jag lunchbord med en kollega som notoriskt tog en halvportion för mycket - som sedan åkte i soporna, varje dag. Trots att jag ständigt påpekade detta och uppmuntrade hen att ta mindre på tallriken så fortsatte det vilket gjorde mig så frustrerad att jag till slut bytte bord.

 

Nåväl, det är en aspekt av matsvinnet. En annan är att vi inte gör av med det vi har i kylskåpet. Vi har matkasse varannan vecka och eftersom portionerna är beräknade på 4 pers och vi är 2,5 i familjen (inte för att barn på något sätt är halvfigurer men i maten räknas i alla fall Boo som 0,5 vuxen) är det inte ovanligt att vi bara hinner med 2-3 recept ena veckan och sparar resterande till veckan efter. Det kräver lite planering utifrån hållbarhet men går ofta bra eftersom mycket är frysbart. Men inte de färska grönsakerna. Däremot finns det ett trick för att rädda hängigt grönt som sallad, kål, rotfrukter m m:

 

Fyll en skål med iskallt vatten ett par timmar innan middagen och lägg ner grönsakerna, är de riktigt hängiga kan man ställa skålen i kylskåpet över natten. Vips har de dragit åt sig vätska och fått tillbaka stuns och krispighet igen! Och glöm för allt i världen att ”Bäst-före” inte betyder ”Bäst-att-slänga” utan är snarare en kvalitétsmärkning. Låt lukt och smak avgöra om maten är ätbar eller inte. Häromdagen upptäckte jag att både vår Pak choi och rädisorna sett bättre dagar, sagt och gjort - för vem blir liksom inte klar i knoppen efter ett bad i isvak?

Idag bloggar Hildur på Fixaodona om den franska bistro/industriella stilen och har refererat till torpet. Så kul att hon också gillar vår lilla spartanska stuga. Om någon mer är sugen på att tränga ihop sig på 30 m² + loft en halvtimme söder om Kalmar med dusch i det fria och ett litet men fullt fungerande kök, utedass bakom huset, en trädgunga, hängmattor och gräsytor stora nog för ett parti Kubb, 3,5 km till havet och Ica ännu närmare så finns det möjlighet att hyra torpet via Airbnb. Vissa veckor står som ägarveckor men med tanke på att vi nu har två hus är vi inte helt omöjliga att släppa även på dem, bara att skicka en förfrågan via mejl i så fall. Välkomna!

 

Men just den här helgen är upptagen för ikväll åker vi dit för lite midsommarhäng.

 

Art Directorn & Reklamaren, Inredaren & Fotografen, Formgivaren & den entusiatiska Snickaren... oändliga är de par av supermatchningar som färgar min syn missklädsamt grön när jag läser de glansiga tidningarnas hemma hos-reportage. Och inte är det bättre på nätet.

 

”Vi har faktiskt exakt samma smak när det gäller inredning. Vi behöver aldrig kompromissa där. Nu har det blivit så att jag är den som inreder lite mer hemma, jag behöver inte ens kolla med Jesper innan en ny möbel flyttar in”.

 

Nej, det är inte mina ord även om vi delar efternamn, byt ut namnet till David och det är ett citat från ett reportage om paret bakom omåttligt populära Rute stenugnsbageri på Gotland och bagerikedjan Fabrique, Charlotte och David Zetterström. Jag får lust att obstinat och missunsamt gasta: -Men grattis då! Vad kul för er! (not)

I det här hemmet skall minsta detalj diskuteras och varenda kulörval klunsas fram. Mer som regel än undantag tjafsas det om alla prylar som ligger framme när jag varit i farten, eller omvänt att jag svärande påpekar att det känns som en institution plus att jag inte hittar någonting när mannen fått städa efter eget huvud. Och medan jag ser fram emot varje nytt projekt längtar han efter slutet, att allt bara ska bli k l a r t någon gång - en gång för alla. Ännu ett ämne för oegentligheter. I de tjafsigaste stunderna kan jag se honom tänka att det vore så mycket enklare om jag hade varit en aktiespekulerande bankkvinna med Champions League som enda intresse (minus souvenirerna) och i ren frustration hör jag honom fräsa: -Men gift dig med en @#ω♦Σ√ snickare så att du får göra som du vill då!

 

En gasar och en bromsar, yin & yang, opposites attract...Allt det där låter vid närmare eftertanke ganska rimligt ändå. Det är bara aningens lite krångligare när det kommer till att enas kring heminredning.

 

En helg åker vi på weekend med ett par kompisar. Hon och jag är gamla inredarkollegor och hennes man - ja han är en "pappersvändare" precis som Jesper*. Vi besöker en loppis och plötsligt är det som att se sig själv utifrån. Exkollegan håller upp en gammal sifon:

 

-Var ska du ha den? Frågar mannen som på repeat.

-Jag vet inte. ... Den skulle vara fin uppe på skåpet i köket... (om hon flyttar någon av de tjugotre andra fi-ina sifonerna/vågarna/krukorna/ljusstakarna som är skitjobbiga att damma).

Han skakar sakta på huvudet och säger resignerat och med föga förhoppningar:

 

Och jag tittar på föremålet jag står med i handen, växlar blicken mellan den patinerade, vackra lilla lampfoten och nacken på min kära make som jag inte skulle vilja byta mot alla snickare i hela världen. Så tittar jag på lampfoten en sista gång innan jag ställer tillbaka den på hyllan igen. För jag vet redan vad svaret kommer vara.

 

 

 

 

 

God morgon, god morgon early birds, jag vet att många undrar så bäst att dela. ASAP. Ända sedan möbelmässan har man pratat om release i augusti men nu vet jag mer exakt - lagom till skolstarten släpper så Ikea äntligen Sinnerlig -designsamarbetet med Ilse Crawford. Jag kan inte låta bli att låta mig förföras av bilderna som damp ner i mejlen (och bjuder därför på pressbildsbonanza). Möblerna känns så rejäla, formmötena vackra och materialvalen så .. hmm.. ikea-Ikea. Den djupa förälskelsen råder för närvarande för glaskarafferna med kork, de bulliga fian svarta krukorna och dagbädden. Har du sett någon favorit som gör att du överväger att tälta utanför varuhuset den 14 augusti för att inte gå miste om den?

 

 

 

 

Idag kom skyltarna som vi beställt från Ramsign. Vad passar bättre på en hundraåring än klassiska i emaljerad plåt? Det är detaljerna som gör helheten, viktigt att tänka på när man renoverar gamla hus. Dessa hade f ö ett bättre pris än Byggfabriken där vi tittade först. Skyltarna känns rejäla och av god kvalitet och ett stort plus för de snygga skuvarna! Vita tecken på blå botten kommer se urtjusigt ut och det riktigt kliar i fingrarna att få ersätta de stora svarta siffrorna i trä som idag (miss)pryder fasaden. Hus nr 17 med Zetterström på dörren. Fint ska fint ha.

 

En annan grej är att inte ha för bråttom med att hänga upp saker på nymålade väggar. Allt har inte kommit upp igen här hemma till exempel. Jag vill att det får några dagar att torka ordentligt innan jag hänger upp väggskåpet bl. a, annars finns risken att skåpet fastnar och drar med sig både färg och underliggande tapet om vi flyttar det, och det extra spackeljobbet kan en ju helst vara utan.

 

Faktiskt, trots allt som hänt i vår gamla lägenhet så har jag inte en enda gång saknat den sedan flytten för ett halvår sen. Förrän nu. Fick lite bilder av Henke, en av fotograferna jag jobbar med, och fastnade för en från vårt gamla kök. Det var en av de svåraste sakerna med att flytta till Hundraåringen. Vetskapen om att inte kunna skapa drömköket med tanke på att det går emot alla mina principer om hållbarhet och överkonsumtion eftersom de förra ägarna renoverade köket så sent som 2010 (inte i min stil, needless to say). Men. Istället för att gråta över mjölken jag aldrig fick möjlighet att spilla så kände jag nu med det gamla framför ögonen (jag saknar värmen från träet och läderdetaljerna) att, nä, jag får göra det bästa av situationen. Ändra de värsta störningsmomenten så medvetet jag bara kan och acceptera det jag inte kan påverka... vänta det här lät lite som ett tolvstegsprogram. Oh well, en liten bön för sinnesro i inredningssjälen kan vi nog behöva lite till mans:

 

Jag jobbar hemifrån idag. Ibland är det skönt att inse att det faktiskt passar bättre att sitta hemma än på kontoret och idag var det just en sådan dag, inget släpande på väska/dator/kamera och inga funderingar om det ska bli regn och hur jag bäst skyddar cykelstolen. Tyvärr är det lite mulet för hemmakontorets största tillgång (förutom kylskåpet) är det fantastiska ljuset som flödar in i vårt allrum. Det har kliat i mina fingrar länge när det kommer till just soffdelen av rummet och kanske var det att tavlorna äntligen kom upp men det gjorde hur som helst att jag ville sätta färg på't.

 

Man tager vad man haver så igår dammade vi av ett par burkar färg som stått i källaren. Den ena med Alcros Sommarregn (från vårt kök på Gotland och även mitt kontor) och den andra med Nordsjös Deep Paris (från torpköket). De är snarlika varann men den första är lite mer grön och den andra lite mer grå. Självklart ville vi olika, det är liksom mer regel än undantag, så vi klunsade om saken. Jesper vann och det blev Sommarregn. Kalla mig gärna förändringsobenägen men jag älskar den - här också!

 

 

Foto: Sara Zetterström

Först vill jag säga tack alla ni som deltog i tävlingen! Jag vet att jag har fantastiska läsare oavsett om jag lockar med tävlingar eller inte men det känns jättekul att få så härlig respons och samtidigt kunna ge tillbaka något fint, tack Hasselfors Garden för att jag fick möjlighet att ge en läsare en kreativ odlingsbänk. Jag har enligt plan varit ute i friska luften större delen av helgen (förutom när vi målade om varadgsrummet, mer om det senare) och ätit jordgubbar så det sprutar ur öronen och så nu är det dags att göra lite nytta.

 

Sååå, sjukt spännade. Vinnaren är...

 

Ett stort grattis till Karin (tävlade 2015-06-08 @ 17:57:32) som står inför en stor omställning i sitt liv och kan komma igång med ett mer självförsörjande leverne med lite justa odlingsbänkar på nya tomten. Jag blev superpepp på livsvalet Karin och hennes familj gjort. Flytt från stan för mer tid att umgås och leva närmare naturen. Dessutom var bokidén riktigt bra, tack för inspirationen och lycka till med dina odlingar!

 

En extra liten hälsning till Niklas som gjorde ett grymt rim, jag älskar bra rim.

 

Själv känner jag att det är det dags att vässa pennan och sätta igång på någon av alla de där böckerna ni anser att jag kan sno ihop. Woop woop!

 

Nu har den här bloggerskan fällt in årorna och tagit helg. Dessutom har jag fyllt upp en balja modell XXL med tjatfritt vatten till treäpplaren och en perverst stor skål med jordgubbar i grädde till mig själv och tänker avnjuta den i halvskuggan på altanen med Jens Lapidus första i nya kriminalserien. Mannen köpte VIP-rummet när han skulle till Kina häromveckan och eftersom jag har skymtat ett hundöra halvvägs så får vi väl växeldra den här läsupplevelsen. Den verkar dock så spännande att det finns risk för sträckläsning, men säg inget till Jesper. Ha en fin helg i solskenet!

 

En typisk fredag med mycket som ska hinnas med innan jag highfivar helgen. En tviss treäpplare bad specifikt att båda skulle hämta på förskolan idag. Fredagar är Jespers tidiga hämtdag men hallå jag är liksom ingen Anna Wintour-typ så mitt mammahjärta smälte fortare än en piggelin i 27° värme så nu ska jag hinna med mitt dagsverke ungefär två timmar snabbare för att uppfylla en litens önskan. Att det råkar råda högsommar och vara just 27° varmt har absolu-u-ut inget med saken att göra. Fördel frilans som Frida skrev.

 

Men, jag ville bara påminna om att det fortfarande finns en chans att vinna den kreativa odlingsbänken i tävlingen jag har i samarbete med Hasselfors Garden, så himla kul att ni tävlar och ger mig inspiration till en framtida bok, tack för det! Kl. 15.00 idag stängs slussarna så skynda svara på de två frågorna via länken HÄR och var med och tävla. Vinnaren presenteras inom vad som får anses som rimlig tid efter att jag ätit obscena mängder med färska jordgubbar och/eller solsveda tvingar mig att söka skydd inomhus. Skyll på vädergudarna, don't shoot the messenger.

 

I mina odlingsbänkar grönskar det äntligen - Malva in the making.

 

Idag finns det 60:e avsnittet av Kom In-podden tillgängligt. Det är som att Hildur och jag skulle suttit och spelat in varje dag i två månader i sträck. Smått otroligt faktiskt. Efter det förra avsnittet ville många lyssnare veta mer om just möblering så det fördjupar vi oss i under två avsnitt där första delen alltså finns ute nu. Jag ber redan nu om ursäkt för min snoriga stämma, det där vinterbadandet visste var det tog.

Det finns ju knappast nåt enklare att svänga ihop med en liten stjälpreda i köket än en mumsig dessertpaj, Boosan är en hejare på att stryka decilitermått vid det här laget. Mjöl socker och smör - pang. Frukt, bär och glass - tjoffs! Jesper gillar ju "ginger" i alla former och tycker att hans rödhåriga fru med fördel kan använda ingefära i efterrätterna. Själv anser jag att det kan bli lite för mycket av det goda men häromdagen blev det en riktig High Chaparall-paj med det som fanns hemma. Åsså toppat med lite flingsalt.

 

Som sagt, den här är skapligt skjuten från höften om en säger så men om ni vågar testa så är receptet typ så här:

 

 

 

 

 

 

Sötman i äpplena, färgen i blåbären, hettan i ingefäran och degen som en symfoni av sött och salt. Mmmmmm. Och att jag äter vaniljsås med lite paj det går nästan obemärk förbi...

 

För precis ett år sedan satte jag och min svåger köket på plats i vårt lilla torp. En bild på hur det såg ut när vi köpte det fladdrade förbi på hårddisken imorse och jag trodde knappt det var sant. Det gamla köket bestod av stora tunga möbler, ett kylskåp man rammade med höften och en illa placerad diskbänk, överskåp som knappt gick att öppna mellan takbjälkarna och en ännu sämre dimensionerad fläkt kopplad till tre(!) skarvade grenuttag. Både opraktiskt och lite livsfarligt.

 

Jag kastade om planlösningen helt för att maximera förvaringen. Det kantiga bordet byttes mot ett runt och den gulliga men för stora köksoffan fick flytta till ny lycklig ägare för ett vrakpris. Allt för att uttnyttja ytan och skapa rymd på bästa sätt. Spånskivorna till tak revs ut och istället lade vi ett massivt furugolv på loftet. 80-talstapeterna med tillhörande bård revs och en renoveringstapet sattes upp. Först fick Jesper välja kulör men hans favoritfärg mintgrön gjorde att huset kändes som Villa Villekulla (inklusive egensinnig rödtott och en liten klätterapa till unge) och väggarna målades istället vita för att öppna upp rummet. Även taket och takbjälkarna målades vita och köksdelen målades i en ljus smutsgrön färg för att få en egen känsla av rumslighet. Golvet målades ljust och blev rutigt i samma kulör som köksluckorna för ljusheten och en äldre känsla som balanserar upp det moderna köket.

 

Köket består av fyra 60-sektioner av Ikeas Metod/Veddinge, på ett specialbeställt underrede i smide för ett lättare uttryck. Med utdragbara lådor istället för överskåp som skulle fått rummet att kännas mindre, och rymmer allt ifrån porslin till torrvaror. Det befintliga kylskåpet placerades till vänster bakom dörren för ett bättre flöde och det fina svängda lilla hörnskåpet (syns ej i efter-bilden) fick höga ben och ställdes till höger mellan dörren och murstocken. Perfekt till vinglas, ljus och servetter bl.a. Som extra arbetsyta och förvaring byggdes en slaktarbänk av de gamla golvbrädorna på ett underrede med hjul. Praktiskt och tillgängligt men samtidigt lätt att flytta på.

 

Tillsammans med brunnen och öppningen upp till nock i storstugan är det helt reviderade köket det som blivit det största lyftet för torpet. Här bakar vi, lagar mat och tränger ihop oss för både vinkvällar och SVT-playstunder.

 

Om ni vill veta något mer om torprenoveringen i allmänhet eller köket i synnerhet är det bara att lämna en kommentar så ska jag svara efter bästa förmåga. Men nu ska jag jobba undan det sista här på kontoret för att sen gå ut och träffa två fina ladies och äta en bit mat efter bästa förmåga.

 

Jag var förbi optikern på lunchen för att fixa mina favoritbrillor som Boosan kramat sönder (hon ger kärlek upp över öroen skulle man kunna säga) för sjuttielfte gången. I väntan på min tur bläddrade jag i senaste numret av Femina och hittade en himla fin badrumslösning. Skåpet under handfatet består av många sammansatta minibyråer, just här Ikeas Moppe som tyvärr verkar ha utgått ur sortimentet. Den bruna betsen känns genuin och rejäl med en känsla av värme och bryter av fint mot betongen. Vi har ju ett badrum och en toalett att renovera i Hundraåringen så idén hamnar genast i inspirationsmappen, liknande minibyråer borde ju gå att hitta.

 

Gissa vem som sitter här på andra sidan tangentbordet? Jo värsta badvalen. I helgen plaskade jag runt i Kalmarsund som om det inte fanns någon morgondag. Om det var kallt? Aa vars, men också härligt uppfriskande och något jag ska göra oftare, vinterbad liksom. Förutom badpremiären så firades nationaldagshelgen med torparhäng. Svärfar är nere och målar alla fönster på stugan (prisa pensionen) och vi stod så klart för markservicen. Det blev hemmagjord pizza till middag i kvällen som även bjöd på ljuvligt shortsväder och de (mindre ljuvliga) första myggbetten.

 

Om jag inte serverar den själv så brukar jag alltid be om en sax när jag ska äta pizza. Varför? Jo för det är så himla mycket smidigare att klippa lagom bitar än att envetet såga dem med kniv. Visst finns det pizzaknivar för ändamålet men det känns som en typiskt onödig pryl eftersom saxen funkar perfekt. Ändå verkar det vara en riktigt ögonbrynshöjare att klippa sin pizza men det kan väl inte bara vara jag som gör det, eller?!

 

I samarbete med Hasselfors Garden presenterar jag stolt en tävling här på Little miss fix it! Nu har du chansen att vinna ett eget set av den kreativa odlingsbänken bestående av 2 odlingsbänkar, 1 tilläggsbeslag, 1 tredelat odlingsfönster och 10 säckar grönsaksjord till ett värde av 2800 kr. En filmsnutt om vägen till resultatet nedan hittar du via länken här.

 

 

Sakta men säkert börjar äntligen vår altan ta form, det tar sin lilla tid att få till 50 m² i vinkel. Hasselfors Garden frågade om jag ville testa deras uppdaterade odlingsbänk och det lät ju kul eftersom jag har förtroende för deras produkter och numera även är villaägare.

 

Jag visste att vi inte hade någon optimal plats på tomten eftersom vi ska bygga ett uthus på bästa stället framöver, men efter en liten plus/minus-analys kom jag fram till att en mobil variant till odling på altanen skulle funka bäst. Så jag kompletterade med ett par skivor tillsågad plywood och reglar, draghandtag, hjul och markduk. Skivan skruvades fast underifrån i reglarna på lådornas insida och jag borrade ø25 mm hål över hela botten för vattenavrinningens skull och klädde insidan med markduk dels för att hålla jorden på plats men låta fukt vandra in och ut och dels för att skydda träet.

 

Den kreativa odlingsbänken är verkligen jättefin med sina sockerlådssinkade hörn och massiva framtoning och kan kombineras i massa olika former. Eftersom jag tycker om uttrycket av naturligt grånad furu lät jag bli att behandla träet innan jag monterade lådorna. Jag valde även att behålla en klassisk rektangulär form och komplettera med en kvadratisk genom att korta långsidorna lite (trots att jag då fick offra två av de sinkade hörnen), på det viset blir möblemanget på ytan mer dynamisk. Hjulen gör att lådorna går lätt att rulla runt efter skiftande möbleringsbehov eller solens vandring.

 

Jag älskar fladdriga blommor som vallmo, anemon och luktärt så i den mindre odlingsbänken har jag planterat enbart färgsprakande blommor medan smultron och kökskryddor samsas med morötter, sallad och rädisor i den större. Odlingsfönstrena använder jag över frösådden och så småningom kommer väder och vind se till att altan och lådor matchar varandra i patina. Hela processen kan ni se i denna stopmotion-film. Den käcka musiken (utbudet i filmappen var rätt skralt om en säger så) sätter stämningen för Cirkus Zetterström, stjälpredan Boo var såklart på plats delar av bygget, hence the hoppande kamera emellanåt. Man får skratta, för det kan bara bli bättre. Kolla in fler inspirerande lösningar på instagram under #kreativaodlingsbänken.

 

 

Ibland när jag ser vissa saker så är det som om jag kastas tillbaka tio år och ett mindset som var högst närvarande när jag pluggade på Designporgrammet i Pukeberg. En form, en estetik, en funktion eller ett manér som sätter igång en process i mig som kantas av kautschuk och copic markers (LMGTFY). Men det är tyvärr inte jag som designat Nocto från Normann Copenhagen som lanserades i fjol, bakom den sublima formen står Pontus Ny och jag lyfter på hatten för höjden i det enkla. Om jag bara hade behövt en ny (stiliserad) kammarljusstake (min man har svaret på den frågan) så... Men jag villhöver hemskt gärna  denna lilla skönhet.